Hur illa ute är Spanien?
Spanien förutspår att räntan nästa år blir mellan 8 och 9 procent. EU-kommissionen menade däremot i maj att räntan skulle sjunka. Om räddningslånen till bankerna lyckas borde räntan inte stiga på det katastrofala sätt som den spanska regeringen prognostiserar.
Nu rapporteras att Spanien igår fick betala 7,59 procents ränta på sina tioåriga statsobligationer. Det är inte alltid det framgår att denna ränta gäller andrahandsmarknaden. Den stående kommentaren är att en så hög ränta är ohållbar - eller åtminstone långsiktigt ohållbar. Det beror på att andra länder som tvingats ansöka om stödlån har gjort detta när räntan gått över 7 procent.
Vad man nu skulle vilja se är en analys av hur allvarligt det är med en ränta på andrahandsmarknaden som närmar sig 8 procent. Måste Spanien söka nödlån inom några veckor eller månader? En sådan analys borde utgå från hur räntebördan kommer att utvecklas. Spanien får 2012 en väsentligt högre räntebörda än 2011 - den stiger från 2,4 procent av BNP till 3,2 procent enligt EU-kommissionens vårprognos (pdf, tab 36).
Antag att räntan på nya eller omsatta lån stiger i analogi med 5,7 procents räntesats 2011 till 7,5 procent 2012. En sådan förändring ligger i linje med EU:s vårprognos. Från Riksbankens diagram 1:6 i julirapporten PPR (pdf) kan man dock på ett ungefär utläsa att räntan låg kring 5,5 procent under 2011. Det tyder på att EU räknat med en ränta på 7,3 procent i genomsnitt 2012. Enligt den enkla tumregeln 7 procent kunde man alltså i maj i år förutse att Spanien måste ha nödlån under 2012.
En oklar punkt i denna analys är dock hur hög räntebördan ska kunna bli utan att ett land måste söka räddningslån som sänker räntebördan. När Portugal fick nödlån var räntebördan knappt 3 procent av BNP. I år förutses den bli nästan 5 procent. Länge klarade sig Grekland med en räntebörda på 5 procent av BNP. År 2010 var den 5,7 procent. När EU i höstas räknade med att den skulle stiga till 8-9 procent av BNP i år och nästa år kunde man förutse att det både behövdes nödlån och lånenedskrivningar. De förutses i vårprognosen leda till en räntebörda på 6,3-6,4 procent, vilket borde betraktas som ohållbart. Italiens räntebörda förutses ligga kring 5,5 procent. Varför skulle då en spansk räntebörda på ca 3,5 procent i år kräva nödlån? Och varför skulle finansmarknaderna kräva högre räntor än 7 procent när bördan inte är större än drygt 3 procent?
Den spanska regeringen kom i slutet av förra veckan med dystra prognoser för tillväxten, arbetslösheten och räntebördan. Tillväxten revideras nu ner till -1,5 resp -0,5 procent i år och nästa år. Detta visste EU-kommissionen redan i maj när man presenterade siffrorna -1,8 resp -0,3 procent.
Det märkliga är dock att Spaniens regering säger att räntebetalningarna ska bli 9,1 miljarder euro högre 2013 än i år (Direkt). Eftersom BNP är ca 1 bn euro betyder det att räntebördan stiger med ca 0,9 procentenheter 2012-13. EU räknade i maj med att räntebördan skulle stiga från 3,2 till 3,3 procent av BNP 2012-13. Enligt min uppskattning inledningsvis skulle den genomsnittliga räntan på nya och omsatta tioårslån vara 7,3 procent i år. Om räntebördan bara stiger med 0,1 procentenheter kan inte räntesatsen stiga särskilt mycket. Snarare borde motsatsen gälla eftersom EU räknat med ett budgetunderskott på 6,3 procent 2013 mot det nu utlovade 4,5 procent (av BNP). Med oförändrad ränta borde räntebördan stiga med drygt 0,4 procentenheter.
