Kreditexpansionen ökade penningmängden med 6 procent årligen under 30 år i USA
I genomsnitt ökade penningmängden i takt med BNP i nominella tal. En viss avsaktning förekom 1987-97. Priserna och BNP ökade vardera med 3 procent hela perioden. Med guldmyntfot hade det blivit deflation. Den österrikiska skolan framstår som oklar.
Bankernas "ohämmade kreditgivning" anses av en del bedömare vara orsaken till de ekonomiska svängningarna (bart 24/10) och kommer rentav att orsaka hela det nuvarande valutasystemets kollaps. Se bara hur priserna ökat 20 gånger i USA under 1900-talet, säger de (t ex Schlichter, s 158). Nu inrymmer dessa siffror två världskrig. Det skulle vara intressantare att få belyst hur de senaste årtiondenas finansiella utveckling sett ut. Ett principiellt räkneexempel ger viss vägledning:
Med 2 procents årlig inflation (det svenska målet för centralbanken) kommer priserna på 50 år att ha ökat 2,7 gånger och på 100 år drygt 7 gånger. Penningvärdet hade då minskat så att endast 37 procent återstod efter 50 år och obetydliga 14 procent efter 100 år.
Men bankernas kreditgivning ska också räcka till den ökning av penningmängden som den ökade transaktionsvolym som ökad produktion för med sig. Om vi antar att den årliga produktionsökningen är 3 procent i genomsnitt måste penningmängden öka med 5 procent årligen vid 2 procents inflation. På 50 år måste penningmängden då öka 11 gånger och på 100 år 131 gånger. Det följer av gängse beräkning av "ränta på ränta".
Det blir alltså stora siffror på 100 år som följd av en tämligen beskedlig kreditgivning och inflation. Ett sådant perspektiv förekommer sällan när t ex den österrikiska skolan förordar ett införande av guldmyntfot. I själva verket förefaller det som om guldmyntfot skulle innebära ganska oväntade konsekvenser för prisutvecklingen.
Vad skulle en renodlad guldmyntfot betyda för prisernas utveckling? Om vi antar att den lilla ökning av guldmängden som den den årliga produktionen utgör, i huvudsak används för tekniska ändamål och smycken måste priserna sjunka kraftigt. En oförändrad guldmängd ska ombesörja alltfler transaktioner. Utan inflation ökar transaktionsmängden i exemplet ovan med 3 procent per år, vilket blir 4,4 gånger mer på 50 år och 19,2 gånger mer på 100 år.
På 50 år sjunker då priserna till 23 procent av dagens nivå och på 100 år till knappt 5 procent av prisnivån idag. Även om vi antar att den del av den årliga produktionen som används till investeringsguld idag skulle användas för myntning så motsvarar den endast ca 0,5 procent av guldmängden i världen. Produktionen har dessutom stagnerat under 00-talet (2010: 2 689 ton) och man talar om" peak gold". En övergång till guldmyntfot skulle rimligtvis därför innebära en övergång till deflation. Är det vad den österrikiska skolan strävar efter?
Om dagens system kan fungera inom förnuftiga gränser borde detta vara att föredra än ett system med ständig deflation. För att undvika sådan och även undvika allmänt fallande varupriser är det rimligt att tillåta 2 procents årlig inflation. Den består då till avsevärd del av stigande priser på tjänster genom att dessa har en lägre produktivitetsökningstakt men ungefär samma lönestegringstakt.
För att uppnå syftet att finansiera de ökade transaktionerna och en begränsad inflationstakt måste penningmängden helt enkelt tillåtas öka.Traditionellt har staten utgivit sedlar och mynt med ett åsatt värde (kallas fiat-pengar) som gäller för skatteinbetalningar och alla legala betalningar.. Genom att staten också kunnat betala sina egna utgifter genom att trycka mera pengar istället för att höja skatterna har fiat-valutor tidvis fått dåligt rykte. Därför har denna typ av finansiering av statsutgifterna numera ofta reglerats ytterst rigoröst.
Den viktiga funktionen för fiat-pengarna är dock att bankerna ska kunna ge krediter i en stigande omfattning som också ska vara förenlig med inflationsmålet. Det är denna väg nya pengar normalt skapas. Men även denna verksamhet betraktas med misstro av en del bedömare. Hur kan staten överlåta åt privatägda företag att fungera som skapare av mera pengar? frågar de sig. Ibland kan man av dem få intrycket att bankerna kan berika sig på att skapa pengar från ingenting, vilket ger associationer till någon form av förtäckt falskmynteri.
Bankernas vinster kommer från utlåningen av pengar och inte från skapandet av pengar. Vinsterna har sin grund i att kostnaderna för inlåning från småsparare och större kapitalplaceringsinstitut är lägre än räntorna på utlåningen. Krediterna finansieras sålunda genom sparandet i ekonomin och nysparandet stiger på längre sikt i takt med BNP. Det ligger till grund för ökningen av penningmängden med 5 procent årligen i det inledande exemplet. De nya pengarna är alltså bundna i den normala inlånings- och kreditgivvningsprocessen. Det betyder också att bankernas vinster kommer att utvecklas i takt med nominell BNP.
Kritiska betraktare har emellertid pekat på att kreditgivningen under en längre tid inte bara ökat mer än den reala produktionen utan också mer än nominell BNP. För USA verkar detta dock inte vara fallet. I nedanstående diagram har M2, som innehåller allmänhetens inlåningskonton, ökat i praktiskt taget samma takt som nominell BNP (pdf). Ökningen har varit knappt 6 procent om året uppdelat i nästan lika stora delar real ökning och prisökning (BNP-deflatorn).
Under de tio år som föregick utbrottet av finanskrisen 2007 ökade penningmängden M2 något snabbare. Men i relation till nominell BNP var ökningen knappt 6 procent snabbare för dessa tio år. För de tio åren 1987-97 ökade emellertid M2 hela 22 procent långsammare än nominell BNP trots att prisstegringstakten var praktiskt taget densamma. Kan detta ha skapat början till obalanserna tio år senare?
