Hur skapa nya jobb?

Nya jobb kan finnas i tjänstesektorn och är kanske möjliga att stimulera fram med ekonomiskt stöd. Att tvångsutbilda de strukturellt arbetslösa och tving dem att söka jobb i exportindustrin verkar inte vara en framgångsväg.

I DN idag 11/3-13 skriver tidningens politiska kommentator Ewa Stenberg om Moderaternas stora möte i Karlstad i veckan. Hon menar att partiet "är i stort behov av förnyelse". Detta har vi hört ett antal gånger under den senaste tiden. Men hur ska förnyelsen gå till? Stenberg hänvisar till statsvetarprofessorerna Sören Holmberg och Henrik Ekegren Oscarsson fyra områden för partiernas kamp om väljarna: kompetens, närhet, tydlighet och agenda.

Några konkreta exempel: kompetens - ekonomisk krishantering; närhet - nej till LOV i alla kommuner; tydlighet - migrationspolitiken är inte tydlig (Billström/Reinfeldt); agendan - störst trovärdighet i jobbfrågan ger möjlighet att vinna hela valet. Frågan om nya jobb anses ha starkt bidragit till alliansens valseger 2006. Men jag vill också peka på en annan faktor: stopp för utnyttjandet av bidrag.

Idag har många glömt bort att det 2006 fanns en föreställning att orsaken till att det inte blev fler jobb i den goda konjunktur som då rådde var att många inte ville jobba. De såg det som mera fördelaktigt att leva på bidrag - förtidspension, sjukpenning och a-kassa. Det var naturligtvis attraktivt att då rösta för skärpningar i bidragssystemen och för jobbskatteavdrag som gjorde det relativt fördelaktigare att arbeta.

Kan köpas för skattepengar?

Nya jobb blev under flera år efter 2006 mest en fråga om att satsa pengar på skatteavdrag som skulle öka villigheten att arbeta. Nya jobb på den reguljära arbetsmarknaden skulle då köpas för skattepengar. Ett bevis för denna väg var att det alltid fanns tiotusentals kvarstående lediga platser trots många arbetslösa. Då och då lyfte man fram företag som gått miste om leveranser för att man inte kunde rekryter folk till de lediga jobben. Arbetsförmedlingen skälldes ut för sin oförmåga. 

Så småningom började fler och fler inse att en stor del av arbetslösheten istället beror på brist på lämpliga jobb. En del av denna brist har tillfälligt orsakats av utländska kriser som dämpat exporten. Men största delen av arbetslösheten - ca 6,5 procentenheter av 8 - är strukturell. Med det menas att även om det blir högkonjunktur kommer denna arbetslöshet att finnas kvar om inte särskilda åtgärder sätts in för att "skapa nya jobb". Att minska bidragsmöjligheterna eller göra det mindre attraktivt att leva på bidrag ger då inte upphov till flera jobb utan enbart till fler arbetssökande.

Någon kan hoppas att fler arbetslösa bidrar till att sänka löneläget och den vägen öppna för ett litet antal  nya jobb. Men om vi ska vara realistiska finns det små möjligheter att på den svenska avtalsmarknaden skapa sådana jobb som har en lön långt under dagens avtalade minimilöner. Högre upp i löneskalan sker knappast någon sänkning eftersom de som är kvalificerade redan har fått jobb. De som där är teoretiskt kvalificerade men har något arbetshandikapp pressar inte ner det allmänna löneläget även om de kan få anställning långt under det gängse löneläget.

I princip måste det finnas fler låglönejobb sedan länge för att marknaden ska kunna suga upp avgörande delar av den strukturella arbetslösheten. Inom EU finns det närmare 20 procent av jobben som definieras som lågavlönade mot endast några få procent i Sverige. Det visar hur svår lågkonjunkturen är i EU. Men det medför också att det endast uppstår ett fåtal lediga låglönejobb genom pensioneringar och liknande. Dessa räcker inte för att suga upp alla dem som enbart har enkla kvalifikationer för låglönejobb.

Sverige börjar på detta område likna  U-länderna som genom befolkningsökning, oförmånlig näringslivsstruktur och U-hjälp in natura har fått en hög strukturell arbetslöshet. Även i sådana länder anses att fattigdomen bäst bekämpas genom att skapa nya jobb. Det är naturligtvis självklart om ett utländskt storföretag kan etablera sig och utnyttja den billiga arbetskraften för exportproduktion. Men enligt förre ABB-chefen Percy Barnevik, som är drivande inom biståndsorganisationen Hand in Hand, är det också möjligt att skapa jobb genom att starta småföretag (DN Debatt 11/3-13). 

Organisationen Hand in Hand har skapat 930 000 småföretag som gett närmare tio miljoner jobb. Kostnaden per jobb varierar mellan 20 och 140 dollar. Har Barnevik hittat ett sätt att köpa nya jobb för en billig penning? Skulle Sverige kunna inspireras av Barneviks recept för att minska den strukturella arbetslösheten? Tyvärr skriver Barnevik ingenting i sin långa artikel om hur hans jobbskapande går till  mera konkret. Han säger bara att det inte är i den offentliga sektorn som de nya jobben skapas. Tvärtom är den överladdad med anställda. Järnvägen i Indien har 2,5 miljoner anställda och järnvägsministern har sagt till Barnevik att han bara behöver en miljon.

Barnevik talar om "självsysselsättning" i "mikroföretag" och småföretag. Det måste rimligtvis vara fråga om tjänsteföretag som  inte sysslar med massproduktion. Men hur fungerar processen ekonomiskt? Det måste vara fråga om någon sorts arbetsspecialisering som frigör tid för en del av befolkningen och ger produktiv användning av tiden hos de tidigare sysslolösa.

Jag kan konkret föreställa mig sådant som att en person börjar tvätta andras skjortor och därför kan köpa bröd bakat av andra som då får råd att köpa färdiglagad mat på marknaden osv. Stödet utifrån måste vara tillräckligt för att få igång och underlätta en expansiv process som så småningom kan gå av sig själv genom kopiering. 

I Sverige har vi dock kommit mycket längre så att införandet av enkel specialisering  på tjänstesektorn inte kan ge så mycket ytterligare. Vilka tjänster finns det kvar att utveckla i Sverige? De måste vara så enkla att outbildade och arbetshandikappade kan klara dem - eventuellt med statligt ekonomiskt stöd. Socialdemokraternas alternativ att tvångsutbilda denna kategori till gymnasieexamen för att sedan tvinga dem att söka jobb i exportindustrin verkar däremot helt orealistiskt.

Det är fler enkla jobb inom servicesektorn - t ex matserveringar - som borde stimuleras fram. Sänkt restaurangmoms är rimligtvis bara början. Om inte det lyckas återstår bara fas 3.

Läs även andra bloggares åsikter om nya jobb, tjänstesektorn, sevice, Barnevik, jobbskatteavdrag, arbetslinjen, regeringen, socialdemokraterna, arbetslöshet, u-länder, småföretag, ekonomi, fas 3, arbetsmarknadspolitik, nationalekonomi, politik på intressant.se