Stupstocken är Reinfeldts värsta misstag
Hur kunde Reinfeldt släppa fram en administrativ regelförändring som Socialdemokraterna kan ge den hemska beteckningen "stupstock". Och hur kunde regeringen framhärda med att inte radikalt ändra sitt förslag? Skadan är redan skedd och i partiledarduellen i TV kunde Reinfeldt inte reparera den.
Den första partiledarduellen i Agenda i TV2 på söndagskvällen 24/1 var en ganska lågmäld diskussion mellan statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S). Den handlade egentligen enbart om pensionsbeskattningen och sjukförsäkringsreformen. Kort nämndes även andra skatter.
Mona Sahlin ställde sig bakom dagens pensionssystem som i år och nästa år medför sänkta pensioner. Debatten gällde skatten på pensionerna som är högre än för löntagarna. Denna skatt lovade Sahlin att återställa till samma nivå (successivt) som för dem som arbetar. Av debatten framgick att detta delvis skulle åstadkommas genom en skattehöjning genom ett avskaffande av årets jobbskatteavdrag.
Reinfeldt nämnde att regeringen sänkt skatten för pensionärerna två gånger och antydde att han kunde tänka sig att göra detta både tre och fyra gånger. Men det verkade inte som om slutresultatet skulle bli lika hög skatt för båda grupperna.
Debatten om sjukförsäkringen blev ganska snårig. Väljarna kan knappast följa med i alla teknikaliteter. Det som Sahlin vinner på är att beskriva tidsgränsen i försäkringen när en prövning ska ske som en "stupstock". Det ger intrycket av att då finns ingen återvändo. Sjukpenningen dras in och kan man inte arbeta blir man tydligen socialbidragstagare. Det är t o m bara i bästa fall eftersom det finns ett arbetsvillkkor även för socialbidrag.
Det egendomliga i Reinfeldts debatteknik är att han inte angriper Sahlin för att "ljuga bort" de möjligheter som i själva verket finns. Det finns möjligheter till fortsatt sjukpenning i allvarliga fall. Och det finns rimligen möjlighet att få a-kassa istället för socialbidrag om det inte finns något jobb att få. Istället har regeringen gisslats med frågor av typ: "vilka jobb ska den tidigare sjukskrivna teoretiskt kunna få?" Här måste bristen på förklaringar tolkas som att regeringen inte kan garantera ens a-kassa eller socialbidrag om man inte både kan jobba och kan få ett jobb.
Eller är det så att regeringen misskött hanteringen av sjukförsäkringsändringen och i onödan skapat en oklarhet? Denna oklarhet har sedan Veronica Palm (S) och andra utnyttjat för att ge en skräckbeskrivning av vad som kan hända. Därefter har Uppdrag granskning i TV följt upp kritiken genom att bekräfta hur folk begår självmord till följd av "stupstocken". Detta kan ha skett till följd av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons klantiga sätt att hantera frågan i höstas under Reinfeldts bortovaro. Denna skada kan Reinfeldt knappast reparera utan radikala åtgärder. Han borde i samband med detta ombilda regeringen och låta HusmarkPehrsson gå.
Det vore naturligtvis att erkänna sitt misstag. Men söndagens Sifo-undersökning visar att det knappast finns något hopp om en vändning utan exceptionella åtgärder. Underläget är fortfarande 10,1 procentenheter och förbättringen från förra månaden 1,1 enhet. "Stupstocken" är ett formidabelt misstag som annars kommer att förfölja regeringen ända fram till valet. Det kan inte hjälpas att en lojal men blek regeringsmedlem måste offras.
Reinfeldts försök att prata om rehabilitering och angripa de rödgrönas snåriga förslag med en 58-årsgräns bedömer jag som fruktlösa. Det är sådant som gör politiken tråkig och detta kommer rimligtvis att drabba regeringen och inte socialdemokraterna.
Skattediskussionen som följde gav inte något nytt. En precisering kommer i april. S kommer att höja inkomstskatterna (fjärde jobbskatteavdraget bort, drar in 17 mdr enl Reinfeldt), införa förmögenhetsskatt och skärpt fastighetsskatt samt höja arbetsgivaravgifterna för personer under 26 år.
Sahlin hävdade att jobbskatteavdragen ger upphov till ökade klyftor. Detta bestred inte Reinfeldt. Men för löntagarna kan det inte vara fråga om ökade skillnader. Profilen ökar ju progressiviteten. Vad var "taket" för jobbskatteavdraget värt om det inte kan användas för att slå i huvudet på dem som argumenterar som Sahlin? Här kunde Reinfeldt ha gjort motstånd.
Svårare är det naturligtvis att i en förenklad debatt angripa Mona Sahlin för påståendet att regeringen lånat till skattesänkningar. De tre första jobbskatteavdragen skulle kunna beskrivas som finansierade med det överskott i statsfinanserna som fanns (eller förutsågs) när beslut fattades om sänkningarna. Det fjärde jobbskatteavdraget kan beskrivas som en expansiv finanspolitisk åtgärd som svarar mot t ex Finanspolitiska rådets krav på finanspolitiken. För att motverka den sparandeökning som uppstått i Sverige krävs en kombination av utgiftsökningar och skattesänkningar, kunde Reinfeldt ha hävdat och hänvisat till hur mqan gör i nästan alla andra länder.