Om nu räntebördan ska stiga med 0,9 procent av BNP istället samtidigt som lånebehovet minskar med 1,8 procent av BNP i förhållande till EU:s prognos måste tioårsräntan stiga så mycket att själva räntebördan exklusive nyupplåning ökar med ca 0,6 procent av BNP (jag drar av 0,1 från 0,4 genom att budgetunderskottet blir mindre). Vi får då ökningsfaktorn 0,6/3,2=19%. Tioårsäntan på 7,3 procent i år ska då stiga med 19 procent - dvs till 8,7 procent.
Detta är naturligtvis en överslagsberäkning. Jag vet inte vilken ränta Spanien utgått ifrån i år. Men det är svårt att se att den skulle vara lägre än de ca 7,3 procent som EU utgått ifrån. Istället för sjunkande ränta 2013, som kommissionen förutskickar, säger Spanien att räntan ska stiga till sådana katastrofala nivåer som man hösten 2011 förutsåg för Grekland för åren 2012-13. Därefter blev det nödlån och bankrutt.
Men Grekland hade mycket sämre utsikter hösten 2011. Statsskulden skulle bli 198 procent av BNP 2012. Nu är prognosen för Spanien 87 procent för 2013 och med det nya sparpaketet 85 procent. Om räntan ska stiga till mellan 8 och 9 procent nästa år (med en räntebörda på 4,1 procent av BNP) förutsätter det nog att EU-lånen till banksystemet delvis misslyckas i finansmarknadernas ögon. Och det förutsätter också att det vanliga EU-tjafset om omöjligheten att rädda Spanien, om det skulle behövas, fortsätter. Därför kommer Spanien att behöva räddas om euron ska behållas.
Läs även andra bloggares åsikter om Spanien, nödlån, ränta, statsobligationer, räntebörda, nödlån, räddningslån, räddningspaket, euro, EU, EMU, ekonomi, budgetunderskott, bankrutt, skuldkris, nationalekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 01:43
6 comments
6 Comments:
Vad skulle hända om ECB gick in och lånade ut "nya" pengar till krisländerna för 2%?
Penningmängden minskar i krisen, ECB borde kunna låna ut så mycket att penningmängden inte minskar.
Jag menar att en minskning av M3 i sig skapar en nedgång i ekonomin, M3 är lätt att hålla uppe med QE.
Jag tror inte att krisen försvinner förrän dom har stimulerat ekonomin med sedelresen.
Hur långt ner ska ekonomin gå innan dom startar sedelpressen?
Ska det behövas ett nytt 30 tal och ett världskrig för att starta sedelpressen?
QE och lönestopp är lösningen.
ekvteorin, vad som skulle hända om ECB får större befogenheter har hittills nästan inte alls diskuterats. En orsak till detta är att det har betraktats som uteslutet. Men nu 25/7 går 16 europeiska ekonomer ut med ett ganska diffust program om bankunion som dock avslutas med just kravet på större befogenheter för ECB. Erik Berglöf (EBRD), som är en av dem, skriver på DN Debatt 25/7 avslutningsvis följande:
"För att eurosystemet skall fungera på lång sikt måste den europeiska centralbanken ECB ta ett ökat ansvar, inte bara för en bankunion, men också fungera som ”lender of last resort”. En viktig del i dess ökade ansvar vore att ge den nya ekonomiska stabilitetsfonden ESM en banklicens så att den kan låna från ECB. Allt detta kan ske utan att i grunden ändra ECB:s statuter."
Genom billiga lån skulle räntebördan snart sjunka i krisländerna. Det skulle rädda dem från att behöva ställa in betalningarna och göra partiell bankrutt. Euron skulle säkras (kanske inte i Grekland). EU-ledarna skulle få tid på sig att utarbeta en långsiktig räddningsplan. Den kanske borde bestå i en väl organiserad partiell avveckling av euron.
Innebär den akuta operationen att "ekonomin stimuleras"? Ordvalet leder tanken fel. Att Sverige har insättningsgarantier och en "egenbetald" bankräddningsfond är inte en stimulans. Själva förekomsten motverkar att en 'credit crunch' uppkommer och är ingen stimulans även om mindre utbetalningar skulle behöva göras.
