Ökad om(s)kolning ökar inte efterfrågan på anställda

Fler företagare och omskolade anställda under den kommande lågkonjunkturen ökar inte efterfrågan på sysselsättning, som påstods av journalisterna i radions Studio 1. Sådana misstag gör att socialdemokraternas nya jobbpolitik framstår som något annat än en kopia av alliansens.

I radions Studio 1 på måndagen togs socialdemokraternas "nya" jobbpolitik upp. Som en sammanfattning på åtgärderna och hur de skiljer sig från regeringens program föreslog programledaren Jörgen Huitfeldt att socialdemokraterna vill öka efterfrågan på arbetskraft medan regeringen vill öka utbudet. Ja, ungefär så skulle man kunna sammanfatta skillnaderna medgav Ekots inrikespolitiske kommentator Inger Arenander. - Det är ju helt fel!

Om radions specialiserade kommentatorer inte förstår skillnaden mellan utbud och efterfrågan är det begripligt att allmänheten inte kan förstå hur man skall åstadkomma flera jobb. Socialdemokraterna har låtit Sifo undersöka hur 1 218 män och kvinnor ser på olika politiska förslag vad beträffar hur effektiva de är för att bekämpa arbetslösheten. Undersökningen redovisas på DN-Debatt idag 12/5 av Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg. Här är det yrkesutbildning för arbetslösa och utbildning till bristyrken som kommer högst på en lista med 11 förslag.

Inget av dessa 11 förslag innehöll dock Mona Sahlins paradförslag från Agenda igår, nämligen en 50-procentig subventionering av lönekostnaden för ungdomar som varit arbetslösa mer än tre månader. Och när hon intervjuades i Studio 1 nämndes detta inte alls. Hon avvisade kritiken från finansminister Anders Borg som utdömde de 124 förslagen på dagens "jobbtoppmöte" som gammal Ams-politik. Naturligtvis var den del av förslagen som handlade om förbättringar av förmånerna för småföretagarna ingen Ams-politik utan en fråga om ökningen av arbetsutbudet med hjälp av "brödföretagande".

Den andra delen är dock till betydande del en fråga om omskolning. På längre sikt är naturligtvis detta en effektiv politik om det går att förutse bristyrkena om några år. Men på kort sikt är en minskning av arbetsutbudet genom ökad omskolning skadlig eftersom den tekniska jämviktsarbetslöshetspunkten kommer att underskridas. Då ökar risken för stigande inflation och Riksbanken kommer i så fall att höja räntan. Det leder i sin tur till en dämpad konjunktur i förtid och sämre förutsättningar för nya jobb i framtiden. Att fråga allmänheten om sådana sammanhang i en Sifo-undersökning är enbart löjligt.

Vad socialdemokraterna nu förslår är att arbetsutbudet skall öka på några års sikt. Det skall ske genom att fler lockas att bli egenföretagare genom bättre sociala förmåner, trygghet, a-kassa mm. Samtidigt kommer en del redan etablerade småförtag som står inför nedläggning att kunna fortsätta litet till. Utöver detta skall kompetensen hos arbetskraften förhoppningsvis förbättras. Men om det inte finns efterfrågan på vare sig anställda eller tjänster från småföretagare i en kommande lågkonjunktur hjälper det inte att öka arbetsutbudet. Det är ju det argument som socialdemokraterna sedan länge har försökt möta alliansens jobbåtgärder med. Nu borde de få stå till svars för att ha kopierat själva grundansatsen i alliansens jobbpolitik.

Men istället blandas korten bort i radions Studio 1 med att skillnaden är att socialdemokraterna vill öka efterfrågan. En tankelapsus eller ett försök till äreräddning?

Andra bloggar om: jobbtoppmöte, jobb, arbetspolitik, nya jobb, sysselsättning, Mona Sahlin, socialdemokraterna, ams-politik, ekonomi, politik på intressant.se