För att "stämma i bäcken" borde Alliansen redan tidigare ha presenterat en utredning av hur det hela ligger till med problematiken att "låna till skattesänkningar". Konjunkturinstitutet har lagt grunden till en sådan i sin beskrivning av finanspolitiken i sin rapport från augusti 2009 (se diagr 176). Jag skrev då en bloggartikel om skräckpropagandan om statsfinanserna från Socialdemokraternas sida. En utredning hade enkelt kunnat användas som ett argument som man kunde hänvisa till när Sahlin och Östros mal på om lånefinansiering.
Ingen vann egentligen debatten. Kanske hade Reinfeldt någon liten övervikt genom sin framtoning. Men det är betydelselöst eftersom det knappast betyder att hundratusentals väljare, som övergett regeringen nu börjar överväga att komma tillbaka. De mera känslobetonade angreppen för den "ondhet" som "stupstocken" representerar kommer att framföras av olika socialdemokratiska företrädare gång på gång framöver. Det är en styrka för ett statsministerämne som Sahlin att inte själv behöva ta till brösttonerna när hon möter en så kyligt balanserad person som Reinfeldt.
Det som förvånar mest är att Reinfeldt enbart förlitar sig på att vinna genom framtoning. Varför har han inte ett antal sakargument som han lugnt kan framföra mot Sahlin? Ett av dem som också saknades i debatten var det parodiska program som blev resultatet av Socialdemokraternas extra "jobbkongress" i höstas. Varför kom det inte fram i debatten? Klarar regeringen verkligen att driva väljarpolitik?
Pressen: DN AB Läs även andra bloggares åsikter om stupstock, försäkringskassan, sjukförsäkring, sjukpenning, sjukskrivning, Agenda, partiledarduell, val 2010, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, pensionärer, skatt, Moderaterna, Socialdemokraterna, regeringen, skatter, politik på intressant.se
Etiketter: metakommentarer
posted by Danne Nordling @ 02:19
9 comments
9 Comments:
P1 hade i morse reportage om en dam som drabbats av den sk stupstocken.
Man fick följa med på första besöket på arbetsförmedlingen.
Före stor oro.
Efter förvånad och lättad.
Tror ni vi får höra detta reportage i ekot?
Danne skriver: "Reinfeldt nämnde att regeringen sänkt skatten för pensionärerna två gånger och antydde att han kunde tänka sig att göra detta både tre och fyra gånger."
Det är en bluff. det gäller bara några få pensionärer med garantipension. Sjukpensionärer har inte fått en krona i skattesänkning därmemot har de fått lägre pension.
Så den skatt Reinfeldt sänkt för pensionärer är faktiskt lika med en socerbit i havet.
Ren Bluff alltså.
Dessutom är det rätt det Mona sa att regeringen förstör a-kassan.
Byt regim. Jag vill inte ha ett styre där man förfökjer svaga utsatta grupper.
Anonym 1, sannolikt är sjukförsäkringsförslaget sakligt inte så förskräckligt som skickliga svartmålare lyckats framställa det. Men media har (på känslomässiga grunder?) bestämt sig för att reformen är dålig. Och då ska det mycket till om regeringen ska kunna vända inställningen.
Varför kör regeringen huvudet i väggen i denna fråga när man visat sig vara ytterst opportunistisk i de flesta andra frågor? Det är ett mysterium.
Anonym 2, så vitt jag kan se av beräkningarna från 'jobbskatteavdrag.se' har pensionärerna fått skattesänkningar som ligger kring 8 procent.
Det som du beskriver som förföljelse av utsatta ser många andra som en nödvändig uppstramning kombinerad med faktisk hjälp till dem som tidigare lämnades åt sitt öde. Problemet är att några kommer i kläm och kan utnyttjas som slagträn i den populistiska debatten.
/DNg
Tack för tipset, Anonym 1!
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=2170165
Nej, det kommer nog varken i Ekot eller i Uppdrag Granskning.
Man kan undra om moderaterna/alliansen kan sin egen reform. De kan i alla fall inte försvara den bra.
Det är bara att konstatera att Alliansen är lika kass som vilken sosse regering som helst, okay förutom jobbskatteavdraget som faktisk gör att folk får behålla lite mer av SINA EGNA pengar.
Däremot schabbel med A-kassa och sjukförsäkring samt pensioner, skulle inte förvåna mig om dessa grupper är lika många som löntagarna. Trängselskatter, tobaksskatter, fastighetsskatten som ingen kan räkna ut, sedan har man avskaffat försvaret i stället för värnskatten. Vi har fortfarande världens högsta skatteförtryck.
