I klimatpanikens tecken - koltull?

Om utsläppen av växthusgaser måste reduceras är det effektivast att vidta åtgärder som ger mycket reduktion för pengarna. Solenergi i Mellaneuropa är ännu otroligt dyrt. Även bioenergi är dyrt. Minskad avskogning är billigt. Sverige borde kanske hellre satsa på en symbolisk koltull än hög koldioxidskatt.

De senaste dagarna har klimatpaniken drivits på av FN-chefen Kofi Annan och hans maning om bättre ledarskap i världens länder när det gäller att motverka växthuseffekten. Trots detta upplöstes klimatmötet i Nairobi med 180 länders miljöministrar under stor oenighet - man kunde inte ens riktigt enas om tidpunkten för nästa möte. Nypublicerade böcker och TV-serien "Planeten" har också bidragit till känslan att något måste göras genast. Flyget inom EU skall nu inordnas under handeln med utsläppsrätter. Andra vill förbjuda flyget.

Man kan ha olika uppfattningar om vilken evidens bevisen för koldioxidutsläppens och andra gasers inverkan på klimatet har. Men om vi utgår från att det måste vidtas åtgärder är det viktigt att dessa inte bestäms i klimatpanikens tecken utan efter rationella överväganden.

En första utgångspunkt är då att veta varifrån utsläppen kommer. Detta visas i den s k Stern-rapporten, - som jag kommenterat både med avseende på slutsatsen för etanolbilarna och den förmenta slutsatsen att otillräckliga utsläppsbegränsningar skulle leda till en ekonomisk depression - se nedanstående diagram över utsläpp av CO2-ekvivalenter från olika källor:

Vi ser här att den mest populära källan att rikta förmaningar och restriktioner emot - transportsektorn - bara svarar för 14 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Här ingår flyg och fartyg samt järnvägar varför bilismen är en ännu mindre utsläppskälla. Det är alltså sannolikt att det är andra, mera dunkla skäl, som ligger bakom utpekandet av privatbilismen som den stora miljöboven i Sverige.

Stern-rapporten framhåller att åtgärder för att minska avskogningen är förhållandevis billiga. Dessutom måste energisektorn omvandlas till icke-kolbaserad energiproduktion med så mycket som 75 procent minskning till år 2050. Transporter är däremot svårare att omvandla men det pågår ett arbete där prioriteten nu bör vara att reducera kostnaderna för att dessa skall bli konkurrenskraftiga jämfört med kolbränslen under en temprär kolbaserad period.

Att sätta hinder mot avskogningen är det mest kostnadseffektiva sättet att minska koldioxidutsläppen. Det är främst Brasilien, Indonesien och Sudan som är de skyldiga. I ett diagram på sidan 3 i kapitel 25 visar Stern-rapporten var någonstans ytterligare avskogning pågår. Kapitlet om detta finns i pdf här.

Som jag tidigare skrev i artikeln om etanolproblematiken angav Stern en kostnad på $25 per ton CO2 för åtgärder inom avskogningsområdet inklusive skogsplantering. Han angav också en samhällsekonomisk uppskattad skadekostnad på $85 per ton CO2 vilket utgör en indikation för gränsen för olönsamma åtgärder för minskningar av koldioxidutsläpp. Vi kan i tabell 24.1 nedan se några exempel på vad det kostar idag att bli av med ett ton utsläpp genom vindkraft, biobränslen och sol.

Det är bara landbaserad vindkraft som klarar sig under gränsen $85 per ton CO2. Och den är inte på långa vägar konkurrenskraftig i förhållande till begränsningar av avskogningen. Bristfälligt nog visar Nicholas Stern inte några fler kostnadsexempel. Slutsatsen blir att tekniken måste utvecklas ytterst kraftfullt innan det finns anledning att satsa stora resurser på dessa vägar för minskade utsläpp. På kort sikt är det avskogningen som kan ge de största effekterna till rimlig kostnad. Kanske Sverige (och andra länder) borde omfördela u-hjälpen till dessa länder?

Slutligen diskuterar Stern (22.8) en möjlighet för länder med en hög koldioxidskatt att agera mot länder med ingen eller låg skatt. Det går att införa en koltull på importen från sådana länder (tydligen tillåtet av GATT och WTO). Det kanske vore något för Sverige som skulle förlösa den frustration som svenska folket känner inför klimathotet. Det skulle i varje fall vara en uppoffring som inte bara blev ett slag i luften som ett ensidigt införande av hög koldioxidskatt. Trots att Sverige i mer än ett årtionde gått före med denna skatt som "gott exempel" har andra länder inte följt efter. Däremot skulle en tull på importvaror från länder med låg koldioxidskatt kunna bli kännbar för dessa om fler länder med skatt följde efter.

Faran med en koltull är dock att den kanske kan missbrukas för allmänna protektionistiska syften. Men som symbolhandling verkar ändå en begränsad koltull vara bättre än unilateralt hög koldioxidskatt eller andra panikåtgärder som Sverige har så lätt för att ta till.

Andra bloggar om: klimatpolitik, växthuseffekten, miljöpolitik, bilism, koldioxid, politik intressant.se