Reinfeldt kommunitarist?

Genom att framhålla idrottens möjligheter till gemenskap och värderingsbygge gör sig Fredrik Reinfeldt till tolk för kommunitära principer. Detta gäller i synnerhet när han vill öka statens anslag med en miljard kronor. En ny kollektiv ideologi kanske ser sin födelse?

Det har under de senaste årtiondena uppträtt en delvis ny ideologisk riktning som kallas kommunitarism eller gemenskaparna, med företrädare som M Sandel och C Taylor. Den har ibland karaktäriserats som nykonservativ och ibland som en praktiskt arbetande vänster. Det viktigaste kännetecknet är att staten inte skall stå neutral i frågan om vilka värderingar som medborgarna bör omfatta. Någon likabehandling kommer inte på fråga.

Kommunitarismen handlar om någon form av "goda" värderingar, som på ett dunkelt sätt är bestämda av samhällets nuvarande och egentliga natur, vilka staten skall utveckla. Individen är inte atomistisk och vi lever inte i ett lufttomt rum som vi kan fylla med abstrakta principer, säger kommunitärerna. Utgångspunkten för den principiella politiken måste alltid vara det existerande samhället och dess livsstil.

Reinfeldts jultal

Länge har kommunitarismen levt i en undanskymd tillvaro inom socialkonservativa skikt bland medborgarna. Men i Fredrik Reinfeldts ”traditionella” jultal (22/12) finns ett inslag som berör ökade anslag till idrotten som jag skulle vilja klassificera som klart kommunitaristiskt. Han inleder med att säga:

”Häromdagen träffade jag också företrädare för idrottens värld. Det som slog mig då var inte minst det stora engagemang som finns runt idrotten i Sverige. Många hittar i idrotten möjligheter både till personlig utveckling eller en chans att stödja andra. Här finns runt om i hela Sverige starka frivilliga krafter, inte minst i form av ett betydelsefullt föräldraengagemang.”

Det är anmärkningsvärt att moderatledaren Reinfeldt plötsligt slås av engagemanget inom idrotten och den utveckling på det värderingsmässiga området som idrotten möjliggör. En ideologisk nyorientering är inte något som borde komma som en blixt från klar himmel utan vara resultatet av partiets principiella diskussioner ute bland medlemmarna under en längre tidsperiod. Reinfeldt fortsätter:

”vi vet att barn eller unga som idrottar många gånger mår bättre både fysiskt och psykiskt än sina jämnåriga. De har därtill ofta en starkare tilltro till både samhället och sig själva samt visar en större öppenhet gentemot sina medmänniskor.”

Detta är typiskt ’goda’ värderingar för en kommunitarist. Sådant bör enligt dem staten understödja. Och mycket riktigt: Reinfeldt tror att han kan få fram en miljard extra av skattebetalarnas pengar för att göra en satsning på idrotten:

”För att stärka idrotten som en del i det civila samhället vill vi moderater nu öppna för en särskild satsning inom barn- och ungdomsidrott. Detta i form av en särskild ”Knattemiljard” som ska betalas ut över fyra år. Vi menar att en bredare satsning behövs för att kompensera det urholkade statsstödet och ersätta det så kallade ”Handslaget” som går in i sitt sista år 2006. Till skillnad från Handslaget ska Knattemiljarden inte innehålla den detaljstyrning och de begränsningar som inverkar negativt på idrottens självständighet.

Merparten av Knattemiljarden vill vi ska gå till Riksidrottsförbundet. Till ett stöd för stärka barn- och ungdomsidrotten, de mindre idrotterna och för att kunna bygga eller utveckla anläggningar i form av till exempel ridhallar.”

Staten skall motarbeta stillasittande

Det gäller enligt Reinfeldt att skapa en ”motvikt till de täta rapporterna om ungas stillasittande, tilltagande ensamhet eller en vuxenvärlds upplevelse av ett uppluckrat värderingsbygge”. Han preciserar detta ytterligare med orden:

”Att stärka idrottens möjligheter är att stärka barn och ungdomars möjligheter till nya erfarenheter, gemenskap, värderingsbygge samt en fritid fylld med verkligt innehåll. Det handlar om att understödja en viktig del av vårt civila samhälle och därmed en del av Sverige med stor betydelse för människor. Vi ser det som ett viktigt steg i arbetet för att fler människor ska få komma till sin rätt.”

Detta kan väl verka vällovligt? Problemet är bara att det finns flera andra samhällsområden som skulle kunna passa in på liknande framställningar – det kan gälla finkultur, hemvärnet, scoutrörelsen, båtsporten, välgörenhet, kyrkan, Röda Korset, miljöarbete eller demokratisk fostran. Kommunitärerna är kanske de nya kollektivisterna? Och vad har staten med saken att göra?