Duell utan besked om jobben
Sänkta ersättningsnivåer är väl inte menat som grundreceptet för nya jobb? Varken Reinfeldt eller Persson behövde ge besked om vad de egentligen har för förslag för ökad sysselsättning. Men de kanske inte har några?
Mer än halva debatten i Agenda special igår mellan Göran Persson (s) och Fredrik Reinfeldt (m) handlade om moderaternas förslag till sänkta ersättningar i sjukförsäkringen och a-kassan. Den var nästintill meningslös eftersom den av Persson presenterades som den centrala frågeställningen i hur politikerna genom statliga årgärder skall bidra till att det skapas fler jobb. Så är det inte och därför kunde Reinfeldt inte ge något meningsfullt svar.
Man kan ställa sig frågan om Reinfeldt innerst inne accepterade Perssons problemformulering. Som jag tidigare har påpekat är åtgärder som stimulerar ett ökat arbetsutbud inte detsamma som att det skapas fler jobb. Den som tror det är offer för 1700-talsekonomen Say och hans teori som går under namnet "Says lag" (utbudet skapar sin egen efterfrågan).
Om nu Reinfeldt inte ville peka på att moderaterna har ett kraftfullt recept (för det har de väl?) för att skapa nya jobb borde väl Adaktusson ha kunnat sälla en klargörande fråga till både Persson och Reinfeldt:
- Vilket är ert partis grundrecept för att skapa nya jobb?
Och därefter en uppföljande fråga:
- Måste något ytterligare göras för att de som är sjukskrivna och anmälda som arbetslösa skall ta dessa nyskapade jobb?
Varför förklarade då inte Reinfeldt att sänkta ersättningsnivåer är ett medel för att säkra framgången för skapandet av nya jobb, men inte själva orsaken till att dessa skapas? Min hemska misstanke är att då skulle diskussionen handla om hur de primära åtgärderna för nya jobb egentligen ser ut - och då måste man ha ett kraftfullt program (som man kanske inte har).
Moderaterna har dock vissa idéer om hur man genom att underlätta för företagandet genom skattesänkningar, skatteavdrag och liberaliseringar kan få fram nya jobb. Det hade kunnat räcka eftersom Persson inte hade några konkreta idéer alls om hur nya jobb skulle uppstå. Han menade tydligen att vi skulle vänta och se medan satsningar på utbildning och forskning så småningom skulle ge resultat.
Varför grillade inte Adaktusson Göran Persson på besked om hur denna kolartro skulle bidra till fler jobb? Han hade inte behövt tjata lika mycket som Persson gjorde om sänkta ersättningsnivåer men nog kunde han ägnat tio minuter åt den viktigaste frågan i den politiska debatten just nu: hur skall regeringen skapa några 100 000 nya jobb?
Och som sagt, den frågan hade med fog också kunnat ställas till Reinfeldt - om inte annat så för balansens skull.
Reinfeldt har en stor svaghet: så fort han skall förklara ett sakförhållande tenderar han att inveckla sig och bli oklar. Hans styrka är att skapa tillit genom lugna försäkringar om att han vill allas väl. Detta lyckades han tydligen med eftersom Sifo kunde konstatera att han inte förlorade debatten. Så var det nog. Reinfeldt klarade debatten emotionellt (viktigt i TV) trots att han intellektuellt inte riktigt kunde ge några sakbesked.
Slutligen: Man kan fråga sig vad Adaktusson är för en journalist. Den 3 april intervjuade han både Persson och Reinfeldt i Agenda. Då gavs inte några konkreta besked om jobben men vissa utfästelser gjordes dock. Hade inte en uppföljning varit på plats? Nu föreföll det som om dessa intervjuer aldrig hade gjorts. Se min blogg 4/4.
posted by Danne Nordling @ 12:35
6 comments
6 Comments:
Jag saknade också en debatt om jobben. Det är ju trots allt grunden till allt välstånd. När nu så många blivit förtidspensionerade under Göran Perssons tid vid makten och så många är beroende av våra socialförsäkringar, varför då inte klämma ur sig något om hur man skapa arbeten åt dessa? Att Persson har slut på idéer vet vi redan, men Reinfeldt borde kunnat få fram mer av vad han vill. Det hade kunnat göra honom till en solklar segrare i debatten. Ska vi anta att inte heller Reinfeldt har några förslag? Åtminstone inga som inte kan skrämma potentiella väljare?