Möjligen skulle kritiken av utlåningen kunna avse intern kreditverksamhet inom finanssektorn som inte påverkar penningmängden. Det kan öka obalansen om en störning skulle inträffa (bart sept-08) men har knappast någon betydelse för konsumentprisutvecklingen. Dessutom är sådan ut- och inlåning i skuggsektorn inte åtkomlig för reglering med generella åtgärder som syftar till att kontrollera penningmängden. Detta verkar gälla både den österrikiska skolans förordande av guldmyntfot och de penningpolitiskt baserade, räntestyrda fiat-valutorna.
Det är dock naturligt att ländernas inhemska ekonomier blir alltmer skuldsatta. Med ett sparande som utgör en konstant andel av hushållens inkomster som i sin tur är en konstant andel av BNP måste ett allt större sparkapital ackumuleras. Om detta sparande lånas ut inom landet måste skulderna öka i relation till BNP. Bilden kompliceras av att några länder lånar utomlands av länder som lånar ut en del av sitt sparande.
För att hitta indikatorer som visar att obalanser håller på att utvecklas måste man titta närmare på olika delsektorer. Hur utvecklas priserna på kommersiella fastigheter eller bostäder? Hur ser långivningen ut med fastigheter eller bostäder som säkerhet? Hur mycket lån ges till aktiemarknaden? Hur ser långivningen ut inom skuggbanksektorn? Det går inte att sluta sig till att en finansiell kris håller på att utvecklas genom att enbart studera penningmängdens utveckling i enlighet med den österrikiska teorin. Ökningen av penningmängdsmåtten i diagrammet ovan vid slutet av 00-talet är uppenbart en följd av finanskrisen - inte något som förebådade den.
< Forts Guldvaluta annat sätt att reglera kreditmarknaden, 2/11-12
Läs även andra bloggares åsikter om penningmängd, inflation, BNP, finanskris, nationalekonomi, österrikiska skolan, deflation, guldmyntfot, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 01:25
40 comments
40 Comments:
Lite of topic men detta har stört mig länge. Som amatör har jag har aldrig begripit denna fruktan för deflation. Den teoretiska delan tror jag att jag förstått. Att människor kommer att vänta med investering och konsumtion tills priserna sjunkit vilket leder till lägre aktivitet i ekonomin.
Men hur relevant är det i verkligheten. Man väntar inte med att handla mat eller och knappast semesterresor heller.
När det gäller kapitalvaror så sker det en teknisk utveckling som gör att vi kan förvänta oss mer prisvärda varor i framtiden. Särskilt tydligt är det vad gäller datorprodukter men samma sak sker med bilar även om modellbyten då inte sker 2 ggr om året.
Prisökningen på dessa produkter är låg trots att produkterna är bättre. En standard Passat jag köpte för 250000 för 13 år sedan kostar idag runt 300 000. De datorer jag är villig att köpa kostar mellan 5000 och 7000 och har kostat så sedan 1995.
Trots att vi konsumenter vet att det kommer bättre och produkter inom en överblickbar framtid reagerar vi inte som teorin föreskriver. Kan det bero på att utvecklingstakten är så jämn. Konsumenterna resonerar kanske så "om jag ska vänta på en bättre produkt måste jag alltid vänta, alltså köper jag nu i alla fall".
Kanske är det inte deflationen i sig som är intressant utan dess förändringshastighet.
Deflation som konsekvens av en minskad penningmängd eller ökad efterfrågan på kontanta reserver resulterar i att företagens vinster minskar och även kan vändas i förluster. Detta eftersom företagens kostnader betalades i ett högre prisläge än deras varor senare säljs för.
Deflation som konsekvens av en ökad produktivitet har inte dessa effekter eftersom företagens kostnader per produkt faller tillsammans med företagens intäkter per produkt.
Nationalekonomer, journalister och mannen på gatan gör dock inte denna distinktion utan är livrädda för fallande priser punkt.
Guldmyntfoten skulle förhoppningsvis lägga band på kleptokraterna vi har som politiker förutom de som bränner svenska sedlar offentligt inför hela svenska folket, ostraffat! Dessutom är siffrorna på våra bankkonton numera mer eller mindre offentlig information vilket bara det är en skandal.
Vi kan inte öka lönerna utan att samtidigt öka penningmängden MINST lika mycket, jag kan bevisa att det är matematisk omöjlig.
Exempel säg att medeltimlönen är 150kr och att penningmängden är 100 miljarder.
Vi ökar lönerna varje år med 5% och lämnar penningmängden oförändrad.
Det tar då 418 år för medeltimlönen att bli större än penningmängden, vilket inte kan fungera i verkligheten, vi har nått en matematisk omöjlighet.
Timlönen * löneökningen i % och antalet år = medeltimlönen i framtiden
150*1,05^418 = 108 miljarder det går fort, lönerna ökar med exponentiell tillväxt.
Enklare matte 150kr 5% i lönelyft ger 157kr,
Nästa år tar du 157kr med 5% i löneökning det blir 164kr.
Nästa år tar du 164kr med 5% i löneökning det blir 172kr.
Så fortsätter du i 418 år, då är medeltimlönen 108 miljarder, matematisk så är det faktiskt så, det innebär att alla pengar som finns i landet inte räcker för att betala ut en enda timlön.
Vi gör en matematisk beräkning där vi varje år ökar lönerna med 5% och penningmängden med 2%.
Säg att timlönen är 150kr och penningmängden är 100 miljarder, det tar 701 år men då är timlönen större än penningmängden.
Sammanfattning, penningmängden måste öka MINST lika mycket i procent som medeltimlönen annars så blir timlönen större än penningmängden på lång sikt och då fungerar inte ekonomin.
Ekonomiteorier där man inte vill öka penningmängden men tycker att löneökningar är bra går emot matematiken, dom ekonomiteorierna kan rent matematisk inte vara riktiga.
Ökar vi lönerna mer än penningmängden i % så går ekonomin mot en säker död, det är skrivet i sten för det går att matematiskt bevisa.
Ett liknande matematiskt förhållande, men där går det snabbare.
"Riskornen på schackbrädet,även sädeskornen på schackbrädet, är ett matematiskt problem som visar den snabba ökningshastigheten vid exponentiell tillväxt.
Om man på ett schackbrädes rutor lägger riskorn så att man på den första rutan placerar ett riskorn och därefter dubblar antalet för varje ruta, det vill säga på den andra rutan lägger 2, på den tredje 4, på den fjärde 8 etcetera, hur många riskorn kommer då att ligga på schackbrädet när det lagts ut riskorn på samtliga 64 rutor?"
