Marx har knappast något att tillföra om dagens kris

Nu tror man på SvD:s kulturavdelning att Marx har relevans för vår förståelse av dagens kriser. Ingenting nämns i en underdånig artikel om felaktigheterna i Marx´ teorier eller ens något om hans otrevliga karaktär. Min bedömning är att ikonen Marx är en efterhandskonstruktion.

I SvD 29/7-13 har man tagit in en märklig artikel "under strecket" om Karl Marx (1818-1883). Den gör gällande att borgerliga supportrar i Köln under senare delen av 1840-talet ironiskt nog samlade ihop pengar till Marx när han hade ekonomiska problem. Därmed kan man sätta rubriken "Borgarnas stöd Marx räddning" på artikeln skriven av Anders Burman, idéhistoriker vid Södertörns högsklola.

Karl Marx 1818-1883

Burman verkar vara bevandrad med olika biografier om Marx så den bok han i huvudsak skriver om kan knappast vara hans enda källmaterial. Det är en biografi skriven av den amerikanske historikern Jonathan Sperber med titeln Karl Marx: A nineteenth-cenuary life (648 s). Boken handlar enbart om personen och tänkaren Marx utifrån hans egen tid. Detta hindrar inte Burman från att hävda att det i  det nyvaknade intresset för Marx idag" framstår det som tydligare än någonsin att det är nödvändigt med ett kritiskt ekonomiskt perspektiv för att blottlägga mekanismerna i det kapitalistiska samhälle vi lever i".

Att artikeln mest återger ett antal biografiska notiser  blir mot den bakgrunden en besvikelse. Nog måste det vara möjligt att nämna några av Marx´ alla tillkortakommanden i en så pass lång artikel. När Burman tar upp arbetsvärdeläran borde han väl åtminstone konstatera att den var ganska föråldrad redan då Marx utkom med Kapitalet 1867. Och att Marx framlagt en revolutionsteori grundad på att kapitalägarna successivt betalar allt lägre reallöner för att få ett allt större överskott som skulle användas till fler maskiner omnämns inte. Den teorin har dessutom i verkligheten visat sig vara felaktig.

Det räcker inte med att Burman talar om "inre spänningar i kapitalismen" som ska framkalla en revolution. Det var ju på detta enkla sätt som Marx i sin ungdom fastställde att kapitalismen skulle gå under, vilket var ett resultat av hans fixering vid F A Hegel och dennes spekulationer kring världsandens manifestationer i "tes, antites och syntes". Marx´ revolutionsteori kan därför sägas utgå från en förutfattad mening och inte grunda sig på någon empiri över huvudtaget. Hur skulle en sådan lära kunna kasta något ljus över dagens världsekonomi med finanskris och eurokris?

En egendomlighet i Marx´ teori är att revolutionen skulle resultera i att "egendomen skulle vara gemensam snarare än privat och att arbetsdelningen skulle upphöra". Detta anser Burman  "står klart". Visst, men varför står det klart?  Marx har inte innefattat något i sin teori som indikerar vare sig en nödvändig statssocialistisk utvecklingstendens eller en fortsatt produktivitetsutveckling när maskinanvändningen minskar i betydelse (kanske till stor del upphör?). Det var Friedrich Engels som antog att det skulle bli planhushållning i hela samhället i någon sorts analogi med planeringen inom storföretagen.

En biografi på 648 sidor borde rimligtvis nämna något om Marx´ otrevliga personlighet. Han sågs som grälsjuk och egoistisk.. Men Burman andas inte en stavelse om detta. Även Karls far lär ha varit orolig över sonens destruktiva karaktärsegenskaper. Dessa brister fick bl a till följd att Karl Marx råkade i livslångt gräl med sin vägledare Moses Hess, som av allt att döma ändå ledde in Marx på kommunismens bana 1843.

Hur var det slutligen med "borgarnas stöd" till kapitalismens dödgrävare? Marx hade blivit avskedad fån Rheiniche Zeitung i Köln när tidningen drogs in 1843 på grund av en ateistisk artikel om den nya skilsmässolagen. Marx fick en kort anställning hos Ruge i Paris på en tidskrift med demokratisk inriktning, vilken lades ned efter ett nummer 1844. Borgerliga vänsterintellektuella gjorde då en insamling till förmån för den arbetslöse Marx. Att pengarna avsågs gå till en oförsonlig revolutionär var knappast fallet. Det framkom först så småningom. Det finns bättre historiska ironier.

Varför blev då Marx själva förgrundsgestalten för den rörelse som ville utplåna bourgeoisien?  Är det för att Kapitalet och andra skrifter av samtiden uppfattades som nyskapande och visionära? Därom får vi inget svar i Burmans artikel, kanske därför att Sperber själv låter bli att ta upp ämnet. Så vitt jag vet uppfattade samtiden inte Marx´ livsverk som något att ta större notis om. Hans upphöjelse till ikon verkar till stor del vara en efterhandskonstruktion, som fick en skjuts framåt av en artikel om det uppror som kallades Paris-kommunen 1871.

Marx försvarade där kommunardernas avlivning av ett antal prominenta borgare och biskopar i den   gisslan man tagit. Härav fick han ett oförtjänt rykte om sig att vara en farlig revolutionär. Brittiska säkerhetstjänsten skickade spioner till hans hem i London och pressen skrev om honom. Men Marx visste ingenting om revolutionernas praktik. Han var en verklighetsfrämmande dekisfigur som snyltade på sin omgivning och vars kompetens huvudsakligen låg i att kunna skriva långsökt polemiska texter. Det verkar däremot som om den socialistiska rörelsen i efterhand behövde en galjonsfigur som hade producerat förment lärda skrifter och som gärna kunde tolkas på olika sätt.

Den underdåniga artikel som SvD publicerade i måndags är därför illavarslande. Ser vi här början till att Marx ska få nytt intresse på liknande sätt som i mitten av 1960-talet? Då uppmärksammade man först hans mera sociologiska idéer i ungdomsskrifterna för att senare övergå till den ekonomiska "teorin". Nu tror man tydligen att de  (felaktiga) ekonomiska tankarna direkt har relevans för en helt annan ekonomisk verklighet.

Läs även andra bloggares åsikter om Karl Marx, socialism, kommunism, kapitalism, finanskris, eurokris, SvD, Sperber, ekonomi, ideologi, politik på intressant.se 
Mer om Marx på min hemsida nordling.tv