Både Persson och Reinfeldt vet rimligen att de nya jobben knappast lär skapas inom den traditionella industrin. Utvecklingen de senaste åren talar då åtminstone emot det. Och visst behövs det fler händer inom vården, skolan och omsorgen - men detta måste betalas med skatteintäkter. Återstår då tjänstesektorn med goda möjligheter till utveckling. Inte minst besöksnäringen skulle med en ökad statlig satsning på att marknadsföra Sverige som turistland, kunna sysselsätta betydligt fler. Utlandsturismen genererar dessutom stora momsintäkter till staten, som kan finansiera nyanställningar och arbetslivsförbättringar inom offentlig sektor.
Som jag tidigare har påpekat är åtgärder som stimulerar ett ökat arbetsutbud inte detsamma som att det skapas fler jobb. Den som tror det är offer för 1700-talsekonomen Say och hans teori som går under namnet "Says lag" (utbudet skapar sin egen efterfrågan).
Att Says lag är "utbudet skapar sin egen efterfrågan" är en vilseledande formulering av Keynes för att skapa en halmgubbe att sticka ihjäl. Boktips, "Say's Law and the Keynesian revolution : how macroeconomic theory lost its way" av Steven Kates. Finns på Stockholms universitetsbibliotek.
Says lag handlar om att utbudet ÄR efterfrågan.
SAYS LAG
Keynes har i så fall verkligen lyckats skapa en beteckning för en teori som dess påstådda upphovsman inte omfattade. Men skillnaden är kanske hårfin mellan att utbudet skapar sin egen efterfrågan och 'utbudet är efterfrågan'. Den senare varianten förefaller dock orimligt dogmatisk. I varje fall är det många som tycks omfatta Says lag i Keynes mildare variant.
Hur vore det om någon istället förklarade konkret och i detalj hur utbudet på arbetsmarknaden manifeteras i efterfrågan?
/DNg
Göran Persson taktik var att skrämma de väljare vars huvudsakliga inkomst nu består av bidrag med olika ersättningsnivåer.
För Persson var det därför naturligt att följa upp detta med den retoriska frågan, förklara nu för svenska folket få fler jobb med sänkt arbetslöshetsersättning?
Persson vet emellertid mycket väl att det är vänsterns politik som förorsakat explosiva kostnadsökningar i bidragssystemen samt att detta drabbar de skattebetalare som Danne Nordling alltid värnat om. Likaså visar utvecklingen klart att jobben i den privata sektorn kraftigt har minskat.
Göran Persson har också varit ärlig såtillvida att han och Nuder gett besked om att den totala skattenivån totalt sett behöver öka kraftigt, vilket de motiveradt med den kommande demografiska obalansen samt värnandet om den välfärdsstat, som de egentligen inte vill förändra.
Nu är det emellertid så att fortsatt höjda skatter gör det allt mindre lönsamt att arbeta och att vi kommer att få en fortsatt minskningen av jobben i den privata sektorn.
Detta borde Göran Persson veta, men han har tvärtom flera gånger hävdat att skattetrycket inte har någon koppling till jobben och till tillväxten. Dessa svagheter i Göran Perssons resonemang borde naturligtvis Reinfeldt ha attackerat och det är bara att hoppas att de förs fram under den valrörelse som ändå är rätt avlägsen.
Fredrik Reinfeldt har också sagt att sänkta ersättningsnivåer krävs i nuläget för att genomföra en helt nödvändig skattesänkning. Även detta borde han tydligt ha markerat.
Sen är det naturligtvis också så att de som i dag har a-kassa på 80 % och blir förbenade över att de får nivån änkt till 65 % tänker kortsiktigt. De har då lättare att få nya jobb och när de väl fått dem så ökar deras årsinkomst med moderat politik med 10-15 000 per år. Dessutom kommer mer av privata system medföra en mer flexibel lönesättning med alla de fördelar den har.
Keynes har i så fall verkligen lyckats skapa en beteckning för en teori som dess påstådda upphovsman inte omfattade.
Det kan man verkligen säga.
En bra beskrivning av Say's lag ges av Benjamin Andersson:
… purchasing power grows out of production. The great producing countries are the great consuming countries. The twentieth-century world consumes vastly more than the eighteenth-century world because it produces vastly more. Supply of wheat gives rise to the demand for automobiles, silks, shoes, cotton goods, and the other things the producer wants. Supply and demand in the aggregate are thus not merely equal, but they are identical [italics added], since every commodity may be looked upon as either supply of its own or as demand for other things. But this doctrine is subject to the great qualification that the proportions must be right; that there must be equilibrium. (Economics and the Public Welfare: A Financial and Economic History of the United States 1914-1946)
Alltså, försäljningen av ens arbete skapar efterfrågan på andra varor och tjänster, men om den försäljningen skall äga rum måste priset vara rätt.
Skicka en kommentar
<< Home