Försäkringar mot branschkriser?

Statens eventuella uppgift att skaffa nya jobb till en ort med en dominerande arbetsgivare har förstört möjligheterna att etablera privata och effektivare lösningar. Det borde vara fullt möjligt att låta den privata sektorn ta över statens ineffektiva åtgärder på arbetsmarknadsteknikens område.

Är det nödvändigtvis statens uppgift att ordna fram nya jobb när ett företag på en viss ort drabbas av kris eller när en en hel bransch får svårigheter på flera orter? Det är i varje fall inte uppenbart att man kan göra en analogi till statens ansvar att förebygga och motverka starka konjunktursvängningar. Här förutsätts det att konjunktursvängningar och s k asymmetriska chocker är något vi får leva med i ett modernt samhälle. Det är möjligt att det skulle gå att avskaffa dessa företeelser med en annan samhällsorganisation (alltså inte planhushållning) men någon riktigt övertygande bevisföring för detta har hittills inte kunnat presteras.

Det enklaste exemplet på en kris som leder till stora problem för en viss ort är att det finns ett dominerande företag på denna ort som råkar ut för ett kraftigt efterfrågebortfall. I en globaliserad värld kan det vara fråga om ett företag som tillverkar en komponent till en världskoncern med styrelsen i ett avlägset land (t ex bilstolar). Det uppstår överkapacitet i hela koncernens bransch och man beslutar att begränsa sin produktion genom att bara anlita underleverantörer i sitt eget land. Efterfrågan på underleverantörens produktion reduceras drastiskt i ett enda slag.

En fråga som då uppstår är om inte vår underleverantör har återförsäkrat sig gentemot köparföretaget. Här finns det kontrakt med viss uppsägningstid men knappast någonting mera. Det vore dock tänkbart att ett företag som hamnar i händerna på en dominerande köpare borde återförsäkra sig bättre - antingen med vissa långsiktiga garantier eller med garantier om andra beställningar. Problemet med dessa krav är att andra företag i andra länder kan vara villiga att inte kräva sådana garantier och därför skulle en lönsam affärsmöjlighet utebi för vår underleverantör.

Nästa steg är då frågan om en dominerande arbetsgivare på en viss ort har någon annan möjlighet att återförsäkra sig om efterfrågan skulle bortfalla. Vi skulle exempelvis kunna tänka oss att arbetsmarknadens parter driver ett försäkringsföretag i den arbetsmarknadspolitiska branschen (idén har antytts av professor Ingemar Ståhl). Vid en neddragning skulle detta företag kunna lidra övergången med stödåtgärder, flyttbidrag, omskolning av de anställda och förmedling av nya jobb och eventuellt andra beställningar.

I princip borde alla anställda kräva att deras företag är återförsäkrade i ett försäkringsföretag av denna typ. Ju mer utsatt arbetsgivaren är desto större blir premien och desto lägre lönebetalningsförmågan. Men jobb på hemorten som delvis också är försäkrade är i många fall bättre än inga jobb alls. Genom att staten skapat ett (osäkert) prejudikat att försöka skaffa ersättningsjobb och i varje fall ordna med någon sorts AMS-terapi i sådana här fall har marknaden för effektivare lösningar konkurrerats ut.

Svårare blir det när en hel bransch kan drabbas av överkapacitet. Det blir betydligt dyrare att försäkra sig mot detta, alternativt att när ett fall väl inträffar räcker inte försäkringen så långt. När staten själv är inblandad borde staten erbjuda en försäkring som tydliggör vad som gäller om politiken på området ändras. Det kan t ex gälla sockerbetsbranschen som är beroende av statens avtal om sockerpriserna på världsmarknaderna. Om staten inte kan hålla uppe sockerpriset faller försäkringen ut.

Det förefaller inte som om det var omöjligt att reducera statens och skattebetalarnas roll inom ett område som traditionellt ansetts vara en (oklar) uppgift för den offentliga sektorn. För detta fordras att staten ger en annan ram för sådan verksamhet än den opportunistiska röstmaximerande bas som gäller idag. Paradoxalt nog förefaller det som om den politiska marknaden med en demokratisk metod är sämre på att lösa dessa begränsade arbetsmarknadstekniska problem.

Se även: Skall Operan få tvinga av oss 4 miljarder? 6/4-06