tisdag, december 20, 2005

Vetenskapen kan ha fel - fallet Eva Lundgren

Den sociologiska forskningen var nära att vetenskapligt slå fast att männens våld mot kvinnor är generellt och kan motivera särskild mansskatt. Denna tes ifrågasattes inte förrän forskaren begick misstaget att hävda förekomsten av ritualmord. Då blev hon granskad och vetenskapssamhällets egen bristande granskning uppdagad.

En professor i sociologi fick av Brottsoffermyndigheten i uppdrag att göra en empirisk studie av mäns våldsutövning mot kvinnor. Hon genomförde en enkätundersökning med 10 000 slumpmässigt utvalda kvinnor 18-64 år och kom fram till att man kunde avliva myten att det företrädesvis är män som konsumerar alkohol, är arbetslösa, yngre och födda utomlands som misshandlar sina kvinnor. Resultaten finns redovisade i boken Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning (Fritzes, 2001).

Professorn heter Eva Lundgren och har nyligen utsatts för en granskning (9/12, pdf) av Uppsala universitet där hon verkar. Lundgren har länge drivit tesen att våld mot kvinnor är en generell företeelse som kan förekomma från snart sagt vilken man som helst. Gudrun Schyman föreslog för drygt ett år sedan en extra hög skatt för män eftersom kvinnomisshandel var en så generell företeelse. Det var alltså tre år efter professor Lundgrens forskningsrapport.

Vi borde för ett år sedan kunnat vara säkra på att det var vetenskapligt bevisat att vem som helst av manskön var en potentiell kvinnomisshandlare. Vetenskapssamhället med sociologerna i spetsen hade ju varken kommit med någon alternativ undersökning eller någon avgörande kritik mot tesen om den generella våldsbenägenheten. Det var bara enstaka samhällsdebattörer som dristade sig till att ifrågasätta denna uppfattning (kanske i tro att den var ett påhitt från elitfeministerna).

Först när professor Lundgren i ett TV-program ansågs ha gjort gällande att det har förekommit ett ansenligt antal ritualmord på små barn, sexuella övergrepp i orgiastiska seanser samt nekrofili i Sverige drog vetenskapssamhället öronen åt sig. Dessa bestialiska brott finns beskrivna i en rapport från 2004. Uppsala universitets hela forskning började ifrågasättas och inför ett starkt tryck tillsattes en granskningskommission med Margareta Hallberg (Göteborg) och Jörgen Hermansson (Uppsala) som granskare.

Märkligt nog var uppgiften främst att granska huruvida professor Lundgren gjort sig skyldig till vetenskaplig ohederlighet i meningen förfalskning, fabrikation av data, plagiering och användning av förtroliga uppgifter. Detta visar att vetenskapssamhället anses utsatt för risken att en sociologisk forskningsrapport skall kunna framläggas utan att granskas på ett år trots att den eventuellt bygger på fabricerade grunddata. Men det visar också att det finns en risk att rapporterna innehåller andra felaktigheter som inte har uppdagats av den normala vetenskapliga diskursen.

Detta är alldeles oavsett sakfrågan allvarligt för hur vetenskap bedrivs i Sverige. Dels är personer som arbetat som professor en längre tid opålitliga, och dels är den vetenskapliga granskningen av deras forskningsresultat så obetydlig att inte ens synnerligen sensationella och kontroversiella resultat utsätts för någon skärskådan utan att särskilda granskare tillsätts.

Professor Lundgren uppges senare ha tagit tillbaka uppgiften att det förekommer ritualmord mm. Men denna dementi är tvetydig. Hon påpekar i sin egen skrivelse att rapporten innehåller barnens berättelser om de sexuella övergrepp som de utsatts för. Det betyder att hon fortfarande hävdar att övergreppen förekommit men att ritualmord mm är något som barnen berättar om utan att vi vet om detta är sant. Gränsen mellan vad vetenskapsmannen hävdar och vad informanterna hävdar blir oklar. Detta kan dessutom inte kontrolleras i efterhand eftersom granskarna inte fått tillgång till bandupptagningar eller utskrifter från intervjuerna.