Talet blir 18 446 744 073 709 551 615 eller ungefär 18 triljoner.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Riskornen_p%C3%A5_schackbr%C3%A4det
LÖNEÖKNINGAR FÖRSTÖR VÄRDET I PENGARNA.
Tack anonym.
Nu är jag inte längre mannen på gatan:)
Anonym 09:59, dessvärre tror jag inte man kan bortse från att ökad produktivitet kan ge förluster för företagen i en deflationsprocess genom effekterna på lagren.
Ett stiliserat exempel kan illustrera problemen. År 1 producerar företaget ett lager som värderas till 100. Ett år senare kan företaget producera samma varumängd för 50. Om detta är prisläget på marknaden måste företaget bokföra en förlust på 50 när det säljer lagret.
När man inser detta kommer man inte att producera för lagerhållning. Alternativt kommer man att försöka bedöma vilket prisläge som föreligger vid försäljningen i framtiden. Det leder till att företaget försöker sänka produktionskostnaderna (t ex lönerna) i förväg för att gardera sig mot förluster. Dessa löner ska dock köpa varor producerade till högre kostnader vilket medför att de inte räcker till för att hålla uppe konsumtionen.
Det verkar alltså som om deflation kräver någon sorts stimulans för att hålla igång ekonomin.
/DNg
Vad skulle en renodlad guldmyntfot betyda för prisernas utveckling?
Varför spekulera, när man kan lära av historien? Från 1790 till 1913 steg priserna ca 8%, Has the Fed Been a Failure?
Är det vad den österrikiska skolan strävar efter?
När österrikare pratar om guldmyntfot menar de fri konkurrens när det gäller valutor. Om det leder till guldmyntfot eller nåt annat är en annan fråga.
För att uppnå syftet att finansiera de ökade transaktionerna och en begränsad inflationstakt måste penningmängden helt enkelt tillåtas öka
Varför skulle man behöva "finansiera" ökade transaktioner?
Det verkar alltså som om deflation kräver någon sorts stimulans för att hålla igång ekonomin.
Varför har inte hemelektronikindustrin gått under för länge sedan?
"Det verkar alltså som om deflation kräver någon sorts stimulans för att hålla igång ekonomin."
En ökning av penningmängden löser det matematiskt.
Det steriliserade exemplet visar att vi nog ska behålla inflationsmålet 2%.
Ska vi nå inflationsmålet så måste lönerna öka så mycket att företagen tvingas att öka priserna med 2%, produktivitetsökningar måste mötas av löneökningar, om det resulterar i 3% löneökningar så måste penningmängden öka minst lika mycket.
Vi måste inse att en löneökning minskar värdet i penningmängden och värdet kan bara återställas med en ökning av penningmängden.
En penningökning på 5% kan se stor ut men har lönerna ökat med 3% och befolkningen har ökat med 1% så finns det bara 1% kvar till att följa ekonomins uppgång.
Utan penningmängdsökning så får lönerna aldrig öka det är en matematisk sanning och då får vi en deflation som är proportionell till produktivitetsökningen, det är inte så bra i praktiken.
Produktionskostnaden och antalet varor ger ett penningmängdsbehov, summera alt, penningmängden som cirkulerar mellan lön och varor får inte vara mindre än varornas summapris för då kan inte varorna efterfrågas, lösningen på problemet är enkel öka penningmängden så kan varorna efterfrågas.
Vill vi öka köpkraften i ekonomin så måste penningmängden öka i förhållande till lönerna (teoretiskt så kan vi sänka lönerna men det ger deflation)
Just nu så är det lämpligt med lönestopp och en ökning av penningmängden för att öka köpkraften, krislösning.
Klarar österrikarna av att inse det matematiskt omöjliga med fryst penningmängd och löneökningar?
Klarar österrikarna av att inse det matematiskt omöjliga med fryst penningmängd och löneökningar?
Kan du ge ett enda exempel på någon österrikare som förespråkar fryst penningmängd?
"När man inser detta kommer man inte att producera för lagerhållning."
Det är nog rimligt att anta.
I en inflationsekonomi är det gynnsamt att sitta på lager och i en deflationsekonomi är det gynnsamt att sitta på kontanta reserver . En inflationsekonomi präglas därför av företag med stora lager och små kontanta reserver och omvänt för en deflationsekonomi.
"Klarar österrikarna av att inse det matematiskt omöjliga med fryst penningmängd och löneökningar?"
Det är inte matematiskt omöjligt. Resultatet kommer över tiden bli ökad arbetslöshet. Faktum är att vi historiskt till och med sett minskad penningmänd och löneökningar, t.e.x i USA under depressionen då staten och fackföreningar hand i hand drev landet in i massarbetslöshet.
"Det går inte att sluta sig till att en finansiell kris håller på att utvecklas genom att enbart studera penningmängdens utveckling i enlighet med den österrikiska teorin."
- Det handlar inte enbart om att studera penningmängdens utveckling. Om vi studerar diagram 1 och 2 i följande artikel:
http://www.mises.org/daily/6245/Malinvestment-and-Regime-Uncertainty
Den österrikiska skolans konjunkturteori säger att articiellt låga räntor och en ökning av krediterna (penningmängden) leder till felinvesteringar och när dessa felinvesteringar börjar avvecklas uppkommer konjunkturnedgången.
Studera diagram 1 som visar reala privata investeringar i USA under åren 1995-2012:
1) Articiellt låga räntor och en ökning av krediterna (penningmängden) ledde under åren 1995-2000 till en kraftig ökning av investeringarna.
2) Detta ledde till felinvesteringar som under åren 2000-2001 blev olönsamma. När felinvesteringarna avvecklades uppstod en konjunkturnedgång fram till 2003.
(OBS! Konsumtionen sjönk inte under dessa år och ändå uppkom en nedgång. Den österrikiska skolans konjunkturteori kräver inte att konsumtionen sjunker för att en nedgång ska uppkomma. Men vanligast är att konsumtionen sjunker när felinvesteringarna avvecklas.)
3) När felinvesteringarna var avvecklade uppkom en ny uppgång 2003-2006. Nedgången börjar således 2006, men den blir inte kännbar förrän 2007-2008. Avvecklingen av felinvesteringarna kommer före fastighetskrisen, skuldkrisen och andra typer av kriser. Den reala ekonomin bör ha störst betydelse för att kriser ska uppkomma.
