onsdag, december 14, 2005

Varför finansieras brandsläckning med tvång?

Är den tvångsfinansierade brandkåren nödvändig för att låginkomsttagarna skall kunna få brandskydd? Eller är det för att folk inte alltid förstår sitt eget bästa om de får möjligheten att frivilligt abonnera på brandskydd? Nej, det är frågan om en kollektiv nyttighet.

I min serie om tvångets politiska filosofi finns det visst fog för att motivera tvång för att vi skall kunna upprätta en stat. Frågan om tvångets rättfärdigande sammanfaller delvis med frågan om varför vi behöver staten. Jag har tidigare listat ett antal funktioner och syften med staten som rimligtvis är mer eller mindre legitima. Det är dock en diskussion som många undviker eftersom det skulle försvaga en del mer långtgående förslag till statliga tvångsåtgärder.

Att staten behövs för kollektiva nyttigheter av skyddskaraktär är det bara anarkister som bestrider. Ett näraliggande exempel är brandskyddet som också är statens uppgift nästan överallt i utvecklade länder (i Sverige organiseras detta inom den del av staten som kallas kommuner). Hur kan det komma sig att brandsläckning är finansierad med tvångsuttagna skatter? Och är det inte prejudicerande att brandkåren har rätt att kränka folks äganderätt genom att med våld slå in dörren till ett brinnande hus? (Debatt om äganderätten på K Jebaris blogg 10/12).

Är det så att brandsläckning borde vara gratis (dvs skattefinansierad) för att vi vill visa vår medkänsla för dem som drabbas så hårt av brand? Eller är det så att vi av fördelningspolitiska skäl tycker att vi skall subventionera dem som drabbas av ekonomiska skador av brand? Men vi betalar inte reparationerna av deras brandskadade hus utan förutsätter att folk har betalt sin brandförsäkring.

Varför har vi inte privata brandsläckningsföretag som säljer försäkringsabonnemang till dem som vill ha huset släckt? Det borde ju vara ett krav från det försäkringsbolag som säljer hemförsäkringar. Visst, det skulle gå att organisera brandsläckningen på detta sätt men då måste vi lösa brandskyddets produktion av den kollektiva nyttigheten "spridningsskydd".

Det räcker inte med att folk får abonnera på brandskydd eller låta bli. Det är inte av paternalistiska skäl staten hindrar folk från att avstå från professionellt brandskydd. De kan stå där med hinkar och försöka släcka bäst de vill. Men deras brand hotar oss andra genom spridning. Vi kan inte tillåta undantag för kaxiga typer som anser att de är experter på att släcka själva eftersom de riskerar att ställa till med en storbrand.

Därför presumerar vi att alla rationella husägare skulle ge sitt samtycke till ett brandskyddsarrangemang som både innefattar brandinspektioner och rätt att med våld bereda sig tillträde till brinnande anläggningar. För detta debiterar vår stat en avgift som utgår i proportion till arbetsinkomsterna. Det skulle kunna ses som en schablonmässig anpassning till hur mycket egendom folk i allmänhet har att försöka skydda mot brand.

Brandskyddet är ett exempel på legitimt tvång. Vi behöver varken förklara detta tvång med paternalism eller fördelningspolitik. Den brandsläckning som skulle kunna uppfattas som en individuell nyttighet är i själva verket en kollektiv tjänst med vissa individuella inslag.

Slutligen tycker jag inte att vi liberaler härigenom skulle ha skapat ett prejudikat för en ev socialisering av produktionen av varor och tjänster av individuell natur (t ex bilar och banker).

Fortsättning: Planhushållning är en kollektiv nyttighet 15/12-05 (behov av gränsdragning)

14 Comments:

At 14 december, 2005 22:09, Anonymous Anonym said...

Om jag förstått argumentet korrekt så är en tvång legitim om vi kan motivera detta tvång utan att hänvisa till paternalism eller fördelningspolitik.

Men det finns många sorters tvång som man skulle kunna motivera utan att behöva ta till paternalistiska argument:

1) Man skulle kunna tvinga folk att motionera oftare, därför att det skulle sänka sjukvårdsutgifterna för staten om. Visst skulle man kunna motivera detta med paternalistiska argument, men det behöver man inte göra, man säger inte: "vi tvingar dig att motionera för din skull, vi tvingar dig att motionera för allas skull"

2) Samma argument kan gälla för förbud som upplevs som plausibla, som förbudet att hantera explosiva ämnen. Detta är ett förbud som inte i första hand motiveras av hänsyn till den som avser att hantera explosiva ämnen, utan av hänsyn till personer i dennes omgivning som riskerar att sprängas i bitar.

