Ger sänkt a-kassa kortare söktider, lägre arbetslöshet eller fler jobb?
Debatten om sänkt a-kassa går vidare i SvD. Calmfors hävdar att 10 procents sänkt ersättning ger 1,2 procents minskad arbetslöshet. Inga mekanismer redovisas. Gäller sambandet i Sverige idag? Och hur lång tid tar det?
Idag 30/11 ger professor Lars Calmfors ett svar på Brännpunkt till TCO-ekonomerna (Howell-Mörtvik-Spånt) och till förre ministern Sven-Erik Österberg. Han anför där att "Det finns ett stort antal empiriska mikrostudier i olika länder av hur individers arbetslöshetstider påverkas av ersättningsnivån. Det normala resultatet är att lägre ersättning leder till att arbetslösa snabbare finner arbete."
Att snabbare finna arbete innebär att söktiderna förkortas genom lägre arbetslöshetsersättning. Det blir inte lika eftersträvansvärt att dra ut på sökandet för att hitta ett "drömjobb" med hög lön. Men leder detta till minskad arbetslöshet totalt? Ja, säger Calmfors: "En överväldigande majoritet av makrostudierna finner att mindre generös arbetslöshetsförsäkring innebär lägre arbetslöshet."
Orsaken till detta förklarar Calmfors nu inte alls, tidigare har han vagt hänvisat till lönebildningen. För min del kan man tänka sig att en sänkning av löneläget kan leda till fler jobb på tre sätt: 1) låglönejobb kan underlätta exporten (mindre troligt), 2) låglönejobb i tjänstesektorn ger en output som attraherar en efterfrågan som annars skulle gått till sparande, 3) lika som p 2 men efterfrågan hade annars gått till importvaror.
Calmfors anför istället den OECD-undersökning som hittills inte namngivits med följande ord: "Den OECD-studie som jag refererat uppskattar, i vad man kallar sin 'basanalys', att en sänkning av den genomsnittliga ersättningsgraden i arbetslöshetsförsäkringen med tio procentenheter minskar arbetslösheten med 1,2 procentenheter."
Undersökningen har skett under perioden 1982-2003 och omfattade 20 länder. Ingen anger huruvida denna undersökning också visar att sänkt ersättning skapat fler jobb. Teoretiskt skulle man ju kunna tänka sig att de arbetslösa under en längre period i högre utsträckning tar de lediga jobb som uppstår så att stocken av lediga jobb minskar. I Sverige motsvarar 1,2 procent lägre arbetslöshet ca 50 000 personer. Vid en normal konjunkturutveckling skulle det kunna vara tänkbart att arbetslösheten minskade utan att sysselsättningen ökade genom att nytillträdande på arbetsmarknaden fick svårare att komma in. Hur stor denna effekt kan vara borde anges. Nu vet vi bara att en konjunkturförbättring kan leda till flera jobb utan att arbetslösheten minskar särskilt mycket genom att jobben gick till de nytillträdande.
TCO-arna svarar Calmfors med att han nu erkänner att effekterna på arbetslösheten är osäkra. På SvD:s hemsida finns ett svar från Calmfors (ej i papperstidningen) där han vidhåller sin generella slutsats: "Men i fråga om arbetslöshetsersättningens effekter på arbetslöshet och sysselsättning är forskningen mer samstämmig än på de flesta andra områden."
Calmfors är dock öppen för att resultaten inte är kategoriska: "Det hindrar förstås inte att de uppskattningar som gjorts är intressanta och ger en uppfattning om möjliga storleksordningar som bör redovisas. Detta är något helt annat än att "utlova" några exakta effekter."
Slutsatsen av OECD-unersökningen är enligt Calmfors: "Jag diskuterade utförligt i min artikel möjligheten av att sysselsättningseffekterna av lägre arbetslöshetsersättning skulle kunna vara mindre i Sverige än i ett genomsnittligt OECD-land. Det kan vara så, men det finns anledning att vara skeptisk mot sådana resultat, eftersom de bygger på analyser av hur olika faktorer samverkar med varandra som är mycket osäkra. Man måste ocksa ta hänsyn till att en betydande del av arbetslösheten i Sverige 'döljs' i arbetsmarknadspolitiska program."
