Frånvaron kan korrigeras med kortare semester

Den stora frånvaron i Sverige jämfört med övriga EU beror till 55 procent på semestern. Om vi inte börjar arbeta mera kanske det blir tvunget att korta semestern som nu är 81 procent längre än snittet inom EU.

Den svenska frånvaron ligger 68 procent högre än EU-genomsnittet. Är det bra eller dåligt? Vi kan konstatera att Sverige har råd att hålla sig med hög frånvaro - där lång semester är typexemplet. Det är möjligen en följd av att vi har många i sysselsättning - 73 procent mot 63 för EU. Den statistik som EU-stat redovisade 23/3 visar dock enbart frånvaron uppdelad på komponenter*.

Semester svarar för hälften av frånvaron för de sysselsatta. Sjukskrivningar mer än en vecka svarar för 23,5 procent, föräldraledighet för 12,4 procent, ledighet för utbildning tar 3,5 procent och övrigt 10,6 procent.

Man kan också uttrycka det så här: Sverige har 81 procent längre semester än snittet i EU, 135 procent större sjukfrånvaro, 163 procent mera föräldraledighet, 6 gånger mera ledighet för studier men 36 procent mindre övrig frånvaro.

Det kanske blir mer rättvisande att uttrycka skillnaderna i procentenheter: Sverige har 6,9 procenenheter större frånvaro än EU-snittet - alltså 17,o procent jämfört med 10,1. Av denna differens på 6,9 svarade semester för 3,8 procentenheter, sjukskrivning för 2,3, föräldraledighet för 1,3, utbildning för 0,5 och övrigt för minus 1,0 procentenheter.

Vi kan alltså konstatera att 55 procent av differensen beror på Sveriges längre semester, 33 procent på högre sjukfrånvaro, 19 procent på mer föräldraledighet och 7 procent på utbildning.

Det är inte alldeles enkelt att peka på mer än sjukfrånvaron som mera okontroversiell för rättelseåtgärder. Samtidigt ställer det problemet med försörjningsbördan på sin spets: om vi inte börjar arbeta mer måste kanske semestern förkortas för att tillräckligt många skall arbeta. Andra förslag är att höja pensionsåldern till 79 år. Man kan också öka veckoarbetstiden.

Över hälften av 'överfrånvaron' beror dock på att Sverige har mycket större sjukfrånvaro (+135 %) och föräldraledighet (+163 %). Detta borde gå att åtgärda samtidigt som förtidspensioneringarna, socialbidragen och arbetslösheten borde gå att minska. Då kan vi behålla vår långa semester (som dock är något kortare än i Finland och Frankrike).