Får vi lycka utan att prioritera BNP?

Måste inte BNP hindras från att sjunka med arbetslöshet och misär i kölvattnet för att lyckan ska kunna hållas på god nivå? Lyckoforskningens explicita rekommendationer är däremot mycket mindre konkreta.

"När politiker tänker på välfärd tänker de i allmänhet på ekonomi". Det skriver två lycko-debattörer på Brännpunkt i SvD 4/7-10 i en artikel med rubriken "Prioritera lycka framför BNP. Författare är Ludvig Lindström (ordf Charity International) och Filip Fors (lyckoforskare o doktorand i sociologi vid UmU). De är också aktiva med lyckobloggen.se.

Debattartikeln är delvis ett inlägg i den till synes ändlösa debatten om det mindre lämpliga i att ha bruttonationalprodukten (BNP) som måttet på välfärd. Men den debatten bygger på två missförstånd: 1) Den totala produktionen i ett land är möjlig att mäta statistiskt och är inte avsedd att mäta mer svårfångade livskvaliteter. 2) Den totala produktionen kan variera kraftigt med konjunkturerna och behöver mätas för att stabiliseringsåtgärder ska kunna vidtas - inte för att produktionen långsiktigt ska öka.

Punkt 2) kan alltså felaktigt uppfattas som att BNP prioriteras på livskvalitetens bekostnad. Men om vi tillät BNP att utvecklas hur som helst skulle stora depressioner av 30-talstyp kunna uppstå alltför ofta. Detta borde även tillväxtfientliga gröna fundamentalister eller kritiska lyckoforskare kunna hålla med om vore något icke önskvärt. I ett fritt samhälle där invånarna strävar efter att få högre löner och företagarna efter självförverkligande kommer produktionen att öka så länge vi kan undvika stora depressioner. Det är inte fråga om en aktiv, politisk prioritering av produktionstillväxten. För övrigt finns det ett samband mellan BNP och olika lyckomått.

Artikeln i SvD är samordnad med publiceringen av en rapport med titeln "Hur lyckliga är vi i Sverige och hur kan vi bli lyckligare?" (pdf) skriven av Fors. Politikens uppgift uppfordras att vara:

"Politiker bör ta lyckoforskningens resultat på allvar och överväga vilka politiska beslut som kan ge människor större möjligheter att leva lyckliga liv."

Rapporten nämner att 40-50 procent av lyckonivån för enskilda beror på medfödda faktorer och att sambandet med inkomsten är svagt. Det finns alltså begränsade möjligheter att på politisk väg påverka individernas lycka (se bloggartikel juni -10).

I rapporten redovisas internationella jämförelser av två lyckomått kompletterade med indikationer på lätt depression. Båda måtten avser individernas subjektiva upplevelser mätta med självskattningar. Det ena måttet avser livstillfredsställelse och är mer långsiktigt (man är nöjd med livet, NL). Det andra avser välbefinnande, dvs hur man upplever vardagen med t ex fler positiva än negativa känslor. Här visas ett utdrag ur tabell 3 (s 8):

Land Hög NL Högt VB
Danmark 57% 32%
Schweiz 43% 16%
Finland 40% 17%
Österrike 38% 20%
Sverige 37% 25%
Norge 34% 23%
Irland 33% 21%
Spanien 26% 19%
Belgien 25% 17%
Cypern 25% 8%
Slovenien 24% 14%
Storbritannien 24% 18%
Polen 22% 15%
Nederländerna 22% 14%
Tyskland 21% 19%
Frankrike 17% 17%
Estland 16% 10%
Slovakien 13% 10%
Ungern 11% 7%
Ryssland 9% 5%
Bulgarien 7% 6%
Ukraina 6% 9%
Portugal 5% 10%
Medelvärde 24% 16%
_____________________________
Källa: European Social Survey, data insamlade 2006/07, ca 2 000 pers i resp land

Sverige ligger på ca 70 procent av Danmarks nivå medan Frankrike o Holland bara ligger på 38 procent av denna. Ukraina och Portugal ligger på 17 procent av Danmarks lyckonivå (båda måtten sammanslagna). Men Bulgarien är sammanlagt i botten med knappt 15 procent.

Sverige ligger 55 procent över medelvärdet (20%), Danmark 125 procent över och Frankrike o Holland 15 procent under. Bulgarien ligger 68 procent under. Om man tittar på andelen med måttliga depressionssymtom blir bilden delvis annorlunda. Genomsnittet är 22 procent, SE 15, DK 11, F 18 och Ukraina 40 procent.

När det gäller politiska åtgärder avvisar rapporten att de borde sättas in mot depressionssyndromen. Istället gör de analogin med att alkoholism kan reduceras med generell sänkning av alkoholkonsumtionen eftersom det finns ett positivt samband. Mera lycka kan då förmodas minska depressionssymtomen. Men åtgärderna förefaller inte särskilt kraftfulla:

- Bevara ett samhälle med tillit, tolerans, individualism och låg korruption

- Bevara den relativt låga arbetslösheten (implicerar väl att BNP prioriteras?)

- Underlätta flexibel tidsanvändning (implicerar väl kortare arbetsresor genom utbyggda vägar, friare bostadsmarknad, mer köp av tjänster?)

- Lär barn i skolundervisningen att bli bättre på att tackla motgångar

- Mer idrott i skolan

- Befrämjandet av sociala relationer, t ex fritidsgårdar och stöd till föreningslivet

- Informera om lyckoforskningens resultat och mät lyckan

- Öka biståndet till fattiga länder

- Punktinsatser mot folk med depression

Debattartikeln i SvD har av Johan Hakelius i AB tolkats som att staten borde inrätta ett lyckodepartement. "Inga politiker ska få tafsa på min lycka", skriver han. Denna kritik avvisar Lindström idag på Lyckobloggen som ett missförstånd. Där diskuteras också paternalismaspekten. De rödgröna ställde sig i Almedalen välvilliga till rapporten enligt en annan artikel på bloggen.

Frågan är om inte lyckoforskningen håller på att bli ett nytt sätt att befrämja politisk interventionism. Eller ska statens uppgift enbart vara att bättre möjliggöra att var och en får sträva efter lyckan?

Bloggat: Törnquist (C). Läs även andra bloggares åsikter om lycka, BNP, lyckoforskning, livstillfredsställelse, välbefinnande, stabiliseringspolitik, lyckopolitik, filosofi, politik på intressant.se