tisdag, december 23, 2014

När maskinerna slår ut jobben

Om hälften av dagens jobb tas över av maskiner får den minst produktiva delen av arbetskraften stora svårigheter. NAIRU stiger drastiskt och nya bidragssystem måste konstrueras om inte skillnaderna i levnadsstandard ska bli enorma.

I SvD 22/12-14 skriver docent Andreas Bergh en kolumn med rubriken "När jobben tas bort". Den handlar om tendensen att robotar och datorer tar över alltfler enklare jobb. Bergh hänvisar till studier som hävdar att 50 procent av dagens jobb ersätts av automatiserad teknik inom 20 år. Detta gäller såväl industrin som kunskaps- och tjänstesektorn.


Detta kan te sig oroande, menar Bergh, men hänvisar till den historiska utvecklingen som inte visat att det skulle bli brist på jobb. "Automatisering som drastiskt minskar behovet av lönearbete är således inte något hotfullt framtidsscenario." Vad vi kommer att arbeta med avgörs av vad människor är beredda att betala för, menar Bergh trosvisst. Är det verkligen så enkelt?



 En klassisk syn på hur stora produktivitetsökningar kan mötas är att hänvisa till möjligheterna att förkorta arbetstiden. 

Om människorna är beredda att till betydande del avstå från möjliga löneökningar är det i en abstrakt analys möjligt att förkorta arbetstiden för de flesta. I praktiken finns det dock vissa svårigheter som sammanhänger med arbetskraftens olika egenskaper. Exempelvis kan man inte förkorta arbetstiden kraftigt för läkarkåren eftersom det knappast är möjligt att utbilda nya läkare som fyller ut luckorna. Det är inte heller troligt att kvalificerade arbeten är möjliga att automatisera i sådan utsträckning att arbetstiden kan förkortas.

Ett allvarligare problem uppstår emellertid för den motsatta delen av arbetskraften. Det är de enkla arbetsuppgifterna som först ersätts med robotar och liknande. Historiskt har jordbruket kunnat mekaniseras och de tidigare lantarbetarna har kunnat bemanna industrin, som i sitt tidiga skede hade gott om enkla arbetsuppgifter. När uppgifterna blev mer kvalificerade och mer produktiva kunde överskottet av arbetskraft istället få jobb inom tjänstesektorn. Men redan här började det gnissla i maskineriet. En stigande andel av arbetskraften fick allt svårare att få nya jobb. Väntetiderna för de fåtaliga enkla jobben ökade vilket registrerades som en stigande strukturell arbetslöshet. Denna kallas också jämviktsarbetslöshet eller NAIRU. Enligt Konjunkturinstitutets decemberrapport i år uppgår den till 6,8 procent i Sverige.

Om många av de relativt enkla jobben inom 20 år kommer att slås ut kommer naturligtvis NAIRU att stiga kraftigt. För Sveriges del kommer också invandringen av okvalificerad arbetskraft att ge ytterligare bidrag. Politikerna brukar möta sådana farhågor med att förorda ökade utbildningsinsatser. Nu senast har man varit inne på nästintill tvångsåtgärder för att få alla att gå igenom en en gymnasieutbildning. Men om uppemot hälften av alla jobb idag kommer att slås ut på 20 år finns det knappast någon teoretisk möjlighet att utbilda  stora delar av befolkningen så att de passar för de relativt kvalificerade jobb som blir kvar. I sista hand stupar ett sådant projekt på att en betydande del inte har de teoretiska kvalifikationerna för att klara en sådan utbildning.

Det kanske är möjligt att expandera tjänstesektorn istället. Men den förändring som Bergh ställer i utsikt är så omfattande att det är svårt att föreställa sig vilken typ av tjänster som skulle kunna suga upp en så stor del av befolkningen. Kanske måste arbetstiden (och därmed lönen) minskas kraftigt i tjänstesektorn. Det ger antingen upphov till stora inkomstskillnader eller ställer krav på helt nya bidragssystem för att hålla uppe de sämst ställdas levnadsnivå inklusive välfärdstjänster. Om problemen är av den storleksordning som Bergh refererar till finns det knappast någon anledning att sangviniskt hänvisa till människors "fantasi och skaparförmåga" för att åstadkomma en lösning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

9 Comments:

At 24 december, 2014 07:18, Anonymous Anonym said...

Det här är ett ganska bra exempel på att det som är rationellt för ett enstaka företags, exempelvis att automatisera och rationalisera bort arbetskraft, inte nödvändigtvis är rationellt för samhället som helhet.

Med för få som arbetar och tjänar en rimlig lön minskar efterfrågan och då faller hela systemet samman.

Samhället och staten står inför en stor utmaning i hur man ska hantera detta faktum

 
At 25 december, 2014 12:01, Anonymous Neoliberal Agenda said...

