Det är inte jämlikheten som är hälsosam

DN:s ledarskribent tror att boken Jämlikhetsanden visat att ökad jämlikhet ger längre liv. Men en undersökning av hela 1900-talet visar att minskad jämlikhet också leder till bättre hälsa. Boken stämmer inte med övrig forskning om livslängden.

Debatten om boken Jämlikhetsanden av Wilkinson o Picket går vidare. Jag har skrivit om den tidigare: Nu senast en översikt över kritiken mot främst de statistiska metoderna 11/2, faktakonstigheter i inkomstskillnadsmåttet 8/2, socialdemokratisk entusiasm när Wilkinson var på ABF 6/2, om frihet vs jämlikhet och de moralfilosofiska problem som följer 22/1, om jämlikhet, avundsjuka och psykisk ohälsa 20/1, huruvida mord och tonårsfödslar minskar med progressiv beskattning 18/1, huruvida fetman minskar med nivellering 16/1.

Idag tar Dagens Nyheter upp Jämlikhetsanden på ledarsidorna genom en artikel av Henrik Berggren med rubriken "Hälsosam jämlikhet". Tidigare har DN skrivit om boken på "Insidan" 9/2 ("Jämlikhet är bra för hjärtat" av Peter Letmark) och i en recension 3/2 av Ulrika Kärnborg som börjar med "Alla mår bättre av jämlikhet".

Berggren noterar först att forskningen skulle ha visat att de positiva effekterna av höjd levnadsstandard upphör när ett samhälle uppnått en viss ekonomisk nivå. Inverkan på medellivslängden upphörde i de rika länderna på 1950-60-talet. Därför skulle fördelningsfrågorna per automatik bli "avgörande".

Här hade det väl varit på plats att peka på att detta inte är ett argument mot fortsatt BNP-ökning? En eventuell omfördelning måste ju leda till välståndsminskningar för de rika om BNP inte längre ökar. Detta är något som mycket effektivt hotar att omintetgöra hela programmet för "ökad jämlikhet". Dessutom kommer en standardsänkning för höginkomsttagarna med mer progressiva skatter, som Wilkinson förordar, sannolikt leda till att BNP kan sjunka.

Berggren är dock något skeptisk till bokens budskap och pekar på några svagheter: 1) jämlikheten är kanske inte den enda nyckelfaktorn. De skandinaviska länderna och Japan är ju "kulturellt homogena samhällen".

2) Ojämlikheten är i många fall bara något dåligt för dem med låga inkomster.

3) Wilkinson och Picket hävdar att inte ens en "alltför långt driven jämlikhetspolitik" skulle påverka den individuella kreativiteten. Beviset för detta är absurt, menar Berggren: Det är att jämlika Sverige delar ut Nobelpriset.

Men Henrik Berggren har inte uppmärksammat den största svagheten i boken, som strider mot tidigare vertagen forskning. Det är inte jämlikheten som är hälsosam när man rensar för olika bakgrundsfaktorer. Berggren borde ha läst Andras Berghs promemoria Blir vi sjuka av inkomstklyftor? (pdf). Men då hade DN inte kunnat sätta rubriken "Hälsosam jämlikhet".

En undersökning publicerad av Leigh o Jenks i Journal of Health Economy nr 26 (2007) (pdf) visar att när inkomstutjämningen minskade efter 1980 så fortsatte medellivslängden att öka. I nedanstående diagram visas inkomstutjämningen med ett mått som inte påverkas särskilt mycket av effekter från hur många fattiga det finns (den rikaste tiondelens andel av inkomsterna):


De rika blev alltså rikare efter 1980 i de flesta av länderna. Ökade då ohälsan för alla? Sjönk den förväntade livslängden som W&P:s tes implicerar? Livslängden visas i nedanstående diagram:


Richard Wilkinson och Kate Picket med Henrik Berggren i sällskap har uppenbarligen fel. Livslängden för alla ökade trots ökad ojämlikhet. Det är inte jämlikheten som är hälsosam.

[Uppdatering 14/2: Tino S har roat sig med att ersätta 20/20-måttet med ginikoefficienten i resp land. Då får han ett svagt omvänt samband - diagram. "Jämlikhet förkortar livet" skulle man kunna säga med Wilkinsons egen utgångspunkt.] Fortsättning: Fler fel 17/2

Se även Bengt Silfverstrands (s) försvar för hälsotesen. Andra bloggar om: Jämlikhetsanden, jämlikhet, utjämning, omfördelning, hälsa, livslängd, ojämlikhet, statistik, länderjämförelser, Richard Wilkinson, Henrik Berggren, Dagens Nyheter, skatt, BNP, samhälle, sjukvård, tillväxt, ekonomi, politik på intressant.se