Vi blir alltså inte så mycket klokare än att det finns ett visst samband mellan sänkt a-kassa och bättre sysselsättning. Hur mekanismerna bakom detta samband ser ut får vi inte veta. Inte heller huruvida den sänkning av a-kassan efter 200 arbetsdagar till 70 procent skulle verka i den nuvarande situationen i Sverige eller hur lång tid det skulle ta.
Andra bloggar om: politik, arbetslöshetsersättning, a-kassa, arbetslöshet, jobb, sysselsättning, calmfors, ekonomi på intressant.se
13 Comments:
Teoretiskt sett bör välfärdsstaten ge en längre söktid. A-kassa och andra bidrag förlänger arbetslöshetsperioderna därför att människor har råd att vänta med att ta ett arbete. Därför är de empiriska studierna enbart ett komplement till teorin.
Ett annat problem med hög A-kassa, och att den anställde inte behöver betala en försäkringspremie i förhållande till risken att bli arbetslös, är att facken kan satsa på låglönesatsningar som skapar en hög arbetslöshet. Det uppkommer inget motstånd mot skapandet av arbetslöshet. Dessutom har hjärntvätten av arbetstagarna lyckats till hundra procent - levnadsstandarden anses öka när de nominella lönerna ökar men i verkligheten är det företagarnas investeringar i realkapital som ger en högre köpkraft för alla.
Den nominella lönen och nominell BNP mäts i kronor. Dessa två faktorer kan enbart öka om antalet kronor ökar i ekonomin. Dessa två mått är helt värdelösa eftersom de enbart beror på hur många kronor som finns i ekonomin. Det går inte i heller mäta produktionen genom plusa ihop en bil som kostar 100 000 kr med en skjorta som kostar 100 kr. Det går inte i heller mäta den genomsnittliga prisnivån i ekonomin genom att lägga samman bilen och skjortan i kr och dela med två.
Den konjunkturella arbetslösheten kan enbart minska om centralbank och banker ökar antalet kronor i ekonomin. Människor har då fler pengar att använda till konsumtion och investeringar. Eftersom det tar lång tid innan priserna ökar är det inga problem att få högre konsumtion och mer investeringar. Arbetslösheten sjunker men ändå minskar inte arbetslösheten på lång sikt. Slutsatsen blir att fler kronor i ekonomin inte är lösningen på problemet med hög arbetslöshet.
De nya kronorna höjer inte priset på alla produktionsfaktorer lika mycket och vid exakt samma tidpunkt. När räntan sänks under marknadsräntan, och antalet kronor ökar i ekonomin, blir det till en början lönsamt att även investera i lågförräntande projekt. Investeringar tar lång tid att genomföra och samtidigt höjs priset på alla faktorer långsamt men säkert när antalet kronor ökar i ekonomin. Blir tillräckligt många projekt olönsamma pga prishöjningarna sker en avveckling av dessa projekt. Konjunkturen faller och arbetslösheten ökar.
Ökat sparande ger en högre sysselsättning på längre sikt. Detta beror på att sparande är samma sak som att människor
skjuter upp sin konsumtion till ett senare tillfälle. Detta är i sin tur samma sak som investeringar i de tre produktionsfaktorerna. Dessa investeringar görs av företagens ägare. Sparandet kommer antingen från ägarna eller från vanliga människor som sparar på bankkonto. Banken lånar sedan ut till företagen.
Genom sparandet omvandlas de sparade pengarna till produktion inom företagen. Eftersom ekonomins resurser är knappa måste människors konsumtion tillfälligtvis minska något. Dels måste resurser som ex arbetskraft föras över från sektorer som arbetar direkt gentemot kunderna till sektorer som tillverkar produktionsvaror och befinner sig långt ifrån den slutliga kunden. Detta är också nödvändigt för att priserna på faktorerna inte ska höjas för mycket. Priserna ska öka något mer tidigt i produktionskedjan jämfört med det sista steget - försäljning och service till konsumenterna.
