Spaniens räntebörda ger extra åtstramningar
Genom att EU-ledarna inte kunnat hjälpa Spanien att hålla nere räntorna har underskottet ökat kraftigt. Det har felaktigt tolkats som att Spanien är slösaktigt och ökat obenägenheten att hjälpa till att hålla räntorna nere i den europeiska opinionen.
Spanien har seglat upp som det stora problemlandet i eurozonen de senaste månaderna. Tidigare var det Italien samt det alltid ganska hopplösa Grekland som stod i centrum för problemanalyserna. För Spaniens del nämnde man dock att banksystemet hade problem med stora förluster på utlåningen till det uppblåsta bostadsbyggandet. Men faran var inte överhängande eftersom statsskulden inte var särskilt betydande. Den var 2007 inte större än 36 procent av BNP medan den i Frankrike och Tyskland låg kring 65 procent och i Holland och England kring 45 procent. Spanien låg faktiskt på Finlands nivå år 2007 och 4 pe under Sverige (EU-kommissionens vårprognos, pdf).
Tillväxten 2007 var för Spanien 3,5 procent och budgetöverskottet motsvarade 1,9 procent av BNP. För Frankrike var tillväxten bara 2,3 procent och landet hade ett budgetunderskott på 2,7 procent av BNP. Ytligt sett kunde man inte tro att Spanien inom några år skulle bli ett verkligt krisland av stora mått som hotar eurons överlevnad. Men konkurrenskraften hade urholkats och bytesbalansunderskottet var 10 procent (mot Frankrikes 1,4). Det gav tillsammans med fastighetsbubblans överhettning en större utsatthet när finanskrisen slog till 2008-09.
Budgetsaldot försämrades till -11,2 procent 2009 eller med 13,1 pe från 2007. Frankrikes saldo försämrades bara med 4,8 pe. Samtidigt sjönk tillväxten från 3,5 till -3,7 procent medan den i Frankrike sjönk från 2,3 till - 2,7 procent. Spaniens primära budgetsaldo, dvs för den offentliga verksamheten exkl räntor, försämrades ännu mera eller med 12,9 pe 07-09. Frankrikes försämrades bara med 5,1 pe. Det betyder att budgetunderskottet hade en betydligt mindre stimulerande effekt i Spanien än i Frankrike. Sannolikt berodde det på att bostadsbyggandet sjönk vilket inte kunde motverkas med budgetstimulanser.
Spanien kämpade visserligen på med förbättringar av primärsaldot som två år senare relativt sett hade minskat med 35 procent. Men Frankrike hade minskat sitt nästan hälften så stora med 49 procent. År 2011 började det verkligen gå utför med Spanien. Räntebördan som 2007-10 stigit knappt 20 procent ökade 2011 med 26 procent på ett år. Trots detta låg den lägre än för Frankrike som t ex 2008 hade en tom 80 procent högre räntebörda. EU-kommissionen gjorde i sin höstprognos 2011 ännu bedömningen att Spaniens räntebörda skulle bli oförändrad och därmed lägre än Frankrikes 2012-13. Men nu bedömer man att Spaniens räntebörda stiger från 2,4 till 3,2 procent av BNP 11-12, eller med 33 procent.
Sammantaget minskar totalsaldot enligt prognosen 2011-12 från 8,5 till 6,4 procent av BNP. Det är dessa siffror som figurerat i debatten och som nu ska pressas till 6,3 procent 2012 och därefter till 4,5 proc -13 och 2,8 proc -14 enligt finanskommissionären Olli Rehn. Tidigare har man klandrat Spanien för att man inte kunnat ställa i utsikt en minskning till 5,9 procent i år enligt höstprognosen eller lägre. Men orsaken till detta är att räntebördan ökar "oväntat" med 0,8 procentenheter 2011-12. Detta har inte omedelbart kunnat pareras med extra stora besparingar, vilket gett Spanien ryktet att dess politiker är oförbätterliga slösare. Dessutom blir tillväxten negativ med 1,8 procent mot plus 0,7 i höstprognosen (bart mars-12).
Av någon anledning använder sig trojkan och andra EU-myndigheter inte av EU-kommissionens mått "primärt saldo" vilket medför att prognoserna ständigt riskerar att komma på skam. Nu sätter Rehn målet att minska totalsaldot med 1,8 pe 2012-13. Samtidigt säger prognosen att räntebördan ska öka endast från 3,2 till 3,3 procent.
Kan vi lita på det? Varje gång ett förfallande obligationslån med låg ränta ska omsättas till närmare 7 procents ränta ökar ju räntebördan. Då ökar behovet av extra åtstramningar. Faran är att prognoserna görs med förutsättningen att EU-ledarna lyckas få ner räntorna varaktigt från 7-procentsnivån, vilket man hittills aldrig lyckats med. Tvärtom har det visat sig att Holland och Finland inte alls egentligen är intresserade att hjälpa Spanien.
Läs även andra bloggares åsikter om Spanien, skuldkris, budgetunderskott, statsskuld, ränta, räntebörda, nationalekonomi, euro, EU, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
8 Comments:
Finland vill inte betala till en räddning av Spanien, men en räddning behöver inte kosta något.
ECB trycker lite nya pengar och lånar ut till Spanien för 3%, ECB:s ränteinkomst får Finland vara med
och dela på, att rädda Spanien kan vara lönsamt för Finland.
När marknaden ser att Skulderna kan lösas med ECB:s pengar så minskar dom drastiskt på räntan så den hamnar på rimliga nivåer.
Spanien kan då långsiktigt lösa sina problem.
