torsdag, mars 07, 2013

Skatt efter förmåga - även för TV?

Nu förordar vänsterkrafterna att TV ska finansieras med en skatt som är större för dem med högre inkomster än för dem med lägre. Hur kan man motivera att en fast avgift ersätts med en progressiv skatt?

Vilken skattepolitisk princip borde man använda i ett modernt samhälle? Den frågan har aktualiserats av Centerns förslag till idéprogram där man var inne på att skatterna skulle vara mer proportionella. Med dagens språkbruk föreslog man "plattare skatter". Detta väckte ett ramaskri hos vänsterfalangen inom partiet som istället ville se "skatt efter förmåga".

Beskattningsprinciperna borde först sättas in i ett större perspektiv innan man kan ta ställning. Skatter var ursprungligen (åtminstone i princip) till för att finansiera krigsmakten och en del andra kollektiva nyttigheter. Om man skulle ha ett starkt försvar, som alla hade nytta av, var det naturligt att förorda införandet av progressiv skatt för finansieringen. Skatten tänktes tas ut efter förmåga. Rika skulle betala mer så att försvaret blev starkare. Alternativet var att någon främmande makt ockuperade landet. Skatten för försvaret var en stor ansträngning för ett fattigt land.

Detta resonemang kan dock inte tillämpas på individuella nyttigheter som i princip kan finansieras individuellt. Om man ändå skulle låta den offentliga sektorn producera produktionen av olika välfärdstjänster borde det naturliga vara att ta ut skatter som så mycket som möjligt liknade avgifter. Det var vad den berömde svenske ekonomen Knut Wicksell  (1851-1926) förordade vid förra sekelskiftet (bart). Skatterna skulle baseras på principen prestation-motprestation. Då kan man inte ha skatt efter förmåga.

Därefter har de socialistiska idéerna fått allt större genomslag. Skatterna sågs länge inte som ett sätt att finansiera den offentliga sektorn utan som ett instrument för att utjämna inkomsterna och göra de rika fattigare. Därför var skatterna mycket progressiva: skatteuttaget i procent steg med stigande inkomst. Det gav höga marginalskatter. Den högsta marginalskatten var som högst i slutet av 1970-talet med 87 procent av en inkomstökning.

Att marginalskatterna sänktes 1991 var dock inte resultatet att man övergett den socialistiska beskattningsprincipen. Motiveringen var att de ekonomiskt skadliga marginalsktternas fördelningseffekter istället kunde övertas av kraftiga begränsningar av de olika skatteavdrag, som främst höginkomsttagarna stod för.

Lars Ohly
Nu ska av allt att döma en ny skatt införas för att ersätta avgiften som finansierar statlig radio och TV (försl sep-12). Kravet på en skatt har ånyo initierats av att "Radiotjänst i Kiruna" börjat kräva in TV-licens för datorer, surfplattor och mobiltelefoner som kan ta emot TV-sändningar över internet (DN). Jag hörde nyss förre vänsterledaren Lars Ohly uttala sig i kulturradion för en sådan skatt (SR). Den skulle inte vara lika för alla utan vara lägre för dem som har låga inkomster. Det betyder progressiv skatt.

Varför ska TV-tittandet finansieras av personer med högre inkomster? De har uppenbarligen större förmåga att betala in en högre summa pengar för sitt TV-tittande. Men är skatteförmågeprincipen legitim för att motivera en progressiv skatt eller ens en "platt skatt" för att finansiera statlig TV? Varför är TV-tittandet så viktigt att det gäller att suga ut så mycket pengar som möjligt av var och en efter förmåga? Eller ska TV-skatten också användas för att göra de rika fattigare?

Principen om skatt efter bärkraft eller förmåga ställs på sin spets när en till stor del individuell nyttighet som TV-tittande ska finansieras med skatter. Att vänsterpartister och gammalcenterpartister, som vill gynna vissa grupper på andras bekostnad, drar upp principen om skatt efter förmåga kan vara förståeligt. Men är övriga partier lika socialistiskt influerade?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , intressant.se


Etiketter: , ,

5 Comments:

At 07 mars, 2013 15:42, Anonymous Anonym said...

Skall den vara progressiv eller bara linjär mot inkomsterna.
I bägge fallen så överförs en del av avgiften från fattigare till rikare.

 
At 07 mars, 2013 18:41, Blogger Danne Nordling said...

Ohly menade i varje fall att den skulle vara lägre för personer med lägre inkomster. Det uppfattade jag inte som att den enbart skulle vara proportionell mot inkomsten.
/DNg

 
At 07 mars, 2013 22:00, Blogger Per-Olof said...

En TV-skatt behöver inte vara relaterad till inkomsten. Skatten kan vara en summa som är lika stor för alla.

 
At 08 mars, 2013 20:46, Anonymous M. said...

Så länge det inte blir absolut klarhet i saken så tolkar jag det som att Ohly var slarvig med ordalydelsen, och egentligen menade vanlig proportionell skatt. Han kan ju ha menat att skatten blir lägre i absoluta tal för de med lägre inkomster, även om han formulerade det mera retoriskt för att det skulle låta mera "socialistiskt".

 
At 09 mars, 2013 00:21, Blogger Danne Nordling said...

Per-Olof, skatt efter förmåga kan väl också vara proportionell? Det intressanta är att centerpartister umgås med tankar som rör skatt efter förmåga och inte vill acceptera proportionell skatt. Hur ställer de sig till en ev skatt för finansieringen av TV?

De som utnyttjar mycket av den socialiserade produktionen betalar med proportionell skatt mindre i kronor än de som utnyttjar mindre men betalar mera. För TV gäller det exempelvis arbetslösa, hemmamakar och pensionärer versus övertidsarbetande tjänstemän i karriären och egna företagare.

M, med en välvillig tolkning av Ohly skulle man kunna tänka sig att han menade en fast avgift ungefär som dagens TV-licens men med undantag för låginkomsttagare som skulle få någon form av nedsättning. Det är i varje fall populistiskt och röstvinnande. Men någon form av progressivitet kan lätt smyga sig in.

Varför ska inte denna prispolitik också gälla för exempelvis bilar? (Med hjälp av en statlig skattesubvention.)
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home