tisdag, november 04, 2014

Utjämning redan i samhällskontraktet? del II

Ett kontrakt som leder till stora inkomstskillnader blir inte stabilt, menar Molander. Men en närmast total inkomstutjämning, som han förordar, blir väl inte heller stabil? Diskussionen om brist på incitament saknas av någon anledning. Kommandoekonomi är knappast stabil.

Hur ska en bra författning utformas som dessutom är tillräckligt stabil för att bevara de ursprungliga intentionerna bakom samhällskontraktet? Kring dessa problem uppehåller sig Per Molander i den andra hälften av sin bok Ojämlikhetens anatomi. Om Molanders allmänna bakgrundsredovisning skrev jag 27/10-14. Den utmynnade i frågan hur ett ursprungligt kontrakt skulle utformas i fördelningspolitiskt hänseende mot bakgrund av Molanders egen föreställning att Nashs förhandlingsmodell med tiden ger upphov till verkligt stora klyftor i levnadsstandard. Den stora majoriteten av befolkningen skulle pressas ned mot någon sorts absolut fattigdomsgräns.

Ett kontrakt som leder till gigantiska inkomstskillnader verkar enligt Molander vara det som föreslagits av Robert Nozick. Här har alla lika rättigheter men så småningom får ett litet fåtal övertaget. Även om alla byten sker efter en rättvis procedur (frivilligt) kommer inkomstfördelningen att bli mycket ojämn. Molander slutför inte analysen om stabiliteten men man kan föreställa sig att samhället kommer att drabbas av upplopp, revolter, kriminalitet och repression som kanske slår över i revolution. Nozicks förslag är ett stort politisk-filosofiskt misstag, enligt Molander.I klartext menar han tydligen att en oinskränkt äganderätt är destabiliserande.

Det behövs enligt Molander en återkopplingsmekanism som korrigerar utvecklandet av den ojämlikhet som följer av Nashs modell. Här är det främst John Rawls' omfördelningsfilosofi som faller Molander i smaken. Som bekant ansåg Rawls att opartiska kontraktsslutande parter skulle välja ett samhälle där de som visar sig bli sämst ställda ändå får det så bra som möjligt. (Man väljer utifrån en maximin-princip). Här gör Molander en något bisarr utvikning med ett resonemang att höjningen av den sämst ställda gruppen successivt leder till att alla får utjämnade inkomster. I praktiken är det fråga om en avgränsad grupp som enligt Rawls' egen bedömning kunde erhålla välstånd från resten av befolkningen med en proportionell inkomstskatt.

Molander nämner även några mindre kända företrädare för liknande principer. En av dessa är John Harsanyi som före Rawls lade fram en mer utilitaristiskt utformad princip. Senare har Ken Binmore utvecklat fördelningsprinciperna i kontraktsteorin men Molander nämner ingenting mera konkret om dessa två alternativ. Harsanyi skulle dock ha en något mindre utjämnande modell medan Binmore närmast förordar total inkomstutjämning som bärande kontraktsprincip (recension av hans Natural Justice).

Rawls går igenom ett antal omfördelningsprinciper innan han landar på sin egen "differensprincip" om maximal standard för de sämst ställda (blart jun-07). Han avvisar sålunda den utilitaristiska kollektiva lyckomaximeringen eftersom några som inte lyckas så väl i nyttokalkylen då kan offras för de andras bästa. Likaså avvisar han principen om total inkomstutjämning. Denna motiverades ännu 1944 med en indirekt, men förenklad, utilitaristisk kalkyl som byggde på skillnader i marginalnytta (Abba P Lerner). Vi kan kalla den naiv utilitarism. Harsanyi var först med att kritisera denna naiva variant och förorda att man måste beakta att höga utjämnande skatter kan försämra incitamenten och därmed reducera den totala nyttosumman, vilket Rawls också anslöt till.. Men likalöneprincipen har dykt upp i nya skepnader som dock varit löst underbyggda. Den utilitaristiskt orienterade filosofen Peter Singer har dock försökt motivera utjämning (1993) utan att direkt bygga på utilitarismen (blart aug-07).

Diskussionen om omfördelningsprinciper i Molanders bok förlorar sig ett dimmigt töcken men jag tolkar att han ändå är mera radikalt utjämnande än den konventionella tolkningen av Rawls. Detta borde ha lett in författaren på en annan typ av stabilitetsdiskussion. Både Harsanyi och Rawls beaktade att en alltför långtgående utjämning skulle förstöra incitamentsstrrukturen. Även Singer bekymrade sig för att företagarna inte skulle jobba på ordentligt om de inte fick lön för mödan även om han trodde att de anställda skulle fortsätta som vanligt. Kanske man måste upphäva den privata äganderätten, resonerade han. Men även i kommuniststaterna måste man på sin tid betala vid sidan om för att få hantverkarna att jobba. Vi måste därför försöka ändra människans natur, menade han (uppenbarligen orealistiskt).

Läsaren av Molanders bok saknar ett resonemang om hur samhället skulle fungera med svaga ekonomiska incitament. Måste en kommandoekonomi införas? Blir inte följden av detta ett våldsamt motstånd som i slutändan riskerar att välta hela systemet? Molander sviker sin egen uppläggning av vad han vill analysera, nämligen olika konstruktioners stabilitetsegenskaper. Istället övergår han till att diskutera olika belöningsprincipers moraliska legitimitet. (Denna problematik återkommer jag till senare.)