Alltså: Kriterierna för när tvång är legitimt är alldeles för tillåtande. De måste kunna förbjuda ingrepp i mitt privatliv, oavsett om dessa ingrepp motiveras paternalistiskt eller ej.

Ett förslag:

Tvångsåtgärd X är legitim om och endast om:

Ingen har tillräckliga skäl för att tillbakavisa X.

Det innebär att tvångsåtgrd X är legitim om och endast om det vore irrationellt för mig att tillbakavisa X.

Vad är det som vi kan ha tillräckliga skäl att tillbakavisa:

Detta är en komlicerad fråga, men en sak tror jag att ingen kan förneka: det är inte ok om någon (en person eller staten) behandlar oss som endast ett medel för att uppnå ett mål. Vi vill bli behandlade även som mål i sig.

Vi tycker också att det är fel om någon behandlar oss på ett sätt som denne inte själv skulle vilja bli behandlad på.

Jag tror att svaret ligger inbäddat i någon av dessa intuitioner som vi alla bär på.

 
At 14 december, 2005 22:11, Blogger apa666 said...

Jag håller med om ditt (Danne) resonemang men vill lägga till en orsak till varför statligt brandskydd är nödvändigt även i en väldigt liberal stat (nattväktarstat):

Det går inte att i det akuta läget när ett hus står i ljusan låga avgöra vad som är orsaken till branden. Därför måste staten av praktiska skäl skydda den egendom och de liv som potentiellt hotas av mordbrand trots att det kanske senare framkommer att det var ägaren själv som av slarv orsakade branden eller att den var orsakad av naturen (t ex ett blixtnedslag).

Brandkårer är alltså bara en logisk följd av statens huvuduppgift (eller enda uppgift om man skall vara strikt): att skydda individer från andra individers tvång. Samma resonemang kan eventuellt föras för exempelvis akutsjukvård.

 
At 15 december, 2005 00:04, Blogger Per-Olof Persson said...

Teorin om kollektiva nyttigheter är felaktig

Viss statlig produktion är bra av rent praktiska skäl. Den österrikiska skolan anser dock att teorin om kollektiva nyttigheter är felaktig. Det är annars vanligt att politiker stöder sig på denna teori för att producera kollektiva nyttigheter.

Ett stort problem med teorin är att det inte finns någon metod för att skilja på privata nyttigheter och kollektiva nyttigheter. Författare som skrivit om ämnesområdet har olika klassificeringar och olika motiveringar för att indela nyttigheterna i "rätt" fack.

I verkligheten så är oftast nyttigheten både privat och kollektiv. En person som äger en fin rosenträdgård äger också en kollektiv nyttighet. Grannarna har också glädje av de vackra rosorna. Teorin säger att kollektiva nyttigheter inte kan produceras privat men detta är uppenbarligen helt felaktigt.

Det finns inte i heller några historiska bevis för vad som är kollektiva nyttigheter. Vägar, post, fyrar, polis, hem för föräldrarlösa, sjukhem osv har en gång i tiden varit privat finansierat.

En kollektiv nyttighet behöver inte i heller vara något positivt. En individ kan ogilla poliser och de fina rosorna. Det finnas inget objektivt kriterium för att skilja på en privat och en kollektiv nyttighet.

Teorin om kollektiva nyttigheter är inte i heller en värdefri vetenskap. Den handlar om moral och etik. Därför borde detta område föras över till filosofin.

 
At 15 december, 2005 00:50, Anonymous Anonym said...

Teorin om kollektiva nyttigheter är glasklar. Kollektiva varor är sådana som är "icke-rivala" i konsumtionen.

Naturligtvis är det ett problem för ekonomisk vetenskap att varor/nyttigheter sällan är rent privata eller rent kollektiva. Sätter du på dig en slips inför ett möte t.ex. så är det inte bara du som "konsumerar" den, utan du har den på dig för att signalera något till andra mötesdeltagare. Många privata varor har alltså en "kollektiv/social" dimension.

Och kollektiva nyttigheter är sällan rent kollektiva. Polisväsendet kan ses som en kollektiv nyttighet, men varje enskild utryckning är naturligtvis i någon mening "privat".

