onsdag, oktober 07, 2009

Konservativ ideologi på frammarsch?

Göran Hägglund framträder som ideologiskt konservativ. Men denna riktning framstår som teoretiskt diffus. Ideologin är abstrakt och metafysisk. Hur ser dess egentliga program ut när det skall genomföras i ett ett samhälle som inte är värt att bevara?

Den konservativa politiska filosofin kanske kan ses som ett intressant alternativ till socialdemokratin och något av Alliansens teoretiska grund sedan den övergav liberalismen. Det är väl så Göran Hägglund (KD) vill se saken genom att försöka appellera till de "vanliga människorna". Tricket är att använda sig av ett av konservatismens teoretiska inslag - den beprövade erfarenheten - som en murbräcka mot all möjlig kulturradikal konstruktivism inom vänstereliten.

Vad innehåller då konservatismens politiska filosofi? Det finns anledning att närmare granska både den teoretiska ideologibyggnaden och vilka praktiska konsekvenser denna omsatt till samhällspolitik skulle kunna få. Till att börja med brukar konservatismen ses som en reaktion mot liberalismen i meningen den liberala revolution som inträffade i Frankrike 1789. Detta framkom i en bok av irländaren Edmund Burke (1729-1797) där han 1790 formulerade en sorts konservativ ideologi i sina reflektioner om franska revolutionen. Det var alltså feodalsystemets snabba avveckling som var Burkes angreppsmål - inte jakobinernas diktatur med giljotiner och skräckvälde som följde efter den andra "revolutionen" 1792. Ännu tydligare framgår det av den andre av konservatismens förgrundsgestalter Joseph de Maistre (1743-1821, wp) som ville återupprätta feodalsamhället och den ärftliga kungamakten av Guds nåde.

Ett element i Burkes framställning var att hastiga förändringar i statsinstitutionerna inte var att anse som godartade. Härifrån har föreställningen uppkommit att konservatismen är ett förhållningssätt - en vilja att konservera det bestående utan närmare precisering av vad detta består av. Detta synsätt har fått beteckningen strukturkonservatism. Vid kommunismens slutskede talade man sålunda om "konservativa krafter" inom Sovjetunionen som ville bevara den traditionella kommunismen i motsats till olika reformsträvare.

Idag när många ideologiskt vill beteckna sig som liberal-konservativa är Burkes skepsis mot friheten inte särskilt uppmärksammad. I Reflections skrev han dock 1790 följande:
"Men vad är frihet utan vishet och utan dygd? Den är den främsta av all möjlig ondska; genom sin dåraktighet, lastbarhet, och galenskap, utan vägledning eller återhållsamhet."* (egen övers)
Konservativa tonar nu ner kritiken till att gälla att friheten är otillräcklig för att skapa ett gott samhälle (bloggartikel 29/9-09). Ett annat element i den konservativa ideologin framstår i jämförelse med liberalism och socialism som alltför metafysiskt och det är sällan man hör något om detta med den "naturliga lagen". På den nyligen öppnade svenska sajten Konservatism.se finns ingenting nämnt om den naturliga lagen som gör att människor kan leva i harmonisk samvaro om de iakttar dess objektiva etiska principer. Där betonas istället västerländska traditioner och naturliga gemenskaper såsom familjen.

Den konservativa politiska teorin lider av konkurrerande uttolkningar och en mångfald av olika riktningar med terminologisk förvirring som följd. En syntes av den klassiska konservatismen brukar nämnas i form av sex punkter formulerade av den amerikanske samhällsteoretikern Russel Kirk (1918-1994). Jag har något kompletterat dem i listan här nedan:

1. Tron på en transcendent ordning - gudomlig eller naturlig lag
2. Mänskliga existensen har många former och är ett mysterium
3. Samhället borde vara hierarkiskt baserat på klasser som uttrycker naturliga olikheter
4. Privategendom är en förutsättning för frihet
5. Sed, konvention och hävd har värde [och kan inte till fullo analyseras med förnuftet]
6. Förändringar bör ske i enlighet med traditioner och med erkännandet av klokhetens dygd

Dessa punkter framstår mera som abstrakta betraktelser på det ontologiska området än som grunderna för en politisk teori. Mycket av konservatismen handlar också om kritik mot andra politiska teorier utan att innehållet i den egna teorin konkretiseras. Vanligt är att man ifrågasätter förnuftstron och betonar det oförutsedda, att andra ideologier vill förändra utan att förbättra, att de inte inser de negativa sidorna i människans natur utan hemfaller åt utopism samt att naturliga skillnader mellan människor är värdefulla och inte borde bekämpas.

