Miljön som motiv för repression och diktatur

Kommer frihet och demokrati att ersättas av ett autokratiskt samhällssystem med miljöpolitik som förevändning? Alla gamla diktatursträvare kan i klimatpolitiken se en ny chans att få utöva repression. En av dem uppträdde i SVT:s program Planeten.

Jag har utlovat en genomgång av olika samhällsmodeller. En av dessa är den som bygger på överhetens repression. Det finns ett antal olika motiv för repression, men till igår hade jag inte tänkt på att miljön och klimatpolitiken skulle kunna vara ett motiv för att införa diktatur. Men när jag såg det fjärde programmet i SVT:s serie Planeten stod det klart att diktaturförespråkarna också börjat använda milöpolitiken som motiv för repression.

Vi har 20-50 år på oss att agera enligt forskarna i programmet. Detta program som tidigare varit ganska avslaget om man inte har anlag för rädsla för skräckpropaganda kom igår med mera beska besked. Nu presenterades fyra möjliga framtidsvisioner fram till år 2100 utvecklade av den amerikanska forskaren George Costanza:

Star Trek: Tekniken har löst miljöproblemen, illustrerat med 600 m höga holländska "gristorn".
Mad Max: Miljön har förstörts och naturresurserna tagit slut. Ett fåtal lever gott bakom murar och vakter, men det råder "allas krig mot alla" och majoriteten lider och svälter.
Ekotopia: Ingen outsinlig energikälla hittas. Men genom småskaliga lösningar och och mer utjämnad fördelning av jordens resurser lever människorna på en mer primitiv nivå.
Big government: Genom miljölagar införda av en diktator begränsas möjligheterna för tillväxt och expansion.

Det stod ganska klart att det var det fjärde alternativet som SVT:s programmakare ställde sig bakom. Man lät en forskare vid namn Karl Ammann framföra behovet av diktatur för att ransonera olika konsumtionsvaror i världen. Han gjorde en analogi med kinas ettbarnspolitik. Inlägget illustrerades med porträtt av Stalin och Mao. Något avståndstagande sågs inte till. Men det framfördes tankar om en världsregering vald på något sätt direkt av hela jordens befolkning. Var och en förstår att det är orealistiskt jämfört med diktatur.

För ytterligare kritik mot diktatursvärmeriet se kommentar på bloggen Aqurette.

Genom historien har det alltid funnits diktaturförespråkare eller åtminstone anhängare till absolutism och autokrati. Kanske är det ett generellt mänskligt drag som alltid finns särskilt starkt representerat hos en del av befolkningen. Dessa människor griper därför i alla tider efter gångbara argument för att få införa ett repressivt samhällssystem. På Hobbes' tid var det säkerhet - idag är det klimatförändringarna.

Nyligen kom det ut en bok som förordar planhushållning skriven av den brittiske forskaren George Monbiot med titeln Heat. How to stop the planet burning (Penguins). Han vill ha ransonering av aktiviteter som alstrar koldioxid. Alla människor utrustas med en modern form av ransoneringskuponghäfte - dvs ett elektroniskt kort som belastas varje gång man tankar eller köper ett stearinljus etc. Enligt Monbiot kommer etanolbilar inte att tillåtas. Målet är att minska utslppen av CO2 med 90 procent redan till 2030. Då måste flyget förbjudas. Levnadsstandarden kommer inte att öka men den kommer inte heller att sjunka påtagligt.

Denne Monibot intervjuas i programmet och framför det autokratiska argumentet inlindat som att den som förspråkar försämringar kommer att få politiska problem. Han antyder att det behövs en rörelse med verkligt arga medborgare som bestämmer att politikens fråga nummer 1 är att genomföra dessa försämringar.

Ransonering, planekonomi och förbud måste rimligen upprätthållas av en regering med absolut makt. Friheten går förlorad och då kan man inte heller ha demokrati eftersom denna skulle kunna leda till att den klimatfundamentalistiska regeringen blev avsatt. Opposition måste kunna slås ned med våld. Vi får då en klassisk autokratisk regim som motiverar sin repression med miljöargument istället för säkerhet, nivellering, social rättvisa eller metafysika historielagar som tidigare epokers diktaturförespråkare använt.

Historien har dock visat att auktoritära regimer inte är långsiktigt stabila. Det finns alltså anledning för miljöintresserade att ta med den politiska teorin i övervägandena om hur en långsiktig lösning av olika globala miljöproblem skall åstadkommas.

Andra bloggar om: politik, växthuseffekten, milöpolitik, diktatur, Planeten, filosofi på intressant.se