Mona Sahlin satsar på vänstervridning?

Den inledande retoriken i talet i Almedalen var väl utarbetad och för tankarna till 68-vänstern. Men är en sådan verklighetsbeskrivning något som slår an i dagens Sverige? Var inte retoriken en smula förlegad?

Sosialdemokraternas partiledare Mona Sahlin uppträdde ikväll (8/7) i Almedalen. Det var ett retoriskt väl genomarbetat tal som flera gånger hänvisade till den kommunistiska principen "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov". Denna devis lanserades av Karl Marx och fick genomslag genom Vladimir Lenins skrifter. Men god retorik kunde inte hålla uppe talet till slutet - andra hälften av talet blev en smula sövande efter den högtsyftande inledningen. Den Obama-liknande öppningen rann ut i gamla vanliga trista sossekverulanser utan konkret innehåll.

Det anses att detta tal var det viktigaste i Sahlins karriär. Men det förutsätter att hon hade en miljonpublik. Hur många hörde hennes retoriska inledning och vann hon verkligen några röster på denna, som kommentatorn Viggo Cavling påstod i TV (Kunskapskanalen)? Är inte detta nedrackande på "högern" litet förlegat år 2010?

Sahlin ville lansera starten av "ett helt nytt samhällsbygge". Hon hänvisade till att den sociala rörligheten skulle vara hög, fler skulle kunna göra klassresor och det skulle vi alla tjäna på. Hon sade sig "hata" de över- och underordningar som klyftorna ger upphov till. Hennes samhälle skulle vara "modernt, solidariskt och smart."

Det är stora ord från en person som annars inte gjort sig bemärkt av ideologiskt upplyftande resonemang. Jag tyckte att man kunde höra ett eko från 68-talsvänstern, i synnerhet när hon Hänvisade till Marx' princip om att ta av de rika för att ge till de fattiga. Sahlin har uppenbarligen tagit del av debatten om boken Jämlikhetsanden av Wilkinson och Pickett när hon hänvisade till att forskningen visat att ett jämlikt samhälle (dvs inkomstutjämnat) är bättre än andra samhällen - inte bara för dem som tjänar minst utan även för de andra högre upp.

Sahlin preciserade sitt omfördelningsresonemang med att hon tyckte det "var häftigt" att man får tillbaka mer i välfärd än man betalar i skatt. Men hennes konkretisering av detta gick inte längre än till vad bl Mårten Palme kallat "aktuarisk rättvisa". Om man behöver kejsarnsitt vid förlossningen kommer alla som betalt sjukförsäkringen också att få det - oberoende av om den aktuella, personliga ekonomiska situationen för den enskilde inte skulle räcka för denna utgift. Småhusägaren som råkar ut för en eldsvåda får också betalt från sin brandförsäkring. Så vad menade Sahlin?

Marx, Lenin och ursprungligen Louis Blanc menade nog någonting mera än fungerande socialförsäkringar med sin princip om förmåga och behov. Det är en långtgående inkomstutjämning som de, liksom Wilkinson och Picket, är ute efter. Här visar sig Mona Sahlins otillräckliga ideologiska resonemangsförmåga - om vi inte ska tro att det var ett propagandistiskt knep att beskriva att det är häftigt att betala sktt med att man kan få kejsarsnitt om det skulle behövas.

Det är ändå uppenbart att Sahlin söker en vänsterkonfrontation med Alliansen. Moderaterna beskrevs som överhetens parti, regeringen har gynnat en procent av inkomsttagarna med en fjärdedel av skattesänkningarna uppenbarligen för att de vill ge pengar till sina rika kompisar - inte för att det skulle ge gynnsamma effekter på samhällsekonomin som gynnar alla.

Är 68-vänsterns verklighetsbeskrivning fortfarande trovärdig utanför en liten snäv krets övervintrande redan frälsta (DN)? Mona Sahlins eminenta vänsterretorik kan slå tillbaka.

En lyrisk besrivning av Roger Jönsson (S) och en kortare av Peter Andersson. Mera neutralt av Campaign Dossier. Läs även andra bloggares åsikter om Mana Sahlin, Almnedalen, välfärden, vänster, vänstervridning, regeringen, alliansen, jämlikhet, Jämlikhetsanden, val 2010, valet 2010, Marx, socialförsäkring, politik på intressant.se