När det gäller den först nämnda tesen om våldets normalisering till alla vanliga män och den föregivna falsifieringen av myten att det är särskilda män som misshandlar, visar granskarna att detta är fel (s 15). Professor Lundgrens eget, ganska intetsägande material, visar att det ändå finns vissa (signifikanta) samband och de är just att arbetslösa män med alkoholproblem, främst yngre och i viss mån utlandsfödda som misshandlar i högre utsträckning än andra. Så gick det med Schymans argument för särskild mansskatt. Granskarna skriver:
"Det framstår därför som helt missvisande att Lundgren m.fl. har avlivat en myt om att det särskilt är vissa män som slår sina kvinnor. Det är tvärtom så att vissa män utgör ett större hot mot kvinnorna än andra."

Vetenskapen kan alltså ha fel utan att det uppdagas på fyra år. Det beror till viss del på att det rådande paradigmet hermeneutik (läran om tolkning) var dominerande på genusområdet. Det var inte politiskt korrekt att ifrågasätta dess resultat. Och hade inte Eva Lundgren varit så oförsiktig att hon föreföll hävda att det faktiskt förekommer ritualmord mm skulle tesen om det manliga våldets normalisering fortfarande varit en oemotsagd vetenskaplig sanning. Det var inte denna ogrundade tes som föranledde granskningen.

Forskarsamhället har brustit i ansvar

Snart framför väl någon vetenskapsman att det går att hitta vatten med slagrutor. När man (kanske) ifrågasätter detta blir försvaret att resultaten bygger på informanter som berättat att de varit i kontakt med rutgängare och varit med om att hitta vatten med slagruta. Tyvärr har intervjuerna med dessa rensats bort . . .

Jag bedömer att det går att hävda att vetenskapssamhället blivit utsatt för motsvarigheten till att någon forskare skulle hävda att det går att hitta vatten, mineraler, olja eller stöldgods med slagruta. Men eftersom det till att börja med inte fanns någon utomvetenskaplig 'perspektivmarkör' kunde forskningen passera utan gängse kritisk vetenskaplig utvärdering. Det är ett underbetyg åt själva vetenskapssamhället - åtminstone på sociologins område.

Därför är det särskilt tråkigt att Dagens Nyheter bereder plats åt vetenskapsjournalisten Jenny Jewert som i en kolumn igår (20/12) får ondgöra sig över att granskningen kommit till stånd. Det är en "eftergift år fjärde statsmakten, medierna" skriver hon och menar att ingen bör i ett disciplinärende klandras för att inte ha utfört en regressionsanalys. Men slutsatsen blev helt fel och ändå hade Lundgren tillgång till statistikexperten Anne-Marie Kalliokoski som skulle ha kunnat göra en regressionsanalys. Sambandet hade sannolikt framgått även utan en sådan om resultaten hade ritats in i ett diagram.

Nej, Jenny Jewerts inlägg är precis av den karaktären som medför att ej politisk korrekt kritik tenderar att undertryckas. Hon försöker till och med hetsa mot granskarna i frågan huruvida det finns ett kontrollmaterial. De skriver i en not att de fick lyssna på några intervjuer fyra dagar före granskningens avslutande (5/12). Vad är detta om inte förhalningstaktik från professor Lundgrens sida? Men Jewert angriper granskarna i hånfulla ordalag och ställer sig helt på Eva Lundgrens sida. Dåligt! Vi kan inte lita på veteskapsjournalisterna.

Om referensgruppen till Lundgren. Allmän bakgrund louisep

14 Comments:

At 21 december, 2005 12:58, Blogger Danne Nordling said...

Referensgrupp till Lundgren

Jag har skrivit ett inlägg på Kersin Berminges blogg med anledning av hennes försvar av Eva Lundgren där hon hänvisar till en referensgrupp med flera professorer som alltså delvis också är ansvariga för att ett ohållbart resultat har släppts ut.
/DNg

 
At 21 december, 2005 13:06, Anonymous Sture Åström said...

Politiserad "forskning"

Du skriver om vad som egentligen är en självklarhet.