Sedan finns det mellanformer som t.ex. så kallade klubbvaror d.v.s. nyttigheter som är kollektiva i ett visst intervall, ex. en golfbana upp tills dess det blir trängsel.

Men det är ändå en poäng i att lära sig den rena teorin för att ha något att analysera verkligheten med. Det är inte konstigare än att man lär sig monopolteori, trots att rena monopol knappast finns. et.c. En karta kan, så att säga, aldrig vara en exakt beskrivning av verkligheten.

Det ingår filosofi i mer avancerade kurser i offentlig ekonomi och/eller politisk ekonomi. Ganska lite, dock.

 
At 15 december, 2005 08:57, Anonymous Anonym said...

Det är inte särskilt svårt att framställa en mer eller mindre vattentät definition av kollektiva nyttigheter. Men precis som alla verkar vara hyfsat överens om: det är bra mycket svårare att plocka in företeelser och nyttigheter från verkligheten i begreppet.

Svaret på frågan vad en stat "får" syssla med är givetvis avhängigt vilken uppsättning moraliska regler man håller sig med. Problemet för liberalerna är att de på den här punkten anser att det bara finns en universell moralisk princip. En socialist kan istället hävda att det är upp till medborgarna själva att definiera, i nuläget tycks den representativa demokratin vara det minst dåliga sättet att avgöra frågan (på statlig nivå, är viktigt att tillägga) - alldeles oavsett om den väljer socialister eller liberaler till makten.

Det krävs ofta av socialisten att han ska rättfärdiga sin stats alla funktioner. Det är ett blindspår. Funktionerna i sig är inte intressanta för socialisten, utan bara om möjligheten finns att tillgodose en efterfrågan som finns hos medborgarna. (Ja, det är oerhört förenklat givetvis...)

Någon med mer individualistisk grundsyn på människan kan givetvis inte acceptera detta resonemang. Men det talande är att individualisten (exempelvis en liberal) har mycket svårare att klart argumentera varför den eller den statsfunktionen INTE bör utövas. Jag har ställt frågan förut, men ställer den igen eftersom jag ännu inte har fått ett svar:

Varför är det bara exempelvis polisens och rättsväsendets brottsförebyggande arbete som räknas till de kollektiva nyttigheterna? Varför inte socialarbetarnas, fritidsledarnas, skolornas etc?

Utan ett svar på den frågan är konsekvensen en "nattväktarstat", eller snarare en minimal stat som praktiskt inte skiljer sig från en socialistisk, även om motiveringen till den kan vara annorlunda.

 
At 15 december, 2005 09:28, Blogger Per-Olof Persson said...

Teorin om kollektiva nyttigheter

Teorin om kollektiva nyttigheter bygger på att vissa nyttigheter (varor och tjänster) inte kan produceras av marknaden. I varje fall inte i tillräcklig mängd och kvalitet. Dessa nyttigheter ska då enligt teorin ha en speciell karaktär som gör dem kollektiva.

De kollektiva nyttigheterna kan även konsumeras av dem som inte har finansierat dem. Privata nyttigheter däremot kan enbart konsumeras av dem som finansierat nyttigheten. Den österrikiska skolan anser att det på vetenskaplig grund inte går att dela in nyttigheterna i dessa två fack.

Nyttigheter kan vara både privata och kollektiva. I grunden kan det exempelvis finnas olika poliskårer och olika brandkårer som konkurrerar med varandra. En stat skulle kunna garantera säkerheten för människor i en annan stat.

Ett annat skäl till att man inte anser teorin om kollektiva nyttigheter vara så lyckad är att produktionskostnaden tenderar att stiga. Produceras den kollektiva nyttigheten av ett statligt monopol så ökar kostnaden.

Då är det bättre om konkurrerande privata företag producerar dem. Teorin om kollektiva nyttigheter anses också ha uppkommit för att på "vetenskaplig" grund motiverar en allt större statlig produktion.

 
At 15 december, 2005 09:55, Blogger Per-Olof Persson said...

Den representativa demokratin

Logiskt sett så kan en vald politiker enbart representera sig själv. Politikern kan inte representera sina väljare. Politikern känner inte varje enskild väljare och väljarna kan ha helt olika åsikter i olika frågor.

De valda politikerna styrs i sin tur av ett fåtal ledare i toppen. Lyder inte underpolitikern så är hans karriär som politiker slut. I verkligheten så har vi ett fåtalsvälde där allt fler beslut flyttas över till dessa politiker från individen.

