Skattepolitiken släpper fram egoisterna

Att försöka ta andras pengar genom skattepolitiken för att få egna fördelar är mer egoistiskt än att försöka skydda de egna pengarna mot dem som vill spendera ens arbetsresultat. Det är skillnaden mellan "aggressiv" och "passiv" egoism.

SvD:s undersökning om hur många som vill sänka skatten även om det skulle gå ut över VSO satte fart på läsekretsen (ca 200 inlägg) där jag också lade in en kommenter som motsvarade ingressen på min blog igår. Jag skall strax referera svaret jag fick.

En sak som många inte förstår är hur sinnrikt Sifo-frågan är utformad. Att 37 procent är för skattesänkning även om det skulle leda till obehagliga konsekvenser genom svårigheter för VSO (vård,skola,omsorg) är ganska starkt. Om däremot frågan hade ställts i kombination med finansieringen "genom miskad byråkrati, effektivisering, minskat slöseri" hade naturligtvis alla som tror att det finns minsta lilla "slack" i den offentliga sektorn kunnat svara ja. En del hade naturligtvis fortfarande tyckt att dessa pengar skulle användas till nya reformer istället.

Min teori är att skatterna i stor utsträckning handlar om ett egenintresse även om de som är mest moralistiska och predikar solidaritet och altruism hamnar i en särskild kategori. De som ser skattesänkningar som mindre pengar till välfärden ser det därför oftast som mindre pengar till det som de själva villa ha: jobbet och lönen om man är offentliganställd; förtidspensionen, sjukpenningen och a-kassan om man är bidragstagare; sämre sjukvård och äldreomsorg om man är gammal; sämre barnomsorg om man är kvinna med dagisbarn; liten skattesänkning om man är låginkomsttagare med redan låg skatt.

Det är inte konstigt att det finns en liten majoritet som är emot skattesänkningar med obehagliga konsekvenser. Det fantastiska är att det finns så många som kan se igenom denna röstköpsmekanism och ändå förorda sänkta skatter.

Är då inte de som vill ha sänkta skatter också egoistiska? Den anklagelsen fick jag i nedanstående inlägg som ursprungligen gjordes hos SvD:

"Du anklagar kvinnor som grupp för att vara egoistiska för att de inte vill ha
skattesänkningar (28% kvinnor mot 44% män vill sänka skatten). Jag skulle med
samma argumentation som du hävda att det är av egoistiska skäl som fler MÄN vill
ha sänkta skatter. Män tjänar bättre på det, eftersom de har högre löner och
jobbar mer i privata sektorn. Egoism och inte klokhet styr ofta våra politiska
åsikter, och det gäller båda könen."

Mot detta invände jag:

"Är det lika egoistiskt att försöka hindra andra att ta ens egna pengar som att
kräva att andra skall ge pengar till en själv? Det kan (sign) aldrig
övertyga tänkande människor om. Kvinnors egoism verkar vara mer politiskt
aggressiv - ta andras pengar. Mäns "egoism" är mer passiv - vill behålla de egna
pengarna."

Här är svaret (något redigerat):

"Vad intressant med en man som anklagar kvinnor för att vara mer aggressiva än
män. (Verkligen ett nytt grepp.) "- - - "Ett tillägg: Du skriver att
kvinnor via skatten vill åt "mäns egna pengar". Du glömmer kanske här att en
kvinna som sköter marktjänsten är ofta förutsättningen för de män som gör
karriär. Hon tar huvudansvaret för hem och barn, jobbar deltid och står tillbaka
i karriären för mannen. Att vara gift och ha familj är en karriärfördel för
mannen medan det ofta är en nackdel för kvinnan (visar undersökningar). "

Problemet är bara att en familj som delar olikformigt på ansvaret ändå tjänar som grupp på en skattesänkning som främst kommer mannen till del. Hur skall kvinnornas "makroegoism" då kunna förklaras? Naturligtvis går det att hävda att skillnaderna i egoism bara är en avspegling av de sociala skillnaderna, som min kritiker ovan försökte göra gällande. Men jag tror det finns en ytterligare aspekt.

Enligt särartsfeministerna är kvinnor mindre framfusiga än män på det personliga planet, vilket är en förklaring till de kvarstående löneskillnaderna efter alla korrigeringar. Det vill en del kvinnor i viss mån kompensera genom att politiskt rösta på en mer aggressiv skattepolitik.

För att slippa skaffa egen barnomsorg, för att slippa mera ansvar för sina åldriga anförvanter, för att slippa trassla med komplicerade sjukvårds- och arbetslöshetsförsäkringar är det bekvämt att rösta på en politik som leder till att staten tar hand om allt detta. Om det dessutom verkar vara så att andra får betala det mesta (högavlönade män) så är det ännu bättre om man är egoist och snävt rationell.

Naturligtvis finns det också många män som resonerar på liknande egoistiska sätt. Men det är enligt Sifo fler kvinnor som resonerar egoistiskt enligt mitt sätt att se. Det stora felet är dock att skattepolitiken ger alla egoister en möjlighet att skaffa sig fördelar på andras bekostnad.