onsdag, juni 25, 2008

Mest utjämning i Sverige visar sossarna

Hur skall s kunna driva utjämningspolitik, "ökad jämlikhet" och "mindre klyftor" med det faktamaterial som presenteras i den beställda låginkomstutredningen? Arbetarna har dessutom sedan 1970 fått sänkt inkomstskatt trots att kommunalskatten samtidigt gått upp med 12 procentenheter. Vill s att arbetarna inte skall bidra till välfärdsutbyggnaden?

Socialdemokraterna har nu presenterat den första delen i sin nyalåginkomstutredning (pdf). Den har gjorts av LO-ekonomerna och verkar inte vara uttalat propagandistisk. Det finns åtskilligt med fakta i rapporten som går emot socialdemokraternas ambitioner enligt DN och SvD att lansera klyftor och ökad jämlikhet (kallas nu ofta rättvisa) som framtidens politik.

I rapporten visas exempelvis ett diagram som mäter inkomstutjämningen i 25 EU-länder. Måttet är den s k gini-koefficienten som antar värdet 0 om alla har samma inkomst och 1 om alla inkomster går till en enda person. Genomsnittet för inkomstskillnaderna är 35 procent högre inom EU eller 0,31 (th) mot 0,23 i Sverige (tv):

Av diagrammet framgår att Portugal har den mest ojämna inkomstfördelningen 2005 och den har dessutom ökat kraftigt sedan år 2000. Det ljusa fältet visar ökad spridning av det ekonomiska välståndet. Om tecknet + ligger inom det blåa fältet har spridningen minskat sedan år 2000. Så har exempelvis skett inom Nederländerna, Belgien och Estland. I Sverige har inkomstspridningen varit konstant.

Vad är det för klyftor som s vill minska när Sverige är "bäst" enligt den egalitära ideologin? I rapporten visas hur löneskillnaderna minskade sedan socialdemokraterna förr gången lanserade "ökad jämlikhet" som slagord för att möta 68-vänstern i slutet av 1960-talet:


Av diagrammet framgår hur lönespridningen i privat sektor sedan 1970 först sjönk och sedan ökade något. Måttet är hur mycket mera den 90:e percentilen har i lön jämfört med den 10:e percentilen (alltså gränsen för de 10 procenten bäst avlönade jämfört med gränsen för de 10 procenten lägst avlönade). Vänsterns frammarsch på 1970-talet ledde till en bottennotering i löneskillnader kring 1980. Detta gällde speciellt tjänstemännen. Samtidigt kördes Sveriges ekonomi i botten med en devalvering på 10 procent 1981 och en med 16 procent 1982.

Vi bör dessutom komma ihåg att skatterna utjämnade inkomsterna ännu mera. En industriarbetare har faktiskt fått sänkt inkomstskatt med några procent sedan 1970 trots att kommunalskatten stigit från 21,0 procent 1970 till 32,7 procent 2008. Nu betalar arbetaren inte ens full kommunalskatt medan inkomstskatten var 6-7 procentenheter högre än kommunalskatten 1970. Arbetarna låter tydligen andra betala den kommunala servicen. Är det mer av detta som Mona Sahlin skall gå till val på?



Dagens citat : Mer kärnkraft för bättre klimat (SvD:s ledare 25/6-08)
"Det talas mycket om att Sverige ska gå före i miljödebatten. Ett sätt vore att öppna för byggnation av fler reaktorer. Även om man vill begränsa energi- förbrukningen kommer behovet av el att vara fortsatt stort och mer el – till värmepumpar, till ladd-hybrider – att vara en del av lösningen. Och vad ska annars ersätta all kolkraft som ska stängas av i Europa?" (min kurs)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 26 juni, 2008 11:25, Anonymous Anonym said...

LO:s rapport visar föga överraskande att under de tolv år Göran Persson var statsminister så blev de rika rikare och de fattiga fattigare.

Hans recept var detsamma som Mona nu vill göra till sitt, att sänka dagisavgifterna samt att höja bidragen, vilket mest gynnade medelklassfamiljer med barn.

Att Sahlin nu åter vill välja den strategin säger hon och Ulfskog rätt ut; det gäller att få medelklassen i storstadsområden att rösta rött.

Det har hävdats att socialdemokraterna genomfört den sänkning av skatterna som medfört att låginkomsttagarna fått en ökad levnadsstandard,

Det är fel, Den s k gini-koefficienten ökade från 0.21 till 0, 28 för låginkomsttagarna när Persson var statsminister.

Det mesta talar för att efter ett regimskifte 2010 så kommer denna utveckling att fortsätta.
Redan 2010 ska jobbavdragen bort eller kraftigt reduceras.
PF

 
At 27 juni, 2008 13:54, Blogger Danne Nordling said...

Rapporten visar inte att de fattiga blev fattigare. I huvudsak blev alla rikare (fick högre ink). Det gäller även ensamstående kvinnor. Däremot ökade skillnaderna under Perssons tid tidvis åtminstone. Det beror på den ökade arbetslösheten och förtidspensioneringarna mm.

Att ge ökade bidrag till medelklassen är enligt medianväljarteoremet en röstvinnande taktik. Skall Reinfeldt möta detta med att ge förbättringar till låginkomsttagarna? De röstar redan rött och anser att m är ett parti för "de rika".

Socialdemokraterna har genomfört praktiskt taget alla sänkningar av skatterna för låginkomsttagarna sedan 70-talet fram t o m 2005. (Därefter har två jobbavdrag införts.)

