Är obligatorisk arbetslöshetsförsäkring borgerlig politik?
Avvisa Littorins tvångsmodell! Dela upp arbetslöshetsförsäkringen i en tydlig obligatorisk del med ett par kompletterande frivilliga försäkringsnivåer. Det är traditionell borgerlig politik - inte maximalt tvång.
I Ekots lördagsintervju 6/3 var arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin gäst. Han intervjuades av Tomas Ramberg. Huvudbudskapet hade redan i förväg offentliggjorts i Lunchekot. Det handlade om övergången till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som Littorin menade måste förankras över bolockgränsen. Han hoppades på Miljöpartiet som också är inne på en tvångsmodell.
Intervjun började med arbetsrätten och fortsatte med hushållsnära tjänster. Ramberg såg ingen tydlig regeringslinje för RUT.systemet. Kunde allt möjligt subventioneras? Och Littorin såg sig inte som skattejurist. Men bedömningskriteriet borde vara huruvida ytterligare åtgärder skapar nya jobb. Men någon principiell diskussion om detta blev det inte.
Arbetslöshetsförsäkringen har reformerats så att det är något svårare att ta sig in och en reducering av ersättningarna, t ex efter 200 dagar, berättade Littorin. Därefter diskuterades olika utredningar och försök att utreda frågan, Littorin pekade på att finanskrisen kom emellan. Rambergs invändning var att tusentals hade ställts utanför försäkringen. Då kan man inte gå tillbaka till den socialdemokratiska modellen, menade Littorin. Han hänvisade till den kommande socialförsäkringsutredningen där direktiven ännu inte presenterats.
Differentieringen, 430 kr kontra 90 kr/m, var nästa aspekt. Vilken positiv effekt ger detta frågade Ramberg. Men Littorin kunde inte säga, eftersom vi inte haft någon stor avtalsrörelse förrän nu. Han hänvisade till att systemet var ett försäkringssystem och då måste det finnas vissa skillnader i relation till risk.
Bara var tionde försäkrad får nu 80 procents ersättning. Det handlar om takets konstruktion och systemets legitimitet, menade Littorin. En ändring kostar mycket pengar. Men principiellt? Våra motståndare säger 80/80 och det kan man resonera om enligt Littorin. Men man kan inte bortse från resursfrågan. Resurserna måste gå till aktiva åtgärder. Jag kan inte ägna mig åt någon filosofisk övning.
Någon beräkning av vad sänkningen av löneskatterna med en procentenhet har gett har Littorin inte sett. Maud Olofsson (C) trodde att det skulle ge 10 000 nya jobb. Anders Borg trodde 2-3 000 nya jobb till en kostnad av 7 mdr kr. Ramberg visade därmed att Littorins resursargument var ihåligt. Om vi inte gjort dessa åtgärder (inkl sänkt löneskatt för ungdomar) hade arbetslösheten varit ännu större. Många fler under 26 år hade varit arbetslösa än den minskning med 4 procent som rapporteras av SCB.
Ramberg pekade på att sänkningen för ungdomarna kommer redan anställda till del. Detta försökte Littorin prata bort. Borde inte lättnaden koncentreras till nyanställda? Det sker genom nystartjobben.
Magnus Henreksons utvärdering att nya jobb kostar en miljon per styck avslutade programmet. Riksrevisionen har visat att det blir 88 000 nya jobb (inte 75 000) försvarade sig Littorin. Det verkar alltså som om nya jobb måste kosta 800 000 kr/år upp till flera miljoner med regeringens politik. Någon klarhet fick vi inte. RUT-jobb förefaller efter vad jag kan se vara väsentligt billigare.
Lyssnarna har önskat att intervjuerna mer ska handla om politikernas viljeinriktning, berättade Ramberg tidigare i programmet. Men det var svårt att få Littorin att resonera principiellt. Han svarar med väldigt snabba ordflöden och man får nog intrycket att detta beror på att han vill undvika principresonemang.
Ett sådant principresonemang borde handla om hur den borgerliga synen skiljer sig från den socialdemokratiska på socialförsäkringsområdet. Jag får en känsla att Littorin skulle ha undvikit denna genom att säga att han bara kan uttala sig om arbetsmarknadsområdet. Men en övergripande syn borde ändå handla om grundförsäkring och tilläggsförsäkring.
