Borgerliga värderingar - finns dom?

(Med rätt datum)
En borgerlig regering borde inte ha samma värderingar som en socialdemokratisk. Minskad progressiv beskattning, politik som förklaras med sakskäl, pluralism, idividualism och betoning på att göra rätt för sig är värderingar som inte är socialdemokratiska. Har vi fått en regering som övergett allt detta?

När finansministern gjorde sitt famösa uttalande om socialdemokratiska värderingar efterlyste P J Anders Linder på SvD mer betoning av borgerliga värderingar. Finns det sådana? Vi hör väldigt litet om andra än dem som omfattas av socialdemokratiska slagord. Men är inte t ex trygghet, solidaritet och rättvisa bara propagandistiska målformuleringar snarare än riktiga värderingar?

Värderingar är ett något vagt begrepp. När man använder ordet 'värderingar' avses oftast en mängd olika normativa satser i olika sammanhang. Mera utstuderat filosofiska värderingar kan kallas grundläggande och kräver en särskild diskussion. Värderingar i normativ mening skiljer sig principiellt både från fakta och från subjektiva eller tendentiösa tolkningar. Men ofta finns det ett implicit värderande moment i faktabeskrivningar som just är tendentiösa.

Ett exempel är hur vi ställer oss till Saddam Hussein. Fakta är att han varit president i Irak. En tolkning är att han varit en grym diktator. En annan att han varit en kraftfull president som med hårda men nödvändiga metoder samlat Irak till en stat. Värderingen kommer först när man t ex anser att det var bra eller dåligt att han avsattes.

Politik handlar om fakta och inte om värden har den nye finansministern Anders Borg menat. Han har själv framhållit att hans värderingar inte skiljer sig så mycket från en socialdemokrats. Är det kanske så att det inte finns några signifikanta borgerliga värderingar längre? Värderingarna är socialdemokratiska hos den tyngsta ministern näst statsministern i den borgerliga regeringen. Och statsministern har inte deklarerat att han har särskilt avvikande ideologiska uppfattningar i förhållande till gammal "arbetarmoral".

Nu kan det tänkas att det är av taktiska skäl som "det nya arbetarpartiet" framhållit sin konformitet i värderingsfrågorna. Man har upptäckt att mycket av den politiska debatten, i synnerhet i media, handlar om angrepp på icke-socialdemokratiska värderingar. Det kräver inte så mycket kunskaper och försätter i allmänhet motparten i en mer eller mindre ohållbar försvarsställning. Om man å andra sidan kan hänvisa till auktoriteter för fakta och samband beskrivna i vetenskapliga rapporter som få har kunnat ta till sig, hamnar man istället i överläge.

"Vi vill göra lika gott som ni, men vi är mer pålästa om hur detta skall gå till" kan kanske sammanfatta den nya taktiken. Då finns inte längre något utrymme för borgerliga värderingar - alternativt kanske vissa borgerliga värderingar skulle kunna betraktas som mera allmängiltiga. Vilka dessa är och om de skall anses ha politisk relevans kan diskuteras. Det finns värderingar som mera är präglade av uppträdanderegler än av politiskt beslutsfattande. Äldre borgerlighet präglades också av religiöst influerade värderingar och en snäv sexualmoral.

Fem värderingsområden

Kan vi då hitta några centrala värderingsdimensioner där idag borgerliga och socialdemokratiska inställningar skiljer sig åt? Jag skall göra ett försök med fem dimensioner som utgör ett slags skalor där borgerliga personer tenderar att hamna i en annan rikting än socialdemokrater och traditionella vänsterpersoner. Till en del kan jag repliera på attitydundersökningar men i övrigt får jag försöka på känn. De fem skalorna för olika inställningar berör följande områden:

1) Avlöningsprinciper
2) Följsamhet gentemot auktoriteter
3) Synen på andras beteende
4) Självuppfattningen i relation till omvärldsgruppen
5) Synen på beroendet av andra

En del av dessa dimensioner går säkerligen in i varandra. Men det finns en del värderingar som i traditionell formulering skulle kunna ses som typiska för nedslag på dimensionsskalorna mera utåt kanterna än i mitten. Jag behandlar dem kort en och en.