4) Ny uppgång under åren 2010-2012, men den svagaste uppgånge sedan 1930-talet. Enligt den österrikiska skolans konjunkturteori är troligtvis inte alla problem avvecklade. Nu blir det kanske ny kris?
Analysen stämmer således med diagrammet.
Studera diagram 2. Enligt artikeln:
Note two things consistent with ABCT:
1.Investment spending slows and declines prior to the economy moving into a recession (shaded areas in the figures) and
2. Trend and direction of employment tracks changes in direction and trend in investment with a slight lag.
Verkligheten stämmer således med teorin.
Artikeln fortsätter med analysen:
"Given, as shown by Higgs in September 2011, that consumptions spending has recovered, the problem is a lack of recovery in investment spending."
- Enligt teorin är det inte främst konsumtionen som styr efterfrågan i ekonomin, utan det är företagens efterfrågan ifrån andra företag som har störst betydelse.
Troligtvis är företagens efterfrågan ifrån andra företag dubbelt så stor som konsumenternas efterfrågan i dagens ekonomi. Det räcker inte att stimulera enbart konsumtionen.
"Investment spending and employment have not recovered because of two related problems."
1) "First, the structural unemployment due to the misdirection of employment and malinvestments caused by inappropriately expansionary monetary policy from mid 1990s to 2007 which generated back-to-back boom-bust cycles[1] lingers because the corrective forces of market adjustments have been hindered by Keynesian fiscal policy and a Fed commitment to preventing any and all downward price adjustments."
2) "Secondly, despite the recently inappropriately celebrated drop in the measured unemployment below 8 percent,[2] regime uncertainty and the associated slow pace of investment spending is the best explanation of the extremely slow recovery of employment."
"Anonym 09:59, dessvärre tror jag inte man kan bortse från att ökad produktivitet kan ge förluster för företagen i en deflationsprocess genom effekterna på lagren.
Ett stiliserat exempel kan illustrera problemen. År 1 producerar företaget ett lager som värderas till 100. Ett år senare kan företaget producera samma varumängd för 50. Om detta är prisläget på marknaden måste företaget bokföra en förlust på 50 när det säljer lagret."
- Exemplet visar på vad som kan hända vid en kris och penningmängden börjar sjunka. Vid en guldmyntfot kan inte penningmängden sjunka och dessutom blir kriserna mindre omfattande.
En guldmyntfot förutsätter också att alla priser är fritt rörliga både uppåt och nedåt. Om exempelvis sparandet skulle öka kraftigt och inte motsvaras av en ökning av investeringarna (trots att räntorna skulle gå ner till närmare noll %), skulle detta visserligen leda till sjunkande intäkter.
Men i en fri marknadsekonomi skulle detta också leda till att kostnadspriserna sjunker och vinsterna skulle därför inte att sjunka. Företagens ägare tillåter inte att deras avkastningskrav underskrids under någon längre tidsperiod.
Ett annat skäl till att priserna på lagervaror i en normal konjunktur inte kan sjunka kraftigt, är att företagen endast producerar för lagerhållning när varorna på lagret är sålda eller håller på att ta slut.
Företagens utbud kommer att följa efterfrågan och därmed kommer en minskad efterfrågan inte leda till kraftigt sjunkande priser. Det som händer är företagen håller tillbaka utbudet om vinsterna börjar att sjunka under en viss nivå (ägarnas avkastningskrav).
10:37
"Det är inte matematiskt omöjligt"
Det är omöjligt ta fram miniräknaren.
Månadslönen årlig löneökning antalet år, matten kan vara svår när man har en felaktig ideologi.
25000kr lön 3%löneökning 800år
2500*1,03^800=46528miljarder
Så mycket pengar finns inte i sverge.
Ökar lönerna så måste penningmängden minst öka lika mycket i procent, matematiklagarna är riktiga.
Per 20:53, perioden 1790-1913 karaktäriserades inte av en "renodlad guldmyntfot". Den klassiska perioden började 1890 och de första 19 åren sjönk priserna med drygt 1 procent om året. Under den klassiska periodens senare hälft steg priserna med ca 2 procent årligen, vilket Schlichter vill förklara med att bankerna sänkte kapitaltäckningskraven. Syftet skulle ha varit att "hushålla med guldet". Implicit är det en antydan att priserna egentligen skulle ha sjunkit.
Den österrikiska skolan talar formellt mycket om "varupengar" men diskuterar i praktiken väldigt ofta om guldmyntfot.
"Varför skulle man behöva "finansiera" ökade transaktioner?"
Detta tycks vara en slutsats man drar av bytesekvationen MV=PT. Om P ska vara konstant och T ökar pga ekonomisk tillväxt blir slutsatsen att också M måste öka i denna takt. Annars måste omloppshastigheten V öka vilket man har dålig koll på. Kan V öka kontinuerligt under långa tider?
Friedman och Schwarz skrev (1963) bekymrat om att detta förhållande "skapar stora frågetecken kring giltigheten i den nu allmänt vedertagna åsikten att ihållande prisdeflation är oförenlig med snabb ekonomisk tillväxt." (Schlichter s 161)
Logiskt sett skulle man kunna tänka sig att P faller i takt med tillväxten, vilket österrikarna ofta är inne på, men det stämmer ju inte med statistiken.
Hemelektronikindustrin får knappast några problem så länge man ständigt kan framställa "nya" produkter. Det är konsumenternas intresse för nyheter som håller uppe efterfrågan. Inte så många väger in att de kan köpa en ny hemdator billigare om något år.
Men när elektroniken är densamma nästa år som i år kommer naturligtvis fler att överväga tidpunkten för inköp av en ersättning för något de redan har. Om inte hemelektronikbranschen ser upp kommer också för dyra lagerinköp att försämra lönsamheten när priserna sjunker. Hur var det med OnOff och Expert?
/DNg
"25000kr lön 3%löneökning 800år
2500*1,03^800=46528miljarder
Så mycket pengar finns inte i sverge.
Ökar lönerna så måste penningmängden minst öka lika mycket i procent, matematiklagarna är riktiga."
