Lönebidrag Perssons väg till 4 % ?

För att få ned arbetslösheten under 4 procent kan staten använda lönesubventioner. Det var det enda konkreta recept statsministern hade i en radiointervju. Men räcker det till mer än 60 000 nya jobb?

I 'Godmorgon världen' 27/3 säger statsminister Göran Persson att han tror att den öppna arbetslösheten före valet kommer att gå under fyra procent. Prognosen är 5,5 procent för 2005. Intervjuaren Margit Silberstein ställer dock inte några egentliga frågor om hur detta skall gå till. Industrikonjunkturen har kraftigt försämrats enligt KI:s barometer förra veckan. Någon räntesänkning blev det inte. Vad är det då som skall vända arbetslösheten nedåt till under 4 procent?

Göran Persson nämner att man skall satsa på det som kallas 'anställningsstöd' i vårbudgeten. Detta skall användas för att subventionera kommuner och landsting som anställer långtidsarbetslösa. Något liknande var Marita Ulvskog inne på i lördagsintervjun 19/3 även om hon var skeptisk till att låsa in de arbetslösa i Ams-åtgärder när konjunkturen skall gå uppåt. Hon kallade detta "lönebidrag".

Även Pär Nuder har lanserat samma tanke 18/3 i form av ett generellt 'anställningsstöd' för långtidsarbetslösa (en skatterabatt till arbetsgivarna). Det skulle inte vara enbart pengar till kommuner och landsting som Persson sade. Förslaget kommer i vårbudgeten.

Alla andra förslag förbigås med tystnad (t ex Feldt och Hadenius 24/3 och Klas Eklund 26/3). Skall verkligen över 60 000 nya jobb kunna skapas enbart med hjälp av lönebidrag? Och vad kostar det? Går det ihop med utgiftstaken i statsbudgeten? Finns det belägg för att nya bidrag ger effekt? Måste inte mer generella åtgärder istället vidtas? Varför slipper de ansvariga sådana frågor?

Om vi går på Perssons linje är det inte fråga om jobb i marknadssektorn. Det blir ingen förbättring av det offentliga budgetsaldot. Men det kan ändå bli en förbättring av statens budget. Pengarna till A-kassa och Ams-åtgärder är statliga. Om Persson tar dessa pengar och erbjuder kommunerna att staten med dessa pengar betalar t ex halva lönekostnaden för f d arbetslösa som nyanställs hamnar resten av kostnaden på kommunerna. Staten kan nästan halvera sina kostnader för varje arbetslös och formellt få dem att registreras som sysselsatta.

Om vi istället går på Nuders linje att detta är ett stöd för näringslivet kan även "riktiga" jobb skapas. Statens budget förbättras med nästan hälften av lönekostnaden för varje arbetslös samtidigt som det också kommer in en del skattepengar från dem som nu till hälften avlönas av näringslivet.

Ett lönebidrag är en (temporär) korrigering av den utjämnade lönestrukturen så att den mera överensstämmer med de arbetandes faktiska produktivitet. Det stora problemet uppstår när lönebidraget trappas ner och till slut upphör. Om den anställde då inte kan arbeta ihop till sin lönekostnad kommer arbetsgivarna att försöka bli av med den "underproduktive". Och en del arbetsgivare kan redan från början förutse att sådana svårigheter kan uppstå och därför undvika att anställa personer med temporärt lönebidrag.

Systemet har tidigare praktiserats inom några delstater i USA och Kanada. Det kallas i litteraturen earnings supplement (ESP). Resultaten har inte varit särskilt positiva trots subventioner på upp till 75 procent. Slutsatsen har varit att det i flera fall blev dyrare att praktisera ESP än att bara betala ut arbetslöshetspengar. Pengarna har dock utbetalats till den enskilde och inte till arbetsgivarna. Detta borde dock ha uppmuntrat arbetsgivarna att temporärt anställa till låg formell lön.

Det verkar vara helt omöjligt att skapa så många nya jobb med hjälp av lönebidrag så att arbetslösheten skulle kunna komma under 4 procent (drygt 60 000). Det kanske behövs ännu fler eftersom industrikonjunkturen vänt nedåt och många mindre företag tvekar att nyanställa sedan årsskiftet då de måste betala 15 procent av de sjukskrivnas sjukpenning.