Persson kom med tom retorik i Almedalen

Inga nya argument och inga nya reformförslag kom från Persson. Han försökte sig på ideologisk och moraliserande retorik för att kanske likna Palme. Men det blev mest tomma ord. Varför vände han sig inte mera till media?

Att få inleda talarrundan i Almedalen är en förmån som man kunde tycka att socialdemokraternas partiledare Göran Persson inte skulle ha varit sen att utnyttja. Eftersom almedalsveckan är ett i huvudsak massmedialt evenemang trodde jag att det gällde att göra sådana utspel som när de vidareförmedlades till de andra partiledarna skulle sätta dem på det hala. Men Persson såg talet i Almedalen (nr 2 för hans personliga del) som något som skulle passa på ett socialdemokratiskt partmöte.

Formellt var det säkert riktigt. Publiken bestod mest av socialdemokrater som applåderade pliktskyldigast. Retorikexperter har också hävdat att Göran Persson kommer bäst till sin rätt vid ett "levande framträdande". Det sade t ex Göran Hägg i TV 4 i lördags och tillade att det också gällde för Olof Palme. Han har säkert rätt. Det var ett retoriskt kvalificerat tal Göran Persson höll i Almedalen på söndagskvällen. Det direktsändes i TV-24 så några fler än åhörarna i Almedalen fick se och höra den store ledaren. Men vad var behållningen?

Persson inledde med en exposé över det gröna folkhemmet. Vi har ett moraliskt ansvar. Vi skall gå först med tunga uppoffringar för miljön för att visa andra länder att det går att leva ett gott och tryggt liv utan att skada klimatet. Vi skall odla bränsle till våra flygplan, båtar och bilar i varenda avkrok av Sverige. En sådan regionalpolitik i kombination med miljöpolitik "skall vi kämpa för och tro på".

Därefter framhöll Persson hur bra det går för Sverige jämfört med andra länder. Arbetslösheten för både vuxna och ungdomar sjunker snabbt. I höst kommer Sverige att nå målet om 4 procent arbetslösa. Men några konkreta siffror som gör detta troligt nämnde Persson inte. Inte heller nämnde han några argument som visar att det går bättre för Sverige på ett djupare plan och mera på längre sikt. Nu öppnar han för att han rider på en tillfällig konjunkturuppgång. Långsiktigt har ju ändå levnadsstandarden per person sedan 1980 ökat drygt 60 procent i USA men bara drygt 40 procent i Sverige. Men det är kanske en riktig spekulation. Vilken av Alliansens partiledare skulle med en begriplig retorik kunna ifrågasätta Perssons skönmålning?

När detta var avklarat kom ett avsnitt med känslomässig kritik mot Alliansens oginhet mot de arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade. Varför skall de få det sämre? Nej, de skall få det bättre! Bostadsbidragen till de förtidspensionerade skall höjas av s (gammalt förslag). Att införa betyg hjälper inte för att förbättra skolan. Något argument gavs inte. Ett slagord introducerade Persson dock, men han stakade sig så det gick nog inte hem den här gången. Det var någonting med att folkpartiet vill göra skolgårdarna till kaserngårdar. Dåligt utfört, Persson!

Beskrivningen av Alliansens förhistoria som Persson därefter i detalj gick in på kan knappast intressera någon annan än djupt övertygade socialdemokratiska partiarbetare. Hans utläggningar om det obehagliga med att bada i samma badvatten var just - obehagliga. Resten av talet var dels en utfyllnad med ytterligare jeremiader över Alliansen dåliga förslag och dels ett försök att bli ideologisk med hjälp av en fokusering på "solidariteten" - eller var det altruismen Persson menade?

Nyckelmeningen var "att se sig själv i andra". Det är också titeln på en bok av "den siste marxisten" professor Sven-Eric Liedman från 1999 som handlade om osjälviskheten. Men detta är svår materia så Perssons argument nådde nog inte längre än till de redan övertygade. Palme skulle sannolikt ha förenklat detta till att socialdemokraterna står för osjälviskhet medan de borgerliga står för egoismen. Detta hade varit begripligt om än inte korrekt.

Hela Perssons ideologiska koncept gick ut på att ingen är så stark att man inte kan hamna i svårigheter. Då skall det finnas en hjälpande hand som utför en solidaritetshandling. Ingen skall lämnas efter. Alla har lika rätt och värde. - Visst, tillämpa detta på villaägarna.

Om huset brinner ner kommer försäkringsbolaget till hjälp utan att andra villaägare utför någon speciell "solidaritetshandling". Det räcker med att de betalat brandförsäkringspremien. Ingen lämnas efter. De kapitalistiska bankerna ser till att deras säkerheter för lån är brandförsäkrade. Var finns staten i detta samhälle? Behövs Göran Persson för att garantera alla villaägarnas "lika rätt och värde"? Har inte Persson snott åt sig ett område att exploatera politiskt för egen del utan att det finns något absolut skäl för detta?

Persson höll istället fram alternativet att "de starkare tillåts gå först". Därefter får de "inte fullt så begåvade" komma efter. Men det är inte hans modell. Förmåner skall fås efter behov och finansiering tas efter förmåga (Marx´och Blancs princip). I arbetarrörelsens samhälle ställer man upp för sina kamrater. Vi skall växa tillsammans och annat självrättfärdigt bottenskrap avslutade talet.

-Nej, Persson. Du är ingen Olof Palme. Göran Hägg må säga vad han vill om likheter, men någon moralistisk jämlike till Palme såg vi inte här i Almedalen 2006.