Demokratins politiska systemfel
Kan politikerna verkligen styra den offentliga sektorns dimensionering efter medborgarnas önskemål? Gratis dagis är väl inte vad neutrala väljare opartiskt önskar sig? Det liknar mera ett sätt att vinna valet med hjälp av ett systemfel i politiken.
I en demokrati är den enkla tanken att de styrande skall kunna avsättas av medborgarna om de gör allvarliga misstag eller försöker gynna sig själva på medborgarnas bekostnad. Den mer avancerade tanken är att det politiska livet i en demokrati skall kanalisera fram individernas önskemål till de styrande och att dessa skall verkställa önskemålen på ett konstruktivt sätt. Detta gäller framförallt statens grundläggande uppgift att tillhandahålla kollektiva nyttigheter, som annars bara med största svårighet kunde produceras och finansieras enskilt.
Dimensioneringen av de kollektiva nyttigheterna är naturligtvis ofta en svår uppgift - vi kan ta polisen som ett exempel. Hur stort polisskydd vill medborgarna ha? Det måste avvägas mot hur mycket skatt som måste tas ut för att täcka kostnaderna. Vissa är beredda att betala mycket skatt för ett omfattande skydd och andra nöjer sig med mindre. En approximation för den bästa dimensioneringen är uppfattningen att denna finns hos medianväljarens önskemål. Det betyder att det precis finns en majoritet av väljarna bakom åtminstone denna dimensionering. Ännu fler poliser (och högre skatt) samlar endast en minoritet.
Jag bedömer att just denna fråga om polisen inte har klarats av det demokratiska systemet. Något har gått snett i kanaliseringen av medianväljarens önskemål. Dimensioneringen har blivit mindre än vad en objektiv undersökning sannolikt skulle utvisa. På ett annat område verkar motsatsen att gälla:
Är detta en neutral väljares önskemål?Barnomsorg kanske egentligen inte ens är en kollektiv nyttighet. Om en sådan kan identifieras i form av något mål för en stabil befolkningsutveckling är det i första hand barnbidragen och beskattningen av barnfamiljerna som utgör medlen. Men naturligtvis kan ändå neutrala väljare anse att de vill betala en del stöd till barnfamiljerna också via subventioner till barnomsorgen.
I det här fallet utgör dock socialdemokraternas förslag till gratis barnomsorg i Stockholm en manipulation av den demokratiska politiken. Man utlovar en ordentlig favör till en begränsad grupp väljare. Kostnaden för denna får alla betala. I det här fallet säger man inte ens hur mycket favören kostar i skatteuttag. Den neutrale väljaren kommer inte att ändra sitt röstningsbeteende för den lilla, inte ens specificerade, kostnaden. Men många av barnfamiljerna kommer att byta block och rösta på favören åt sig själva.
Den demokratiska grundtanken förfelas. Tanken är att en neutral väljare, som bedömer stödet till barnfamiljerna opartiskt, kommer att förorda ett visst stöd, som den demokratiska processen skall vaska fram. Men nu finns chansen för en viss grupp att kortsiktigt tjäna på andra gruppers bekostnad. De borgerliga kan egentligen inte gå emot gratisförslaget om de vill vinna valet (om frågan är tillräckligt viktig). De bör då föreslå gratis barnomsorg plus en ytterligare favör för att kontra socialdemokraternas förslag.
Kanske Alliansen redan har gjort detta. Åtminstone moderaterna är väldigt ivriga att överbjuda regeringen när det gäller satsningar på den offentliga sektorn. Jag skrev på min blogg efter partiledardebatten i riksdagen den 12 oktober -05 att det verkade bli en tävling om vem som ville satsa mest på den offentliga sektorn. Då ville (m) satsa 10 miljarder. Därefter föreslog Reinfeldt och Kristersson en delvis gratis förskola. Nu vill man satsa 25 miljarder mer än regeringen på offentliga sektorn efter v ordf Gunilla Carlssons utspel i Agenda för någon vecka sedan. Annika Billströms gratisutspel är kanske kvittot på dessa överbud.
