Sex oklara frågor i partiledardebatten

Hur ska kärnkraften kunna avvecklas? Har S någon jobbpolitik? Varför klarar regeringen inte ungdomsarbetslösheten? Gäller inte föreslagna skattehöjningar? Får staten låna till bidrag? Vad ska de utförsäkrade leva på?

Partiledardebatten i TV2 karaktäriserades av fart och fläkt. Tidvis pratade man i munnen på varandra. Det var delvis följden av ett trick som Anna Hedenmo praktiserade. Hon gav ordet till näste talare utan att tacka av den tidigare som ibland fann sig prata för döva öron. Men debatten var mera show än upplysande i sak. (Ett ofullständigt referat finns på Rapports hemsida, börja nerifrån. Även referatet i DN är ofullständigt.)

Åtminstone sex frågor förblev oklara efter debattens slut. De var: 1) Kärnkraftens ev avveckling, 2) Åtgärder för nya jobb, 3) Ungdomsarbetslösheten, 4) Skattehöjningar, 5) Får staten låna? och 6) Felet med sjukförsäkringen.

Som synes kretsar dessa frågor främst kring vad oppositionen vill göra istället men det finns också kritik mot regeringens tidigare politik. Vad regeringen kommer att göra om den får fortsätta vid makten togs inte upp säeskilt mycket i debatten.

1) Kärnkraften togs upp först och Centerpartiets eventuella oförmåga att stå fast vid uppgörelsen för ett år sedan diskuterades. Kanske fyra riksdagsledamöter röstar emot att nuvarande kärnkraftverk ska få ersättas av nya vid en nedläggning. Det trodde inte Maud Olofsson (C). Här gäller det att vara noga med beskrivningen av vad som ska beslutas. Det gäller inte en utbyggnad av kärnkraften som Margit Silberstein kommenterade i Aktuellt i halvtid.

Den viktiga frågan borde ha gällt huruvida det är möjligt att behålla jobben i Sverige om vi ska förlita oss på en rimligtvis ganska osäker ersättningsprocess med förnybar el (vindkraft och biomassa). Det är hälften av elproduktionen som faller bort när reaktorerna blir gamla. Där räcker det inte att som Mona Sahlin säga att avvecklingen ska ske i takt med att ny ersättningskraft kommer fram. Det kan vi inte vara säkra på om vi inte utvärderat alternativen.

2) Jobben i stort var nästa fråga efter några repliker om invandrarnas låga sysselsättning. Å ena sidan kritiserar de rödgröna regeringen för att inte åstadkomma nya jobb som man lovade. Nu kunde Fredrik Reinfeldt hänvisa till färska sysselsättningsuppgifter som säger att sysselsättningen ökat med 100 000 sedan före valet. Det låter sensationellt och borde väl ha nämnts i mer än en bisats?

Å andra sidan antyder de rödgröna och främst Socialdemokraterna att man skulle sitta inne med receptet för nya jobb. S hade en jobbkongress i höstas (nämndes ej) där ett program togs fram. Det mest konkreta var att Peter Eriksson (MP) nämnde infrastruktursatsningar och miljöinvesteringar. Reinfeldt ifrågasatte om det fanns något egentligt program. Han nämnde femmiljarderstestet som går ut på att identifiera de stora förändringarna i S:s budgetproposition i höstas där höjda arbetsgivaravgifterna för ungdomar och 14 mdr kr till a-kassan är de viktigaste. De flesta posterna är alltså små och kan enligt Reinfeldt knappast ha någon större effekt på arbetslösheten. De rödgröna svartmålar situationen, menade Reinfeldt och ansåg att Sverige kommer ut ur finanskrisen bättre än andra europeiska länder.

3) Ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige än i de flesta andra länder. Är det regeringens fel? De rödgröna verkar ha ett argument i att antalet utbildningsplatser dragits ner, vilket speciellt kan ha drabbat ungdomar. Men det kom inte fram speciellt bra i debatten. Och har de rödgröna något säkert program som skulle vara bättre. Ungdomsarbetslösheten har varit hög redan före regimskiftet. De borde visa att det blev värre med regeringens politik.

4) Att de rödgröna vill höja skatterna borde stå klart. Både socialdemokraterna och miljöpartiet har ju motionerat i höstas om kraftiga skattehöjningar (blart S + S, MP). Nu verkade det som om dessa viljeyttringar inte längre gäller. Mona Sahlin hänvisade till att vi får vänta till motionen efter vårbudgeten i april. Reinfeldt menade att Sahlin både skulle avskaffa det senaste jobbskatteavdraget och delar av det tredje. Något svar gavs inte. Men att det finns en skiljelinje står klart (den enda "riktiga" enligt Henrik Brors i DN.)

Pensionärerna ska få nästa skattesänkning (om det finns utrymme reserverade sig Maud Olofsson). Här fanns en principiell enighet mellan blocken. Hade det inte varit Anna Hedenmos och Karin Hübinettes skyldighet att försöka få fram ungefär hur stor denna sänkning skulle kunna bli 2011? Men de gjorde inget försök. Svagt.

5) Får staten låna i en lågkonjunktur? Nu är det främst oppositionen som verkar motsätta sig detta. Tidigare var dock finansministern också väldigt skeptisk. Borde programledarna inte ha försökt klara ut vad som gäller? Nu ställde Peter Eriksson (MP) frågan på sin spets när han gjorde gällande att regeringens lånande ("till skattesänkningar") antingen kommer att leda till skattehöjningar eller till nedskärningar av välfärden. Här finns två obesvarade frågor: är det bättre att istället få en ännu djupare lågkonjunktur? och: hur mycket kommer en konjunkturuppgång att medföra automatiskt ökande skatteintäkter och utgiftsminskningar? Dessutom kunde en diskussion om att låna till skattesänkningar eller låna till bidragsökningar (MO) varit på plats.

6) Den rörigaste diskussionen var nog den om sjukförsäkringen. Programledarna inledde med att försöka få svar på frågan varför en halvtidsarbetande måste säga upp sig och söka ett heltidsjobb med de nya reglerna. Det blev inget svar - inte ens från de rödgröna. Att "stupstocken" skulle bort utlovades av Mona Sahlin. Ingen skulle få försämringar med de rödgröna försäkrade Lars Ohly (V). Peter Eriksson (MP) försökte klara ut hur utförsäkringsprocessen såg ut. Först har man sjukpenning, sedan a-kassa och snart därefter socialbidrag. Om detta stämmer är det inte något som regeringen kan stoltsera med. Är det därför debatten blir så grötig?

Rent debattekniskt tyckte jag att de rödgröna gjorde litet bättre ifrån sig. Vänsterledaren försöker verkligen visa upp sin lugna, sakliga sida så att det blir svårt att klassa honom som extremist. De som kan genomskåda retoriken håller nog mera på Alliansen. Men det är dessvärre ofta de som redan är övertygade. Den stora frågan för Alliansen är hur de hundratusentals röster som förlorats under hösten (och litet till) skall vinnas med hjälp av TV-debatter. Kanske dessa väljare inte ens orkar titta särskilt mycket på TV-sänd partipolitik?

Andra bloggar om: partiledardebatt, TV, rödgröna, alliansen, regeringen, Socialdemokraterna, kärnkraft, nya jobb, ungdomsarbetslöshet, skatt, skattehöjning, skatter, låntagning, sjukförsäkringen, sjukpenning, a-kassa, socialbidrag, ekonomi, politik på intressant.se