Finansiell illusion bidrar till krisen

Finansiella händelser är inte samma sak som reala. Föreställningen att alla kan betala tillbaka av sina skulder skulle tvinga sparandet att upphöra. Skuldkrisen skulle bli värre.

Jag börjar mer och mer luta åt att det inte bara finns ett fenomen som ekonomerna kallar penningillusion (att man inte ser inflationens effekter) utan också något som man kunde kalla finansiell illusion. Den innebär att man förväxlar finansiella händelser med reella förändringar. Ett exempel är att man tror att aktiebörsens stegring gör att aktieägarna tjänar pengar (som grupp betraktad).

Ett litet svårare exempel är att man tror att sparande är något som man kan få tillbaka. En enskild person kan naturligtvis precis som en enskild aktieägare få mera pengar genom att lösa in sin fordran. Men alla sparare kan inte få tillbaka sitt sparande eftersom allt tidigare sparande gått förlorat för alltid i form av investeringar i reala tillgångar. Den som lånat ut sina pengar till ett företag som köpt en maskin kan visserligen få tillbaka maskinen. Men om ingen annan köper maskinen går den inte att konsumera utan blir värdelös. En sparare som vill omsätta sitt sparkapital i konsumtion måste alltså förlita sig på att det finns någon annan som avstår från konsumtion för att få de reala tillgångar som representerar sparandet.

Detta betyder i sin tur att om nysparandet i världen upphör kommer allt gammalt sparande inte längre att kunna omsättas i konsumtion. Konkret innebär det exempelvis att pensionärerna inte längre kan få någon pension. Det gäller såväl premiepensionssystem som fördelningssystem ("pay as you go"). Och utan nysparande kan det inte heller förekomma någon långivning (netto).

Att ha stora skulder är moraliskt fult idag. Skulderna borde överlag till en del betalas tillbaka anser de flesta. Är inte det ett tydligt exempel på finansiell illusion? Om världens skuldstock ska minska kommer för det första all ny låntagning att upphöra. För det andra kommer en del av de gamla lånen att lösas in. Vad innebär det för sparandet?

Om ingen vill låna det som andra sparar måste sparandet antingen upphöra eller gå till placeringar som riskkapital direkt i företagen. Kruxet är att företagen i dåliga tider inte vill göra nyemissioner på aktiebörserna. Och dåliga tider blir det eftersom alla världens stater har skulder som ska minska, vilket sker genom skattehöjningar och åtstramningar av utgifterna. Privatpersoner som ska minska sina skulder måste dra ner på konsumtionen, vilket också bidrar till de dåliga tiderna med ökad arbetslöshet som följd.

Så vart ska nysparandet och det upplösta gamla sparandet ta vägen? Ingen ska ju låna de sparade pengarna. Ska den lilla grupp (främst äldre) som har sparat på banken eller i räntebärande värdepapper nu tvingas öka sin konsumtion eftersom ingen vill låna deras pengar eller häfta i skuld till dem?

Måste vi inte istället ompröva den gängse synen på skuld?  Eftersom sparandet normalt är en viss andel av BNP och en stor del av detta sparande sker genom utlåning måste ju skulderna ständigt öka. På lång sikt ökar kapitalstocken också i förhållande till BNP och då är det naturligt att skulderna också ökar i relation till BNP.

Den nuvarande aversionen mot skulder bygger på en illusion om "Skulden i sig". Det är istället de obalanser i sparande och skulder som utlösts av att länder med överskottssparande - Kina, Tyskland och Sverige är exempel - under många år önskat göra sig av med sparandet genom att förmå andra länder att sätta sig i skuld, som är problemet. Först lockar man med låga räntor. Därefter pekar man finger åt de skuldsatta och säger att de utgör en finansiell risk. I nästa fas måste de skuldsatta betala skyhöga räntor. Att länder som Grekland mer än villigt gått i denna fälla i tro att man under överskådlig tid kunde leva på kredit , gör inte att problemet försvinner.

Det är en illusion att tro att de flesta av Europas länder skulle kunna minska skulderna samtidigt. Istället förvärrar det skuldkrisen och motverkar rimliga lösningar av problemen.

Läs även andra bloggares åsikter om finansiell illusion, penningillusion, sparande, låntagning, skuld, skuldminskning, skuldkris, nationalekonomi, Europa, ekonomi, politik på intressant.se