Traditionell borgerlig syn under andra hälften av 1900-talet har gått ut på att staten ska tillhandahålla en grundförsäkring så att alla som av oförstånd eller passivitet ändå har något skydd. Här finns alltså ett paternalistiskt moment. Dessutom finns ett "free rider-argument" med i bilden. Den som inte räknar med att få någon hög inkomst kan ju alltid förlita sig på att få socialbidrag istället utan att betala någonting alls. Också därför är det motiverat att ta ut skatt eller "socialförsäkringsavgifter" från alla arbetande för att garantera ett skydd på grundtrygghetsnivå. Två centerpartister förespråkade grundtrygghet 2007 i en DNdebatt-artikel.
Detta system med grundtrygghet praktiserades länge på pensionsområdet. En försäkring på grundtrygghetsnivå kallad "folkpension" var länge obligatorisk och den finansierades med en obligatorisk "avgift". Även på arbetslöshetsförsäkringsområdet har vi ännu ett liknande system. Alla arbetande omfattas efter en tid av en grundförsäkring som ger 320 kr/dag vid arbetslöshet. Genom att ta en frivillig tilläggsförsäkring kan man beroende på inkomst få ut högst 680 kr/dag. Grundersättningen är alltså 47 procent av den högsta frivilliga försäkringen.
Den principiella frågan borde först gälla om det är motiverat att öka den obligatoriska delen (bl art okt-07). Därefter tycker jag att det borde öppnas en möjlighet för större tilläggsförsäkring på ett enkelt sätt. Idag måste man vara med i ett fackförbund som tillhandahåller en sådan. Om det inte går med privata försäkringsbolag borde staten åtminstone kunna tillhandahålla en frivillig försäkring av inkomstdelar över nuvarande eller utökat tak med säg 50 procent och överlämna åt fackförbunden att försäkra upp till 80 procent.
Littorin brukar hänvisa till sjukförsäkringen när han vill göra analogier som motiverar obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Varför ska man ta tagens konstruktion för given? Även här kan man ha en grundförsäkring som är obligatorisk och en tilläggsförsäkring som är frivillig. Varför måste staten köra med maximalt tvång i socialförsäkringarna?
Andra bloggar om: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, arbetslöshetsersättning, socialförsäkring, Littorin, tvång, skatt, ekonomi, skatter, regeringen, politik på intressant.se
Etiketter: offentliga sektorn, välfärdsstaten
3 Comments:
brin ksläkten) behöver borgerlig regering
folkmord liigger latent
Tomas Ramberg gjorde denna gång ett bättre jobb.
Han verkade ha satt sig in i viktiga frågor inför valet.
Littorins ordflöde vore förstås bedrövligt om ville undvika att ge konkreta och principiellt viktiga svar.
Så var inte fallet enligt min mening, Svaren visade att han kunde allt som berör arbetsmarknadspolitiken.
Han undvek inte heller att redovisa vilka skiljelinjer som finns alliansparerna emellan och varför moderaterna delvis omprövat sin egen uppfattning vad gäller en arbetslöshetsförsäkring, nåt inte minst Littorin var en förespråkare för.
Det gäller förstås om den skulle vara obligatorisk. I detta fall ville dock Littorin ha en bred politisk samhörighet innan man tig ett så viktigt steg. Klokt tycker jag.
Ett av ptoblemen med det är förstås att fackens medlemmansantal kraftigt kommer att reduceras, ett annat är att de skilda a-kasserna nu har betydande variationer i a-kasseavgift.
Det skulle vara svårt motivera att staten går in och täcker dessa skillnader.
Vi har redan nu en klar tendens att åtskilliga lämnar till och med a-kassorna oaktat att de borde ge ökad trygghet.
/PF
Skönt att höra någon som inte överdriver problemen med ungdomsarbetslösheten. Arbetsmarknadsministern om förslagen att ändra eller ta bort turordningsreglerna i LAS:
-Om man TYCKER att det är ett problem med ungdomsarbetslösheten ...
-Hälften av alla arbetslösa ungdomar har ju jobb inom tre månader ...
Huruvida system är paternalistiska. Borgarna har tydligen tagit över Gustav Möllers idé om ett grundskydd lika för alla. Möller misstrodde Myrdals kupongsocialism, som han tyckte var just - paternalistiskt. (ref: Anders Isaksson, Alltid MER aldrig NOG, 1994)
Skicka en kommentar
<< Home