Julen - kejsar Aurelianus solparadigm i kristen tappning

Den 25 december firar vi inte Jesu födelse utan solgudens pånyttfödelse enligt det paradigm för solgudadyrkan som rått i den civiliserade världen sedan år 272. Andra ingredienser är soldagen, korset och evangelium som benämning för budskapet. Människan är fortfarande mycket formbar.

I morgon firar vi alla solgudens återkomst. Denna dyrkan av solguden infördes i romarriket år 272 av kejsar Aurelianus (214-275). Han var en "soldatkejsare" och regerade 270-275. Genom kejsar Konstantin den stores överenskommelse i Nicaea år 325 med de kristna kom romersk solgudadyrkan att ingå som ett till det yttre väsentligt inslag i kristendomen.

Många har fått lära sig att romarna enbart dyrkade gudar som Jupiter, Venus och Mars även när övergången till kristendomen skedde. Så var dock inte fallet. Redan kejsar Heliogabalus, som också gick under namnet Marcus Aurelius hade infört dyrkan av solguden som en ny religion. Den gången blev föröket kortvarigt. (Denne kejsare var inte samma person som är känd som den intellektuelle Marcus Aurelius och som är far till den olycksalige Commodus. Denne är i sin tur den "playboy-kejsare" som förekommer i filmerna Gladiator och Romarrikets undergång.)

Man kan förstå att undervisningen i kristna länder inte gärna framhäver övergången till solgudens religion eftersom den kristna religionen inte vad avser de yttre ritualerna skiljer sig så mycket på väsentliga punkter. Kejsar Konstantin var attraherad av kristendomen, i synnerhet som dess prästerskap var villiga att ge honom absolution för de hemska brott han tidigare hade begått (låtit mörda sonen Crispus). Som villkor ställde han att den nya religionen skulle fortsätta att hylla solgudens återkomst, att sabbaten skulle hållas på soldagen i veckan (söndagen) och att solgudens emblem, ljuskorset (solkorset), skulle övertas av de kristna. Begreppet 'evangelium' skulle också övertas från den romerska kulten av kejsaren som solgudens manifestation på jorden.

Konstantin stärkte på detta sätt sin makt och genom botgöring och omvändelse till kristendomen ett år före sin död (år 337) fick han också chansen att undgå de straff som jupitertemplets präster inte hade kunnat utlova befrielse ifrån.

Vid mötet i Nicaea år 325 fastställdes i övrigt vilka budskapsberättelser som skulle gälla såsom evangelier bland de ca 300 varianter som på den tiden cirkulerade. Detta lär ha tillgått så att texterna på kvällen lades in på golvet i ett rum med ett bord. Man förväntade sedan att de rätta texterna genom Guds ingripande skulle läggas upp på bordet under nattten medan de falska skulle ligga kvar på golvet. Och mycket riktigt kunde man konstatera att i det låsta rummet hade fyra varianter hamnat på bordet. Övriga brändes och deras duplikat förbjöds vid dösstraff från att användas, med påföljd att ett stort antal kristna avrättades under de följande åren.

Denna historia, som naturligtvis undertrycks av de rättrogna, indikerar att det går att sprida myter och beteenden som människorna villigt accepterar genom auktoritetstro och viljan till konformism, trots att det sakligt handlar om hedniska riter.

Här i Norden har vi i alla fall behållit det mera hedniska ordet "jul" för "christmas". Men frågan är vem "den smorde" (kristus betyder den smorde) egentligen var? Jag skulle tro att den romerske kejsaren blev "smord" vid sin kröning och att hyllningarna till den smorde lika gärna kunde ha avsett kejsaren. Det är ett fält för experterna att forska vidare på. Om det nu finns någon egentlig forskning på området ...

GOD JUL!

Källor: Nationalencyklopedin, Ragnar Enderlein: Kristendomens ursprung (1986)

Andra bloggar om: julfirande, julfirandet, jul, sol invictus, Aurelianus, Konstantin den store