Lönsamt samarbete är inte altruism
Människan har en medfödd förmåga till samarbete. Det är en första förutsättning för kapitalismens uppkomst. Men lönsamt samarbete får inte förväxlas med altruism och socialism.
Den amerikanske skribenten David Brooks skriver idag en signerad artikel i DN 20/5 (ej onl). Rubriken är "Samarbete lönar sig" och handlar om moralens roll i evolutionen. Han ställer två "berättelser" mot varandra. Å ena sidan att människan är alltigenom självisk. "Vi ägnar oss åt att maximera våra resultat och konkurrera om status, välstånd och tillfällen att fortplanta oss." Ett skenbart altruistiskt beteende är i själva verket förklätt egenintresse. Detta är delvis sant enligt Brooks.
Han får emellertid nästan varje dag en bok på skrivbordet som "handlar om medkänsla, empati, samförstånd och samarbete" skrivna av evolutionspsykologer, neurologer och andra naturvetare. De ger en mera nyanserad och "inte sällan snällare bild av vår natur". Brooks tar fasta på SuperCooperators av Martin Nowak som använder sig av högre matematik.
Enligt Nowak får vi ofta incitament att återgälda vänlighet med vänlighet i vår strävan efter egoistiska mål. Vi tjänar på ett rykte att vara trevliga och samarbetsvilliga. Vi accepterar att arbeta i lag "också när det strider mot vårt kortsiktiga egenintresse, därför att det går bra för sammanhållna grupper".
Författaren till boken Why we cooperate, Michael Tomasello, gjorde test som användes på schimpanser och barn i "tultåldern". Barnen började tidigt hjälpa andra och dela med sig av information. Det gjorde vuxna schimpanser nästan aldrig. Tomasello drar slutsatsen att vi föds redo att samarbeta och sedan bygger upp kulturer som förstorar detta drag.
Detta verkar vara raka motsatsen till den tes som drivs av Lasse Berg i hans nyutkomna bok Skymningssång i Kalahari. Där ser han kulturerna som orsaken till att människans närmast altruistiska natur perverterats till att bli egoistisk, ondsint och hierarkisk. Till detta ska jag återkomma.
I boken Born to be good beskriver Dacher Keltner sin forskning om empatins och kontaktskapandets mekanismer (leenden, rodnad, skratt och beräring). Neurologerna James Rilling och Gregory Berns konstaterar att de delar av hjärnan som styr njutning och belöning aktiveras när man hjälper någon annan. (En socialist skulle kunna ta detta som en legitimering av höga skatter.)
Brooks vet också att forskaren Jonathan Haidt kommer med en bok nästa år betitlad The righteos mind där han studerar det naturliga urvalet när grupper konkurrerar med andra grupper. Det är de sammanhållna, samarbetande, "inbördes altruistiska" grupperna som vinner och för sina gener vidare. Han lanserar att människor är "altruismens giraffer" genom att vi fått ett moraliskt sinne som gör att människan kan bygga upp samhällen "utifrån gemensamma normer, vanor, känslor och gudar, och sedan slåss de och dör till och med för att försvara dessa samhällen".
Det finns anledning att notera att genetiska egenskaper i altruistisk riktning mera är av tillmötesgående och samarbetsvillig natur än genuin självuppoffring. "Inbördes altruism" skulle istället kunna beskrivas som "om du kliar mig på ryggen så kliar jag dig".
Denna transaktiva egenskap är grundläggande för arbetsspecialisering och utveckling. Men om lönsamt samarbete enbart utvecklas inom den egna gruppen skulle snart ett stopp för utvecklingen inträffa. Bondesamhället och senare kapitalismen skulle aldrig ha kunnat uppstå. Den intressanta frågan är hur det kan komma sig att människan lärde sig handelsutbyte med andra grupper på längre avstånd.
Läs även andra bloggares åsikter om människans natur, samarbete, altruism, osjälviskhet, kapitalism, Lasse Berg, socialism, moral, filosofi, politik på intressant.se
Etiketter: altruism
posted by Danne Nordling @ 13:40
10 comments
10 Comments:
Slutorden i Lasse Bergs bok:
"Människan är inte en lealös spratteldocka i historiens garn. Vi är en art med en unik fallenhet för planering, samt en ännu märkvärdigare förmåga i våra pannlober tillverka både moral och virituella samlargrupper för utvidgat samarbete. Antingen de kallas grottbjörnens folk, hallänningar, svenskar, europeer eller kristna.
Homos sapiens står inför problem av planetär omfattning. De kan lösas om vi förmår skapa ett "vi" som består av hela mänskligheten. Det är inte ett större steg än våra tidigare."
Är detta verkligen motsatsen till Tomaselli ?
Eric Secher, jag tolkar Lasse Berg så att han menar att människan genetiskt fortfarande är en samlare med en medfödd godhet av avsevärd omfattning samtidigt som det finns en medfödd avundsjuka avsedd att förhindra att man blir förfördelad om godheten inte räcker.
Dessa egenskaper räcker för att jägar- och samlargrupper kan existera i 10 000-tals år. Men när bytet sinar och klimatet blir hårdare måste människan "börja äta frön". Det för med sig arbetsspecialisering och ett hierarkiskt samhälle. Trots de "snälla" samlargenerna medför den förändrade strukturen att det blir våld, krig och förtryck.