"Det är de enkla arbetsuppgifterna som först ersätts med robotar och liknande."

Enkla arbetsuppgift, ur vems perspektiv?

Exempel, att multiplicera mycket stora tal är en lätt uppgift för en dator, men knepigt för en människa att få korrekt. Däremot att gå i en trappa är enkelt för en människa, men knepigt för en robot.

Maskiner har redan vunnit kampen mot våra muskler, de kan lyfta mer, snabbare och till en lägre kostnad. Däremot har de inte samma beräkningskapacitet som vår hjärna (ca 100 miljarder neuroner). Maskiners beräkningskapacitet har dock ökat i snart 100 år, www.singularity.com/images/charts/MooresLaw.jpg och inom ett par årtionden kommer de ha passerat oss. Jag räknar med att det är högkvalificerade yrken som kommer konkurrensutsättas. Däremot kommer yrken som kräver mänsklig kropp, social interaktion och kunskap om hur det är att vara människa vara svårare att ersätta. Tänk skidinstruktör

 
At 25 december, 2014 15:39, Anonymous Per-Olof Persson said...

Har vi en fri lönesättning kan automatisering inte skapa arbetslöshet eftersom nya typer av arbeten skulle uppkomma. Nya arbeten kan inte uppkomma om politiker och fackföreningar höjer kostnaderna utöver intäkterna.

Automatisering är nödvändigt om vi vill höja realinkomsterna för både löntagare och pensionärer. Men arbetslöshet uppkommer om relativlönerna för de lågproduktiva är för höga.

Det är utbud och efterfrågan av arbetskraft som bestämmer hur stor sysselsättningen är, och inte NAIRU, som är ett tramsbegrepp.

NAIRU uppfanns när det blev politiskt omöjligt för statligt försörjda ekonomer att använda den ekonomiska lagen om utbud och efterfrågan.

 
At 25 december, 2014 23:54, Blogger ekvationsteorin said...

Lågutbildad arbetskraft är svåranställda men rationaliseringar och robotar tar inga jobb.
1900 tills nu så är produktivitetsökningen enorm men arbetslösheten har inte ökat.
Vi köper bara mer varor och bättre varor.
Riksbanken tillverkar pengar efter ekonomins behov av pengar, många arbetslösa ger låg inflation och då sänks reporäntan och mer pengar tillverkas vilket ökar efterfrågan, kalla det för NAIRO eller vad som helst, arbetslösheten förblir konstant.

Robotar tar inga jobb i praktiken.
Hypotetiskt en robot halverar priset på en vara som jag köper ofta, då köper jag bara en annan vara för dom pengarna jag sparade, efterfrågan på arbetskraft förblir konstant.

Arbetslösheten nu beror på riksbankens oförmåga att trycka pengar.
USA visar att sedelpressen är lösningen.
danne-nordling.blogspot.se/2014/10/nollranta-battre-att-trycka-pengar.html

Mer pengar skapar efterfrågan på arbetskraft, vi kommer aldrig att bli arbetslösa, dom lågutbildade kan få det svårt men med ännu mer pengar så efterfrågas även deras tjänster.
Dom lågutbildade sänker lönerna, ett jobb som dom faktiskt har och det gör att riksbanken kan trycka pengar utan att vi får inflation se NAIRU.

Den nationalekonomiska teoribildningen måste ses över.

Jobb kan bara skapas om pengarna ökar mer än lönerna.
http://nationalekonomi.blogspot.com/2013/05/kvoten-pm-kan-skapa-jobb.html

USA trycker pengar Merkels sparpolitik gör motsatsen, resultatet talar för sig självt.
Pengar kan tillverkas gratis, vi behöver bara begränsa löneökningstakten så är arbetslösheten borta.

 
At 26 december, 2014 00:24, Blogger ekvationsteorin said...

Per-Olof Persson
Tänk lite det är storleksskillnaden mellan löner och pengar i ekonomin som räknas.
Två alternativ finns guldstandard och obefintliga löneökningar eller pengatryckning och löneökningar.
Kvoten mellan pengar och löner kan förbli konstant i båda alternativen.

Det som inte fungerar är guldstandard med löneökningar, det är värdens undergång.
2% ökning av pengarna och en statsminister som ökar sin lön med 3% leder till undergången.
om ungefär tusen år så är statsministerns lön större än alla pengar som finns.
Det blir så med exponentiell ökning.
Var finns dom stora tänkarna i den österrikiska skolan?
http://nationalekonomi.blogspot.se/2012/04/en-matematisk-omojlighet.html

Guldstandard fungerar om du begränsar lönerna och dagens ekonomi fungerar om vi begränsar lönerna.
Guldstandard och dagens ekonomi fungerar inte med orealistiska löneökningar.

Förenklat kvoten mellan pengar och löner bestämmer hur många jobb som finns i ekonomin.
Det enda vi aldrig har prövat är att trycka pengar utan att samtidigt öka lönerna.