Vi tar det igen. Om man måste betala en miljard/timme för att ha ett butiksbiträde anställt så blir resultatet att alla butiksbiträden sparkas. Arbetslöshet blir resultatet och det är ingen matematisk omöjlighet.
Som jag skrev tidigare. Det finns perioder i historien där penningmängden minskat och fackföreningar tillsammans med staten drivit upp lönerna.
"In previous depressions, wage rates typically fell 9-10 percent during a one- to two-year contraction; these falling wages made it possible for more workers than otherwise to keep their jobs. However, in the Great Depression, manufacturing firms kept wage rates nearly constant into 1931, something commentators considered quite unusual. With falling prices and constant wage rates, real hourly wages rose sharply in 1930 and 1931."
http://www.econlib.org/library/Enc/GreatDepression.html
Notera:
"With falling prices and constant wage rates, real hourly wages rose sharply in 1930 and 1931."
Där såg vi din matematiska omöjlighet.
Anledningen:
"Why had wages not fallen as they had in previous contractions? One reason was that President Herbert Hoover prevented them from falling. He had been appalled by the wage rate cuts in the 1920-1921 depression and had preached a “high wage” policy throughout the 1920s. By the late 1920s, many business and labor leaders and academic economists believed that policies to keep wage rates high would maintain workers’ level of purchasing, providing the “steadier” markets necessary to thwart economic contractions."
Samma trötta argument används idag...
Per 8:24, du skrev:
"Kan du ge ett enda exempel på någon österrikare som förespråkar fryst penningmängd?"
Vad krävs för att "förespråka"? Man får onekligen intrycket att österrikarna gärna ser att penningmängden inte ökar. Schlichter skriver exempelvis:
"I en växande ekonomi med fullkomligt oflexibel penningmängd kommer den övergripande tendensen vara att priserna gradvis sjunker i takt med att pengarnas köpkraft ökar. Då kommer vi till nästa nästa fråga: Varför skulle detta vara ett problem?"
Mitt intryck är att österrikarna inte ser en oförändrad penningmängd som något svåruppnåeligt. Problemen ligger i konsekvenserna av detta i form av en "nödvändig" deflation. Där menar man att dessa problem (tex för låntagarna) överdrivits av mainstream-ekonomerna. Deflation kan tom ha fördelar enligt Schlichter:
"I ett system med varupengar och en fortlöpande långsam deflation kan penninginneav ge både maximal flexibilitet och en viss avkastning utan några av de risker och destabiliserande effekter som bråkdelsreserverna medför."
/DNg
Danne
Vi har äkta österrikare, och dom som tror på guldpengar men inte förstår hur ekonomin fungerar, sen har vi dom som använder argumenten om guldpengar för att dom har egna intressen i guldinvesteringar.
En del skriker nu kommer hyperinflationen, dom kan sälja guldinvesteriernar eller sälja annonsplatser som glänser i guldfärger.
Även ekonomijournalister han ha egenintressen att varna för inflation, man får många läsare med sådana påståenden, då får man hög lön.
15:33
Är nog inte en riktig österrikare, Jag tror inte att dom riktiga österrikarna är så dåliga i matte att dom tror att lönerna kan öka med fryst penningmängd.
Jag tolkar att dom riktiga österrikarna vill ha noll eller en liten ökning av penningmängden och att löneökningarna ska stoppas av nairu.
I den allmänna debatten så tar man inte upp eller förstår att löneökningarna måste begränsas om man för en restriktiv penningpolitik.
Man har bara tagit till sig österrikarnas penningpolitik men inte förstått att lönerna måste begränsas av nairu.
Jag börjar misstänka att dom flesta som diskuterar ekonomi inte förstår att penningmängden måste öka minst lika mycket som lönerna ökar i procent.
Folket på gatan verkar tro att penningmängden ska frysas och lönerna ska fortsätta att öka, hur pengar skapas har dom flesta ingen aning om.
Många tror att bara vi tar bort bankernas krediter till bostäder så blir alt bra, men då krymper penningmängden det tänker dom inte på, kreditgivningen är inte själva problemet det är att krediterna har gått till bostäder i stället för industriinvesteringar.
Orsaken till det kan man hitta i ränteavdraget.
Ekvationsteorin... Mattekunskaperna är det inget fel på.
Jag noterar att du inte svarar på mitt exempel från den stora depressionen när penningmängden och priserna sjönk samtidigt som lönerna stod stilla. Därmed ökade reallönerna tvärtemot vad som var vanligt i tidigare konjunkturnedgångar. Resultatet blev då massarbetslöshet.
När fakta krockar med ekvationsteorins tankevärld sticker han huvudet i sanden.
Per 20:53, perioden 1790-1913 karaktäriserades inte av en "renodlad guldmyntfot". Den klassiska perioden började 1890 och de första 19 åren sjönk priserna med drygt 1 procent om året.
Vad menar du med en "renodlad" guldmyntfot?
Menar du att prisutvecklingen i t.ex. USA under 1800-talet inte ger en bra fingervisning om hur priserna under en guldmyntfot skulle utvecklas?
Vem påstår att den "klassiska perioden" började 1890?
Den österrikiska skolan talar formellt mycket om "varupengar" men diskuterar i praktiken väldigt ofta om guldmyntfot.
Det beror på att guld varit det populäraste valet hittills genom historien.
Logiskt sett skulle man kunna tänka sig att P faller i takt med tillväxten, vilket österrikarna ofta är inne på, men det stämmer ju inte med statistiken.
Vad är det som inte stämmer med statistiken?
Inte så många väger in att de kan köpa en ny hemdator billigare om något år.
Det brukar ju vara det "tyngsta" argumentet mot fallande priser men nu gäller inte det längre, eller? Håller du med om att fallande priser pga produktivitetsökningar inte är ett problem?
OnOff och Expert klarade inte konkurrensen. Nåt problem där?
Vad krävs för att "förespråka"? Man får onekligen intrycket att österrikarna gärna ser att penningmängden inte ökar.
Kanske att man argumenterar för det hela? Att låta Schlichter representera "österrikarna" verkar inte helt stabilt. Återkom istället med nåt citat från Mises, Hayek eller Rothbard om att penningmängden ska vara fast.
Mitt intryck är att österrikarna inte ser en oförändrad penningmängd som något svåruppnåeligt.