Politikerna borde visa ansvar för den politik som är möjlig att bedriva. Under flera decennier tyckte jag mig se att man från båda blocken var medveten om sådana mekanismer som jag beskrivit ovan. Det var också då som den s k 'public choice-skolan' presenterade forskningsrön som just gick ut på att demokratin led av vissa systemfel som riskerade att överdriva den legitima dimensioneringen av den offentliga sektorn. Är allt detta redan bortglömt?
En som inte drar sig att säga ifrån är Malin Siwe på Dagens Nyheter. Hon påtalar idag det falska i att påstå att dagis kan bli gratis och efterslyser en kostnadsredovisning. Den enda som kunde svara på frågan igår var inte anträffbar...
posted by Danne Nordling @ 16:05
5 comments
5 Comments:
Du glömmer att detta är en Svenskt problem. Detta är absolut inget demokratiskt problem i resten av världen. Socialdemokratin har varit utan ideer i snart 20 år och istället för att viatlisera sitt parti har de begränsat demokratin..
Socialdemokraterna lever i en värld där makten och alla problem är beroende av en sak....Skatter. Höj skatten, dela ut bidrag till kärnväljarna (runt 40 procent av befolkningen) och behåll makten.
Problemet är idag att den globala konkurrensen är så hård att vårt land stagnerar fortare än någonsin. Detta beskrivs enklast genom att jämföra Indien, Kina, USA, Sverige och Frankrike.
I Indien har man snart en utbildning i klass med USA och utexaminerar otroliga mängder studenter med PHD degrees. Dessa tar villigt arbete i stora utländska koncerner för relativt små löner.
I USA likaså med enda undantaget att de arbetar för väldigt stora löner.
I Kina arbetar folket 15 timmar om dygnet för att starta egna företag som exporterar billiga varor till resten av världen. Med pengarna skickar de sina barn till USA för att utbilda sig.
I Frankrike demonstrerar de unga för att få bättre anställningsvillkor på McDonalds.
I Sverige föreslår vi gratis dagis som om det skulle hjälpa något.
Vi har blivit bortskämda och ingen politiker har modet att berätta att vi måste arbeta mer och få mindre gratis. Istället för vi framför allt arbetarna bakom ljuset och ger dem inte möjlighet till ett bättre liv.
Tyvärr så är runt 45 procent av Svenskarna fortfarande fast i föreställningen att gratis dagis är något bra och lite av en rättighet. Har du hört talas om flerbarnstillägget?
Om tio år kommer studenter i Frankrike att demonstrerar för att överhuvudtaget få ett arbete men det förstår de inte idag.
I Sverige kommer vi om tio år vara paralyserade om inget händer snart. Ideerna är slut och skattepengarna snart likaså.
Socialdemokraterna har med hjälp av LO, Svenska Spel och utnämningspolitik skapat ett klimat där de sprider propagandan att höga skatter och bidrag är den rätta vägen. Demokratin är satt ur spel. Ett exempel är trängselskatten där man inte utreder andra alternativ utan tar den enkla lösningen med en skatt.
Den Svenska demokratin kan endast återskapas genom följande vägar:
1. Svenskarna får en riktig bild av hur omvärlden ser ut och hur det verkligen fungerar i länder som USA, Kina, och Indien.
2. Statsministerns och Regerings roll i att styra ekonomin kraftigt begränsas (som i USA).
3. Inser att skatter inte är ett sätt att skapa välfärd—hårt arbete är det däremot.
4. Utbildning måste få kosta och skall kosta.
5. Utbildning är otroligt viktigt.
6. Svenskarna får en bättre förståelse av kapitalism.
Det Svenska problemet har, vidare, förstärkts utav SVT or SR och försatt tusentals Svenskar i en situation där de väljer bort utbildning för ett liv på bidrag.
Vi har således som du konstaterar ett Svenskt Demokratiskt problem och trenden kan bara vändas med hjälp av de punkter jag listar ovan. Problemet är dock att det tar 10-20 år att ändra riktning på ett land och då kan det ändå vara för sent.
Problemet med centraliserad demokrati
I Sverige och i många andra länder har demokratin blivit koncentrerad till en liten elit av yrkespolitiker. Detta har lett till att vanliga människor står utanför den demokratiska beslutsprocessen.
