Milton Friedman - nyttoinriktad nyliberal

Ekonomisk frihet har nyttiga konsekvenser för människorna. Den leder till anti-dominans och frihet från tvång, den leder till välstånd och till en förutsättning för politisk frihet. Men Friedman motiverar däremot platt skatt och motståndet mot progressiv skatt med principen om den personliga friheten.

Professor Milton Friedman (1912-2006), som avled förra veckan, kan betecknas som världens främste ekonom under andra hälften av 1900-talet. Han gjorde insatser både på makroekonomins område (monetarismen) och inom den ekonomiska samhällsfilosofin. År 1976 fick han para-nobelpriset i ekonomi, två år efter Friedrich von Hayek. Båda anses ingå i den nyliberala traditionen men åldern indikerar för båda att de snarare borde ses som föregångare. Själv betecknade sig Friedman som liberal i ordets ursprungliga (ej amerikanska) bemärkelse.

Redan under slutet av 1950-talet höll Friedman en föreläsningsserie som sedan bildade utgångspunkten för boken Capitalism and Freedom [1] från 1962 (sv övers Kapitalism och frihet [1b], Aldus 1972). I denna finns ett antal tillämpningar av hur frihetsfilosofin försiktigt kan omsättas i praktiken, t ex med hjälp av skattefinansierade 'servicecheckar' (vouchers). År 1975 kom samlingsboken There's No Such Thing as a Free Lunch [2] med bl a kolumner från Newsweek och 1980 kom han ut tillsammans med hustrun Rose med boken Free to Choose (sv övers Frihet att välja) [3].

Friedman skiljer sig från andra liberala tänkare genom sin praktiska nationalekonomiska orientering. Han har inte utvecklat de teoretiska grunderna för sin samhällsfilosofi utan prioriterat de praktiska resonemangen kring hur mera frihet skall kunna tillämpas konkret. I viss mån i likhet med Hayek förordar Friedman frihet som viktig för att kunna uppnå välstånd och demokrati samtidigt som mera utjämning uppstår som en biprodukt. Frihet har alltså goda konsekvenser genom att vara nyttig för människorna.

Ett viktigt exempel är hans anti-dominansmotivering för en fri marknadsekonomi [i 2, s 31]. Han behandlar samhällsorganisationens problem och vill skapa ett arrangemang där människors girighet medför så liten skada som möjligt. "Det förefaller mig som att den stora fördelen med kapitalismen är att den är ett sådant system. Därför att under kapitalismen är en individs makt över sin nästa relativt liten. Även den rikaste kapitalisten i världen har trivialt liten makt över dig och mig jämfört med den makt en Bresjnev eller en Kosygin har i Ryssland." [Min övers]

Ekonomisk frihet i övergripande mening leder alltså till någonting gott - individeuell frihet eller frånvaro av tvång. (Detta kan också mera snävt beskrivas som frihet att välja.) Emellertid kan denna frihet inskränkas av i och för sig välmenande politiker. Friedman ger exemplet med de religiösa farmarna i Ammann-sekten som inte tillät deltagande i ett obligatoriskt pensionssystem, och som därför fick en del av sin boskap såld på tvångsauktioner för att täcka det statliga pensionssystemets krav. Jämför detta med religionsfrihet.

Men ekonomisk frihet leder också till välstånd, understryker Friedman. Den ligger bakom de senaste 200 årens ekonomiska tillväxt med åtföljande minskning av fattigdomen i världen. Han illustrerar detta [i 3] med en jämförelse mellan japan 1867 och Indien 1947. Japan valde fri marknad vid Meji-restaurationen medan Indien efter självständigheten valde central, statlig styrning med femårsplaner och höga importtullar. Först på senare år, kan det tilläggas, har Indien sadlat om och kunnat tillgodogöra sig något av den ekonomiska frihetens nyttiga konsekvenser.

Den ekonomiska friheten är slutligen nyttig för den politiska friheten. Friedman gör iakttagelsen att länder utan ekonomisk frihet inte i något fall har politiska och medborgerliga rättigheter, medan de länder som har dessa rättigheter också har ekonomisk frihet. Men alla länder med ekonomisk frihet är inte demokratier. Vi ser här ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för politisk frihet.

Milton Friedman var en pragmatiker med principer om friheten och dess nyttighet. Det är dock enligt min mening fel att som vissa gör karaktärisera honom som utilitarist. Han gör själv gällande att individualismen är det primära för hans politiska filosofi och inte dess goda konsekvenser (en biprodukt). Men eftersom han i likhet med Hayek ser frihetsrättigheterna som evolutionärt framvuxna och dessutom nästan alltid argumenterar konsekventialistiskt är han helt klart inte någon arvtagare till Grotius och Locke.

Kanske skulle Friedman ändå kunna klassificeras som s k 'indirekt utilitarist' även om han själv aldrig explicit tänkte i sådana banor. "Största möjliga välstånd åt största möjliga antal" följer kanske av principer om ekonomisk och individuell frihet och inte av medvetna nyttokalkyler inför varje ekonomiskt beslut. Detta rör ett empiriskt problem som skulle kunna gå att kontrollera mot verkligheten.

Friedmans principer tillåter endast en begränsad omfattning för statens uppgifter som "bevakar att lag och ordning upprätthålls i syfte att skydda en individ mot tvång från en annan, och säkerställer att frivilligt ingångna kontrakt kommer att uppfyllas. Dessutom måste vi definiera äganderttens innebörd, tolka och skydda dithörande rättigheter och tillhandahålla en penningmässig ram." [1b, s 41]

Skatter och välfärdspolitik har, menar Friedman, i huvudsak skadliga och kontraproduktiva effekter. Motivationen att arbeta minskar och reducerar produktiviteten. Men en del välfärdsprogram hävdar han har en omvänd effekt genom att främst gynna medelklassen på de fattigas bekostnad. Inkomstomfördelningspolitik avvisas och Friedman förordar proportionell skatt. Men här är motivet främst moraliskt - progressiv skatt "strider mot principen om den personliga friheten". [1b, s 126]

Man kan se Milton Friedmans politiska tänkande mera som en värderingsbaserad ideologi än en fullständig politisk teori. Eftersom värderingarna inte är filosofiskt underbyggda kommer Friedmans läror mera att behöva empirisk evidens för att bli övertygande. I grundfrågan där valet står mellan socialistisk planekonomi eller marknadsekonomi är bevisen entydiga. Men i mindre frågor där det gäller hur "fri" marknadshushållningen borde vara återstår fortfarande många undersökningar.

Alternativet är att analysera vad en filosofisk teori om samhällsorganisationen som bygger på ett härlett frihetspostulat skulle medföra i form av konkreta institutioner.

Andra bloggar om: nyliberalismen, Milton Friedman, utilitarism, filosofi, tillväxt, moral, politik, nyttomoral, ekonomi på intressant.se