Hursomhelst ser de det definitivt inte som nåt önskvärt eftersom de förespråkar fri konkurrens på området. Det ska t.ex. fortsatt vara lagligt att gräva guld även om det skulle användas som pengar.
Per-Olof 12:58, den österrikiska skolans konjunkturteori (ABCT) har dessvärre ett axiomatiskt drag över sig. Bråkdelsreserverna medför alltid att penningmängden och krediterna ökar för mycket.Därför betyder en kraftig investeringsökning a priori att krediterna ökat för mycket. (Istället borde en oberoende analys göras.) Därefter säger teorin a priori att felinvesteringar "avvecklas".
Vad betyder "avvecklas"? Diagrammet visar fasta investeringar så eventuell rivning av bostäder finns inte med. Att investeringarna sjunker kan ha flera orsaker som borde undersökas närmare. Som en sammanfattning för den endogena sidan kan man säga att företagen investerat för mycket. Men de kan också råka ut för exogena störningar som minskar investeringsviljan. Det är i båda fallen praktiskt taget enbart en fråga om minskade investeringar - inte en "avveckling".
Diagram 1 räcker inte för att bekräfta Ö-teorin.
Per-OLof 13:03, en recession betyder att BNP minskar under minst två kvartal. Det medför att ett antal tunga variabler först måste minska i ökningstakt för att sedan kunna sjunka i absoluta tal och sänka BNP. Att investeringarna mattas av före en recession är inget bevis för att det är investeringarna som är orsaken till nedgången. Företagen kan var för sig bedöma att de har investerat så mycket att de inte behöver öka investeringarna ytterligare. Detta leder till att det går sämre för verkstadsindustrin vilket i sin tur kan påverka konsumtionsvaruindustrin som förutser ökad arbetslöshet och minskad efterfrågan. När sedan arbetslösheten faktiskt ökar minskar man investeringarna ordentligt för att inte få för mycket överkapacitet. Det börjar med att man skjuter upp planerade utbyggnader.
(Att en tillfälligt höjd ränta i slutet av en högkonjunktur skulle medföra att företagen inte tycker att de "har råd" att göra planerade investeringar har knappast någon större betydelse eftersom marginalerna måste vara betydligt större och räntan kommande år sannolikt blir lägre.)
Diagram 2 är inte ett tillräckligt bevis för Ö-teorin.
Per-Olof 13:14, vi vet att BNP i USA har uppnått en högre nivå än före krisen vilket till stor del beror på ökad konsumtion. Att investeringarna inte nått upp till en högre nivå kan naturligtvis bero på exogena inflytelser såsom misstro mot politikernas förmåga att undvika "the fiscal cliff" den 1 januari 2013. Eller kanske tror man att Romney vinner och att det medför att Tea partyrörelsens nedskärningskrav kommer att minska konsumtionen igen. Hur gärna vi än vill tro att företagen "aren't keen to produce and take risks when the president threatens them with higher tax rates, saddles them with crushing regulations, and scolds them for allegedly being selfish, ungrateful, predatory, and (to boot!) not especially important to economic growth anyway, entrepreneurs and investors respond by producing less and taking fewer risks" så måste vi inse att detta är en partipolitisk uppfattning som kräver belägg för sin vikt. [Don Boudreaux] Hur mycket betyder slutligen exportindustrins utsikter i Europa och Kina för investeringrna?
Den österrikiska skolan borde visa att eftersläpningen för investeringarna inte beror på överkapacitet i relation till normal konsumtionsökning för att sådana exogena faktorer ska ha relevans. Men då försvagas argumentet att de svaga investeringarna delvis beror på "felinvesteringar" tidigare.
/DNg
22:38
Matte
25000kr i lön, 3%löneökning per år i 800år
2500*1,03^800=46528miljarder
Så mycket pengar finns inte i Sverige.
Ökar lönen så måste penningmängden minst öka lika mycket annars så går ekonomin mot en katastrof.
30 talsdepressionen är ett belägg för att ekonomin går mot en katastrof om penningmängden minskar.
Denna bloggen har inte guldannonser så ingen tror på dig här.
Du kan säga att kommunism eller kapitalism, är bäst men du kan inte bryta mot matematiska lagar.
Det går inte att frysa penningmängden och fortsätta att öka lönerna, lönen skulle bli större än penningmängden, det är en omöjlighet.
"Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker". - Albert Einstein
"25000kr i lön, 3%löneökning per år i 800år
2500*1,03^800=46528miljarder
Så mycket pengar finns inte i Sverige."
Nej precis, så i det scenariot skulle du få en enorm arbetslöshet.
"Ökar lönen så måste penningmängden minst öka lika mycket annars så går ekonomin mot en katastrof.
30 talsdepressionen är ett belägg för att ekonomin går mot en katastrof om penningmängden minskar. "
Precis.
"Denna bloggen har inte guldannonser så ingen tror på dig här."
Goddag yxskaft.
"Det går inte att frysa penningmängden och fortsätta att öka lönerna, lönen skulle bli större än penningmängden, det är en omöjlighet."
Det går att göra så vilket vi såg i exemplet med den stora depressionen (där penningmängden minskade med fasta nominella löner). Att man inte bör göra så är en annan sak. Du är slarvig med ord som omöjlig och matematiska lagar... Att något har väldigt dåliga konsekvenser är inte samma sak som att det är omöjligt.
09:14
Man kan öka lönerna mer än penningmängden i några år men den stora depressionen visar vilka förödande konsekvenser det får.
Den matematiska omöjligheten inträffar först när lönen har blivit större än penningmängden.
Löneökningar på 3% i 800år utan någon ökning av penningmängden är en omöjlighet.
"Bara två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker"
Albert Einstein
30 talet då fick vi bankruns och credit crunch, som minskade penningänden.
Nu har vi många som inbillar sig att bara tar vi bort bankernas utlåning till bostäder och tar bort dom pengarna som bankerna förde in i ekonomin, så blir alt bra.
Penningmängden skulle minska drastiskt, det skulle bli en ekonomisk katastrof.
Krisen kan lösas med ett lönestopp och en ökning av penningmängden.
Per 22:30, den klassiska perioden för guldmyntfoten brukar anges till 1880-1914. Jag ser nu att jag skrev 1890 av misstag.
