Nuder slår ett slag för ineffektiviteten
Att sänka skatterna med en femtedel får förödande konsekvenser för den sociala tryggheten i Sverige, skriver finansministern i SvD. Men han talar inte om att allianspartierna har genomsnittet i Europa som förebild. Eftersom otryggheten där inte är större än i Sverige måste den produceras 25 procent ineffektivare här.
I ett kort inlägg idag på Brännpunkt i SvD 17/12-05 opponerar finansminister Pär Nuder mot att "Alliansen skjuter tryggheten i sank". Vad han tar upp är att moderaterna och numera även centerpartiet "vill skära bort 250 miljarder från den offentliga sektorn". Kd kan enligt Nuder tänka sig att sänka skatterna ännu mer.
Vad Nuder syftar på är att dessa tre partier i en avlägsen framtid kan tänka sig att få ner skattetrycket till europeisk medelnivå, som ligger 10-11 procentenheter under Sveriges nivå (räknat av BNP, se min blogg 15/10). Det skulle idag fordra skattesänkningar på drygt 250 miljarder kronor.
Sveriges finansminister föröker nu göra gällande att om man tar bort 250 miljarder från den offentliga sektorn skulle en femtedel mindre välfärd kunna produceras av denna. Visserligen är detta bara en anpassning till vad Europa i genomsnitt behöver för att procucera ungefär lika mycket trygghet som Sverige, men det förtiger finansministern. Därför ligger implicit i Pär Nuders argumentation att Sverige måste lägga en fjärdedel extra resurser på att producera trygghet än Europa i genomsnitt. Vi skulle alltså lida av en ansenlig ineffektivitet i välfärdsproduktionen.
Denna strikta tolkning av finansministerns propaganda leder dock inte till en korrekt uppfattning om hur det i verkligheten förhåller sig. En skattesänkning med en femtedel skulle inte kunna mötas med effektiviseringar i verkligheten. Kanske hälften är möjligt på längre sikt och med systematiska åtgärder för ökad effektivitet i botten. En väsentlig orsak till att välfärden kan produceras med så mycket lägre skatter i Europa är att större delar än i Sverige ligger i den privata sektorn.
En övergång till normalt europeiskt skattetryck fordrar alltså inte bara en effektiviserad offentlig sektor utan också ett annat socialt system. Vi måste acceptera frivilliga trygghetssystem som bygger på avgifter och försäkringar istället för skatter. Det är ett sådant systemskifte som Alliansen borde diskutera för att man skall bli trovärdig när man har visionen att en Europa-nivå för skatterna skall kunna uppnås i framtiden. Erkänner man inte detta av rädla för vad väljarna tycker om "systemskifte" öppnar man sig för propagandaattacker från finansminister Nuder, som rider på föreställningen att skatter = välfärd.
posted by Danne Nordling @ 15:16
6 comments
6 Comments:
Jag är övertygad om att den svenska offentligheten kan effektiviseras med ett antal (otal?) miljarder. Jag är övertygad om att den nuvarande nivån - eller snarare mixen - av välfärdstjänster i Sverige är långt ifrån optimal. Men hur sjutton räknar du för att kunna påstå att tryggheten är lika stor i medel-Europa, som den är här? (Det är en helt annan sak att påstå att vi har för mycket trygghet...)
Rent generellt är inte den sociala tryggheten påtagligt sämre i "medel-Europa" än i Sverige. Andra länder har också socialbidrag, sjukpenning, föräldraledighet, semester, barntillsyn och äldreomsorg.
Mer partikulärt kan vi titta på länder kring det genomsnittliga skatteuttaget såsom Nederländerna, Luxemburg och Ungern. Inte är människorna där mer socialt utsatta för att skatterna är lägre. Ungern har svårigheter, vilket uppenbart beror på den låga ekonomiska standarden - inte på att de sociala systemen är sämre än Sveriges.
Utöver detta har vi Tyskland och Schweiz med väsentligt lägre skatter än Sveriges. Men de har klarat den sociala tryggheten med andra lösningar än sådana som kräver höga skatter. Det visas också av icke-europeiska länder.
