Luften gick ur valrörelsen
Valrörelsen blev plötsligt ganska ointressant när socialdemokraternas oengagerade valmanifest presenterades. Och efter moderaternas reträtt från begränsningen av ränteavdragen återstår endast småjusteringar att träta kring. Vi andra kan stänga av.
Idag presenterade socialdemokraterna sitt valmanifest. Det är ett ganska ointressant aktstycke. Det sägs ingenting om vad de olika reformerna kommer att kosta. Ingen tabell sammanfattar satsningarna och ingenting sägs om finansieringen. Det är fråga om en rad småreformer som enligt media kostar omkring 25 mdr kr. Det som här kan bli av intresse är huruvida reformerna ryms inom ramen för den ekonomiska tillväxten, vilket förnekas av KI:s Ingemar Hansson i radions P1.
Det viktigaste är dock det som inte står i valmanifestet. Hur skall sysselsättningen kunna öka de närmaste åren. Vi har ändå rimligtvis 900 000 personer som skulle kunna arbeta och 300 000 av dem går öppet arbetslösa. En del av dem borde rimligtvis kunna få jobb med en kraftfull politik. Men Göran Persson kunde inte ens på en direkt fråga på presskonferensen svara på hur arbetslösheten skulle sjunka och jobben bli fler. Och Pär Nuders försäkran att vi snart är nere i 3 procents öppen arbetslöshet efter att vi nått 4 procent i höst är helt bortglömd. Tydligen är regeringens tanke just den som Fredrik Reinfeldt brukar framställa som en nidbild av socialdemokratisk politik: allt är bra så länge som de som inte arbetar får rejäla bidrag.
När det länge emotsedda valmanifestet varken kunde konstatera att regeringens mål om 4 procents öppen arbetslöshet hade nåtts (6,3 % i juni) eller presenterade några nya vägar till "full sysselsättning" kändes det som om luften gick ur valrörelsen. På den borgerliga kanten har man haft ett verklighetsfrämmande meningsutbyte om ränteavdragen som nu är borta genom Reinfeldts reträtt. Någon kraftfull sysselsättningspolitik tycks man inte vilja diskutera konkret. Vad blir då kvar? Ytterligare några turer i hur slopandet av fastighetsskatten skall finansieras?
En god prognos är att valet kommer att avgöras av någon ganska ovidkommande händelse de närmast veckorna - en felsägning, en förlöpning eller att något lik i garderoben kan grävas fram. De politiskt intresserade kan tydligen stänga TV:n och slänga tidningarna olästa. Något sakligt viktigt kommer sannolikt inte att sägas före valet.
posted by Danne Nordling @ 19:19
4 comments
4 Comments:
Jag tror att S tjänar på en hög arbetslöshet. I varje fall så länge S utlovar höga bidrag till de arbetslösa. Tryggheten ligger i bidragen och gratistjänsterna inom den offentliga sektorn.
Troligtvis kommer arbetslösheten att öka igen under nästa år. Det är högkonjunkturerna som skapar lågkonjunkturerna. Toppen på konjunkturen nåddes troligtvis under andra kvartalet 2006. Under detta kvartal ökade nominell BNP med 5,5 % jämfört med andra kvartalet 2005.
Ett stort problem är att det blivit allt svårare att öka nominell BNP med hjälp av penningmängdsökningar. Om vi ser på amerikansk ekonomi mellan 1960-79 så krävdes det en penningmängdsökning på 1,40 dollar för att öka nominell BNP med 1 dollar. Idag krävs det 7 dollar för att få en ökning på 1 dollar i nominell BNP.
Problemet är att ekonomins struktur förändras och obalanserna blir allt större med tiden. Ekonomin blir beroende av en allt större heroindos (pengar) som banksystemet injicerar i ekonomins arm. Förr eller senare måste knarkaren läggas in för avvänjning för att inte dö och då slår depressionen till med stor kraft.
