Vinden pressas av elcertifikaten

Subventionerna av produktionen av förnybar el med hjälp av marknadskrafterna missgynnar vindkraften som är för dyr jämfört med biobränslen. Det kan leda till problem för de vindkraftföretag som nu gör nyemissioner.

Elcertifikat är en sorts automatiserad beskattning av elförförbrukarna (utom elintensiva företag) som dessutom är specialdestinerad till producenter av förnybar elektricitet i form av en subvention per MWh producerad el. Skatten läggs på producenterna i form av "kvotplikt" - dvs hur många certifikat som måste köpas in på marknaden i relation till elproduktionen. Säljare är de privilegierade företag som producerar förnyelsebar el och som tilldelas certifikat i förhållande till produktionen (under 15 år).

I början på mars satte regeringen som mål att produktionen av förnybar elektricitet skulle öka med 25 TWh till 2020. Tidigare var målet 17 TWh till år 2016. (Startår för jämförelsen är 2002.) Fram till 2008 har utbyggnaden varit 8,5 TWh enligt Energimyndigheten. Fram till 2013 tillkommer 6,3 TWh och efter 2013 tillkommer 10,2 TWh för att 25 TWh ska uppnås.

Vindkraften bidrog med 2 TWh 2008 och Energimyndigheten bedömer att produktionen kommer att öka till 12 TWh till 2020. Kraftvärme med förnybara bränslen kommer att öka från 4,5 TWh 2008 till drygt 10 TWh år 2020. Övriga förnybara källor ligger relativt konstant.

Regeringen höjer tilldelningen av elcertifikat i propositionen 2009/10:133 (4 mars, pdf) med början från 2013. Dagens tilldelning är 0,179 cfk/MWh och tidigare aviserade förändring till exempelvis 2020 var 0,112 cfk/MWh. Nu höjs denna till 0,195 cfk/MWh producerad alternativt använd el.

Energimyndigheten pekar på att strukturen i utbyggnaden handlar om en "trade-off" mellan landbaserad vindkraft och biobränslekraft. Det är denna problematik som tolkats som "Misslyckad satsning" vilket var rubriken i DN igår 15/3. Artikeln av Knut Kainz Rognerud (ej online) går ut på att regeringens system med elcertifikat inte har gett önskad effekt. Orsaken sägs vara att priset på elcertifikat legat på knappt 300 kronor det senaste året. I mars ligger priset på 290 kr/st. Flera gånger under 2008 och 2009 låg priset över 400 kr. Detta kan bli bekymmersamt för utbyggnaden av vindkraften.

Just nu erbjuder de två vindkraftföretagen O2 och Arise (med förre Volvo-chefen Pehr G Gyllenhammar som investerare) nyemissioner på 2 mdr kr med investeringskalkyler som har utsatts för hård kritik. Den springande punkten är hur många timmar om året med "full last" som kan utvinnas från ett vindkraftverk på 2 MW. Av årets 8 760 timmar kunde befintliga verk använda 2 154 timmar 2009. Gränsen för nollresultat anses gå vid 2 370 tim. Men Arise går ut med 3 000 tim och O2 med 3 100 tim. Det kan motiveras med större turbiner och bättre vindlägen. (Källa DI 16/3)

Men om det är så att omkring halva den ekonomiska intäkten för vindkraft kommer från elcertifikat måste priset på dessa i framtiden vara av stor vikt för lönsamheten. Orsaken till att priset på elcertifikaten inte kunnat hållas uppe uppges i DN vara att den energikrävande industrin börjat producera elkraft med förnybara bränslen. Skogsindustrin och kraftvärmeverk har konverterat sina kol- och oljeanläggningar så att de kan eldas med biobränsle och då fått elcertifikat som de kan sälja. Konvertering till biobränsle är alltså billigare än att bygga upp ny vindkraft.

På kort sikt pressas alltså vindkraften av konkurrensen från biokraften inom ramen för certifikatsystemet. Detta är också syftet med att införa marknadskrafter i subventionssystemet. Men om konverteringen till biokraft är en engångsföreteelse kommer elcertifikaten att kunna stiga i pris. Frågan är om detta kan bedömas säkert inför pågående nyemissioner i vindkraftföretagen. Ett misslyckande kan få psykologiska effekter för lång tid framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, förnybar el, elcertifikat, förnyelsebar el, elproduktion, el, klimat, skatt, nationalekonomi, marknad, politik, ekonomi på intressant.se