Att få administrera socialstaten i fyra år är ingen seger

Trots valsegern kan Alliansen inte göra några stora reformer. Politiken blir försiktig och tråkig. Den kommer att bestå i administrera den bestående högskattestaten. Det blir ingen liberal framgång.

Valet har ingen tydlig vinnare, menade Mona Sahlin. Alliansen har behållit regeringsmakten och fått större röstandel. Socialdemokraterna har trängts tillbaka till 1914 års nivå. Detta ses som en seger fån ett borgerligt perspektiv. Men det avspeglar bara hur begränsade ambitioner borgerligheten har idag.

Svenska Dagbladet uttrycker idag 24/9 sin tillfredsställelse över valsegern och menar att en minoritetsregering kan åstadkomma en hel del de närmaste åren:

"Redan i höstbudgeten, som läggs den 12 oktober, kan regeringen infria en mängd av sina vallöften. Det femte steget i jobbskatteavdraget, den sänkta skatten till pensionärerna och den halverade momsen på restaurang är exempel på reformer som omedelbart kan sjösättas enligt plan. "

Till dessa reformer vill SvD lägga en sänkning av arbetsgivaravgifterna för småföretagen och ett avskaffande av värnskatten.

Två av dessa skattesänkningar kommer Socialdemokraterna och rimligtvis även alla rödgröna att motsätta sig. Det gäller jobbskatteavdraget och värnskatten. För att SD ska lägga ned rösterna om det blir explicit omröstning kommer de att ställa krav. Alltså kommer regeringen sannolikt att lida nederlag.

Kvar blir skattesänkningar för pensionärerna och restaurangerna som även S är för. Det är inte borgerlig politik. En sådan hade krävt att regeringen hade kunnat påbörja en privatiseringsprocess av de sociala försäkringssystemen och delar av välfärdsservicen. Det klassiska liberal-borgerliga systemet består ju av en obligatorisk del, som alla kan klara sig på, och en möjlighet till tilläggsförsäkringar och avgiftsfinansierad välfärdsservice som kan finansieras med kraftigt sänkta skatter. Detta kommer knappast att bli möjligt trots Socialdemokraternas katastrofresultat.

Denna slutsats kommer också en socialdemokratisk bedömare fram till i DI igår. I en debattartikel skriver Petter Andréasson, tidigare anställd på partikansliet, att SD:s intåg lett till en paradox som kan bli socialdemokratins räddning:

"Om den borgerliga alliansen hade fått egen majoritet, hade den kunnat föra en kraftfull och ideologiskt driven systemskiftespolitik som hade reducerat socialdemokratin till en politisk parentes under de kommande fyra åren. I stället kommer Sverige att ledas av en svag regering, utan möjligheter eller mod att ta de stora sprången som förändrar det svenska samhället i grunden."

Jag är dock inte helt övertygad om att alliansregeringen verkligen skulle ha önskat driva en så kraftfull politik även om den hade fått majoritet. Nu kommer vi aldrig att få veta hur borgerlig Fredrik Reinfeldt egentligen är. När han nu går in i fas två med en försvagad socialdemokrati som skulle ha blivit den borgerliga skördetiden, är hans position försvagad. Vad som återstår är att administrera den svenska socialstaten som bygger på höga skatter och statligt tvång. Det är ingen seger för de liberala krafterna.

Den kommande mandatperioden kommer att präglas av små tekniska frågor och rent procedurtekniska frågor. De stora linjerna i politiken kommer ännu mera att suddas ut. Politiken riskerar att bli tråkig. Och politikerföraktet kan breda ut sig. Om det finns några ruter i Reinfeldt borde han redan nu förbereda den stora, borgerliga reform som han senare kan ställa kabinettsfråga på. Helst ska denna fråga gå att vinna ett nyval på. Men i så fall krävs långa förberedelser i form av opinionsbildning. Och det är något som alliansregeringen tidigare varit dålig på.

Risken är stor att regeringen 2014 står utan idéer att vinna valet på. Men om oppositionen fortsätter sin vänstersväng kan valet ändå vinnas på att slå vakt om det bestående.

Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, alliansen, borgerligheten, liberalism, socialstaten, skatter, eftervalsanalys, nyval, Fredrik Reinfeldt, val2010, politik på intressant.se