1) Att man bör få betalt för sitt arbete efter förtjänst, tror jag är en vanlig borgerlig uppfattning (85% m -04). Den omfattas säkerligen också av en del socialdemokrater. (59% s tycker att det är rättvist att den duktige tjänar mer.) Men många socialdemokrater och en del borgerliga socialliberaler menar helt klart att det är orättvist med avlöning efter förtjänst. De kräver utjämning. Staten måste utjämna inkomsterna med hjälp av mer progressiv beskattning, säger de (13%) och får stöd av finansminister Anders Borg.

Men enligt Demoskop -04 tyckte 40 procent att det var rättvist om statsskatten avskaffades och 31 procent ansåg "varken eller". Det finns bara en liten minoritet som anser att proportionell skatt är orättvis.

2) Att följsamt underordna sig en ledare som bestämmer och vet bäst utan att tjafsa och ifrågasätta tror jag är en vanligare uppfattning bland socialdemokrater än bland borgerliga ("HSB" kallas den nuvarande s-ledaren). Partier med auktoritära och karismatiska ledare som velat utöva makt har vädjat till arbetargrupper snarare än tjänstemän - med slagord och inte sakskäl. Det är arbetarna som disciplinerat demonstrerar på gatorna medan de fåtalaiga borgerliga demonstrationerna mera liknar en framvällande gröt. Auktoritära värderingar hjälper säkert i kampen mer än krav på sakskäl.

3) Inställningen att vi bör vara toleranta mot oliktänkande och dem som beter sig annorlunda tror jag är vanligare bland borgerliga än bland socialdemokrater. Är det inte så att det är litet typiskt för gråsossar att de finner konformismen ganska bekväm medan konstigheter är motbjudande?

4) "Det är viktigare att kunna samarbeta i grupp än att besitta en massa onödiga kunskaper." Det sägs vara grunden för den socialdemokratiska skolpolitiken. Kollektivism och enhet är då bättre än individualistisk strävan. "Tillsammans i gemenskap" låter rart men baksidan är inget för en borgare: "Du skall inte tro att du är något" säger Jante-lagen som brukar tillskrivas socialdemokratiska konformister oftare än borgerliga, som istället säger "ensam är stark" och "var och en sin egen lyckas smed".

5) "Man skall göra rätt för sigoch inte ligga andra till last" är en klassisk borgerlig värdering som tidigare också omfattades av en hel del socialdemokrater. Men nu verkar "svaghetens moral" ha tagit över. "Vi måste göra mer för de eftersatta" heter det numera med påföljd att vi har över en miljon människor i arbetsför ålder som försörjs med olika sociala bidrag som finansieras av de arbetande skattebetalarna. Demoskop visar dock att 45 procent stöder uppfattningen att välfärden mera bör finansieras med avgifter (30% s, 69% m).

Nog tycker jag att det finns skillnader i värderingarna som har betydelse för politiken. Där har finansministern fel när han säger att politiken handlar om fakta och att värderingarna som han utgår ifrån mycket är desamma som hos en socialdemokrat. Vad politiken skulle handla om är att de borgerliga värderingar som också finns hos en del socialdemokrater borde bilda utgångspunkt för en ny politik. De särintressen som har avvikande uppfattning borde inte få topprida hela samhället och majoritetens uppfattning. Därför krävs det opinionsbildning i de "rätta" värderingsfrågorna och inte bara mer sofistikerade fakta.

Här antyder jag några förslag: mindre progressiva skatter, mera sakskäl i politiken och färre referenser till auktoriteter, mera pluralism och tolerans, kollektivet får inte sätta sig på individen och mer avgiftsfinansiering av välfärden. Jag tycker att ett flertal av dessa förslag träffar den som har samma "värderingar som en socialdemokrat".

Utöver dessa fem finns det värderingsdimensioner som inte skär mellan borgerliga och socialdemokrater. Ett politiskt signifikant exempel är inställningen till motsatsparet paternalism/autonomi. Paternalister finns både till vänster och höger. De frihetliga är i minoritet.

Andra bloggar om: politik, värderingar, filosofi, moral, borgerligheten, socialdemokraterna, anders borg på intressant.se