Hayek ser friheten som nyttig

Frihet är bra för hela samhället. Den spontana utvecklingen i ett fritt samhälle är vansklig att reformera med hjälp av förmenta förnuftsresonemang. Socialistisk planekonomi är "det stora misstaget". Frihet kräver en rättsstat och frånvaro av godtycklig makt, menade ekonomen F A Hayek.

För dagens människa representerar namnet Hayek kanske i första hand en mexikansk filmskådespelerska vid namn Salma Hayek (f 1966). Men samhällsfilosofiskt är namnet förknippat med Friedrich Hayek (1899-1992), nobelpristagare 1974 i ekononomi till Nobels minne. Han varnade i boken Vägen till träldom (1944) för hur satsningar på socialistisk planering skulle leda till ofrihet i de västerländska samhällena. Denna bok gjorde socialdemokraten och statsvetarprofessorn Herbert Tingsten till liberal och sedermera till chefredaktör för DN. Men den sägs också ha gjort den borgerlige Olof Palme till socialdemokrat. Idag 8 maj skulle Hayek ha fyllt 109 år.

Jag ägnade några dagar i förra veckan åt att läsa om delar av Hayeks stora verk Frihetens grundvalar från 1959. Den utgör en utbyggnad av idéinnehållet ur den litet snåriga boken från 1944. Men idéerna är eviga och man kunde tycka att en nästan 50 år gammal bok skulle vara lika aktuell idag. Så är nog inte riktigt fallet och redan 1983 när den svenska utgåvan kom från Ratio var en del av innehållet daterat. Detta beror delvis på den empiriska inriktningen av resonemangen som överskuggar själva frihetsidéerna.

Men det empiriska i boken är dessvärre sällan konkret. Boken är istället allmänt hållen och saknar nästan helt konkreta exempel. Argumenteringen är pragmatisk och undviker moralfilosofiska resonemang, som ju alltid kan exemplifieras konkret. I sista hand är Hayeks inställning deterministisk vilket tydligast framgår av hans bok Det stora misstaget från 1988.

Hayek skriver själv i Frihetens grundvalar att han förvånats över att det inte fanns någon bok som mera fullständigt redogör för frihetens idéer. Han vill med sin bok ge en "övergripande återframställning av grundprinciperna i en frihetens filosofi". Har han då lyckats med detta?

Själva grundansatsen som Hayek väljer medför att det filosofiska målet svårligen kan uppnås. Han vill inte explicit argumentera för frihetens principer utan vill att frihetens fördelar skall framgå av den empiriska evidens för ett fritt samhälle som han tar för given och känd. Några statistiska jämförelser av länder med olika grad av frihet hänvisar han inte till. Det är beprövad erfarenhet som är Hayeks grund vilket han sammanfattar med orden:

"Hur paradoxalt det än kan verka, är det troligen så att ett blomstrande fritt samhälle alltid i stor utsträckning måste vara ett traditionsbundet samhälle." (s 71)

Frihet är frånvaro av tvång konstaterar Hayek. Han resonerar kort kring den alternativa tolkningen att frihet är förmåga och makt - i slutändan måste man då identifiera frihet med välstånd. Det är en ödesdiger omtolkning menar Hayek som pekar på syftet att kunna argumentera för omfördelning i frihetens namn. Men en general kan vara mindere fri än en herde, resonerar Hayek i ett av sina få konkreta exempel. Vi måste också inse att vi kan vara fria men ändå vara olyckliga.

Hayeks huvudteser är att det ekonomiskt och socialt framgångsrika systemet har utvecklats evolutionärt genom framväxten av olika institutioner som bygger på viss frihet och rättsstatlig styrning. Det tvång som ofrånkomligen måste utövas är opersonligt och förutsägbart - dvs inte godtyckligt. Den spontana ordningen är samhällsnyttig och inskränkningar destruktiva för den ekonomiska utvecklingen.

Men hur skall statens omfattning bestämmas? Hayek lanserar inget principiellt resonemang för detta. Han medger att staten bör ta hand om de sämst ställda och ombesörja elementär utbildning. Även värnplikt kan godtas. Här finns den stora svagheten. Skulle mera tvång sänka tillväxten kraftigt? Hayek redovisar ingen evidens för detta. Och även om produktionen skulle hämmas något med högre skatter är ju det konventionella argumentet för detta att de sociala system som då kan finansieras ger upphov till så stora fördelar att denna reduktion av produktionen kan uppvägas. Med den "trial-and-error" som den sociala evolutionens process består av skulle det enligt Hayek tydligen vara en fråga om att förstå att man måste gå långsamt fram för att kunna utvärdera huruvida ökat tvång kan inkorporeras i den spontana ordningen.

Detta är en följd av Hayeks motvilja mot all rationalistisk konstruktivism. Denna är i sin tur betingad av 1930-talets tro bland många ledande ekonomer att samhällsekonomin kunde planeras av staten med hjälp av centrala direktiv. Ytterst härrör alltså Hayeks kritik mot konstruktivistiskt tvång från hans skepsis mot den sovjetiska planhushållningen och försöken att efterhandsrationalisera den som väl så effektiv som fri marknadsekonomi.

När nu sovjetsystemet fallit ihop och den kinesiska kommunismen blivit kapitalistisk finns det ingen som på allvar företräder en stor systemförändring som bygger på konstruktivistiskt tvång. Hayek har segrat i diskursen med Galbraith, Heilbroner, Myrdal och Meidner m fl samt delvis också med Keynes. På så sätt kan Hayek ses som modern. Men någon riktig vägledning för frihetens filosofi i relation till den moderna välfärdsstatens tvångsanspråk får man inte från Hayek.

Fortsättning: Statens uppgifter enligt Hayek, 14/5 2008

Andra bloggar om: frihet, filosofi, välstånd, moralfilosofi, spontan ordning, Hayek, politik, ekonomi på intressant.se