Större marginaleffekter med Anna Hedborgs förslag

Om avtalsförsäkringarna inkorporeras i den statliga socialförsäkringen måste löneskatterna höjas. Då kommer fler att tvingas få högre försäkringsersättning på extrainkomster. Men många får bara höjd skatt utan bättre förmåner. Marginaleffekterna eller skattekilarna ökar.

Jag var på Nationalekonomiska föreningens möte igår 14/11 där socialförsäkringsutredaren Anna Hedborg redogjorde för sitt förslag (eller skiss) till ny sjukpenningförsäkring mm. Hennes inlägg kommenterades av ekonomiprofessorerna Assar Lindbeck och Mårten Palme. Själv blev jag betänksam av Hedborgs redogörelse för att man också borde inkorporera avtalsförsäkringarna i en ny socialförsäkring. Som jag tidigare har kommenterat (10/11) borde en ökad försäkringsmässighet innebära att man åtminstone inte tvingas att försäkra extrainkomster om man inte vill det. Då skulle skattekilarna kunna minskas.

Detta är tydligen en ytterst komplicerad materia. I varje fall förstod Anna Hedborg inte problemet när jag ställde en fråga. Först kan vi göra en analogi med brandförsäkringar för en villaägare. Om vi börjar med dennes situation när han tjänar ganska litet är det naturligt att han skaffar en ganska liten och inte särskilt dyr villa. Den vill han brandförsäkra till ett adekvat belopp. Om han sedan tar ett extraarbete är det ointressant att öka brandförsäkringen.

Först när villaägaren har ökat sin reguljära inkomst avsevärt och flyttat till ett dyrare hus blir det aktuellt med en dyrare brandförsäkring. Kanske rentav en större andel av inkomsten nu går till försäkringen. Men någon skattekil eller "försäkringskil" föreligger inte. Ett extraarbete leder inte till att försäkringspremien ens i kronor ökar.

En socialförsäkring fungerar idag inte alls på detta sätt. Här finns två effekter som ger upphov till skattekilar, åtminstone i vissa inkomstlägen. Självklart är att om man tjänar extra pengar och redan har en reguljär inkomst ovanför taket (t ex 7,5 basbelopp) så innebär arbetsgivaravgiften på extraförtjänsten en ren skatt. Man får inte mera pengar när man blir exempelvis sjuk för att man betalat denna "avgift" på extrainkomsten.

Men även om man befinner sig under 'taket' finns det en skattekil. Det är ju inte självklart att man vill erlägga en högre försäkringspremie på en tillfällig inkomst för att få högre sjukpenning i framtiden. Många nöjer sig nog med den vanliga sjukpenningen och vill om de kan tjäna extra för att använda pengarna till något särskilt ändamål utan att behöva betala onödiga skatter. Om de blir för höga minskar intresset att arbeta extra och ökar intresset att istället arbeta svart. Skattekilarna snedvrider det ekonomiska livet.

Nu tänker sig Anna Hedborg att även inkorporera avtalsförsäkringar som innefattar inkomstdelar ovanför taket i den obligatoriska socialförsäkringen. Det betyder att löneskatterna eller arbetsgivaravgifterna måste höjas. Istället bortfaller arbetsgivarnas frivilliga premier för sådana försäkringar. Skillnaden blir nu att den som vill arbeta extra åt en arbetsgivare, som idag inte betalar någon frivillig försäkring för extraarbeten, kommer att belastas av en obligatorisk arbetsgivaravgift som även måste tas ut under 'taket'.

Slutsatsen blir att många som nu ligger under taket kommer att få höjd arbetsgivaravgift på extrainkomster utan att få någon nytta alls av den höjda skatten. Andra som ligger ovanför och som idag t ex betalar 8,64 procent i sjukförsäkringsavgift måste betala ytterligare arbetsgivaravgifter för att härigenom tvingas att erhålla större sjukpenning om han eller hon skulle bli sjuk.

Varför kunde Anna Hedborg inte förstå att skattekilarna ökar med hennes förslag?

Andra bloggar om: socialförsäkringar, sjukförsäkring, skatter, skattekilar, marginaleffekter, politik på intressant.se