Se även: Är inkomstskillnader nästan godtyckliga? 22/10-14

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

8 Comments:

At 04 november, 2014 18:03, Anonymous Anonym said...

Det ironiska är att Molander och resten av vänstern, som ju är rimligt jämt spridd i inkomsthierarkin kan börja dela på varandras pengar nu. Vad hindrar en miljon vänsterväljare?

 
At 05 november, 2014 01:26, Anonymous Anonym said...

Ingen som bestämmer dagens politik vill fördela något.
Vi kan öka utbildningen till läkare så bristen på läkare försvinner och minska på utbildning till vårdbiträde, löneskillnaden minskar lite.
Fler som utbildas till nationalekonomer skulle teoretiskt sänka Dannes lön, om dom blir så duktiga att dom kan konkurrera om jobbet.
Mer utbildningsplatser till elitens arbeten sänker deras löner, lokalvårdare där ska utbildningen minskas så det blir brist på lokalvårdare.

En lösning som aldrig kommer att genomföras.
Maktens män ser till att dom där arbetarna får många skolor att gå till och många ska utbildas.

 
At 05 november, 2014 14:30, Anonymous Anonym said...

Anonym 01:26

"...om dom blir så duktiga att dom kan konkurrera om jobbet..."

...är den springande punkten.

Välkommen att kämpa om Dannes Lön.

// Anonym 18:03

 
At 05 november, 2014 20:48, Anonymous Anonym said...

Fler utbildade nationalekonomer kan konkurrera om jobb för nationalekonomer, då sjunker deras löner, få kan konkurrera med Danne hans lön består.

Detta sätt att fördela i samhället är förbjudet av eliten.
Läkarna är ett skräckexempel på detta dom har lobbat in att utbildningsplatserna ska minska så det blir läkarbrist.

 
At 07 november, 2014 00:00, Blogger Danne Nordling said...

Nja, läkarna håller alltid tillbaka utbyggnaden av utbildningsplatser. Därför belastar många svenska läkarstudenter fattigare länders utbildningar även om de betalar en del. Borde inte detta leda till den arbetslöshet som lärarfacket alltid befarar?

Nu verkar det som om politikerna tror att om bara alla går igenom gymnasiet så kommer de att få fast anställning med hygglig lön. Är det inte mer sannolikt att en del gymnasieutbildade kommer att utgöra de håglösa och tidvis bidragsberoende i framtiden?
/DNg

 
At 08 november, 2014 09:24, Blogger oppti said...

Med Rumänska tiggare runt om i samhället så testas viljan till omfördelning.

Vi tycks vara mer eller mindre villiga dela deras fattigdom här.
Är detta en utveckling vi kommit in på. Välstånd till alla som kommer hit och hämtar det.

 
At 08 november, 2014 09:55, Anonymous Anonym said...

Ett litet meddelande för att belysa mobbning och stötta de utsatta:

År 2011 sade en 60-årig kvinna upp sig från sitt jobb på Prevent i Stockholm där hon hade arbetat i hela sitt liv för att Jessica Nilsson Frisk, en tjej i 30-årsåldern som bara arbetat där några år, tillsammans med sina kollegor hade hjälpt en utomstående, dömd kriminell narkoman att under flera års tid förtala och mobba kvinnans jämnårige son på en oerhörd nivå bakom ryggen på henne. När detta framkom ljög Jessica även och påstod sig ha blivit hotad av sonen. Den nya VD:n - Maria Schönefeld - och även Jessicas egen chef Mats Quist, tog hennes parti fullt ut. De ljög ända till slutet när facket kom in för att hjälpa kvinnan. VD:n försökte till och med lägga hela skulden på sonen för att ingen skulle få veta sanningen om mobbningen.

Den äldre kvinnan klarade därefter inte av att arbeta kvar där längre. Hon hade då arbetat där i över 40 år och varit anställd längst av alla och hade bara några år kvar till pensionen. Sonen var lätt utvecklingsstörd och hade blivit mobbad hela sitt liv och mådde redan väldigt dåligt, det visste alla. Mammans jobb var det enda ställe där han inte hade upplevt att folk varit elaka mot honom och alltid hade känt sig trygg.

Jessica själv stod helt utanför hela tiden och behövde inte ens vara med på ett möte. Hon bad inte ens om ursäkt när kvinnan berättade hur fruktansvärt hon hade mått och att det var det absolut värsta hon varit med om i hela sitt liv.

Den då 50-årige narkomanen, som tidigare jobbat där som vaktmästare, brukade droger även på arbetstid och som den nya VD:n varken hade träffat eller ens visste vem han var och därför heller inte ville veta något om, fortsatte att besöka jobbet drogpåverkad även långt efter att kvinnan sagt upp sig. Han var lika välkommen fortfarande. Han är dömd och finns med i Lexbase.se. Prevent jobbar just för att skapa en bättre arbetsmiljö, få ned olycksfall och motverka mobbning. Nu drivs det av en ledning som hjälper utomstående kriminella narkomaner att förtala de anställdas barn.

Alla ni som tar avstånd från mobbning och elaka människor som gör ont mot andra och vill stötta de utsatta: sprid detta vidare. Arbetet heter PREVENT och ligger på Ringvägen 100 i Stockholm. (www.prevent.se).
Tack för ordet!

 
At 11 november, 2014 13:27, Anonymous Per Fredö said...

Molander hit, Molander dit, det är den positiva samhällsutvecklingen som gäller och där ökad jämlikhet förutsätter ökad ojämlikhet.

Molander kan vi skippa.

 

Skicka en kommentar

<< Home