Frihet eller bröd?

Mera frihet eller smakligare bröd? är en klassisk frågeställning. De tio centerpartisternas ideologiska bok Med frihet följer ära har inte upptagits odelat positivt av borgerligheten.

Den ideologiska debatten i Sverige har degenererat. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna diskuterar längre i ideologiska termer. Den klassiskt liberala pånyttfödelsen under 1980-talet har pressats tillbaka. Liberaliseringar är inte längre något som väljarna tycks bry sig om.

Frihetsvännernas gamla kritik mot dem som förordade diktatrur och tvång i u-länderna har nu blivit ett problem för Sverige. Tvångsföreträdarna har tydligen vunnit även om det inte sker i så tydliga ordalag som den "nya vänstern" förordade på 1960-talet. Då var vänsterns retoriska fråga: Vad bryr sig folk i u-länderna om frihet om de inte får tillräckligt med mat för dagen? Det man ville visa med denna fråga var att den fria marknadsekonomin borde ersättas med socialistisk planhushållning.

Idag är planerad statlig verksamhet inte något som vinner anklang när det gäller produktionen av konsumtionsvaror. Men för alla andra verksamheter är det staten som är lösningen - inte problemet, som liberalerna hävdade för 20 år sedan. Att den offentliga sektorn drivs i enlighet med den socialistiska planhushållningens teori är inget som oroar. Tvärtom är det ett värderingsskifte till frihetliga värderingar som är orosmomentet.

I SvD den 4 februari 2010 sammanfattar Sanna Rayman detta mycket träffande i en artikel om Centerns ideologiska debattskrift Med frihet följer ära:

"Anledningen till att De nya moderaterna undviker att tala om värderingsskifte är att de vet att sådant skrämmer väljare. Federalism och personligt ansvar förför inte den som oroar sig över maxtaxor och inkomsttak. Grundtrygghet är en intressant tanke, men vem orkar kliva på ett skepp som lovar decennier av besvär för att i grunden förändra socialförsäkringssystemen?"

Bloggaren Dick Erixon är också frågande inför principiella liberala resonemang. Han skriver:

"Centerpartiet behöver hitta en ton där man förklarar frihet underifrån, genom vardagsperspektiv. Detta till skillnad från exempelvis nyliberal argumentation som är abstrakt, teoretisk och startar hos utländska filosofiska tänkare som inte känslomässigt berör svenska folket i vardagen."

Om man ville raljera skulle detta kunna karaktäriseras som en önskan om en återgång till Bondeförbundets krav "Ett öre mer för mjölken". Men det är inte längre producentperspektivet som står i centrum för atavismen. Istället är det de vardagsnära konsumentväljarna som Centerpartiet ska vända sig till. Precis som Rayman är Erixon skeptisk till att ideologiska resonemang är en framgångsväg. Han skriver:

"man sitter fast i fasen att för partiets medlemmar och aktivister försöka förklara hur viktig frihet är, och att välfärdsstatens enhetliga lösningar inte är framtiden. Maud Olofsson är med, men inte partiet i övrigt. De förslag om grundtrygghet som Andersson tar upp, röstades ner på förra Centerstämman…"

Men mot detta kan man alltid invända att det behövs både ideologi och pragmatik. Den principiella debattens första fas behöver då och då genomgås på nytt - annars glöms den principiella grunden för politiken bort. Borgerligheten håller redan på att förlora den ideologiska kompassen. Därför måste fler böcker och skrifter med principiellt innehåll komma fram. Boken Med frihet följer ära – 10 texter för ett liberalt värderingsskifte borde snarare kritiseras för att den inte innehåller ett principiellt grundläggande resonemang om varför frihetliga värderingar är överlägsna i en värld som alltmer präglas av dunkla implicita värderingar av motsatt slag under pragmatismens täckmantel.

Är det mera frihet som är det viktiga eller är det mer välsmakande bröd som medborgarna vill ha även om friheten blir mindre? Den ideologiska debatten om frihet behövs.

Andra bloggar om: frihet, ideologi, Centern, Centerpartiet, pragmatism, borgerligheten, politik på intressant.se