Fettskatt och paternalism

Skall vi införa skatter på fett och annan skadlig eller onyttig mat? Eller är det bättre att reglera bort allt som experter och förmyndare finner skadligt. Debatten har just börjat.

Sverige reglerar och särbeskattar försäljning av alkohol och tobak och förbjuder användning av en rad andra droger – från marijuana till heroin. Likaså får spel och lotterier inte bedrivas fritt. På alla dessa områden har svenska staten ett uttalat mål att skydda medborgarna mot missbruk. Ambitionen att få befolkningen att leva sunt ligger även bakom den aktuella debatten om hälsoskatter på socker och fett.

Så inleddes inbjudan till ekonomiska rådets seminarium "Frihet eller folkhälsa?" 9/5 som jag tyvärr inte kunde bevaka. Ämnet är dock både filosofiskt intressant och har konsekvenser på skattepolitiken. Den filosofiska frågan är hur mycket förmynderi, och i vilka former i så fall, som är motiverat i ett samhälle som ser friheten som ett viktigt värde. Den skattepolitiska frågan är hur mycket specialskatter vi skall acceptera, givet att vi accepterar paternalismen, och om inte skatterna kan missbrukas av resurssugna politiker.

Litet paradoxalt är att dagens socialliberala strömning i politiken förefaller vara beredd att ingripa med paternalistiskt styrande åtgärder trots att den ursprungliga socialliberalismen i John Stuart Mills tappning främst vände sig mot förmyndaraktiga tendenser på 1800-talet.

I DN 3/5 skriver ekonomen Robert Östling om ekonomernas nya intresse för paternalismen. Statens Folkhälsoinstitut kom häromdagen ut med en rapport som angrep globaliseringen på ett utrerat vänsterideologiskt sätt - sysslar man inte längre med folkhälsa?