Göran Rosenberg gjorde pannkaka av jobbdebatten

Nu skulle vi få svar både på frågorna om det går att skapa jobb genom lönesänkningar, om det är politiskt korrekt att sänka löneläget och om det kanske var bättre att permanent ha en stor del av den arbetsföra befolkningen i sysslolöshet genom t ex medborgarlön. Men programledaren var inte vuxen sin uppgift.

I TV4 skall man visa fyra program med publicisten Göran Rosenberg som samtalsledare. Det första visades igår 15/11 och hade rubriken: "Jobb till varje pris?". Programmet bestod av ett samtal med fyra deltagare och några förinspelade frågor av personer ute på fältet. Deltagare var Eva Uddén Sonnergård, statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Littorin, Lena Westerlund, LO-expert, Håkan Arvidsson, historiker vid Roskilde universitet samt Claes Bertil Ytterberg, biskop i Västerås.

Men maken till osammanhängande program får man leta efter. Göran Rosenberg presenterade programmet som en undersökning av frågeställningen huruvida det vore värt att satsa på en politik för jobb som skulle kunna ha ett mycket lågt pris - dvs mycket låg lön. Men detta upplägg spårade ur redan i början. Han trodde kanske att det skulle råda enighet om att den nya arbetsmarknadspolitiken skulle leda till kraftiga lönesänkningar.

I så fall skulle han ha tagit in en verklig expert på arbetsmarknaden som med oberoende och auktoritet hade kunnat uttala sig om vad den ekonomiska vetenskapen anser om effekterna av det batteri av åtgärder som regeringen presenterat. Rosengren borde veta att den av honom önskade slutsatsen är vad professorerna i arbetsmarknadsekonomi också hävdar. Istället blev det den passiva och bleksiktiga Lena Westerlund från LO som skulle hävda detta. Jag är inte säker på att tittarna överhuvudtaget lade märke till att hon framförde detta med någon trovärdighet eller att hon hade någon åsikt om någonting.

Frågeställningen om värdet av låglönejobb återkom flera gånger genom Rosenbergs alltmer desperata försök att få diskussionen att handla om ämnet. Men något klargörande gavs inte av någon. Vad han ville ha fram var väl att någon skulle ha sagt att det är OK att tacka nej till exempelvis ett jobb som diskare på någon restaurang eller som hamburgerförsäljare på MacDonald's och istället fortsätta att gå på bidrag tills "drömjobbet" dyker upp. För många år sedan blev det ett visst hallå när någon dömde ut "skitjobben" i TV.

Hade någon förordat bidrag istället för jobb hade den moderata statssekreteraren fått förklara varför regeringen nu vill göra det svårare för de arbetslösa att söka ett adekvat jobb. Det berördes i förbigående i diskussionen men någon slutsats blev det inte. Rosenberg fick inte fram skälen till varför det skulle vara önskvärt att de arbetslösa snabbare började söka låglönejobben. Därmed missade han en intressant problematik.

Om Rosenberg hade borrat djupare skulle han kunnat få fram följande frågeställning: varför skulle ett ökat arbetsutbud som söker låglönejobb leda till att det skapas fler sådana "macjobb"? Och den frågan har väl samma svar som den generella (och ännu obesvarade) frågan: varför leder ökat arbetsutbud till fler jobb?

Denna fråga har det tjatats om i hela valrörelsen utan några framsteg. Den för Rosenberg verkligt intressanta frågan hade nog varit: leder regeringens jobbavdrag i kombination med övriga åtgärder till att det skapas extremt lågavlönade jobb på en nivå som vi hittills inte har sett? Med tillräckligt låga löner, som det genom sänkta skatter går att leva på, kan t ex jobb som nu "görs" av maskiner, istället göras av människor. Någon expert på produktionsteknik hade kunnat besvara denna fråga utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. Och LO:s Lena Westerlund hade kunnat förklara huruvida kollektivavtalssystemet skulle tillåta så låga löner.

Även om kollektivavtalens minimilöner skulle sätta stopp för extrema låglönejobb är det ändå tänkbart att småföretag utanför systemet kunde skapa sådana jobb. Då skulle t ex biskop Ytterberg kunnat förklara huruvida han anser att det är okristet att skapa jobb på detta sätt. Kanske bidrag är mera i överensstämmelse med det kristna kärleksbudskapet?

I så fall hade Rosenbergs följdfråga givetvis varit att det väl är lönen efter skatt som som är det väsentliga. Om det finns anställda som redan idag lever på denna nivå kan det då spela någon roll om fler får jobb med denna ersättning? Det är denna ersättning i handen som ytterst bestämmer det som ekonomerna kallar 'reservationslön'.

Det är genom att sänka arbetsgivarnas kostnader vid de lägsta reservationslönenerna som det mera entydigt går att säga att det kan skapas fler jobb. Men substitutionen mellan arbete och maskiner finns naturligtvis också högre upp i lönelägena. En sänkning av lönenivåerna skulle alltså minska denna substitution. Som en engångseffekt skulle också ett antal företag som står inför nedskärningar eller nedläggningar även kunna bidra med en utebliven sysselsättningsminskning. Hur många jobb en sänkning av löneläget skapar kanske experten Uddén Sonnergård hade kunnat svara på.

Nu fick vi inga svar. Göran Rosenberg hade tänkt hinna med en helt annan frågeställning som finns gömd i frågan: Jobb till varje pris? Den kan också tolkas som en mera existentiell och ideologisk fråga - dvs är det så oändligt viktigt att vi håller oss till "arbetsreligionen" och arbetslinjen i politiken? Är det kanske bättre att vi accepterar att en god del av den arbetsföra befolkningen inte arbetar? Så har det varit förr i tiden. Att arbeta var något föraktligt för en fri man under antiken. Arbetade gjorde slavarna påpekade Arvidsson. Och denna tanke återkommer hos Marx, sade denne marxexpert. Visionen var ju att kunna ägna sig åt sina hobbies. Man jagar på morgonen, fiskar på eftermiddagen och skriver kritiska artiklar efter kvällsvarden.

Men detta var ett alltför stort ämne. Arvidsson försökte lansera tanken om medborgarlön i slutet på programmet. Det hade kunnat bli intressant eftersom han tydligen föreställde sig att den miljon arbetsföra som nu står utanför skulle kunna leva på sin medborgarlön. Eller han kanske menade att den var för låg och vi skulle behöva en kombination av medborgarlön i botten för alla kompletterad med ersättningar enligt inkomstbortfallsprincipen? Det skulle bli en gigantisk belastning för det beskattade arbetet enligt min mening. Men där tog programmet slut.

Andra bloggar om: jobb, sysselsättning, låglönejobb, arbetslinjen, full sysselsättning, medborgarlön, politik på intressant.se