När det är politisk korrekthet som är meriten för att bli professor i vetenskapsgrenen "genusvetenskap" kan man knappast räkna med att finna några kritiker inim den kåren.

En sorts cirkelbevis alltså

 
At 21 december, 2005 14:02, Blogger Per-Olof Persson said...

Forskningen är politiskt styrd

Forskningen är i stor utsträckning finansierad av staten. Det stora problemet är dock att politikerna kan bestämma forskningens inriktningen. Politikerna bör avsättas från universitetens styrelser.

Anslag till forskning bör fattas av icke-politiska organ. Politiseringen av samhället ger en negativ inverkan. Det är också allvarligt att man har för låga krav på den vetenskapliga metodiken.

 
At 21 december, 2005 15:20, Blogger Danne Nordling said...

DIREKTLÄNK

Här är länken till inlägget på Kerstin Berminges blogg som jag kommenterat: http://www.alba.nu/motvallsbloggen/?p=133

Det är visserligen många som tycker att det är självklart att svensk forskning på samhällsområdet är ett led i propagandan för ett "politiskt korrekt" samhälle av dagens etablerade modell. Men innerst inne håller de inte med om detta. Om vi andra bidrar till att ursäkta detta beteende kommer vi också att cementera förhållandet "forskning=korrekt propaganda".
/DNg

 
At 21 december, 2005 16:52, Anonymous Marcus said...

Jag ska låta bli att argumentera i sak här. Dels är jag för dåligt insatt i hela Lundgren-affären som sådan, dels instämmer jag med det allra mesta som står här. Ja, utom en liten detalj, som jag trots allt tycker är värd att dryfta:

Eva Lundgrens forskning kan knappast beskrivas som politiskt korrekt. Att den inte är PK är själva anledningen till att hon nu står utan särskilt många tillskyndare, att media är helt inriktad på att nedgöra hennes forskning, och att 99 procent av alla bloggar, insändare och kommentarer fördömer hennes forskningresultat. Det är lätt gjort eftersom den är bristfällig, men fördämningar brister sällan utan att ha byggt upp en inre spänning.

Kort sagt: Att påstå att alla män (mer eller mindre) är bestialiska kvinnomisshandlare och ritualmördare är baske mig inte politiskt korrekt - att bryta mot normer kan aldrig vara det! Och alla upprörda invändningar är ett tydligt bevis på just det.

Med detta vill jag säga två saker:
1) Den som vill insunuera att hela genusvetenskapen kan avslöjas som en propagandistisk bluff är ute i duktigt ogjort väder.
2) Märk att den numera fritt luftade kritiken mot genustänkande, feminism etc för tillfället är det som rankas PK - den som vill hävda att PK är lika med maktens propaganda bör också ta med denna helomvvändning i beräkningen.

 
At 21 december, 2005 17:35, Blogger Danne Nordling said...

Nja, min poäng är att ELs forskning skulle ha ansetts som politiskt korrekt om hon bara inte hade varit så dum att hon uttalade sig i TV om ritualmord mm.

Observera att den grundläggande tesen var att alla män är presumtiva kvinnomisshandlare. Den tesen var politiskt korrekt ända tills Uppsala universitets forskning började ifrågasättas i grunden. Och eftersom det i andra media inte har uppmärksammats att det är EL som lanserat denna felaktiga tes tror jag att många fortfarande skulle säga att detta är den politiskt korrekta uppfattningen. Däremot har det aldrig varit PK att tro på förekomsten av ritualmord. Varje gång som det har gjorts försök att etablera denna tro har den ifrågasatts och trots polisens grävningar har man aldrig funnit några barnlik på de utpekade platserna.

1) Efter detta prov på Lundgrens forskning ligger det nära till hands att utöma det mesta som förklädd propaganda. Vem är det som insinuerar att hela genusvetenskapen är en bluff? Är det Susanna Popova?

