Socialmoderaterna angriper junimoderaterna

Det är ingen hejd på den retoriska omvandlingen av moderaterna. De använder nu i Dagens Industri en svada mot Junilistan och Lars Wohlin som tidigare var typisk för socialdemokraterna. Moderaterna är den offentliga sektorns vänner.

I en debattartikel (pdf) i Dagens Industri den 29/11 framförde Lars Wohlin en del av Junilistans ekonomiska program. En viktig ingrediens var att utgifterna i stat och kommun bara skulle tillåtas växa långsammare än BNP. Då skulle ett skattesänkningsutrymme skapas.

Ungefär så argumenterade moderaterna förr i tiden. Genom stor restriktivitet med offentliga utgiftsökningar skulle den ekonomiska tillväxten automatiskt skapa ett utrymme för skattesänkningar. Ingen behövde känna sig hotad av nedskärningar. Det var bara att avstå från nya resurser till offentlig verksamhet så skulle skatterna kunna sänkas.

Dett är raka motsatsen till de besked som då och då brukar komma från mera socialistiskt inriktade ekonomer. Det fenomen som den amerikanske ekonomen W Baumol upptäckt ("offentlig kostnadssjuka") skulle genom den ekonomiska tillväxten obönhörligen kräva skattehöjningar för att bevara den offentliga sektorns [reala] andel oförändrad. Det finns anledning till att återkomma till denna egendomliga ståndpunkt.

Naturligtvis är ingen av ståndpunkterna helt korrekt. Men det är anmärkningsvärt att Lars Wohlin ger sken av att man kan åstadkomma någon sorts "besparingar" utan att det blir kännbart för några grupper i samhället. Det går inte. En långsammare ökning av de offentliga utgifterna sätter antingen stopp för kommande skattehöjningar eller sätter press på de nuvarande reala offentliga utgifterna.

Uteblivna skattehöjningar kan givetvis inte användas till skattesänkningar. Görs restriktionerna skarpare måste rationaliseringar göras och/eller reduceringar i bidragssystemen. Det går knappast att låta en oförändrad budget gå ut över de offentliganställdas löneökningar.

Idag får Lars Wohlin svar från moderaterna Gunnar Axén och Hans Lindblad (DI 5/12 pdf). Men svaret går inte ut på att visa att det som Wohlin föreslagit är ett inlindat sätt att beskriva små successiva nedsärningar som i vanliga fall brukar kallas effektiviseringar eller rationaliseringar. Nej de "nya moderaterna" går till hård attack mot Wohlin och Junilistan för att den antingen är finansiellt oansvarig eller också vill skära ned den offentliga sektorn: De påstår sig veta att Junilistan vill försvaga statsfinanserna. Och de utslungar anklagelser av typ "Vems löner ska sänkas, vilka personer ska få sparken, och vems ersättningar vill han sänka?"

Inte nog med detta. Andra anklagelser är att kvinnor missgynnas av Junilistan, pensionärerna får "i stort sett inget utbyte alls", att sänka/slopa förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på aktier "slår fördelningspolitiskt mycket snett" samt att beskrivningarna av besparingarna är "svepande och fluffiga".

Vad drar vi för slutsats av denna moderata svada till försvar av den offentliga sektorn och den traditionella fördelningspolitiken?

Den moderata metamorfosen har kommit till en punkt där man inte kan se någon skillnad mellan traditionell socialdemokratisk retorik och den nya "socialmoderatiska". Alla dessa argument som moderaternas två talesmän nu framför är vad socialdemokraterna tidigare skulle ha riktat mot de riktiga moderaterna. De tycks nu finnas hos" junimoderaterna" i Junilistan.