Med att ekonomin förändrar sin struktur till det negativa menas att man går över till att producera produkter som kräver ett mindre realkapital. Detta syns i att den finansiella sektorn blir allt större, de sektorer som sysslar med pengar och placeringar blir större, handels- och tjänstesektorer blir större.
Med att större obalanser skapas menas att företag och människor inte kan skilja på om det reala välståndet har ökat eller om penningmängden har ökat. En ökad penningmängd ökar inte på lång sikt välståndet. Ett problem med detta är att det kan få företagen att satsa på en större produktion eftersom de tror att mer pengar betyder högre efterfrågan även på lång sikt. När efterfrågan så småningom faller krävs det istället kraftiga nedskärningar.
Med att bankerna kan öka penningmängden beror på att de är falskmyntare. Detta är ett bedrägeri som politikerna har godkänt. Därför är det ett lagligt bedrägeri. Bankerna lånar inte ut spararnas pengar som de flesta tror. I så fall hade pengarna försvunnit från era sparkonton. Det som händer är att bankerna skapar helt nya pengar som de för över till låntagarens sparkonto. I bankens balansräkning ökas tillgångssidan med X kr (en fordran) och skuldsidan ökas med X kr (låntagaren kan ta ut pengarna från sitt sparkonto).
Varför har det blivit så här tokigt? Därför att man idag tror att det är konsumtionen som skapar produktionen och sysselsättningen. Därför ökar man antalet pengar i ekonomin för att konsumtionen ska öka. På lång sikt ger detta motsatt effekt, dvs produktionen och sysselsättningen minskar.
Varför ger det motsatt effekt? Därför att om människor enbart köper färdiga konsumentprodukter för sina pengar så kan ingenting satsas på ny produktion av konsumentprodukter. I detta fall blir det inga pengar över för företagen att köpa in råvaror, halvfabrikat mm samt inköp av realkapital.
Vilket är det teoretiskt riktiga sättet att mäta sparandet i ekonomin? Sparande är avstående från konsumtion eller de pengar som satsas i produktionsprocessen för att nya konsumtionsvaror ska kunna produceras. Företagsägarnas bruttoinkomster är det samma som företagens försäljningsintäkter.
Sparandet i ekonomin är de försäljningsintäkter som ägarna inte använder till konsumtion. Om exempelvis ett företag har försäljningsintäkter på 100 miljarder kr och företagets utgifter är 95 miljarder kr så är sparandet 95 miljarder kr plus de pengar som används till investeringar i realkapital. Om ägarna använder hela vinsten, 5 miljarder kr, på investeringar så är sparandet 100 miljarder kr.
Ju större sparandet är i ekonomin desto större blir produktionen och sysselsättningen. Lönerna i ekonomin kommer inte från köpet av konsumentvaror utan ifrån sparandet. Oftast betalas lönerna ut innan företaget fått in sina försäljningstäkter. Då betalas lönerna ut från ägarnas sparmedel eller från lånade pengar. Även om försäljningsintäkten kommer samtidigt som företaget producerar något (ex en hårklippning) så uppkommer sparandet (avstående från konsumtion) innan utbetalningen av lön.
Därmed är det utrett att lönerna och sysselsättningen inte skapas från konsumtionen. En ökad konsumtion genom en penningmängdsökning ger därför på längre sikt ett lägre sparande och därmed lägre löner och en minskad sysselsättning.
Samma sak händer vid beskattning av företag. Sparandet minskar och mindre pengar satsas i produktionsprocessen. Detta leder till lägre löner och en minskad sysselsättning. Problemet är inte att de totala försäljningsintäkterna sjunker. Beskattade pengar kommer på något sätt att användas till konsumtion. Problemet är att kostnaden per producerad enhet ökar och eftersom försäljningsintäkterna ligger kvar på ungefär samma nivå innebär detta att produktionen och sysselsättningen minskar. Produkternas break-even punkt (där intäkter och kostnader är lika stora) justeras uppåt vilket gör att den totala produktionen blir lägre.