Det är en fråga om förtroende. Om finansmarknaderna vet att någon 'lender of last resort' inte finns tenderar räntorna att gå upp för alla länder med påtagliga problem, vilket gör problemen värre.
ECB eller ESM måste kunna uppträda som trovärdiga garanter för finansiell stabilitet innan oron lägger sig.
/DNg
Insättningsgaranti behövs men någon bankräddningsfond behövs inte, en riksbank kan skapa dom pengarna som behöva i en kris, fonden fyller ingen funktion, sitter pengarna i räntepapper så leder det till credit crunch om dom används, Aktier då sjunker börsen bara om pengarna ska användas.
Det är endast en lender of last resort som behövs.
EU styrs inte av Ekonomer det styrs av särintressen lobbying okunskap.
Ett skrytbygge som liknar vasaskeppet, vasa syndromet
http://en.wikipedia.org/wiki/Vasa_syndrome
Ps Vasaskeppet går nu i repris på SVT.
Fungerar ECB som en riktig lender of last resort så hävs den akuta krisen.
Det finns ingen kapten på EU skeppet som kan styra båten.
För att långsiktigt få fart på ekonomin så krävs det QE och lönestopp anser jag.
Själva existensen av en 'lender of last resort' som trovärdigt kan garantera att det inte blir 'credit crunch' kommer inte ens att behöva låna ut särskilt mycket pengar. Därför gjorde jag en analogi med en insättningsgaranti som aldrig behöver användas om folk litat på den.
Kritiken mot garantier, som i stor utsträckning förhindrar att de inrättas, bygger på att de skulle stimulera 'moral hazard'. Man menar att för framtiden kan det bli värre problem om man ger trygghet år aktörerna idag. Det skulle kanske vara bättre att de verkligen fick lida som straff för att de nyligen agerat så oförsiktigt.
/DNg
Räntan på befintliga 10-åringar sjunker naturligtvis inte under löptiden. Det som händer när "10-årsräntan stiger" är att kursen/priset/marknadsvärdet på obligationen har sjunkit.
Det gör att banker och andra som äger dessa papper måste skriva ner värdet av dem i sina balansräkningar.
För bankerna, som måste följa Basel-reglerna, som nu skall skärpas, måste det nu mindre egna kapitalet motsvaras av sänkning av tillgångssidan på kanske det 20-dubbla.
Inte bra.
Aktieägarna får se värdet av sina bankaktier sjunka.
Bra. Det kanske kan få dem att i framtiden hålla efter sina direktörer som, när värdet på obligationerna steg, bokförde det som vinst som var bonusgrundande.
Det som inte är bra för Spanien när landets obligationer misstros på andrahandsmarknaden är dels att ett riktmärke sätts för emissioner av nya obligationer, dels att de spanska bankernas primärkapital reduceras.
Varje gång Spanien omsätter ett lån eller tar ett nytt ökar räntebördan, vilket har stått i centrum för "ohållbarhetsresonemanget". Dock har inga jämförelser av bördan gjorts mellan länder.
De stigande obligationsräntorna minskar värdet av bankernas primärkapital vilket leder till kreditåtstramning (20 ggr) just när Spanien skulle behöva nyinvesteringar och expansivt företagande. I kombination med förlusterna på bostadsutlåningen minskar primärkapitalet kanske så mycket att det börjar bli 'credit crunch'. Om kreditmarknaden sålunda stannar kommer också Spaniens totala ekonomi att krympa snabbt. Några lån kommer inte att kunna betalas tillbaka så vad är det för idé att bestraffa bankdirektörerna mfl? Det räcker väl att ägarna, däribland hundratusentals småsparare, förlorar sina pengar genom att aktierna blir värdelösa innan en rekapitalisering sker med extern hjälp.
Att bekämpa moral hazard borde man ha tänkt på när det fanns en framtida ekonomi som kunde förstöras. Nu måste man räddas från undergången. Eller visa mig en analys som beskriver hur Spanien kan överleva utan rekapitalisering och räntesänkande åtgärder.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home