/DNg
Jag kan inte påstå att jag är helt nöjd med din svepande förklaring här. "Inte mer socialt utsatta" säger du om människorna i lilla (jag skulle nästan vilja säga undantaget) Luxemburg - det vet jag väldigt lite om, tyvärr. Så möjligen har du rätt i just det fallet; Nederländerna - kan inte hålla med, de gånger jag har besökt Nederländerna personligen och tagit del av beskrivningar därifrån ser jag en påtagligt större social utsatthet jämfört med här. Att bevisa detta i reda siffror är givetvis svårt, ur båda våra perspektiv. Kanske definierar vi dessutom begreppen annorlunda: att erbjuda en föräldrapenning är inte detsamma som att erbjuda en lika generös föräldrapenning som Sverige, exempelvis - för att inte tala om när vi summerar alla offentliga utgifter inom trygghetssystemen.
Återigen: att Sverige erbjuder för mycket trygghet, eller snarare mer än vad som är rimligt, är en helt annan historia än att påstå att medel-Europa med lägre skatter erbjuder lika mycket trygghet.
För övrigt är "undanflykten" att Ungern inte har tillräckligt bra ekonomi för att nå upp till svensk trygghetsklass inte särskilt bra ur liberala ögon sett. För betyder inte det indirekt ett erkännande att god ekonomi är förenligt med höga skatter och långt utbyggd välfärd?
Trygghet och välfärd är svåra att jämföra
Trygghet och välfärd är svåra att jämföra mellan olika länder. Det är möjligt att människor kände en stor trygghet i de kommunistiska länderna i Östeuropa. Alla hade arbete och fattigdomen fördelades rättvist.
Nackdelen är att människor kan bli trygghetsnarkomaner, att de passivt förväntar sig att politikerna ska ta hand om dem. På längre sikt så eroderas den ekonomiska basen för att kunna ta hand om människor.
Idag lever vi i Sverige i stort sett enbart på de investeringar i realkapital som gjordes 1870-1970. Därför är vårt välfärdssystem en illusion. Själva systemet kan inte enbart hängas upp på antalet bidrag och gratistjänster som införts.
Ibland kan systemet bli en otrygghet. Det förhindrar människor från att fritt hyra ut sin arbetskraft. Olika rättigheter kan bli en trygghetsfälla, exempelvis en omfattande föräldrapenning kan göra det företagsekonomiskt olönsamt att anställa kvinnor.
Systemet tvingar arbetsgivarna att enbart anställa män med god hälsa och fysik. Systemet tar inte hänsyn till att privata företag är helt beroende av sina kunder. Kunderna tar tyvärr inte hänsyn till att vi har ett jämlikt och rättvist välfärdssystem.
Annars är ju ett bra exempel Hongkong som spenderar bara 8.5% av BNP i offentlig konsumtion, men som ändå ligger bland de bästa i världen vad gäller skolprestationer och har bland den lägsta barnadödligheten.
Hongkong är ett utmärkt exempel på många olika saker. Vill man se att frihandel, marknadskrafter och allmän öppenhet inte leder käppraka vägen ni-vet-vart som gapvänstern ofta vill mena, ja då räcker det med att peka mot Hongkong.
Å andra sidan (ja, ni förstod väl att det skulle komma ett sådant...:-) ) måste man förstå att Hongkong har uppnått de förutsättningar som krävs för att kunna dra russinen ur den marknadsekonomiska kakan.
Det är inte en slump att Hongkong under långeliga tider var en brittiska kronkoloni, med ett kraftigt understöd både i form av vad vi faktiskt kan likna vid ett lyxbistånd, tungt beskyddat ekonomiskt och militärt och något av en tillflyktsort för de redan pengastinna i det gamla imperiet. Orsakerna är många, de har alla lett fram till ett samhälle med ett högt och välfördelat välstånd - förutsättningen för att marknadsekonomin kan tillåtas sin frihet.
Hongkong är också en triumf för den rättvisa fördelningen och den lokala ekonomin (snarare än den globala). I mångt och mycket är Hongkong och liknande protektorat för västvärlden vad Kuba var för Sovjetunionen... men med demokrati - och det är givetvis en högst avgörande skillnad!
Men visst, målet för mig som socialist är en fungerande fri marknad. Skillnaden mot liberaler och andra är dock att jag inte tror att marknadens frihet också är den självklara vägen dit. De platser i världen (läs: i väst) där marknadsekonomin verkligen har lett till ett högre välstånd är också där klyftorna är minst, det är min poäng - hönan eller ägget, det är frågan.
Skicka en kommentar
<< Home