Utilitarismens tillämpning obestämd

Det går bara att observera vilka val människor gör för sin egen nytta och man kan på sin höjd rangordna olika hypotetiska handlingsalternativ. Ett vin för 300 kr är inte värt pengarna för den ene men väl för den andre. Att mäta den underliggande nyttan förefaller omöjligt och inte ens önskvärt.

Jag skall här utveckla punkterna 1 och 2 i min kritik av U. De berör hur man kan tillämpa U. Den första ifrågasätter om det finns möjlighet till de kunskaper om konsekvenser och sannolikheter som krävs för att tillämpa U. Den andra pekar på att U motverkar sig själv genom att humanistiska värden som vänskap och kärlek görs till föremål för kyligt kalkylerande.

Vi ställs först inför ett mätproblem när vi skall bedöma olika handlingars konsekvenser. Detta är svårt nog för de egna upplevelserna men omöjligt att kvantitativt hantera mellan olika personer. Detta brukar av U tillbakavisas med hjälp av exemplet med tandläkarbesöket.

Om man haft tandvärk eller fått en ingående beskrivning av tandvärk anses det möjligt att ställa detta lidande mot det (mindre) lidande det innebär att tandläkaren borrar några minuter för att förebygga det större lidandet. Men är det så att vi verkligen "mäter" lidandet? Är det inte istället så att vi utnyttjar vårt självbestämmande och utifrån diffusa uppfattningar om lidandet i de två fallen väljer att gå till tandläkaren?

Det går att rangordna nyttan av olika alternativ och det går att utifrån iakttaga hur folk väljer. Detta kallar nationalekonomerna "revealed preferences" - alltså manifesterade preferenser. Men det går inte att säga att jag blir dubbelt så lycklig av att dricka en flaska vin för 300 kronor än av att dricka en för 50 kronor. Får jag bestämma själv kanske jag nästan aldrig köper vin för 300 kr. Och försöker några "winepundits" få mig att köpa 300-kronorsflaskor gör jag motstånd och säger att de inte är värda pengarna.

Men om winepundits själva köper 300-kronorsviner och bestämmer att lyckan av att dricka dessa är värd mer än pengarna för alla kommer många att göra uppror. Den modernare utilitarismen har löst detta problem genom att "pundits" skall tilldelas mera pengar än dem som klarar sig med enklare nöjen. U leder alltså inte till utjämning som man tidigare trodde.

Som var och en inser är detta ingen verklig lösning. Skall detta beaktas blir mätproblemen generellt sett än mer oöverstigliga även om smärtlindring inom sjukvården kan hanteras med hjälp av grova nyttojämförelser.

Därtill kommer problemet med konsekvensbedömningar och sannolikheter. Här är försvaret för U att vi får göra så gott vi kan och lita på tumregler och konventioner. Men är det U som vi i så fall tillämpar? En extra svårighet är att väga avsåendet från en handling mot alternativen, som uppenbarligen är principiellt obestämda. En nästan parodisk svårighet är frågan om huruvida Hitlers farfarsfarfar gjorde rätt som skaffade barn. Vem skall lastas för andra världskriget egentligen?

En principiell obestämdhet finns enligt spelteoretisk analys i möjligheten att alla inte är utilitarister. Det berör det s k försäkringsspelet (tillitsspelet är en bättre term). Om A och B inte samarbetar blir utfallet 4 (2 var). Om den ena försöker samarbeta men den andra inte, blir utfallet 3 (2 till avhopparen och 1 till samarbetaren). Om båda samarbetar blir utfallet 6 (3 var).

Om man kan ha tillit till att båda är utilitarister väljer båda att samarbeta och nyttan maximeras. Men om den ena inte är utilitarist och tror att den andra inte heller är det kommer han att hoppa av. Den andre som faktiskt är utilitarist försöker samarbeta men utfallet blir då totalt sett sämre - nyttosumman minimeras (blir 3). Att utilitaristen dessutom får det sämre än i alla andra fall kunde ju accepteras om detta ledde till att nyttosumman maximerades. Men det gör den inte i detta spel. Halv utilitarism är då sämre än ingen utilitarism!

Hotar U vänskap och kärlek?

Kritiken mot den ofta kalkylerande utilitaristen brukar vara att en sådan kalkylerande hållning är förödande för nära mänskliga relationer i form av vänskap och kärlek. Mina relationer till maka och barn påverkas negativt om jag återkommande funderar på att byta ut dem mot något bättre. Likaså relationen till mina vänner som aldrig kan komma i första hand för att de är vänner, utan ständigt blir åsidosatta till förmån för okända personer som drar mer nytta av mina handlingar.

Svaret från U är att om livet blir dåligt av U skall man avstå från U eller åtminstone hålla den hemlig. Henry Sidgwick (1838-1900) ansåg att åtminstone den politiska utilitarismen skulle hållas hemlig inom regeringskansliet. Därav benämningen "kanslihusutilitarism". Det innebär en mycket intrikat lösning på flera problem. -Men att inkorporera rättigheter, dygdetik eller pliktetik i ens beslutsmetoder innebär däremot ett partiellt övergivande av U. I förlängningen kan U som riktighetskriterium peka ut ett helt annat moralfilosofiskt system som det som maximerar nyttan. Vad har utilitarismen då för värde i praktiska moralfilosofiska sammanhang?

En närmare granskning av hur utilitarismen skall tillämpas leder alltså till att den blir nästan helt obestämd. Många menar att redan detta räcker för att helt förkasta U som ett sammanhängande moralfilosofiskt system. Men det finns 10 ytterligare kritiska punkter som jag skall återkomma till.