Detta kan inte a priori motsägas av gini-koefficientens utveckling för ekonomisk standard av två skäl. 1. Ökad gini kan bero på inkomstökningar före skatt. 2. Ökad gini kan bero på ökat utanförskap med låg inkomst.

Någon utveckling av gini-koefficienten för speciellt låginkomsttagarna 1995-2005 har jag inte hittat i rapporten. Men vi vet att gini ökade med 11 procent 96-04. Dock minskade gini med 10 procent 00-04. Som jag skrev 2006 så berodde ökningen i huvudsak på förtidspensioneringar och fler studerande.
/DNg

 
At 27 juni, 2008 15:53, Blogger Per-Olof Persson said...

Slutsatsen är att kollektivavtalen och LAS måste avskaffas för att full sysselsättning ska uppnås. Om människor har arbete har de också möjligheten att på längre sikt öka sina inkomster. Människor ökar sina realinkomster om (A) entreprenörerna investerar i ett större realkapital per arbetstagare, eller (B) om individen blir mer produktiv genom arbetslivserfarenhet, utbildning etc.

Förutsättningen för att full sysselsättning ska uppnås är att individens lönekostnad inte överstiger värdet av individens produktivitet. Värdet är detsamma som det pris konsumenterna betalar för konsumtionsprodukterna. Detta skapar arbetsgivarnas försäljningsintäkter för sålda konsumtionsvaror.

Arbetsgivarnas handlande styrs i grunden av intäkter och kostnader. I grunden måste intäkterna antingen vara högre än kostnaderna (privata arbetsgivare) eller vara lika höga (offentliga arbetsgivare). Detta innebär att lönekostnaderna måsta anpassas till intäkterna om full sysselsättning ska uppnås.

Ett viktigt konstaterande är att det inte är lönerna som skapar den monetära efterfrågan (arbetsgivarnas intäkter) utan hur mycket pengar som finns i ekonomin. Om exempelvis ekonomin består av enbart företag och löntagare. Löntagarna får lön en gång i månaden och penningmängden är konstant och är 2000.

Antag att den totala lönesumman som betalas ut per månad är 1000 och hela lönsumman spenderas på konsumtionsvaror. I detta fall blir företagens försäljningsintäkter för konsumtionsvaror exakt 12 000 per år. Full sysselsättning kräver att lönekostnaden anpassar sig till försäljningsintäkten, dvs 12 000. Reallönerna kan i detta fall endast öka om en större produktion sänker priserna på konsumtionsvarorna.

Antag att företagen använder penningmängden, 2000, till att varje månad betala ut löner på 1000 och göra inköp ifrån andra företag på 1000. Att öka lönerna till 1100 innebär företagen måste minska sina inköp från andra företag till 900. Höjda löner ökar således inte den monetära efterfrågan i ekonomin.

Vid konstant penningmängd är det enkelt att mäta ekonomins storlek. Om produktionsstegen i ekonomin växer horisontellt och vertikalt (antalet steg ökar) blir näringslivets totala försäljningsintäkter högre. Det första steget (försäljning av konsumtionsvaror) använder i detta exempel 1000 för inköp ifrån andra företag per månad.

Nu är det riktiga BNP-måttet uppe i summan 24 000 (= 12 000 + 12 000). Ju fler produktionssteg det finns i ekonomin desto högre blir det riktiga BNP-måttet. Man mäter således hela produktionen i ekonomin. Företagens efterfrågan från andra företag är betydligt högre än konsumenternas efterfrågan i ett industriland.

Företagens efterfrågan från andra företag ökar genom att anskaffandet av produktionsresurser (råvaror, arbetskraft, kapitalvaror) ökar jämfört med den summa som används till inköp av konsumtionsvaror. När investeringsprojekten är klara kommer företagen att öka den reala efterfrågan i ekonomin. En större produktion sänker priserna i varje produktionssteg. Slutligen kommer fler konsumtionsvaror att produceras till lägre priser.

 
At 29 juni, 2008 14:06, Anonymous Anonym said...

Ja, vad ska Mona Sahlin satsa på i nästa val?

Ska hon verkligen kunna satsa på både medelinkomsttagare och socialdemokratins kärnväljare, låginkomsttagare som också är med i LO?

Motståndet mot jobbavdraget talar mot det senaste, såvida hon inte går på Metalls linje.

Följer hon LO-kongressens krav så är hon emot vad LO:s styre bedömer vara rimligt och därutöver tar ansvar för att svensk samhällsekonomi kollapsar.

Ska hon bilda allians med vänstern och miljöpartiet blir hon åtminstone t v svaret skyldig på hur den agendan ser ut?

Vill hon utjämna inkomstskillnaderna efter tidigare mönster och då får det även en rad negativa effekter och blir dessutom ett svek mot den nya målgruppen medelklassen?

Ska hon ta bort fastighetsskatten och förmögenhetsskatten?

Ska hon ta bort alla de nya systemförändringar som ger de i utanförskapet möjlighet komma tillbaks till arbetsmarknaden?

Ska hon återgå till den gamla misslyckade arbetsmarknadspolitiken?

Hur kommer en ny regering se ut där företrädare för vänsterpartiet ingår t ex Lars Ohly?

Det blir nog i slutändan svårt få stöd från främst medelinkomstagarna, som inte minst vill ha en kraftig sänkning av marginalskatterna.

 
At 22 december, 2016 10:53, Blogger chenmeinv0 said...

pandora charms
canada goose outlet
prada outlet
oakley sunglasses
canada goose online
coach outlet
kate spade outlet
uggs outlet
cheap pandora jewelry
cheap ugg boots
2016.12.22xukaimin

 

Skicka en kommentar

<< Home