Merkel är den nya guldstandarden och det skapar en kris när löneökningar tillåts.

Lönerna ökar tills arbetslösheten stoppar ytterligare löneökningar, se NAIRU vi balanserar hela tiden på kvoten mellan pengar och löner, Merkel skapar arbetslöshet med den nya guldstandarden.

 
At 26 december, 2014 15:38, Blogger ekvationsteorin said...

"USA:s tillväxt bästa på elva år"
"(BNP) växte med 5,0 procent under tredje kvartalet 2014 "
http://www.dn.se/ekonomi/usas-tillvaxt-basta-pa-elva-ar/

Sedelpressning utan samtidiga löneökningar skapar jobb och välfärd.
Sparpolitik som Merkels nya guldstandard skapar massarbetslöshet och misär.

Sveriges riksbank använder felaktiga ekonomiteorier vi måste trycka lite pengar.
300-600 miljarder till infrastruktur får fart på ekonomin.
Riksbanken köper upp statsobligationer.

Varför kan FED trycka pengar och inte vår riksbank?
Det är en fråga som borde upp på dagordningen.

USA har löst sin kris med sedelpressen, EU har skapat en kris med sparpolitiken, hur kan journalisterna blunda för det och flumma om hyperinflation av en sedelpress?

Så länge arbetarna står med mössan i handen så kan man trycka pengar utan att få inflation, sedelpressningen måste bara upphöra när NAIRU är nere på normal nivå.

Vi har upprepat alla misstag som gjordes i the great depression.

 
At 26 december, 2014 20:09, Blogger Danne Nordling said...

Tänk hur kvalificerat stuveriarbete var en gång i tiden. Det gällde att gå i trappor, klättra på stegar och balansera på smala spångar när man lastade ur eller i en båt - jobb som är svåra för robotar att utföra. Likväl var det enkla jobb som inte finns kvar. Transportarbete med hjälp av containrar och automatstyrda transportörer är ett exempel på enkla jobb som slås ut.

Denna automatiseringprocess slår ut hälften av alla jobb på 20 år. Då kan inte lösningen vara att varuproduktionen skulle öka istället. Det är inte fler plastprylar som skulle tillverkas och till 95% med hjälp av maskiner och inte lågkvalificerade människor.

Några kan få jobb som skidinstruktörer eller liknande. Men många av dessa jobb kräver sannolikt också en intellektuell och pedagogisk förmåga som inte är utbredd. Därför riskerar vi att få en strukturell arbetslöshet som inte kan avhjälpas med att höja efterfrågan
/DNg

 
At 26 december, 2014 22:58, Blogger ekvationsteorin said...

Danne du har rätt om dom med mindre kunskap men jag tror att du överdriver problemet.
I lågkonjunkturer så ger det en hög arbetslöshet men inte i
högkonjunktur då tvingas industrin anställa mindre kunniga eller så har dom inte några personer som kan tillverka det som efterfrågas.
Vi kan även sätta bildningsbara människor i skolbänken.

Att vi nu har hög arbetslöshet är riksbanken och politikernas fel, reporäntan skulle varit lägre sen finanskrisen och ränteavdraget skulle avvecklats.
Om det inte räckte så skulle riksbanken köpt statsobligationer.

Så länge arbetarna står med mössan i handen så kan man trycka pengar, det handlar mer om att hålla tillverkningen av pengar på samma nivå som i en normal ekonomi.

30 tals depressionen och finanskrisen blev djupa för att tillverkningen av pengar stannade av, våra nationalekonomiska modeller är felaktiga krislösningen saknas.
Vem har fel FED eller vår riksbank?

En djup kris då tillverkar bankerna inga pengar med kreditgivningen, en riksbank måste då tillverka pengarna som ekonomin behöver.

 
At 04 januari, 2015 04:56, Anonymous Neoliberal Agenda said...

"Några kan få jobb som skidinstruktörer eller liknande. Men många av dessa jobb kräver sannolikt också en intellektuell och pedagogisk förmåga som inte är utbredd. Därför riskerar vi att få en strukturell arbetslöshet som inte kan avhjälpas med att höja efterfrågan"

Inom en 20 års period finns det massa jobb som kan skapas. Ett exempel, butikerna skulle kunna förlänga sina öppettider med 50%.

Problemet uppstår först när maskinerna blir bättre på att tänka än vi, då de kan jobba som läkare, advokat, ingenjör, polis, lärare, försäljare, revisor, forskare mm. Vår komparativa fördel kommer då bli vår kropp, som trots allt är självreparerande och väldigt flexibel. Vi kanske samlar in material åt maskiner som jobbar som forskare.

Här är det osäkert om behoven är så stora, i vilket fall blir det en stor omställning.

 

Skicka en kommentar

<< Home