Inget gjordes åt arbetslösheten igen

Riksbanken sänkte inte räntan. Regeringen satsar 2 promille på AMS. Ändå har vi 10,4 procent fler som inte arbetar jämfört med krisåret 1992. De kostar nu 267 miljarder kr i skattepengar.

Konjunkturinstitutets chef Ingemar Hansson har de senaste dagarna mycket explicit uppmanat Riksbanken att sänka reporäntan. Han har tidigare varit mycket försiktig. Men nu påpekar han att arbetsmarknadskonjunkturen befinner sig i ett läge med lågkonjunktur trots att tillväxten, som den faktiskt mäts, är relativt god.

Riksbanken lämnade räntan oförändrad vid sitt möte 14/3. Man har reviderat ned sin prognos för den inhemska inflationen men tror att den totala inflationen ökar på ett par års sikt. Riksbanken gör inget åt sysselsättningsproblemet i stort.

Regeringen gör just ingenting att tala om. När man går ut och säger att man skall satsa några miljarder ytterligare på AMS rör det sig bara om ett par promille av de totala offentliga utgifterna på 1 456 miljarder kr. AMS-åtgärder är inte ens några riktiga jobb. Sådana kan nu bara skapas av det hemmamarknadsinriktade näringslivet. Därför behöver företagen stimulans.


Det svenska sysselsättningsproblemet verkar vara konstant och det är bara redovisningen som sker på litet olika delposter. SCB har räknat ut vad alla som får sjukpenning, är förtidspensionerade, är arbetslösa eller i åtgärder eller får socialbidrag motsvarar i antal heltidspersoner. Krisåret 1992 var summan 954 300 personer. För 2005 förutses 1 054 000 personer i aktiv ålder inte gå till något arbete. Det är 10,4 procent fler än 1992.

Delkomponenterna var 1992: sjukpenning 186 941, förtidspension 330 228, arbetslösa 223 866, åtgärder 125 140, socialbidrag 88 128, summa 954 304.

Delkomponenterna är 2005: sjukpenning 211 000, förtidspension 457 000, arbetslösa 196 000, åtgärder 108 000, socialbidrag 82 000, summa 1 054 000.

Vad kostar det att ha nästan 1,1 miljoner utan arbete? Jag gjorde en beräkning i bloggen om Nuders spökskrivare. Där kom jag fram till att varje procentenhet (i relaton till 4,35 milj sysselsatta) som inte arbetar medför utgifter för bidrag och uteblivna skatteintäkter på tillsammans ca 11 miljarder kronor (inte 17 mdr som Nuder trodde - tur är väl det). Det är alltså kostnaderna för skattebetalarna. Kostnaderna för samhället är mer än dubbelt så stora.

En dryg miljon personer som inte arbetar motsvarar 24,2 procent av de sysselsatta. Totalkostnaden för den bristande sysselsättningen blir alltså 267 mijarder kronor. Det motsvarar också 20 procent av den svenska offentliga sektorns skatteintäkter.

Jag skulle kunna uttrycka det svenska sysselsättningsproblemet på följande sätt. För att finansiera en rad offentliga utgifter måste vi ha ett mycket högt skattetryck på nästan 50 procent av den totala produktionen (BNP). Om den dryga miljon som nu inte arbetar istället skulle arbeta hade det räckt med att ha ett skattetryck på 39,7 procent av BNP...