Demokratin har blivit starkt centraliserad och människor har vant sig vid detta. Nackdelen är att människor kan bli passiva, apatiska eller oinsatta i politiska frågor. Detta är något som eliten antingen ignorerar eller utnyttjar.
Det finns ett alternativ till dagens dåliga demokrati. I Schweiz finns mer demokrati för vanliga människor. Demokratin är decentraliserad och det finns ett system med maktdelning.
Makten är delad mellan landets parlament/regering och de 25 kantonerna. Det går inte att höja skatter eller göra ändringar i konstitutionen utan folkomröstningar. I Schweiz har väljaren makten och människor deltar i debatten och engagerar sig lokalt. Problemet är att det är eliten som bestämmer om vi ska få mer demokrati i Sverige.
Sanningen är att det inte finns något perfekt sätt att aggregera individuella preferenser till kollektiva beslut. Arrows teorem innebär att individuell rationalitet inte leder till kollektiv rationalitet. All röstning tenderar att leda till cykler där A föredras framför B, B framför C men C framför A. Det går därför knappast att hävda att en form av röstaggregering ger legitima resultat medan en annan inte gör det.
Det går naturligtvis att visa att svenskarna är missnöjda med de höga skatterna i Sverige. Men det går också at visa att de är missnöjda med kvalitetet i välfärden och de ekonomiska orättvisorna. Hade vi brutit ned politiken i binära sakfrågor hade sannolikt alternativet lägre skatter och mer pengar till välfärden vunnit.
Om politiken bara existerar i en dimension, till exempel mer eller mindre pengar till polisen, fungerar ditt medianresonemang. Men så fort politiken får fler dimensioner, till exempel graden av social utjämning på x-axeln och graden av individuell frihet på y-axeln, kan det politiska utfallet hamna var som helst även om madianresonemanget tillämpas.
von Mises . . .
. . . redovisar i sin bok "Bureaucracy" politikens begränsningar:
Politik kan bara verkställas genom en byråkrati. En sådan får åligganden att leverera tjänster och "välfärd" enligt regler och rutiner. Sunt förnuft kan inte tillämpas, eftersom det inte kan skiljas från godtycke. Försöker man blir det en ny regel och man är tillbaka på ruta ett.
En byråkrati kan fungera utmärkt så länge den får alla pengar den "behöver".
Avsaknaden av sunt förnuft gör det omöjligt med anpassning till personliga preferenser eller till tidens snabba utveckling. Hänsyn till ekonomiska begränsningar blir mycket långsam p.g.a. beslutsprocessens klumpighet. Revisonen av ATP tog 30 år. Dessutom blir den ofta nyckfull och godtycklig.
Anpassning till tiden och personliga preferenser blir bara möjlig med den fria marknadens prismeknism.
Logiken blir att politiken endast skall hantera sådant som "får kosta vad det vill", d.v.s. medborgarens säkerhet på olika sätt, m.a.o. polis, rättsväsende, miljö, etc.
Idag begränsas istället dessa sektorer ekonomiskt.
Arrows teorem (Joel Malmqvist)
De som menar att den djupa tanken med demokratin kan uppfyllas har inte förklarat hur de kan komma runt Arrows teorem (liknande gäller Buchanans anomaliexmpel). Det vanliga försvaret är annars medianväljarteoremet som åtminstone leder till en halvbra kompromiss.
Men om medianväljarteoremet kan korrumperas av vädjandet till särintressen borde inte ens detta duga som försvar av demokratins djupa tanke. Då finner vi att enbart demokratins enkla tanke gäller: det är ett sätt att avsätta styrande som gravt missköter sig utan våldsamheter. I övrigt får vi acceptera att demokratin leder till samma missbruk light som andra system.
Men i en internationell jämförelse har Sverige ändå på något sätt avvikit i hanteringen eftersom vår offentliga sektor och skatter är så mycket större. Det kallas 'den skandinaviska välfärdsmodellen' och den skall nu genomföras i Italien av Romano Prodi (om han vinner på söndag).
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home