Prisutvecklingen i USA bör åtminstone exkludera åren under inbördeskriget. Dessutom anser jag att guldmyntfot idag inte kan försörjas med lika stora tillskott som USA kunde under 1800-talet.
En metallmyntfot är principiellt rätt tänkt men i praktiken verkar det oklart om man kan hitta en kombination som tillför ett ganska litet tillskott årligen. En liknande oklarhet finns i resonemanget att man kan ha en guldfraktion som grund för valutan. När guldproduktionen sinar blir ju frestelsen stor att minska guldfraktionen.
Om vi antar att guldmyntfot i praktiken har gett årliga prisstegringar med ca 1 procent vid en tillväxt på 2-3 procent följer av MV=PT att M ökat med 3-4 procent (om V är konstant). Den ortodoxa tanken att guldmyntfot inte ökar M skulle ha betytt att P fallit med tillväxten av BNP. Detta stämmer inte med statistiken.
NY hemdator som blir billigare: Jag trodde jag förklarade att köplusten kan bero på att elekronikindustrin kan lansera "nyheter" som intresserar mera än priset. Att från elektronikens sjunkande priswr sluta sig till att deflation i hela ekonomin inte är farlig saknar grund.
Per 23:40, Jag trodde att Schlichter var någorlunda representativ. Ingen av recensenterna har påpekat att han skulle frångå upplägget från Mises, Hayek eller Rothbard eller att han skulle företräda en mer ortodox och långtgående uppfattning om att penningmängden borde vara konstant.
Men OK,en mer realistisk österrikisk teori som närmar sig monetarismen är bara att välkomna. En rigoröst reglerad ökning av krediterna med 4-5 procent om året är värd att diskutera mer ingående...
/DNg
Sjunkande priser är inget problem. Om företaget producerar 10 bullar för 10 kronor och de sen lyckas producera 20 för 5 kronor, vad skulle problemet vara?
Att folk får fler och billigare bullar?
Fallande penningmängd (eller inte lika snabbt ökande) kan vara problematisk, iaf. om det sker oväntat. Folk har byggt in förväntningar i priserna och det tar tid innan de anpassar sig.
Dock anser jag att oddsen för "skakig" penningmängd ökar med dagens system jmf. med ett som är uppbackat av guld.
Frys lönerna öka penningmängden.
Det löser krisen, några sakliga argument mot finns inte.
"Det är beklämmande att vi lever i en tid, där det är lättarare att spränga en atom än en fördom" Albert E
Vi tror att fri lönebildning är bra men det är orsaken till våra kriser.
Den ortodoxa tanken att guldmyntfot inte ökar M skulle ha betytt att P fallit med tillväxten av BNP. Detta stämmer inte med statistiken.
Vem torgför uppfattningen att under en guldmyntfot så ökar inte penningmängden?
NY hemdator som blir billigare: Jag trodde jag förklarade att köplusten kan bero på att elekronikindustrin kan lansera "nyheter" som intresserar mera än priset.
I ditt inlägg från 30:e oktober, 2012 18:20 resonerar du enbart från producenternas sida och anför att produktivitetsökningar ger problem som kan behöva stimulanser. Alltså, produktivtetsökningar ger problem i sig, oavsett vad konsumenterna gör.
Kan du ge exempel på företag som fått problem för att de ökat sin produktivitet för mycket?
Kan du ge exempel på inköp som du skjutit upp ett år för att du räknat med prisfall pga ökad produktivitet?
Danne
"En rigoröst reglerad ökning av krediterna med 4-5 procent om året är värd att diskutera mer ingående"
Det kan behövas en mer reglerad ökningstakt av penningmängden ja, men vi måste även reglera lönebildningen bättre, får vi 5% i löneökningar så räcker inte 5% i penningmängdsökning.se 12:44
Ökar lönerna med 2% så måste penningmängden öka lika mycket i % för att kompensera för löneökningen.
4% löneökning kräver 4% i penningmängdsökning, det är ett matematiskt samband.
Om vi har ett inflationsmål på 2%, men vi får inga rationaliseringar då kan lönerna inte öka mycket, stora rationaliseringar då måste lönerna stiga så mycket att företagen tvingas att öka priserna med 2%
Hypotetiskt vi får en rationalisering på 14% pga enkla och billiga robotar, då måste lönerna upp med ca 14%, det kräver att penningmängden ökar med minst 14%.
Rationaliseringar kräver löneökningar annars så får vi deflation, löneökningar kräver penningmängdsökning annars så får vi brist på pengar.
Fri lönebildning kan innebära löneökningar som är för höga med inflation som följd och då kan man inte bara öka penningmängden, det kan leda till ännu mera orealistiska löneökningar.
Får facket igenom en orealistisk löneökning på 9% så måste penningmängden öka med minst 9%, annars så får vi en brist på pengar i ekonomin.
Fri lönebildning kan inte fungera för det skapar problem med inflation och penningmängden.
Riksbanken måste vara den som reglerar centrala löneökningar och penningmängdens ökning.
Neoliberal Agenda, problemet är att inga företag som kan fördubbla produktionen skulle vara villiga att halvera styckepriset. Istället kommer de anställda och aktieägarna att ta hand om det mesta av vinsten. Men konsumenterna kanske får en begränsad prissänkning trots allt.
Vanligtvis betraktar nationalekonomerna deflation som ett problem som bör undvikas. Med deflation avses då allmänna prissänkningar - inte att några företag (i elektronikbranschen) ökar sin produktivitet exceptionellt. Detta medför konkreta svårigheter såsom 1) en uppbromsning av produktion och konsumtion genom att man väntar med inköp tills priserna sjunkit, 2) låntagarna tenderar att lättare komma på obestånd genom att de måste betala tillbaka lånen i ett högre penningvärde och 3) företag som producerat eller köpt lagervaror måste bokföra förlust när varorna säljs till lägre priser.
Det är möjligt att dessa nackdelar är överkomliga. Då återstår att visa att deflation skulle ge större finansiell stabilitet och mindre konjunktursvängningar än en strikt övervakad fiat-valuta av dagens modell.
Per, det finns åtskilliga personer som anser sig företräda den österrikiska skolan som torgför uppfattningen om en stabil penningmängd (även på den här bloggen). Att empiriskt undersöka om det varit fallet under historisk tid betraktas kanske som irrelevant. Men 14 länder under den klassiska guldmyntfotsperioden hade en penningmängdsökning på 4,7 procent årligen enligt EMU-utredningen.