2) Jag kan hålla med om att elitfeministerna har gjort två praktfulla självmål det senaste halvåret. Men maktens propaganda kanske byggs upp hela tiden genom den ström av avhandlingar i genusvetenskap som produceras hela tiden. Snart har dammet lagt sig och då kommer t ex lagstiftning om att 40 procent av aktiebolagens styrelser måste bestå av kvinnor. Det är just nu en PK inställning.
/DNg

 
At 21 december, 2005 18:30, Anonymous T Lindgren said...

Det är i och för sig inte helt ovanligt att braskande resultat och slutsatser visar sig vara felaktiga eller oanvändbara efter några år. Detta händer inom medicin (minns någon akrylamid? eller spara urklippen om de senaste medicinska rönen i ett par år och se vad det blev av dem), teknologi, osv. Lundgren är ju heller inte ensam om att vilja undvika granskning genom att undanhålla källor, osv (ex. Gillberg i Göteborg).

Men vetenskapligt kan man undra ifall Lundgrens slutsatser publicerats i någon vetenskaplig tidskrift och vad den övriga vetenskapen ansåg. Tydligen verkar analysen vara av låg kvalitet. Och Uppsala Universitet och dess samhällsvetenskapliga fakultet har knappast visat framfötterna heller i sin tillsättning.

Det andra man kan beklaga är att denna slags forskning, med resultat vars sanningshalt tydligen är irrelevant (om man får tro på de forskare som steg fram på DN Debatt), ska få driva politiska beslut. Det tyder på en naiv klockartro på vetenskapen inom det politisk-byråkratiska komplexet, alternativt att detta komplex inte brytt sig så mycket om verklighetsgrunden.

Det är inte svårt att se att det kan vara politiskt och karriärsmässigt intressantare och mer engagerande med radikala visioner och emotionellt laddade uttalanden, följt av "satsningar", än den grå lunken i verkligheten. Detta är dock att lura och bestjäla allmänheten. Det kan ju t.ex. vara intressant att meditera över effekterna, ekonomiska och mänskliga, av Lundbergs, von Wachenfeldts, Winbergs, Orbachs och Perssons agerande i detta sammamnhang. Liksom ifall dessa ens ids kommentera saken, eller utfallet. Men kanske kommer de traditionsenligt "ta sitt ansvar".

Vad vi kollektivt lärt oss de senaste åren är att titeln "professor" egentligen i sig inget betyder vad gäller trovärdighet, kunnighet eller insikt. Akademin borde för att vända denna trend och återfå sin trovärdighet rensa lite i de egna rabatterna och se över sina utnämningsprocedurer. Måhända skulle en mindre intensiv politisk universitetsstyrning och forskningsbeställning hjälpa här.

Alternativet för allmänheten är att diskontera akademiska uttalanden: "detta är inte med automatik sanning, det är i första hand PR". Här har tyvärr forskarsamhället, åtminstone denna del av det, devalverat sin egen roll, dels som producenter, dels som granskare. Det krävs idag istället helt enkelt mer skepsis från åhörarna, lekmännen. Problemet är om detta leder till cynism snarare än skepsis.

 
At 22 december, 2005 08:52, Anonymous Marcus said...

"Observera att den grundläggande tesen var att alla män är presumtiva kvinnomisshandlare" - ja, och det är inte heller en politiskt korrekt tes; ritualmorden vara bara den sura grädden på det allmänna moset. Jag är ärligt talat förvånad (eller kanske inte) att så många av mina könsfränder (inte nödvändigtvis du, Danne, jag generaliserar nu) känner sig så hotade av genusperspektivet på sakernas tillstånd att hela rasket sorteras in under samma braskande påståenden som att "alla män är presumtiva kvinnomisshandlare".

Det har länge varit PK att kalla sig feminist, men inte att faktiskt vara det, eller driva frågan på allvar. De åtgärder som de mest ivriga feminismerna föreslagit har sannerligen inte varit politiskt korrekta - frågan om kvotering är ett talande exempel: i vilken mån är det PK att förespråka kvotering? Vilken talkör är det som faller in till försvar för kvoteringstanken? Det är möjligen så att den makthavande vänsterns främsta företrädare är anhängare av kvotering, men det är inte detsamma som politisk korrekthet. Då har man missuppfattat begreppet.