Kan de vara som så att en låg A-kassa minskar den arbeslöses konsumtion och därmed leder till färre arbetstillfällen?
Sven-Erik Österberg har ju sin beräkningsmodell klar
Han vill att facken, i första hand då LO, ska använda hela sin arsenal av åtgärder för att stopa förslaget om ny arbetslshetsförsäkring.
Politisk strek,säger han, är inte utesluten.
Har ledande socialdemokrater inte längre någon respekt för den parlamentariska demokratin?
I övrigt refererar Lars Calmfors till en rad ekonomiska studier och även erfarenheter från andra länder som genomfört ett sådant modellskifte och säger han det finns en sysselsättningseffekt även om den är svår att beräkna.
Därutöver finns det självfallet ett samband med en rad andra ekonomiskt-politiska åtgärder som genomförs.
Men, det säger sig självt, betala 100 procent i a-kassa, så vill knappt någon jobba längre,
Och är a-kassan så hög att den ligger nära tidigare inkomst så är det åtskilliga som avstår från att söka jobb och som i stället arbetar åt sig själva eller tar extraknäck på den enormt stora svarta marknad vi har.
Till Per-Olof:
Ökat sparande i en idealsituation ger naturligtvis ökade produktiva investeringar. Men varför skulle det leda till högre sysselsättning? Det är väl snarare jobbstrukturen som förändras.
Det aktuella problemet är ett annat. Ökat sparande, som i dagens Sverige går till utlandet, leder inte till ökade investeringar här. Effekten blir istället att efterfrågan reduceras och folk förblir arbetslösa.
Till Kask:
Hygglig a-kassa har setts som en s k 'automatisk stabilisator'. Om folk blir arbetslösa skall inte ett stort köpkraftsbortfall behöva inträffa som förvärrar lågkonjunkturen. Det förutsätter att statens budgetunderskott får öka. Den svenska reformen är dock så liten och inträffar först efter nästan ett år (då 90 procent fått jobb) att det knappast blir någon effekt på konjunkturen.
Om däremot Nuders tes att budgeten alltid måste balansera på 2 procents överskott kan det efter något år bli aktuellt att höja skatterna eller skära ned utgifterna om många skulle bli arbetslösa.
Till Per:
Österberg (s) verkar vara en riktig skojare. Han vädjar populistiskt till föreställningen att den nya a-kassan kan ses separat och därför är en försämring. Någon borde kontra med att vi inställer reformen samtidigt som vi inställer jobbavdraget.
Men den diskussionen sker då i ett vacuum eftersom ingen tycks känna till vad jobbavdraget innebär genom regeringens valhänta skatteinformation.
/DNg
Då det här gäller i första hand långtidsarbetslöshet och söktider borde vi plocka in depreciering av (iaktaget och reellt) humankapital (I.e. "vem vill anställa någon som varit arbetslös i X år?").
(http://scholar.google.com/scholar?hl=sv&lr=&client=firefox-a&q=human+capital+depreciation+unemployment++stockholm&btnG=S%C3%B6k)
Dessutom bör inte bara problemet med människor som väntar på "drömjobbet" tas med i beräkningen, utan även de som vänjer sig vid att se a-kassan som en mer eller mindre permanent försörjning.
A-kassan minskar på grund av dessa faktorer i kombination humankapitalstocken, och gör i kombination med minimilöner vissa människor oanställbara, även om deras preferenser för anställning vs. A-kassa ändras över tiden.
Förslaget att komma åt skojaren Österberg verkar inte riktigt genomtänkt.
Det vore förödande både för regeringspolitik och för en seriös opposition.
Österberg har fått den snytning har förtjänat i DN:s huvudledare i dag.
Sture Nordh går nästintill armkrok med Österberg.