Mitt generella resonemang om svårigheter vid deflation gällde lagerproduktion. Deflation, inte produktivitetsökning i sig, medför att lagervaror måste säljas till lägre priser än de som gällde när de producerades. Om företagen försöker möta detta med att sänka lönerna i förväg uppstår ett problem för efterfrågan till då rådande priser. Därför kan det behövas någon form av stimulansåtgärder.
Jag har naturligtvis inte skjutit upp några inköp eftersom jag räknar med oförändrade eller höjda priser. Finns det idag några varor som är likadana år efter år men som samtidigt sjunker i pris?
ekvteorin, om penningmängden övervakas strikt kommer löneökningar utöver produktivitetsökningen att bli svåra att driva igenom. Dessa löneökningar innebär enligt vad jag kan se att penningmängden ökar. Vi kan ta ett enkelt exempel med guldbrytningsföretaget "GBAB".
GBAB rationaliserar utvinningsprocessen av guld med 4 procent. Då kräver de anställda 4 procents högre lön. De köper varor för pengarna och köpmännen sätter in guldpengarna i bankerna. Därifrån kan de sedan lånas ut när andra företag höjer lönerna med 4 procent om de också lyckas rationalisera produktionen med 4 procent osv. Resten av guldet sätter GBAB in direkt i bankerna. I slutändan har krediterna i hela ekonomin ökat med 4 procent.
Alternativt kan GBAB öppna en ny guldgruva som ökar guldproduktionen med 4 procent. Via insättning i bankerna kan dessa öka kreditgivningen med 4 procent för att finansiera löneökningarna i den takten.
För stora löneökningar leder till brist på pengar vilket höjer räntorna och försvårar för företagen att få rörelsekrediter för lönebetalningarna. De skuldsatta hushållen minskar sin efterfrågan på varor. Folk blir arbetslösa. Företagen sänker löneökningarna under produktivitetsökningen.
Fackligt dikterad lönebildning leder lätt till konkurser och arbetslöshet om krediterna kontrolleras av ett oberoende system. Men om facket indirekt kontrollerar bankerna kan det bli inflation. Det är väl detta som österrikarna egentligen vill sätta P för genom guldvaluta, hur nu det skulle gå till mera konkret.
/DNg
Per, det finns åtskilliga personer som anser sig företräda den österrikiska skolan som torgför uppfattningen om en stabil penningmängd (även på den här bloggen).
"Stabil" i ekonomiska sammanhang verkar ju betyda ökande, inte fast. T.ex. är ju en prisökning på 2% varje år bisarrt nog detsamma som "stabila priser". Behövs ett förtydligande där.
Deflation, inte produktivitetsökning i sig, medför att lagervaror måste säljas till lägre priser än de som gällde när de producerades.
Vad orsakar de sjunkande priserna om inte ökad produktivitet?
Jag har naturligtvis inte skjutit upp några inköp eftersom jag räknar med oförändrade eller höjda priser.
Eftersom real BNP ökar med ca 2% per år blir ju väldigt många saker billigare varje år! Du borde ha mängder med exempel på inköp som du skjuter upp eftersom det kommer vara 2% billigare nästa år. Eftersom du är ekonom så förstår du ju att det är de reella priserna som är intressanta. Om du inte har massor exempel nu, varför skulle du plötsligt börja skjuta upp inköp för att de nominella priserna också faller (inte bara de reala)?
Tror Ekv.t. sitter på lite 'sura' papper jag.
Det vi vet då slantarna förs ut 'den vanliga vägen, så stiger pappersvärdena då ju dessa påverkas mycket av tillgång till 'lösa' pengar.
Ekv.t. vill nog ha upp aktieutdelningarna, då vi ju också vet, är att kravet att minst halva vinsten ska delas ut.
Så lönestopp idag = lönesänkning 'i morrn' = 'att det finns utrymme för' att halva eller kanske hela löneskillnaden blir aktieutdelning.
Varför ska företaget ha extra slantar att återinvestera i sig själv?
Vi har nu en kris som väl beror på just detta, pengar har skapats genom en abnorm kreditexpansion, typ dubbelt mot medianlönerna, inte ens KPI hinner med.
Kan ju i.o.f.s. bero på att pappershandeln inte ingår.
Varför ska löntagarna ta en dubbelsmäll för?
Först ensamma stå för andras värdesäkring, sedan städa upp efter dom som varit lösaktiga med sina krediter.
Det var ju en enorm överföring från det allmänna till finanseriet då ex.v. Anders Wall skapade sig en personlig förmögenhet på bekostnad av Götabanken, för att sedan säga till banken otur, då den KK:ade, samt övertagandet av Nordbanken.
Varför ska fail:arnas värde räddas?
Ja förmodligen för att kraschen kan va värre, iaf. enl. förespråkarna för "Business as usual".
Nils
jag har inget jäv.
Du har en poäng även aktieutdelningarna borde stoppas i krisen.
För att lösa krisen behövs det lönestopp och en penningmängdsökning.
Sen kan vi ha löneökningar som motsvarar produktivitetsökningen.
Konkurrensen måste fungera, det begränsar företagsvinsterna.
"Neoliberal Agenda, problemet är att inga företag som kan fördubbla produktionen skulle vara villiga att halvera styckepriset. "
Jag menar inte att företagen ska sluta vinstmaximera, bara att sjunkande priser genom ökad produktion inte är ett problem
Du skriver att man väntar.
Det man gör mao. är att spara pengarna. I ett fraktionellt skuldbaserat system kan det vara problematiskt. Utbud och efterfrågan hänger inte ihop. Du kan tex. låna mer än det sparas (i ekonomin som helhet) I ett uppbackat system däremot så kommer varje krona som sparas lånas ut till någon annan.
Det enda sättet för penningmängden att minska är om folk frivilligt lägger pengarna i madrassen, dvs avstår från att maximera sin avkastning genom att inte låna ut dem.
I was wondering if you ever considered changing the layout of your site?
Its very well written; I love what youve got to say.
But maybe you could a little more in the way of content so people could connect with it better.
Youve got an awful lot of text for only having 1 or two images.
Maybe you could space it out better?
My page: diet plan to lose weight
Skicka en kommentar
<< Home