Därför är det enl Berg enkelt [enl min mening ett önsketänkande] att lösa det planetära problemet genom att "skapa ett 'vi' som består av hela mänskligheten".
I själva verket har människan sannolikt utvecklat en genetisk förmåga som skiljer sig från den ursprungliga. De grupper som kan samarbeta i lag har visat sig mer framgångsrika än andra. Lagen har utvecklats till hierarkier som blivit ännu effektivare i konkurrensen med andra gruppers organisationsformer.
Här verkar det finnas ett optimum som kan illustreras av antikens Aten och Sparta. Ett kommandosamhälle som gått för långt kan inte överleva på sikt.
Lasse Berg bestrider dock att den genetiska förmågan hos grupper skulle ha utselekterats under lång tid. Han menar att det på bara några 1000 år skedde en ökning av aggressiviteten i samband med övergången till jordbrukssamhället. Det betyder i så fall att förmågan att arbeta i hierarkiska samhällen som bygger på utåtriktat våld genetiskt fanns för 100 000 år sedan, men doldes av att de naturliga förutsättningarna ännu inte var sådana att dessa egenskaper fick spelrum. Jag tycker det verkar osannolikt.
Men Lasse Berg kanske tror att enbart den genetiska förmågan till storskaligt samarbete fanns från början utan att det också fanns en mera "elak" biton. Det verkar än mer osannolikt.
Tomasello och Nowak pekar på att sammanhållna grupper utvecklas mycket långt till hela kulturer genom sina genetiska egenskaper. Det är motsatsen till att samlargenerna plötsligt utsätts för en förändrad struktur som drar med sig ondska trots sin snällhet.
/DNg
Det som under senare historisk tid gjort de flesta mer aggressiva är väl majoritetsdemokratins territoriella jurisdiktion med fler och fler ("moral-")-regler, våldsmonopol och beskattningstvång!
Har svårt att ha någon kvalificerad uppfattning i vilken utsträckning vi skiljer oss genetiskt från människor för 10.000 år sedan. Jag lever i föreställningen, och så brukar det heta, att vi genetiskt inte skiljer oss nämnvärt åt. Känner inte igen uttrycket "utveckla en genetisk förmåga" som du använder. Vad menas ?
Att en och samma individ, beroende på omständigheterna, kan vara antingen ond eller god, stämmer bra med min egen erfarenhet. Och kanske även med vetenskapliga rön. Som Milgrams lydnadsexperiment.
Erik Secher, om man som Nowak anser att "det går bra för sammanhållna grupper" kan man tänka sig att sådana egenskaper skulle kunna selekteras ut genetiskt och breda ut sig. Det betyder i så fall att det utvecklas en starkare genetisk förmåga till samarbete i stora grupper.
Berg är å ena sidan benägen att hävda att vi har samma genetiska egenskaper som för 100 000 år sedan. Men å andra sidan erkänner han att omgivningens tryck kan utveckla olika genetiskt betingade förmågor. Han exemplifierar med kroppskonstitutionen hos folk i varma resp mycket kalla klimat och skriver:
"Ett hårt selektionstryck, där individer med ett visst anlag har dramatiskt ökad eller minskad överlevnadschans, kan leda till snabba förändringar." (s 63)
Därför bedömer jag det som osannolikt att människan har samma genetiska egenskaper som för 100 000 år sedan. De isolerade spillror från ursprunget (san-folken mfl) kan därför inte ses som säkra bevis för dagens genetiska egenskaper hos människan i stort.
Milgrams experiment visar kanske just detta: den moderna människan är beredd att underkasta sig auktoriteter och utsätta sina medmänniskor för smärta. Det är en av egenskaperna som behövs för att en auktoritär elit ska kunna bygga upp en lydig maktapparat och en "högkultur".
/DNg
Spännande. Menar du att san (ursprungliga människor) saknar GENETISKA förutsättningar att "underkasta sig auktoriteter och utsätta sina medmänniskor för smärta" ?
Du hårdrar. Men Berg verkar vilja visa att san-folken har genetiska egenskaper som inte är så "elaka" som man skulle kunna tro att dagens människor har.
Bergs huvudtes är att alla moderna människor har ungefär dessa ursprungliga genetiska egenskaper. Att de beter sig elakt och bygger upp hierakiska samhällen som förutsätter underkastelse och arbetsspecialisering strider mot deras genetiska predisponering och beror tydligen på någon tillfällig inflytelse från den strukturförändring som bondesamhället medförde.
/DNg
Tycker inte att jag hårddrar.
Instämmer i din sammanfattning av Bergs huvudtes.
Tillbaks till ruta 0: Har Tomasello och Nowak verkligen motbevisat den ?
Av David Brooks redogörelse drar jag slutsatsen att Tomasello och Nowak verkar ha en annan syn på människans genetiska natur än Lasse Berg. Om det verkligen är så fordrar en närmare genomgång av deras teorier.
Oavsett detta förefaller Bergs egen beskrivning också medge att man kan tolka san-folkens natur som avvikande från dagens mera generella mänskliga natur. "Ett hårt selektionstryck, där individer med ett visst anlag har dramatiskt ökad eller minskad överlevnadschans, kan leda till snabba förändringar."
/DNg
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Skicka en kommentar
<< Home