"Ett sätt att stärka incitamenten till arbete är att sänka arbetslöshetsersättningen och att förkorta dess utbetalningstid. Nya belägg tyder dock på att "aktiveringsprogrammen" kan hjälpa till att neutralisera dessa arbetsmotverkande effekter och förbättra de arbetslösas återanställningschanser, samtidigt som välfärdsambitionerna inte behöver sänkas, förutsatt att sagda aktiveringsprogram utformas och genomförs på ett genomtänkt sätt. Aktiveringsprogram innebär bl.a. åtgärder, administrerade av effektiva och välfinansierade offentliga arbetsförmedlingsorgan, för att tillse att de arbetslösa aktivt söker arbete och stimuleras att hitta nya anställningar. Effektiva aktiveringsprogram innehåller en blandning av morötter och käppar, som kan tillhandahållas av offentliga eller privata arbetsförmedlingar, i syfte att ge de arbetslösa ordentligt stöd i deras arbetssökning och att säkerställa att de i sin tur söker arbete aktivt."
OECD Employment Outlook - 2006 Edition: Boosting Jobs and Incomes
Summary in Swedish
/Tunström (s)
Vad jag menar är att någon starkare opinionsbildare än Lars Calmfors men inte direkt en regeringsrepresentant skulle föreslå att man borde skippa både a-kassa och jobbavdrag när det visat sig att så många är emot förändringarna i a-kassan. Det gäller att få seriös debatt om denna reform så att populister som Österberg blir avslöjade.
Tunström citerar Employment Outlook. Där ges dock ingen konkret information om hur det blir fler jobb av att de som är arbetslösa snabbare söker och tar de jobb som finns. Om man kan få ner antalet vid månadens slut kvarvarande lediga platser kan arbetslösheten sjunka med högst något tiotusental personer. Det är alltid något men ingen stor förändring.
Problemet är emellertid att idag får ca 90 procent av de nyblivna arbetslösa ett nytt jobb inom ett år. Sänkningen av a-kassan innebär alltså att de kvarvarande 10 procenten får ett starkare incitament att inom knappt ett år (200 arbetsdagar) skaffa sig ett jobb med lägre lön eftersom alternativet är att gå med 70 procents ersättning i ytterligare 100 arbetsdagar. Denna förändring kan rimligtvis inte ha någon större effekt på antalet kvarstående lediga platser. I huvudsak är det en moralisk markering mot synsättet att a-kassa är något som man kan försörja sig permanent på. "Vi har ingen medborgarlön" vill regeringen signalera.
/DNg
Nu har detta med a-kassenivåerna återställas 2010.
Det finansiella utrymmet finns enligt Mona men kanske inte så som Pär reflekterat.
Sambandet mellan a-kassa och jobben bnetyder inte heller nåt.
Nej,det viktiga är att gå armkkrok med sin kollektivanslutning och sina miljarder inte minst i ett läge då sossarna efter valförlusten förlorat åtskilligt i partistöd.
Sen förstås. Har man sagt den sak i kritiken mot alliansen så måste den nya vänsteralliansen ge prov på att dom vet bättre.
Nu har vänsteralliansen i sin inställning till jobbavdragen gett tre olika besked.
Bravo,bravo,bravo!
Det finns en mer grundläggande synpunkt. Det kan nämligen ifrågasättas, att minskad friktionsarbetslöshet verkligen är den nya regeringens avsikt. Önskas minskade söktider, bör detta underlättas genom en allomfattande och enkelt fungerande arbetsförmedling, så att de sökande slipper leta på måfå. Regeringens beslut går emellertid i motsatt riktning, vilket ger vid handen att avsikten med den sänkta a-kassan inte är att minska friktionsarbetslösheten, utan något annat.
Nu har nya studier visat vad vem som helst länge vetat:de utan jobb tar inte nya fast såna finns och dessutom nära hemorten,
Och därutöver lever förstås tusentals enbart på a-kassan eller på a-kassa och svartjobb.
Vi måste ta itu med detta sa en byråkrat medan politikerna inte vågar ägna sig åt vad som bränns.
Sossarna saknaer alternativa förslag på dessa områden.
Skicka en kommentar
<< Home