Får vi se borgerlig politik de närmaste åren?

Valmanifestet innehåller ingen riktig borgerlig politik. Att det blir minoritetsregering är därför inte hela hindret mot kraftfulla reformer. Viljan tycks saknas hos Alliansen. Att stimulera sparandet hos de egendomslösa borde ändå vara möjligt.

De borgerliga partierna har orienterade sig mot vänster före förra valet och under den förra mandatperioden. Om man inte klarar att sälja borgerlig politik kan man alltid vinna val genom "triangulering". De förhoppningsfulla kunde ursäkta detta med att om Alliansen vinner en andra mandatperiod skulle knäckandet av socialdemokratin öppna för borgerlig politik denna andra period. Detta kan betvivlas genom de rent procedurtekniska problem som tycks uppstå med dagens parlamentariska situation med minoritetsregering.

Emellertid tycks det inte finnas någon genuin vilja hos Alliansen att driva borgerlig politik. En som upptäckt detta är Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström. Han skriver i en kolumn idag 29/9 under rubriken "Dags för framtiden":

"Efter valet läste jag på nytt igenom Alliansens valmanifest. Jag ville se i vilka frågor Alliansen lovat stora reforminitiativ som kunde skapa problem i förhållande till den nya riksdagen. Vad som förbluffade mig, vid omläsning, var avsaknaden av stora idéer och planer."

Han ifrågasätter storheten i de småreformer som räknas upp i valmanifestet (pdf) och är inne på samma linje som jag att det mest betyder administration av socialstaten:

"Det må vara att moderaterna strävar efter att bli ”statsbärande”. Men blir man det bara med att förvalta staten? Ger det en tillräcklig känsla av framåtriktning inför valet 2014? Är det allt vad Sverige behöver?"

Bergström kritiserar det skattepolitiska resonemanget i manifestet. Alliansen menar att en rad tillväxthöjande skatteändringar är omöjliga att genomföra därför att tillväxten inte blir tillräcklig för att medge detta reformutrymme. Slutligen hänvisar Bergström till förslagen från Globaliseringsrådet.

Jag tycker dock att regeringen borde fundera på sin politik i mer övergripande termer. Några mål borde först ställas upp och de reformer som nu diskuteras utgör sedan medel för att uppnå dessa mål. Ytterst handlar det om ökad tillväxt och mera frihet. Om tillväxten ökar borde det både bli fler jobb totalt sett och med rätt politik också fler jobb för ungdomar och invandrare samt för dem som behöver slussas ut från socialförsäkringssystemet. Detta fordrar skattereformer, utbildningssatsningar och ett bättre företagsklimat.

Borgerliga partier borde stå för en politik för mera frihet. Ett av hindren för personlig frihet är beroendet av staten. Socialdemokraterna har i många årtionden bedrivit en politik som ska motverka att svenskarna blir "småborgare". De ska inte äga mer än personliga tillhörigheter, hyra sin bostad, inte ha pengar på banken och inte äga aktier. Så fort något oförutsett inträffar ska de vända sig till staten/offentliga sektorn för att få hjälp så gott som gratis. Effekterna av denna politik behöver aktivt motverkas.

Därför borde de borgerliga fundera på hur den stora egendomslösa majoriteten ska kunna skaffa sig tillgångar utöver bostaden. Att skatterna kan sänkas är naturligtvis väsentligt i sig. Men utöver detta borde medborgarna stimuleras att bygga upp ett sparkapital. För länge sedan fanns faktiskt ett subventionerat lönsparande och det byggdes ut med subventionerat aktiesparande i fonder på 70-talet. En del av medelklassen sparar numera utan subventioner. Men detta sparande borde utsträckas till betydligt större grupper. Med pengar på banken blir beroendet av sociala bidrag mycket mindre i normala tider.

En aktiv politik för medborgarsparande skulle också lösa problemet med tvånget inom arbetslöshetsförsäkringen. Argumentet för obligatorisk a-kassa är numera stabiliseringspolitiskt. Om man blir arbetslös ska man inte behöva socialbidrag (och sälja sin bostadsrätt/småhus) som medför sänkt efterfrågan och ytterligare arbetslöshet. Med pengar på banken kan man tillsammans med grundförsäkringen (320 kr/dag) klara sig en avsevärd tid även om man försummat att ta en arbetslöshetsförsäkring.

Detta är också den lösning som de borgerliga traditionellt förordat på andra områden. Staten garanterar ett grundskydd och sedan får medborgaren ta olika tilläggsförsäkringar. Så var det i den stora pensionsstriden på 1950-talet. Och nu när inkomstpensionen mer och mer bara blir en utökad garantipension måste fler och fler fundera på tilläggsförsäkringar. Borde inte denna syn kunna utsträckas till fler områden?

Se även Anna-Stinas linje. Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, borgerlig politik, tillväxt, frihet, socialförsäkring, a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, sparande, aktier, pengar, skatter, skatt, ekonomi, politik på intressant.se