Politikerna och ekonomerna i Europa har låst fast sina tankar i att sedelpressen inte får användas, det blir undergången för Europa.
30talskrisen i repris.
Albert_Einstein
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.
Europas död går att förutse om dom inte startar sedelpressen.
Staterna har inga pengar och sparar dom så minskar konsumtionen och fler blir arbetslösa.
Privatpersonerna kan inte öka sin konsumtion för dom har inga pengar, lån kan dom inte ta, nu slutar dom att konsumera och i stället så betalar dom av på sina befintliga skulder.
Om vi inte konsumerar så behövs det inga anställda på fabrikerna och då får vi en massarbetslöshet.
En sjuklig rädsla för hyperinflation dödar Europas ekonomi.
Rapport ifrån BIS
http://www.bis.org/publ/arpdf/ar2012e.htm
"Both advanced and emerging market economies face structural challenges. Sectoral misallocations that built up during the boom, coupled with high levels of household and corporate debt, continue to hobble growth in some advanced economies. These countries must move to repair balance sheets as they facilitate the rebalancing of resources across sectors."
"Central banks have had little choice but to maintain monetary ease because governments have failed to quickly and comprehensively address structural impediments to growth. But the need for prolonged accommodation has to be carefully weighed against the risk of generating distortions that will later produce financial and price instability."
"Some countries need to take immediate action to significantly reform their public sectors and remove structural impediments to growth."
Frihet är frånvaro av tvång
- Alla statliga åtgärder innebär tvång. Därför är det positivt att länder som Finland och Holland inte vill hjälpa Spanien.
Finnar och holländare ska inte tvingas av sina stater att betala en del av de skulder som spanjorerna själva, i eget egoistiskt intresse, har tagit för att gynna sig själva. Dessa pengar kan den enskilda individen i dessa två stater själva använda på ett mycket bättre sätt.
Frågan handlar också om att skapa incitament för alla länder att inte skapa framtida kriser genom överupplåning till konsumtion, spekulation och överinvesteringar inom ex byggsektorn. Om systemet blir korrupt kommer alla länder att agera som Spanien och Grekland. Men då kommer det inte att finnas några som betalar skulderna.
Albert_Einstein
"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka"
Ska Europa behöva dö bara för att vissa inte vill stimulera ekonomin?
Sedelpressen är gratis och lönestopp förhindrar inflationen som kan uppstå när sedelpressen används.
Slapphänt lönepolitik och en sedelpress kan leda till inflation, lönestopp förhindrar den risken.
Per-Olof, gemensam valuta är inte frihet. Frågan är om Europas länder sålde sin frihet för en grynvälling. Ännu säger alla att tvånget ska vara kvar "till varje pris".
Detta gäller både Jutta Urpilainen och Jyrkki Katainen som får krypa till korset efter sina Fixit-uttalanden. Ett antal finska politiker har tidigare uttalat sig i motsatt riktning mot dem. Man inser att Finlands rykte i Europa håller på att förstöras.
Idag gick Finlands kapitulation så långt att presidenten Sauli Niinistö uttalade att Finland kommer att stanna kvar inom euron och att ECB kommer att starta sedelpressarna inom kort, se Hbl.
Ekvationsteorin kommer att få rätt om man får tro presidenten.
Enligt en opinionsundersökning är dock två tredjedelar av folket emot att rädda andra länder om det kostar dem själva något. Niinistö uttalar litet kryptiskt att nya pengar blir kostsamt (är det trycksvärtan han avser?) och att det kommer att leda till inflation, men att det ändå är nödvändigt. Borde inte någon expert nu klargöra vad som är sannolikt?
Och hur går det med Hollands Mark Rutte? Ska han klara sig undan? Holland hade faktiskt ett budgetunderskott på 4,7 procent av BNP förra året. I år ska det sjunka till 4,4 procent, men euc trodde 3,1 procent i höstas. Det ser inte så bra ut.
/DNg
Lysna på Professor Jesper Stage till höger på sidan ljudintervjun,
det bekräftar min misstanke om att EU styrs av okunskap.
"Experter oense om eurokrisens lösning"
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4218&grupp=3692&artikel=5189466
Dom startar nog sedelpressen men dom kommer att göra ett misstag, dom ger antagligen pengarna på något sätt till bankerna, banker konsumerar inte något, pengarna måste gå direkt till statsbudgetarna och direkt till alla medborgare, då ökar konsumtionen och ekonomin kommer igång.
Dom förstår inte hur en sedelpress ska användas i en kris.
LTRO var inte helt bra pengarna flyttade delvis till säkra placeringar utanför EU.
Ger dom pengarna till bankerna och bankerna vägrar att låna ut pengarna så händer det inget i ekonomin.
Räddar dom bankerna med sedelpressen så återstår det att få fart på konsumtionen.
Sedelpressen ska kombineras med lönestopp, alla centrala löneavtal ska frysas, då slipper vi inflationen av sedelpressen.
(Tyskland skulle öka sina löner så deras överhettning dämpas)
Politikerna är beroende av opinioner och juridik som förhindrar effektiva lösningar av ekonomiska problem.
Penser/Koch-teorin har lagt rättsliga hinder i vägen för hur EMU ska kunna fungera även i ekonomisk kris. Denna teori i kombination med tyskarnas rädsla för 20-talsinflation leder till att opinionen som styr politikerna oavsett vad de själva tror på, kommer att bestämma finanspolitiken.
Några spridda kommentarer från ekonomer påverkar inte opinionen. Det fordras mer när dumheten tror sig vara den store experten.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home