En viktig orsak till att det är lönlöst att försöka ändra på systemet är att det uppkommit trossystem och kulturer som inte har med verkligheten att göra. Historiskt sett så tog det säkert hundratals år att utrota tron på tomtar och troll. Idag finns tron, uppbyggd genom massiv propaganda, att det är marknadsekonomin som skapar fattigdom, kriser och arbetslöshet.

Det har också byggts upp ett system där 60 % av de röstberättigande är beroende av den offentliga sektorn för sin försörjning. Det är lönlöst att delta i det politiska livet genom att propagera för att den produktiva sektorn i stället ska få växa.

Då återstår enbart att rösta med fötterna och utnyttja systemet och se det förfalla rent ekonomiskt. Teorin med att införa olika spärregler för det politiska systemet går ut på att politikerna inte ska förstöra de välståndsskapande krafterna.

 
At 15 december, 2005 10:27, Anonymous Anonym said...

Per-Olof:

Jag har aldrig påstått att den representativa demokratin inte är problematisk. Jag hävdar bara att den är det minst dåliga systemet vi har i dagsläget. Att fortsätta utveckla detta system är givetvis viktigt, att föra makten närmare medborgarna i framför allt lokala frågor är en väg att gå.

Vad gäller din tro att det finns en allmän uppfattning att marknadsekonomi leder till fattigdom, kris och arbetslöshet så undrar jag var du hämtar den ifrån. Jag kallar mig själv socialist, och borde således lida av just den vanföreställningen. Det gör jag nu inte, jag hävdar tvärtom att marknadsekonomi är ett utmärkt botemedel mot fattigdom, ekonomisa kriser och arbetslöshet. Jag anser också att många av de stora problem som miljontals människor lider under idag är direkt orsakde av staten och olika politiska idéer, ofta under socialistisk flagg dessutom. Till sist tror jag inte heller att någon större majoritet, vilseledd av "massiv propaganda" tror något annat, och jag vet inte var du ser detta någonstans... Gör en enkät på stan och fråga: Ska vi ha marknadsekonomi? Och de allra flesta svarar: Självklart!

MEN: Därmed inte sagt att marknadskrafterna bör eller faktiskt ens kan råda över vår utbildning, vår hälsa, och andra - jo! - kollektiva nyttigheter.

 
At 15 december, 2005 13:05, Anonymous Anonym said...

Per-Olof,

du ska nog ta österrikisk ekonomisk teori med en nypa salt. Läs hellre en univeritetsbok i ämnet. (Jag vill inte vara syrlig, men det är lätt att slå hål på österrikarnas missförstånd bara man läst lite neoklassisk teori)

 
At 15 december, 2005 21:24, Blogger Danne Nordling said...

Till Karim: Nej tvång kan vara illegitimt av en rad andra skäl än att det är motiverat med paternalism eller omfördelning (och inom dessa finns det nyanser).

(1)Om det vore så att sjukvård var en kollektiv nyttighet skulle naturligtvis ett motionstvång som faller under hälsoförbättrande åtgärder kunna motiveras. Det kan enkelt konstateras om vi tänker oss ett krigsförband där allas säkerhet i strid hänger på att varje soldat har god kondition. Vi andra kan inte se hur någon missköter sin träning utan att ingripa.

(2) Hanteringen av sprängmedel regleras dels av en paternalistisk syn för folks bästa och dels av en strävan efter den kollektiva nyttigheten säkerhet.

Paternalism kan ofta motiveras i svag form: Du kommer till en gammal bro där vissa plankor kan vara ruttna. Skall man kräva förbud mot användandet (stark P) eller räcker det med varningsskyltar om nyttjande på egen risk (svag P)?

Kants princip

1) Individuell interaktion: vi bör inte lura varandra (den som säljer en bil med ett dolt fel bör inte använda den aningslösa köparen som ett medel för att slippa betala reparationen). Men det går inte att låta staten bestraffa alla sådana fall.

2) Staten versus individen: staten bör inte använda individerna för en politik som inte gagnar dem själva. Staten bör inte ta skatt av vissa för att ge åt andra om det inte ligger i betalarnas intresse. Detta är den princip som tillåter tvångsfinansierade kollektiva nyttigheter men som förhindrar omfördelning.

