Varför vill företagen inte anställa unga?
Orsaken till att ungdomarna får vänta så länge på att få anställning är inte enbart att de framstår som dyra i relation till sin produktivitet. Finansdepartementet efterlyser mer kunskap om dessa "andra hinder". Vad säger Socialdemokraterna?
Nu börjar valrörelsen som handlar om arbete åt unga arbetslösa. Socialdemokraterna lanserade igår en tvångsutbildning av avhoppare från gymnasieskolan. Om arbetslösa ungdomar inte accepterar "kontraktet" (pdf) att plugga färdigt gymnasiet på halvtid kommer de varken att få a-kassa eller socialbidrag. Så ska 20 000 personer årligen bindas till utbildningssystemet. Socialdemokraterna visar upp hur dåligt Sverige ligger till jämfört med de nordiska länderna:
Nästan hälften av ungdomsarbetslösheten i Sverige idag består dock av studerande som vill arbeta extra några timmar i veckan. Är det likadant i övriga Norden? En närmare analys skulle behövas innan man kan säga att Socialdemokraternas jämförelse är rättvis.
Den avgörande frågan är emellertid vad det är som gör att ungdomar kan få jobb snabbare än idag. Är det tvångsutbildning av personer som tidigare tyckt att gymnasieskolan varit för svår och teoretisk? Vilka betyg kommer de att ha att visa upp vid ansökningar om jobb när de gått klart?
Regeringen har satsat på att ge tidsbegränsat ekonomiskt stöd till arbetsgivarna om de anställer annars svår anställningsbara ungdomar och arbetshandikappade vuxna. I vårpropositionen visar man upp nedanstående tabell som blev ett aber för Annie Lööf i Ekots lördagsintervju 21/4:
Utgångspunkten är att lönen ska vara 20 000 kr/mån. Ordinarie lönekostnad blir då 26 300 kr/m. Riktpunkten i debatten blev exemplet i första kolumnen där arbetsgivaren bara behöver betala 3 800 kr - dvs 14,4 procent av ordinarie kostnad. Med en sådan subvention är det lätt att moralisera mot de företag som skulle kunna anställa de 70 000 ungdomar som var verkligt arbetslösa (inte studerande).
Men exemplet ovan gäller inte vem som helst. Det gäller en person som gått arbetslös minst ett och ett halvt år. Vanlig långtidsarbetslöshet för ungdomar räknas redan från 6 månader. Särskilt anställningsstöd förutsätter att personen deltar i jobb- och utvecklingsgarantin sedan 6 månader och anvisas av Arbetsförmedlingen. Sådana personer är trots de ekonomiska stimulanserna ändå svåranställningsbara. Finansdepartementet oroas av orsakerna till detta och skriver:
"Trots att arbetsgivare kan anställa unga som varit arbetslösa en lång tid till kraftigt subventionerade lönekostnader har långtidsarbetslösa unga svårt att få jobb. Det indikerar att arbetsgivare upplever även andra hinder än lönekostnaderna för att anställa dessa unga. Det är angeläget att få mer kunskap kring vilka dessa hinder kan vara och hur de kan undanröjas."Denna uppfattning tycks vara helt främmande för arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Socialdemokraterna tycks vara ännu mer obekanta med dessa svårigheter eftersom de betonar utbildning och avvisar att låga lönekostnader skulle vara något som ett höglöneland som Sverige skulle satsa på.
Det som regeringen borde kritiseras för är snarare att dessa "andra hinder" inte för länge sedan har undersökts. Någon ny upptäckt kan det väl inte handla om?
Andra bloggar om: ungdomsarbetslöshet, arbetslöshet, nya jobb,lönesubventioner, sysselsättningsstöd, arbetsmarknadspolitik, val 2014, ungdomskontrakt, socialdemokraterna, gymnasieutbildning, företag, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nya jobb
posted by Danne Nordling @ 16:03
5 comments
5 Comments:
Största hinder att anställa vare sig det rör sig om ungdomar eller äldrelåntidsarbetslösa är nog snarare att många arbetstillfällen har rationaliserats bort pga teknikutveckling och att den stora andelen människor som är sjuka(utförsäkrade), arbetslösa, socialbidragstagare och fattigpensionärer leder till en för låg efterfrågan på varor och tjänster. Hur många arbetstillfällen har ex försvunnit pga självscanningssystemet i butikerna// susanna svensson
susanna svensson, du tar upp två problem: efterfrågan och anställningsbarheten.
De senaste årens kriser och lågkonjunktur har naturligtvis minskat tillgången på jobb över nästan hela arbetsmarknaden. Däremot har knappast ersättningsnivåerna inom olika sociala system påverkat den totala inhemska efterfrågan.
Teknikutvecklingen har successivt minskat antalet enkla jobb som är lämpade för personer utan utbildning och med begränsad teoretisk förmåga. De blir då svåra att anställa på jobb som traditionellt har krävt mer kvalifikationer.
Socialdemokraterna tror att man med utbildning kan få folk att passa för de jobb som inte har rationaliserats bort därför att de är mer komplicerade. Men det kanske är så att det skulle behövas fler enkla jobb så att de som inte egentligen kan klara en teoretisk utbildning också kan få jobb. Det är vad som kanske ligger i FiDeps efterlysning. Men den frågan är sannolikt alltför känslig för att ta tag i.
/DNg
Det krävs ofta utbildning för att få de enkla jobb som unga kunde hoppa in och ut ur förr i tiden.
Kan detta spela nån roll?
Om man anser att det behövs en lönekostnad på 26300 kr/m för en outbildad ungdom, så kan det aldrig vara rimligt. Jag jämför inte löner med Kina, utan med Silicon Valley, där mina ungar arbetar. Systemfelet är att de höga skatterna kräver en absurd bruttolön för att skall bli något över i fickan, och de höga skatterna är sedan nödvändiga för att försörja alla de som inte marknadsmässigt kan förtjäna dessa höga bruttolöner! Rundgång, om något.
Instämmer med Lars, bruttokostnaden för personal är för hög. Men det är inte bara att anställa någon, det måste finnas något att göra också. Tvångsutbildning, en gulag för de unga tycker de arbetsskygga. I resten av världen är barnen lyckliga för att ens få gå i skolan. Fas-3 finns mest till för att förhindra svartarbete på kontorstid. (Tomten)
Skicka en kommentar
<< Home