Detta skulle innebära att sparandet i ekonomin är ett par gånger större än BNP. Är inte detta en omöjlighet? Nej, detta beror på att BNP är ett nettomått och inget bruttomått som det påstås. Det är möjligt att BNP är det bästa måttet för att mäta värdet av produktionen. Problemet är att BNP inte mäter hela ekonomin utan bara det sista produktionssteget, dvs försäljningen av konsumentprodukter.
Detta har medfört att högutbildade ekonomer med stora hjärnor tror att konsumtionen är cirka 70 % av ekonomin och att det är konsumtionen som skapar sysselsättningen. Om man konstruerar ett mått som mäter alla produktionssteg är det lättare att förstå orsak och verkan.
Har luften gått ut valrörelsen? Ja, så kan man resonera om man ser ett val som mer eller mindre ett taktikspel, där t ex valfläsk, oförsiktiga uttalanden samt hur sånt påverkar hur folk ska rösta, om de nu finner mödan värd.
Men det finns nåt som heter samhällsekonomiska kostnader.
Gör man t ex ett land, vilket är fallet med vårt, så hamnar alltfler år efter år fler och fler hamnar i socialförsäkringssystemen och blir beroende av att få sin försörjning via bidrag, vilket jupåverkar skatter och även sysselsättning. Det är ett av de grundläggande problem som rgeringen Persson misslyckats med , ovsett utställda löften, och där han t o m inbillar sig att höjda bidrag som nu ökad a-kassa och lägre maxtaxa kan ge nya väljare.
Vi har också inom vänsteralliansen skilda uppfattningar om skatter och jobb. LÖars Ohly vill höja skatterna med hela två skattekronor och tror att det ger de nya jobb som gått förlorade.
De ska alltså fram inom den offentliga sektorn, vilket självfallet kommer att minska utrymmet för den realkapitalbildning samt stimulanser inom svensk företagsamhet, som faktiskt även våra ekonomer menar behövs.
Och Göran Persson har vid åtskilliga tillfällen sagt att han personligen inte kan se något samband mellan skattenivå samt tillväxt, vilket även det strider mot all ekonomisk teori.
Ännu en aspekt på de samhällsekonomiska kostnaderna. Var ligger vinningen i att avveckla kärnkraften?
Var ligger vinningen i att förbjuda rader av verksamheter, som kan drivas effektivare samt miknska de köer vi har t ex inom sjukvården bara med hänvisning till att man ogillar att de drivs med vinst och måste gå med vinst?
Var ligger vinningen i att göra jobben beroende av sånt som ett improduktivt AMS, nedsablat i en hemligstämplad rapport av Riksrevisionsverket. Hur kan man göra joben alltmer beroende av tillfälliga plusjobb och allt vad det nu är?
Hur är det ställt med slöseriet inom den offentliga sektorn, granskat inte minst av Dannes tidigare arbetsgivare?
Är det inte ett fantastiskt resursslöser att ha en skola där bortåt 25 procent lämnar den tan att kunna läsa, skriva och räkna?
Kan inte staten och även kommunerna sälja ut av sina företag och använda dessa medel till sånt som att minska stasskulden samt lägga undan pengar i buffertfonder för att finansiera att vi får allt fler äldre?
Och vem driver egentligen såna företag mest effektivt?
Var ligger incitamentet i att att en förmögenhetsskatt som ger staten lite inkomster men som innebär att realkapital flyr landet?
Och hur ska vi kunna komma tillrätta i en alltmer globaliserad värld, där svenska företag helt naturligt söker sig till maarknader med lägre löner och större konsumtionsutrymmen, detta även om det i såna länder råder förtryck av mänskliga fri-och rättigheter, vilket för övrigt även vi har nytta av.