Konfucius princip: Det ligger en hel del i den negativa reciprocitetsprincipen. Men hur gör du när du skall köpa ett hus med litet väl högt pris? Prutar du och struntar i att du inte gillar att den som skall köpa din bostadsrätt också kommer att pruta på ditt pris?

Till apa666: Hur skulle resonemanget om sjukvården som kollektiv nyttighet kunna se ut?

Till Marcus: Är man relativist eller nihilist får staten göra precis vad som helst, t ex får majoriteten av 'hutu' försöka utrota minoriteten av 'tutsi' i Rwanda. Min hypotes är att det finns en riktig (men begränsad) uppsättning moraliska regler för mänsklig interaktion inkluderande hur en stat skall skriva sin författning.

Nej, det är inte ett blindspår att rättfärdiga statens funktioner. Alternativet innebär nihilism och att ev efterfrågan på statlig bilproduktion, löntagarfonder eller minoritetsförföljelser skall tillgodoses.

Brottsförebyggande arbete är naturligtvis alltid en kollektiv nyttighet som bör räknas in. Men skolor kan nästan inte alls motiveras med detta och kan avvaras om annat brottsförebyggande arbete är effektivare. Men motiverbart arbete bör givetvis bokföras på rätt konto.

Till P-O P: Det är riktigt att monopol tenderar att bli ineffektiva. Den kollektiva nyttigheten produceras nästan alltid av ett monopol men själva utförandet av tjänsterna kan överlåtas till privata producenter som upphandlas i konkurrens. Inte ens Nozick trodde på konkurrerande poliskårer.
/DNg

 
At 15 december, 2005 23:16, Anonymous Anonym said...

Ge ett exempel på något som inte i någon mening kan betraktas som en kollektiv nyttighet

 
At 15 december, 2005 23:22, Blogger apa666 said...

Till apa666: Hur skulle resonemanget om sjukvården som kollektiv nyttighet kunna se ut?

En person faller från ett hustak och skadar sig svårt. Vederbörande bör få akut sjukvård av staten för att möjligheten finns att någon knuffade ned honom. Staten strävar efter att skydda honom från andras tvång genom att rädda livet på honom.

Likheten med mordbranden är att det är ett akut läge vilket omöjliggör eller försvårar efterforskningar om orsaken till skadan innan staten agerar.

Ramlade han ned på eget bevåg har staten inget principiellt ansvar men tidsaspekten i nödfall gör att den hellre räddar ett liv för mycket än ett för lite.

 
At 16 december, 2005 00:51, Anonymous Anonym said...

"Ge ett exempel på något som inte i någon mening kan betraktas som en kollektiv nyttighet"

Det är ett kontinuum där rent privata och rent kollektiva varor är de renodlade specialfallen. Jag vet inte någon vara som inte åtminstone delvis har en kollektiv aspekt. Men samtidigt är det uppenbart att t.ex. mat är mer privat än t.ex. vägar eller polis.

 
At 16 december, 2005 08:52, Anonymous Anonym said...

Danne:

Jag tror att vi förstår varandra ganska bra egentligen (!) även om vi inte håller med varandra. Dina farhågor om att relativism kan slå över i minoritetsförföljelser etc är ungefär lika bärkraftiga som mina ständiga påpekanden att en liberal utgångspunkt, faktiskt, inte är stort bättre än anarki. I den där verkligheten som existerar utanför bloggosfären och andra arenor för teoretiska diskussioner finns en mängd övriga faktorer som motverkar båda dessa riktningars fullföljande.

En demokratis enda karakteristika är ju inte majoritetsstyret, utan kräver en stor del yttradefrihet, fri forskning etc, som motverkar just de nihilistiska tendenser du fruktar. Jag har svårt att se hur statsbfullmäktade folkmord ska kunna ske inom demokratins ramar i Sverige exempelvis. Först om vi avskaffar någon/några av demokratins viktigare institutioner löper vi en sådan risk.

Att den hypotetiska möjligheten för att relativism blir cynisk nihilism ändå finns måste jag dock erkänna. Å andra sidan är jag inte relativist för att alla dess konsekvenser är av godo, utan för att jag tycker att relativismen avsevärt mycket bättre förklarar världen och dess mekanismer än varje försök till absolutism... Och med ett analysverktyg som fungerar är chansen större att hitta en hållbar lösning, även på det nihilistiska problemet.

 

Skicka en kommentar

<< Home