Problemet är att den rödgröna röran är mycket värre. Miljöpartiet vill avveckla kärnkraften i stället för att bygga ut den, vilket medför en avveckling av Sverige som industri och välfärdsnation och att vi kommer att svälta och frysa ihjäl. Mona Sahlin som stasminister kommer att bli katastrof, hon kan inte skilja på vad som är viktigt och oviktigt, ex negerbollarna.
Om sossarna hade haft en riktig ledare som typ Metalls ordförande Stefan Löfven som förstår att industrin måste vara konkurrenskraftig annars försvinner jobb och välfärd i stället för Mona Sahlins verklighetsfrämmande fjanterier.
Sverige behöver en ny demokrati med en ny konstitution, max 25% av BNP i skatteförtryck och max 25% av inkomsten i skatt.
Jag stödjer alla beslut som leder till lägre skatter, mindre byråkrati, mindre regler, lagar och kontroll samt avveckling av alla subventioner och en 10-dubblad utbyggnad av kärnkraften.
Vem röstar man på då? Ron Paul i USA?
Regeringen kör huvudet i väggen i denna fråga just för att Moderat politik inte har något gemensamt med rättvisa och humanism.
Denna fråga blir en spliter som skiljer ut moderat kärnpolitik från populistiska enfrågeutspel.
Alliansen får ej min röst i kommande val och just nu ångrar jag att både jag och min fru röstade borgerligt 2006, Vi var helt enkelt inte tillräckligt insatta i hur borgerlig politik kunde drabba vanliga och utsatta människor.
Så samtidigt tackar vi alliansen för detta uppvaknande vår familj fick, och beträffande inslaget på radion som talas om i tidigare inlägg så låter det otroligt att en människa med en riktig diagnos skulle vara lättad efter ett besök på AF. ?
Som make till en läkare har jag fått en viss insikt i hur sjuka människors vardag kan styras av oro och rädsla direkt länkad till privatekonomin och någon sorts lättnat kan jag inte förstå eller tro på, kanske var den intervjuade personen endast lindrigt och övergående sjuk samt hade borgerliga värderingar i grunden ?
Visst gillar vi skattesänkningarna, men vad i hela fridens namn skall VI med dem till när låginkomsttagarna har det ännu sämre idag än under sossestyret ? Rättvisa någon ? Sänk för guds skull skatten för de taxerade under 300 000 om året så att konsumtionen kommer igång igen, att sänka för oss andra ackumulerar bara mer pengar på hög.
Torbjörn k, din förmodan om varför regeringen beter sig så otaktiskt verkar alltför schablonmässig. Jag tror inte att regeringen är så cynisk som saken framställs av dess fiender.
Den mest troliga förklaringen är en kombination av inkompetens och bristande politisk känsla hos CHP. Hon förstod inte att det skulle kunna uppträda besvärande gränsfall. Och hon hade ingen känsla för att vänsterpartierna och media skulle göra allt för att hitta blottor i reformen som just kunde utnyttjas för att visa hur cynisk regeringen är.
Detta hade kunnat repareras av Reinfeldt på ett tidigt stadium genom resoluta åtgärder som jag skrivit om redan i höstas. Frågan är varför inte så skedde.
Jag kan tänka mig att det var prestige som hindrade en taktisk reträtt. Men det kan teoretiskt också bero på att man inte uppfattade kritikens omfattning. Mot det talar att man snabbt vidtog resoluta åtgärder mot partivännerna i Vellinge.
Eller är det så att ett rättspatos som vill sätta åt fuskare och missbrukare fått väga tyngre än ganska elementär politisk taktik just i denna fråga? Jag har svårt att tro det. Men det kanske pågår en maktkamp mellan taktiker och principryttare som vi inte sett så mycket av? En indikation för detta är Axén/Rivières artikel i AB där en "fuskare" angrips.
/DNg
Det verkar vara många på vänsterkanten som tror att pengar som blir över läggs på hög - eller i madrassen (Peter Eriksson). Nej, det är nog rätt få, vanliga människor, som har pengar på hög eller i madrassen, utan de finns i stället i produktiv verksamhet för jobb och välstånd.
Hur någon kan tro att arbetslösa och sjuka gynnas av högre skatter, mer byråkrati, mera lagar, regler och kontroll är en gåta för mig.
Där vi haft någon form att jobbtillväxt är tack vare ROT och RUT avdrag som get ca 35000 arbeten, för varje sänkt skattekrona får staten in två.
Skall entreprenörer kunna skapa riktiga jobb genom nya investeringar måste skatterna på arbete, kapital och produktion sänkas rejält, minst en halvering av skatteförtrycket. Låga skatter är bra för alla främst de fattiga och inte bara de rika.
Även om regeringen är kass så är alternativet direkt farligt eftersom de vill öka skatter, byråkrati, regler och kontroll samtidigt som de vill avveckla kärnkraft och därmed vår industri och välstånd så att alla blir fattiga och svälter eller fryser ihjäl. Det är den stora staten som är problemet inte lösningen. Stoppa slöseriet nu!
Skicka en kommentar
<< Home