Jag skulle till exempel kunna garantera att en sökning efter artiklar etc som kommenterar kvotering med största sannolikhet kommer att ge en massiv, ja en rent förkrossande majoritet av negativa kommentarer.

 
At 22 december, 2005 14:54, Blogger Magnus said...

Att jämföra med akrylamid är felaktigt... där stämde det som redovisades men man var felaktigt ute och spädde på i media och sa inte stopp när det hela gick över styr... det är något annat än vad lundgre gjort.

 
At 22 december, 2005 16:45, Blogger per fredö said...

En God Jul och Ett Gott nytt år
till Danne förstås,
stilisten Per Olof,
Skattebetalarn Sture Åström

Och alla de andra tjommarna, inklusive den beläste vänstermannen Anonymous, vem katten det nu kan vara

 
At 22 december, 2005 21:59, Anonymous Thomas Palm said...

Universitet har alltid haft en andel knäppa forskare. Det är en priset vi får betala för den akademiska friheten. En liten andel av alla knäppa idéer visar sig nämligen vara rätt och vinsten från dem betalar mer än väl för misstagen.

Rubriken i tråden är missvisande. Enstaka vetenskapsmän har ofta fel, vad som gör att vetenskap fungerar än inte ofelbarheten hos forskarna utan processen att de dåliga resultaten sållas bort medan de bra blir kvar.

Andra lustiga exempel på pseudovetenskap är professor Mörners kurser i slagruta, eller eftersom nu Danne skrivit om växthuseffekten, varför inte leta reda på artikeln "Planetary pollution causes global warming" av professor Bo Nordell för ett gott skratt. Detta hindrar naturligtvis inte att Mörner och Nordell kan ha gjort bra arbeten också. Annars skulle de knappast blivit professorer.

 
At 23 december, 2005 01:11, Anonymous Anonym said...

Det är tveksamt om man kan säga att vetenskapen kan ha fel. Vetenskap är en metod för att ta reda på fakta, det enda den metoden kan "vara" är bra eller dålig. Jag känner inte till någon bättre metod för att ta reda på fakta än den vetenskapliga, så jag menar att den vetenskapliga metoden är en väldigt bra metod för att ta reda på fakta. Däremot kan förstås "vetenskapspersoner" (vad det nu är) ha fel. Oklart dock om Eva Lundgren ens är en sådan person.

 
At 23 december, 2005 21:16, Blogger Danne Nordling said...

Vetenskapen i betydelsen det sociologiska forskarsamhället kan ha fel eftersom man ännu efter fyra år inte har ifrågasatt en klart felaktig utvärdering av ett någorlunda entydigt faktamaterial. Detta är så mycket värre eftersom det framkommit att Eva Lundgren hade en referensgrupp till sitt förfogande som skulle ha kunnat opponera mot de felaktiga utvärderingarna, men som teg. Nog borde Kühlhorn, Bjelle, Lewin, Eduards, Gustafsson och Isacsson få skämmas en del för att ha släppt igenom en så vetenskapligt undermålig produkt som granskarna anser att "Slagen dam" är.

Detta vetenskapliga etablissemang har alltså företrätt en felaktig uppfattning - inte i den meningen att senare forskningsrön och teorier medfört att vad man först trodde inte är sant, utan i meningen att en helt normal forskare med tillgång till helt vanliga metoder skulle ha kommit fram till motsatt resultat om man iakttagit vanliga vetenskapliga kriterier för sitt arbete.

Fusket i professor Lundgrens arbete består inte i att hon plagierat andra eller att hon fantiserat ihop intervjusvar utan i att hon genom en tendetiös utvärdering kommit fram till ett resultat som inte har stöd i det empiriska materialet. Därför är det egendomligt att detta i princip uteslöts 'a priori' som kriterium på fusk. Som tur var gjorde granskarna ändå en egen utvärdering, annars hade det 'allmängiltiga våldet' varit en vetenskaplig sanning än idag.
/DNg

 
At 26 december, 2005 10:23, Blogger Redhead said...

Utmärkt bloggpost, riktigt underhållande läsning.

 

Skicka en kommentar

<< Home