Vad består då konservatismen av istället? Å ena sidan betonar man traditioner och det bestående samhällets värde, å andra sidan vill man göra gällande att ett samhälle som t ex blivit socialistiskt inte är värt att bevara. Det bör uppenbarligen reformeras kraftigt i enlighet med konservatismens egentliga intentioner, som då får formen av ett politiskt program - rentav i utopistisk riktning.

Det är detta program som borde formuleras och dessutom borde konservatismen kunna peka på hur det i praktiken kan implementeras i ett modernt socialetatistiskt samhälle. Konservatismens konventionella ståndpunkt att bara gå med på långsamma förändringar är överspelad när samhället nu ser helt annorlunda ut än det som man vill bevara i sina huvuddrag. På så sätt har konservatismen hamnat i samma situation som andra politisk-filosofiska riktningar. Man måste ta ställning till och motivera sina ståndpunkter i en rad grundläggande politiska frågor.

Skall samhället utgå från att människan har rättigheter? Vilken syn på distributiv rättvisa har konservatismen? Hur skall människans natur hanteras - med tvång, etik eller förlitan på godhet? Har samhället en högre uppgift som staten eller "traditionen" har till uppgift att förkovra? Hur ställer sig konservatismen till social konstruktivism när den själv blir beroende av denna? Är samhällets funktionssätt beroende av underliggande krafter såsom determinism, transcendentala inflytelser eller marknadskrafternas spel?

Istället för att handla om samhällsfilosofi handlar beskrivningarna av konservatismen om olika inriktningar. Sålunda är värdekonservatism motsatsen till strukturkonservatism. Vi har också inriktningarna socialkonservatism och liberalkonservatism, som skulle kunna betraktas som kontinental respektive anglikal konservatism. Därtill finns kulturkonservatism som mera företräder en syn som innefattar objektiva estetiska värden. Dessutom finns neokonservatism som är en beteckning på amerikansk utrikespolitisk aktivism för implementering av mänskliga rättigheter och demokrati överordnat folkrätten. Inspiratör till denna nämns amerikanen Leo Strauss (1899-1973) född i en judisk familj. Den nutida företrädaren var professor Irving Kristol (1920-2009) i kretsen kring tidskriften Public Interest och American Enterpise Institute (wp).

Jag skall senare återkomma till huruvida man kan rekonstruera konservatismens "egentliga" program. Från olika debattörers argumentation borde man kunna spåra något av det samhälle som man betraktar som sin idealbild.

__________________
*But what is liberty without wisdom, and without virtue? It is the greatest of all possible evils; for it is folly, vice, and madness, without tuition or restraint.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , intressant.se

Etiketter:

3 Comments:

At 07 oktober, 2009 22:37, Anonymous Mats Frick said...

Som vanligt en intressant genomgång av relevanta begrepp. Russell Kirk reflekterade även över begreppet federalism vilket kan vara intressant läsning nu med Irlands ja till Lissabonfördraget (har inte tagit mig igenom artikeln ännu).

 
At 10 oktober, 2009 00:09, Blogger Kenneth Nyman said...

Jag tycker det har varit svårt att hitta bra, välartikulerad konservativ filosofi. En del konservativt tänkande verkar vara tämligen känslomässigt grundat, men sakna klar logik (jag skulle nog placera Russell Kirk här). En del konservativa tänkare å andra sidan är så abstrakta att det är svårt att se relevansen till konkret politik (här skulle jag placera Roger Scruton). Den klara och välartikulerade konservativa filosofin däremot verkar oftast lysa med sin frånvaro.

 
At 12 oktober, 2009 09:27, Anonymous Tom said...

Konservatism kan ofta stanna vid simpel nostalgi (exempelvis vänstern i dagens Sverige?).

Vad gäller mer substansiella konservativa tänkare, glöm förresten inte Michael Oakeshott.

Min egen favorit: Hayek, "Why I am not a Conservative".

 

Skicka en kommentar

<< Home