Och detta sker samtidigt som sossarna och LO vill undvika konkurrens på hemmaplan genom att kräva att utländska företag, även nu EU-anslutna, inte får komma hit utan att acceptera svenska kollektivavtal, detta för att slippa konkurrens. Och hur är det egentligen med konkurrens med tanke på alla svartjobben, accepterade av en majoritet av svenska folket?
Vi vet också att våra politiker, i alla läger, även om det även här finns skillnader, ser subventioner som ett sätt att rädda sysselsättningen utan att tänka på att dessa slantar måste komma från något håll.
Det finns alltså åtskilligt att diskutera som gäller hur svensk ekonomi ska utvecklas framöver och hur allt detta påverkar företagsamhet samt människors valmöjligheter,
även då vår konsumtion och allt vårt sparande.
Visst finns det åtskilligt att diskutera för politiskt intresserade. Men den politiska debatten handlar inte längre om detta. Var finns idéer om en företagsfrämjande skattepolitik? Moderaternas brev till alliansbröderna talade enbart om hur skatterna kunde sänkas för att kortsiktigt öka arbetsutbudet hos deltidsanställda. Men sänkta marginalskatter för att stimulera extra arbetsinsatser, övertid, förkovran, ansvarstagande, befordran, längre arbetsresor och nyföretagande saknades. Den extra marginalskatten på 20-25 procent är ett avgörande hinder för de mindre företagens expansion eftersom den nödvändiggör 3:12-reglerna som psykologiskt hämmar företagsamheten.
Var finns medvetenheten om att offenlig verksamhet i sig har inbyggda incitament till slöseri och att den därför bör hållas kort? Nej, istället ställer man ut garantier att det skall satsas 25 miljarder mera än vad regeringen vill satsa. Någon bör från detta räkna ut vad moderaterna vill öka den offentliga sektorn med när nu sossarna deklarerat sina intentioner i sitt valmanifest. Eller kommer Alliansen att öppet redovisa detta på onsdag?
Hur är det med analyserna av Sveriges ekonomi? Tillväxten är till stor del orsakad av en ovanligt stark produktivitetsökning. Borde inte detta leda till att företagen är ivriga att investera i Sverige för att utvinna ännu större fördelar från dessa förmånliga produktionsbetingelser? Men istället investerar de pengarna utomlands. Vi har ett överskott i utrikesbalansen på 6 procent av BNP. Det indikerar att något inte är bra i den svenska ekonomin.
Den stora besvikelsen är dock att ett så uppenbart problem som den stora "egentliga arbetslösheten" inte är ett centralt ämne i valdebatten. Min prognos är att det fortsätter så även efter Alliansens valmanifest på onsdag. Därifrån har man redan sagt allt man förmår säga om denna fråga. Om Sifo har fel och läget fortfarande är jämnt kommer valet att avgöras av en eller flera "icke-frågor". Vi kan lika gärna singla slant.
/DNg
Det är ju bra Danne att vimär överens om att det finns viktiga frågeställningar som borde diskuteras och det det inte sker tillräckligt.
Men nästan alla valrörelser utgår i stället från sådant som inger förtroende. Dessutom får politikerna väldigt kort tid på sig när de ska svara på journalisternas frågor.
Men det finns också här undantag.
Ett var när partiledarna intervjuades i radion, då FR uttalade sin resonerande och högst preliminära syn på hur en fastighetsskattesänkning skulle kunna finansieras, och nr de sedan fick svara på mängder av lyssnarfrågor.
Ännu ett var den omfattande presentationen av sossarnas valmanifest och då Reinfeldt i en minidebatt enligt ledarskribenten på Aftonbladet, Lena Melin, fullständigt sopade golvet med Göran Persson. Om några dagar sker motsvarande när alliansen redovisar sitt manifest.
Vi år väl se vad Agenda kommer med i kväll.
Skicka en kommentar
<< Home