Ekonomisk kraschlandning?

Nu kommer ekonomiska indikationer om en skarp nedgång i USA. Den kan dra med sig en kollaps för dollarkursen med höga räntor i lågkonjunkturen. Det kommer att minska världshandeln med en internationell lågkonjunktur som följd. Kina kanske sitter på motmedlen om det inte är för sent.

Vi har alla att vara oroliga för den ameriklanska ekonomiska utvecklingen. Länge har man trott att den amerikanska högkonjunkteuren skulle kunna "mjuklanda". Men nu har det kommit indikationer som kanske visar att det inte kan uteslutas att det blir en "kraschlandning" med oöverskådliga effekter även för andra länder.

I USA har bostadsbyggandet och biltillverkningen gått knackigt en längre tid. Men resten av ekonomin har gått hyggligt. I förra veckan (1 dec) kom emellertid uppgifter för november som utvisade en oväntat dålig utveckling av industriproduktionen. Orderingången och produktionen gick mycket sämre och även sysselsättningen minskade. Inköpschefsindex, som är en hygglig konjunkturindikator, föll oväntat från 51,4 i oktober till 49,5 i november, vilket tyder på lågkonjunktur. En oavbruten konjunkturuppgång sedan början av 2003 ser ut att gå till ända. Inköpschefsindex har faktiskt legat över 50 sedan början av 2002 med bara ett kort avbrott 2003.

Aktiekurserna föll, marknadsräntorna föll och dollarn föll under förra veckan. Man kan se att marknaden räknar med att Federal Reserve (centralbanken) skall sänka räntan under våren (senast i maj, vilket framgår av terminskontrakten för räntorna). Det kommer att sänka dollarn ytterligare.

Nu kommer sannolikt det dollarras som förutsågs redan för två år sedan. Men då lyckades dollarn återhämta sig genom Alan Greenspans avvägda räntehöjningar. Men det kanske var ett uppehållande försvar. I varje fall får efterträdaren Ben Bernanke ta hand de långsiktiga svårigheterna och förmodligen få bära hundhuvudet för ett misslyckande. Dollarns utveckling framgår av nedanstående diagram:

Dollarn har gått från drygt 10 kronor till mindre än 7 idag (Källa DI)

Man kunde tro att en fortsatt dollarförsvagning skulle vara bra för att USA skall komma tillrätta med sitt långvariga underskott i utrikeshandeln. Bytesbalansunderskottet för 2006 förutses bli hela 6,6 procent av BNP. Exporten stimuleras och importen blir dyrare. Men nedåtgående räntor, växelkurs, konjunkturer och aktiekurser medför alla att det blir mindre intressant för utlandet att investera i USA.

Då blir det svårare att finansiera det fortfarande stora bytesbalansunderskottet. Det är inte bara Kina som investerar sitt handelsöverskott i amerikanska värdepapper. En rad andra länder gör det också, däribland Sverige med drygt 6 procent av BNP i bytesbalansöverskott. Världskonjunkturen har under 12 år stimulerats allt mer av det växande amerikanska bytesbalansunderskottet. När det minskar kommer exporten för en rad länder också att hållas tillbaka. Redan den hittills noterade sänkningen av dollarkursen har gett svårigheter för Volvo och Saab.

Förra gången det begav sig sjönk dollarkursen från en topp 1985 och nästan tio år framåt. Efter sju år kollapsade den svenska kronan - den hade då stigit mot dollarn från 8:61 kr 1985 till 5:81 kr i genomsnitt 1992. Nu har Sverige större fallhöjd genom överskottet i bytesbalansen på drygt 6 procent mot ett underskott på 2-3 procent i början av 1990-talet. Men då steg kronan knappt 50 procent mot dollarn. Nu har den redan stigit drygt 50 procent och om dollarn sjunker till 5:80 igen har kronan stigit nästan 80 procent mot dollarn sedan 2001. Där kan vi vara inom ett år.

Dollarn borde inte få fortsätta att falla. Men kan man driva ut Fan med Belsebub ännu en gång? Det tycks USA:s nye finansminister Henry Paulson kunna tänka sig. Han reser i mitten av december tilsammans med centralbankschefen Bernanke och andra höjdare till Kina för att förmå kineserna att låta sin valuta yuanen att stiga snabbare mot dollarn. Det kan rädda en del jobb i USA till priset av kortsiktigt sämre utveckling i Kina. Efter årsskiftet kan annars protektionismen med en demokratisk kongressmajoritet blomma ut för fullt.

Frågan är dock om inte dessa eventuella åtgärder kommer för sent. Kina har visat tillmötesgående hittills genom att ställa sitt sparande (180 mdr dollar -06) till förfogande för världen. Det är förvånande att landet ackumulerat en valutareserv på en biljon dollar ($ 1000 mdr). Vad skall kineserna ha för nytta av den? Men det tycks ligga i Kinas natur. Under tre århundraden, från 1500 till 1800, hamnade 3/4 av den nya världens billiga silverproduktion (t ex från den berömda gruvan i Potosí) som en sorts valutareserv. Asien producerade i slutet av 1700-talet 80 procent av allting i världen med 2/3 av världens befolkning.

Skall Kina till år 2010 ackumulera ytterligare en biljon dollar i valutareserven? Om detta mot förmodan kan ske i amerikanska värdepapper som ger lägre avkastning än tidigare och i en valuta som faller i värde finns chansen att allting inte går överstyr. Men det förutsätter att inga protektionistiska åtgärder görs mot Kina. Och kanske inte heller några skattehöjningar som demokraterna 2009 kan tänkas vidta för att minska importen och balansera den federala budgeten (i enlighet med Nuder-doktrinen att statsbudgeten helst alltid bör visa överskott). Hade det inte varit bättre att få upp yuanen redan för två år sedan?

Kinas preferenser för valutareserver kanske har underskattats. Men räcker en fortsatt välvillighet att lägga pengar på hög? Den amerikanska ekonomin är kanske så illa ute att det behövs någonting ytterligare. Eftersom detta 'något' sannolikt är en räntehöjning under en lågkonjunktur ser läget ändå inte så bra ut. Det betyder att den svenska regeringen år 2010 kanske kommer att gå till val under en svår kris för export och sysselsättning.

Andra bloggar om: USA, ekonomi, konjunkturer, valutapolitik, penningpolitik, politik, regeringen på intressant.se